My Time At Portia

När vi först testade My Time At Portia under dess Early Access-stadie för ganska precis ett år sedan, kunde vi inte få nog av det. Vi spenderade otaliga timmar tillsammans med Pathea Games postapokalyptiska bondesimulator och förkovrade oss ordentligt i tillverkningen av nya föremål, utforskandet av de färggranna regionerna och socialiserande med byns invånare (en riktigt fluffig, rosa, katt och en björn i badrock står ut som de mest minnesvärda). Tolv månader senare, innehavet av ett stycke Players Choice Award och ett gäng uppdateringar av innehållet senare är det äntligen dags att pröva på den skarpa versionen.

I My Time At Portia spelar du som en ung byggare, ivrig att etablera dig i det färgstarka Portia, efter att ha ärvt din frånvarande fars verkstad belägen i staden. Vad som direkt slår oss är hur lekfullt färglagd den är och att den verkar som tagen ur en saga, med undantag för ett par uppenbara brister i den romantiska fasaden. Skjulet vi bor i är både nött, ristet och enbart inrett med en säng (inget badrum, snålt värre). Innan du kan börja måste du rusta upp stället och bli legitimerad byggare, sen är det bara att köra i gång och ta jobb.

Detta är tacksamt enkelt, då en nykomling kan ta jobb postade runt om i staden och andra huvuduppdrag som blir tillgängliga över tid. Dessa involverar ofta material som du samlat in under dina vandringsupptåg och går ut på att bygga ihop något till person A eller B. Ju längre du kommer desto bättre och mer avancerat maskineri kommer du få tillgång till. Besök forskningsstationen för expandering av verkstaden. Samma sak gäller fingerfärdigheten och din förmåga att trolla fram mer komplexa uppfinningar utifrån ett papper och ett gem. Äkta MacGyver-stil.

Vi kände oss inte som en ökänd nykomling särskilt länge, då vi snart hade skaffat oss en handfull vänner, hjälpt till att bygga ett transportsystem och deltagit i lokala tillställningar som exempelvis the Day of the Bright Sun Festival (där paketen haglade). Vad vi uppskattar med det här är att interaktion med olika personer och djur faktiskt ger något. Socialisera mera och du kan få tillgång till bättre material eller en högre utbetalning efter utfört jobb. Så att vandra runt och frottera dig med stadens invånare är definitivt rekommenderat om du vill få ligga i framkant.

Även efter det att vi klarat av kampanjen (vilket tog runt 15 timmar) fanns det fortfarande saker att göra och aktiviteter att hugga in på. På helgerna är arbetet stängt (inget svartjobb här inte) och då kan du antingen gå och fiska, starta en hönsgård eller samla in antika reliker som du sedan säljer till museet. Utöver det finns det även grottor att upptäcka, poäng att samla in, och även möjligheten att skaffa dig en partner, gifta er, skaffa barn, kapital, villa, Volvo, vovve och när allt det är klart, gå i pension och flytta till Florida. Okej, kanske inte hela livsspannet, men giftemål i alla fall. I korta ord finns det rejält med innehåll här, varierad nog att hela tiden hålla oss sysselsatta utan att för den skull kännas repetitivt. Även efter huvudstoryn.

En annan aspekt som vi märkte var hur vi fick vissa förmåner eller fördelar då vi placerade vissa typer av möbler i vår lilla hydda. Dessa gällde både för generell statistik men också våra stridsmöjligheter (yes, det ingår lite handgemäng). Detta gjorde att något så trivialt som att välja vilken typ av möbel med vilken färg som skulle var, fick en helt ny innebörd, då den kunde påverka på olika sätt och hade en djupare mening, utöver det kosmetiska. Vad gäller just stridssystemet så kändes det följsamt, responsivt och påminde mångt och mycket om Zelda i utförandet. Det samma gällde fiendefaunan, där både mekaniska spindlar och exploderande grisar kom i variation och satt som handen i handsken.

Utvecklarna har slitit hårt och gjort ett fantastiskt jobb vad gäller innehåll som bidrar till att världen vi befinner oss i känns levande. Likväl kan vi inte skaka av oss känslan av att lite av de opolerade punkterna som vi poängterade för ett år sedan, fortfarande sticker ut. I en annars nästintill perfekt fasad. Saker som att kunna spara manuellt finns inte (du kan bara spara genom att sova) och inventariet kan ibland tappa räkningen om antalet av objekt X eller Y överstiger det maximala. Slutligen kändes navigering med handkontroll aningen segare än med mus och tangentbord. Om en konsol-version är i görningen är detta något som vi hoppas justeras tills dess.

Med det sagt så kan vi inte annat än att rekommendera My Time At Portia helhjärtat. Det extra mycket om du gillar en rejäl klick färg och utforskande av härligt charmiga världar. Medan äventyret i Portia (med utbyggnad av vår verkstad, jobb och nya vänner) verkligen är något vi inte tröttnar på i första taget, är det inte utan dess brister. Stridssystemet hade gärna fått vara några nivåer djupare och hickan som vi poängterade under Early Access-stadiet hade gärna fått passera. Trots det är detta ett helcharmigt, hemtrevligt äventyr som du inte får missa.