Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Resident Evil 2

Resident Evil 2

Ondskan har äntligen återvänt hem till Raccoon City. Efter 21 år har Mathias fått sätta tänder i (och sätta betyg på) Capcoms tokhypade remake...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Nu hörs de igen. Fotstegen ekar utifrån korridoren. De där förbannade, tunga fotstegen... Är han här? Är han direkt utanför? Jag tar ett djupt andetag och håller andan. Jag riktar mitt vapen mot dörren. Om han kommer in nu vet jag inte vad som kommer ske, jag kan inte ödsla mer ammunition på honom. Vet han var jag är? Det blir tyst. Jag andas ut. Jag är säker för stunden, men som från ingenstans sträcker en zombie på golvet sig mot mitt ben. I panik avfyrar jag ett skott mot det krälande liket. Det blir olidligt tyst. För tyst. Och sen fotstegen igen - denna gång snabbare och hårdare. Det där förbannande klampandet. Mr. X hörde mig.

Det har gått 21 år sedan Capcom släppte Resident Evil 2, ett av de mest folkkära skräckspelen genom tiderna, och denna vecka släpps äntligen den remake som miljontals fans bönat och bett om. Tillsammans med 2017 års Resident Evil 7 är detta bekräftelsen vi alla väntat på: Resident Evil har hittat tillbaka till sina glansdagar. Ondskan har hittat hem, hem till Raccoon City. Förvaringslådor, gröna krukväxter och bläckpatroner återvänder. Långsamma zombier, vidriga väggklättrande monster med långa tungor och de där förbaskade, klampande fotstegen likaså. Detta är ett kärleksbrev till fansen, men bli inte avskräckt om du aldrig satt fot i Raccoon City förr.

Leon S. Kennedy har den sämsta första-dagen-på-jobbet någonsin när han inser att hans nya hemstad blivit infekterad av zombier och andra styggelser. Tillsammans med motorcykelbruttan Claire Redfield går han till botten med mysteriet. Två spelbara karaktärer innebär olika perspektiv på många av spelets händelser, och endast genom att spela klart med båda kan du få se det riktiga slutet. Här finns det ett flertal olika svårighetsgrader, där det enklaste spelläget lämpar sig till nykomlingar genom att erbjuda ett modernt hälsosystem där man automatiskt återhämtar sig lite från sina skador. De två första svårighetsgraderna har ett checkpoint-systemet, likt senare delar i serien, men sen har vi Hardcore-läget. Här är det klassiska bläcksystemet från originalet återinfört, med ett begränsat antal sparningar.

Resident Evil 2
Kniven är din nya bästa vän i Resident Evil 2-remaken. Den här gången kan de gå sönder, och de kan dessutom användas som en sista utväg ur ett grepp. Se bara till att döda fienden efteråt så att du kan ta tillbaka vapnet.

När spelet frågade mig vilken svårighetsgrad jag ville spela på valde jag faktiskt det sistnämnda, och cirka 30 minuter senare sprang jag tillbaka till huvudmenyn med svansen mellan benen. Jag hade dött och tvingats tillbaka till början. Hardcore-läget är oförlåtande och brutalt, och mängden fiender kontra ammunition är knappast balanserad med detta spelläge i åtanke. Jag gick från full hälsa till snudd på död efter ett enda zombiebett, och om du vill sätta en zombie i graven en gång för alla krävs det två fulla magasin i huvudet med den vanliga puffran. Hardcore är spelläget för självplågarna, och det är en utmaning jag ser fram emot att ta mig an när jag har mer tid på händerna.

Det som på normal svårighetsgrad är ett grymt skräckblandat actionspel blir på Harcore en desperat och ångestfylld kamp på liv och död. När jag stod där vid skrivmaskinen och inte visste om jag skulle spendera mitt sista bläck eller ej var det som att jag reste tillbaka till min barndom. Om du spelat Resident Evil sedan 90-talet kommer du vilja köra detta spelläge, och se då till att slå igång det mästerliga originalsoundtracket - för den nya musiken är dov, anonym och för det mest helt omärklig. Det gamla soundtracket är slående vackert och kusligt, men tyvärr måste det låsas upp genom mikrotransaktioner.

Resident Evil 2
Nästan alla bosstrider från originalet återvänder i Resident Evil 2-remaken, men allt är uppskruvat till 11 denna gång. Mot slutet börjar det kännas lite för mycket som Hollywood, men det är alltid storslaget och välregisserat.

Under mitt recensionsuppdrag var det alltså den normala svårhetsgraden som gällde för mig, men det hände ändå att jag fick slut på både hagel och hälsoföremål. Denna remake må ha ett större fokus på action (likt kultklassikern Resident Evil 4) men detta är i grund och botten fortfarande ett survival horror-spel. Capcom vet att det är här serien hör hemma, och det finns gott om fasansfullt spännande ögonblick i denna remake. Ni som är bekanta med spelet sedan tidigare känner nog till fulingen Mr. X, som patrullerar korridorerna i polishuset på jakt efter huvudkaraktärerna. Det går att sakta ner honom, men inte att stoppa honom helt, och när han ser dig klampar han fram med bestämda fotsteg som ekar genom hela byggnaden. Det spelar ingen roll om du springer in i nästa rum, han följer efter. Han slår in dörrar, knuffar undan zombier och kommer aldrig någonsin ge upp.

Att smyga omkring och lösa pussel och samtidigt veta att han är någonstans i närheten är troligen en av de kusligaste (och bästa) upplevelserna som denna spelserie någonsin bjudit på. Skulle du behöva avfyra ditt vapen kommer han höra dig, och då är det bara att springa och gömma sig tills hans tappat bort dig. Varje gång jag går in i en korridor och se siluetten av hans skugga försvinna bakom hörnet slår mitt hjärta ett extra slag. Glöm Nemesis i Resident Evil 3 och pappa Jack i sjunde delen - giganten i trenchcoat kommer hemsöka dig i både spelet och dina framtida mardrömmar.

Resident Evil 2
Raccoon Citys polishus är en av de mest klassiska platserna från Resident Evil-serien, och att utforska byggnaden rum för rum i jakt på ammo, hälsa och pusselföremål är en storslagen känsla som får oss att minnas survival horror-genrens guldålder. Tyvärr har utomhusmiljöerna inte fått lika mycket kärlek.

Var tyst, var smart och gör absolut aldrig någonsin någonting förhastat - för då går det snabbt utför. Det är ett spelsätt som lämpar sig väl till spelets helt makalösa grafik. Att vandra genom nedsläckta, blodiga korridorer med ficklampa och revolver och höra regnet smattra mot fönstren blir aldrig gammalt. Det klassiska polishuset från Resident Evil 2 har återskapats i fantastisk detalj, och självklart har nya rum tillkommit. Visste ni att byggnaden inte hade en enda toalett i originalet? De flesta pusslen är helt omgjorda från grunden, men det märks att Capcom älskar och respekterar originalet lika mycket som fansen genom att gömma referenser till allt gammalt och leka med fansen förkunskap och ibland vända på steken och överraska.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Det som imponerar mest rent visuellt är dock våldet. Fienderna tål oerhört mycket stryk i detta nya Resident Evil 2, och om du inte vill pulverisera zombiernas ansikten bit för bit rekommenderar jag att skjuta sönder en knäslå och sedan kapa resten av lemmarna med en kniv. Det ser lika groteskt ut som det låter, tack vare den väldigt blöta och köttiga grafikmotorn från Resident Evil 7. Granatkastarens eldpatroner bränner allt i sin väg till en krispig, mörkröd skorpa, medan magnumen klyver sönder kranier som om de vore blodfyllda ballonger. Resident Evil 2 är ett blodbad. Ett angenämt sådant.

Resident Evil 2Resident Evil 2
Precis som i originalet finns det ett par bonuslägen att låsa upp, där man spelar som dels legoknekten Hunk och dels matbiten Tofu. Dessa spellägen är actionfyllda, hektiska och mer intensiva än något annat i spelet. Rekommenderas till alla som vill känna hjärtat i halsgropen.

Efter 21 år hade det varit oförlåtligt om det inte fanns något helt nytt att hitta i denna remake, och det gör det såklart. Det nya materialet kretsar kring sidofigurerna som bara hade små roller i originalet, vilket öppnar upp för helt nya områden och sidoberättelser. Som bäst blir det när polischefen Brian Irons står i centrum. Det var länge sedan jag kände en sådan avsky mot en TV-spelskaraktär, men tack vare grymt röstskådespeleri och några välregisserade sekvenser blir det väldigt tydligt att de värsta monstren i staden inte är de vandrande döda. Vi som är insatta Resident Evil-fantaster vet dessutom att andra mörka krafter gömde sig i skuggorna under Raccoon City-incidenten, och att fler karaktärer höll till inuti polishuset än bara Leon och Claire, men räkna inte med att stöta på några figurer som inte medverkade redan i originalversionen. Det finns inga chockerande vändningar här utöver de som vi tog del av redan under 90-talet, och även om vi idag vet mycket mer om karaktärer som William Birkin och Ada Wong är det inget som denna remake gör referenser till.

Jag hoppas inte att det kommer som någon spoiler eller så, men precis som i förlagan innehåller spelet fyra olika scenarion, där introt, slutsekvensen och stora delar av mittenpartiet skiljer sig beroende på vilken av huvudkaraktärer du väljer att spela som först. Under min tid med spelet hann jag ta mig genom två av dessa kampanjer på cirka 12 timmar, och jag har nu påbörjat de två sista. Det är riktigt kul att se spelet från olika perspektiv, och även om man springer genom samma platser och slåss mot samma fiender så är svårighetsgraden på de flesta pusslen uppskruvad under den andra genomspelningen vilket är uppskattat. Dessutom tillkommer nya vapen och bossar.

Resident Evil 2Resident Evil 2
Minns du vapenbutiksägaren Robert Kendo från originalet? Han medverkade i cirka fem sekunder innan han blev zombiemat, och även om hans roll är liten även denna gång hinner man utveckla hans karaktär rejält innan han går sitt nya öde till mötes.

Det är ett ambitiöst upplägg som är ovanligt att se år 2019. Det enda jag stör mig lite på är att vissa händelser är motsägelsefulla, och då blir det svårt att veta exakt vad som "hände på riktigt", men detta är en fråga Resident Evil 2-fans debatterat och bråkat om sedan originalet släpptes. Storynörden inuti mig hade nog föredragit om Capcom fokuserat på två scenarion istället, ett per karaktär, där det inte rådde några tvivel om vilken karaktär som gjorde vad.

Jag känner dessutom att spelet tappar mot slutet när saker och ting blir lite mer linjära än vad de är i polishuset, men om du minns scener från Resident Evil 2 är chansen ganska stor att dessa är återskapade - eller omtolkade och förbättrade - i denna remake. Det är en riktigt speciell känsla, att känna nostalgi samtidigt som man blir överraskad och förvånad, och denna känslan infann sig hos mig många gånger under mina kvällar med spelet. Däremot tycker jag att det är lite tråkigt att det inte finns några som helst nya fiendetyper. Det finns ingenting som slår känslan av att stöta på ett helt nytt hot som man verkligen inte vet någonting om, men här har man snarare plockat bort några av bestarna från originalet.

Resident Evil 2Resident Evil 2
När Mr. X kommer klampande kommer du önska att du tagit på dig de brunfärgade byxorna. Jag tror att det är hans besträmda gång och obrydda stenasikte som får honom att framstå som bra mycket värre än Nemesis. Han behöver inte springa, han vet att han får tag på dig förr eller senare ändå.

Spelet är dock fullproppat med fanservice, med upplåsningsbara spellägen som The 4th Survivor och The Tofu Survivor, samt hundratals små referenser i bakgrunden. Det sker aldrig på ett sätt som stör eller kräver någon tidigare kunskap, så oroa dig inte om aldrig spelat Resident Evil 2 förut. Visst är detta en remake, men spelet lyckas ändå stå på egna ben och har dessutom en egen spelmässig identitet. Om inte annat är detta den perfekta möjligheten att komma in i serien.

Jag vet att många fans hade föredragit en mer trogen nyversion, med statiska kameravinklar och mindre fokus på action, så som i den fantastiska Gamecube-remaken av det allra första Resident Evil. Det fanns faktiskt stunder då jag drömde mig tillbaka till den ökända pansarvagnsstyrningen och det stillsamma tempot, men istället för att bara hedra den nu 21 år gamla originalversionen känns denna remake som ett slags "best of" av hela serien. Grunden, med miljöer, karaktärer och story bygger såklart på Resident Evil 2, men det spelmässiga består av ett hopkok mellan snortightaction från 4:an och de moderna inslagen från 7:an. Av en slump råkar det vara mina tre personliga favoriter i serien, så det kanske säger en del om hur väl denna remake lämpar sig till just mig.

Resident Evil 2Resident Evil 2
Det går såklart att skynda sig genom Resident Evil 2, men genom att utforska noggrant och ta sin tid kommer man hitta en hel del hemligheter. Jag behövde gå genom varenda rum i polishuset till fullo innan jag slutligen kom på hur jag skulle låsa upp Claires maskingevär.

Något jag verkligen hade velat se är upplåsningsbara statiska kameravinklar att använda i nya genomspelningar, så som i DLC-expansionen Lost in Nightmares till Resident Evil 5, men det är inte något jag hittat än. Denna spelserie är dock känd för sina många hemligheter, så vem vet vad Capcom har gömt inuti källkoden. Det finns samlarföremål att hitta och många spellägen att bemästra, så detta är något vi får låta tiden utvisa.

Capcoms nya Resident Evil 2 är knappast någon revolution. Det skapar inte någon ny genre på samma sätt som det allra första spelet gjorde år 1996, och det kommer inte förändra vår industri som Resident Evil 4 gjorde år 2005. Däremot är det ett fantastiskt välpolerat spel, och ett måste för alla som någon gång klassat sig som ett fan. Det är ett modernt spel anpassat för dagens TV-spelsklimat med inslag från många av de bästa spelen i serien, och lär tilltala alla som uppskattar grym och välregisserad actionskräck. Hatten av till Capcom som äntligen hittat hem igen, och jag har aldrig sett så här mycket fram emot att se vad som väntar varumärket i framtiden.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Resident Evil 2
Resident Evil 2
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Enastående tolkning av originalet, snortight action, fantastiskt snyggt och atmosfäriskt, skyhögt återspelningsvärde, brutalt Hardcore-läge, man älskar att hata Mr. X
-
Sista akten är sämre, tråkiga och underutvecklade utomhusmiljöer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Le Grand Blonde
    Jag är färdig med Leons scenario och är i slutändan nog ändå ganska nöjd med remaken, även om det inte är lika bra som gamecubeklassikerna... 7/10

Relaterade texter

Resident Evil 2Score

Resident Evil 2

RECENSION. Skrivet av Mathias Holmberg

Ondskan har äntligen återvänt hem till Raccoon City. Efter 21 år har Mathias fått sätta tänder i (och sätta betyg på) Capcoms tokhypade remake...



Loading next content