Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Metro Exodus

Metro Exodus

Den tredje delen i Metro-sagan, Metro Exodus, har anlänt och det är ett påkostat äventyr som väntar oss i det postapokalyptiska post-Sovjet. Andreas har dykt ned bland mutanter, rimfrost och inställda avgångar och är överlag nöjd

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Det brukar oftast pratas om underskattade, dissade, eller helt enkelt; bra spel som helt undgår publikens öga (sistnämnda är vad amerikanarna brukar kalla "hidden gems", dolda pärlor, om en får direktöversätta). Dessa är nödvändigtvis inga mästerverk men likväl bättre än mottagandet de fått. Metro-serien kan i mångt och mycket räknas till just denna benämning och trots att både 2033 och Last Light fick ett varmt mottagande vid respektive lansering, förvånar det mig att dessa inte fått mer uppmärksamhet under åren som gått. Nåväl, intresset har varit högt nog för att 4A Games (i samspel med Deep Silver) skulle snickra ihop ett till. Och precis som med föregångarna, har det varit rätt efterlängtat.

Metro Exodus
Atmosfären har alltid legat på topp i Metro-spelen. Samma sak här.

Baserat på den tredje boken i Dimitry Glukhovskys Metro-svit, Metro 2035, är Metro Exodus något annorlunda än sina föregångare sett till skådeplats. Inte längre är det klaustrofobiska, smutsigt sönderfallande tunnelbanetunnlar som härstammar från före landets revolution, som är hemvisten - utan storslagna, öppna landskap där muterade monster och andra överlevare vars mänsklighet är bortbränd, ligger i konstant kamp bland de sista kvarstående skalen av den civilisation som en gång var.

Du spelar än en gång som Artyom och den här gången beger du dig, tillsammans med en grupp färgstarka kompanjoner, ovan mark för att försöka leta rätt på andra överlevare bortom horisonten. Bakgrunden är tecken, på gränsen till bevis, på att andra människor har klarat sig sedan världen gick under och under ledning av en stenhård chef vid namn Miller, ordnas en expedition för att vandra ut på tur (någon som fortfarande inte greppat undertiteln?).

Metro Exodus
Även om tuktande medelst skjutvapen är tillfredsställande, är det inte alltid det smartaste valet.

Därför är det en förhållandevis ny scen vi möts av och en som jag misstänker kommer skrämma bort trogna fans av inte nödvändigtvis bara serien, utan även genren. Skräckspel är synonymt med mörka gångar, flackande ljus, trånga utrymmen och plötsligt inhopp två millimeter från ansiktet. Därför kan kanske det här nya fokuset framstå som något som tar serien ifrån det som definierar den. Men frukta ej, det finns gott om ögonblick då du först kommer sitta på nålar och sedan flyga av stolen, då något hoppat på dig framifrån och slitit av halspulsådern. Eller då ljuden kommer hålla dig vaken, nervös och panikslagen. Men, låt oss gå igenom allt i tur och ordning.

Metro Exodus
Karaktärerna du möter har olika inställning till äventyret och sticker ut på olika sätt. Vissa är rätt komiska. Och ja, det finns en vid namn Idiot.

Seriens starkaste kort har alltid varit dess atmosfär. Och så även här; under mina promenader bland rostfrusna, halvt nedgrävda bilar, uppäten terräng och ruiner som naturen redan återtagit, slår det mig hur mycket energi som lagts ned på att bygga upp en bild av en värld som rivits ned och där allt hopp är borta sedan länge. Få spel, känner jag, lyckas förmedla den där bitande oron över att konstant ligga i underläge. Att oavbrutet tänka en, två, tre steg framåt. Och att hela tiden behöva se sig om efter en flyktväg. Det sätter Metro Exodus briljant. Då ammunition inte står som spön i backen och inte heller resurserna, samtidigt som fienderna (framför allt fauna-varianterna) kräver en del för att lägga sig - tvingar det dig som spelare att hushålla rejält.

Förställ dig; du har femton kulor kvar i geväret, framför dig står tre vargliknande varelser som vädrar skraj-svettigt människokött och som du måste igenom. Försöker du smyga förbi dessa eller tar du direkt-approachen? Du har bara femton kulor kvar och vem vet vad som väntar bakom dessa ADHD-hyenor? Hela överlevnadsaspekten (som här innefattar bitvis laddning av batteri till lampor, nosade efter delar och krav på att periodvis reparera samt rengöra både gasmask och vapen) sitter mitt i krysset och är inte bara en gimmick som kan följas. Håller du inte efter kommer det inte gå särskilt smidigt. Sen måste jag bara, lite intryckt, höja systemet för ombyggnad av vapen. Lite överallt kan du sno åt dig nya delar och på så sätt förvandla din lilla pistol till något mycket värre. Vilket kryddar överlevnadsaspekten och koka soppa på en spik-mentaliteten rejält.

Metro Exodus
Det finns en del transportsträckor, men dessa är inte längre än vad som krävs för att putta historien ytterligare.

Hittills är det bara plus, men tyvärr finns det några obehagliga bieffekter under denna från början kärnkraftsvinter. Det här kommer kanske, kanske inte, som en överraskning, men grafiken är lite av en enormt blandad kompott. När spelet visades upp och när vi fick de första gameplay-snuttarna, var dessa på en grafisk nivå som fällde hakor. Jag under min tid med spelet (som jag testat på PC, märk väl) provat olika inställningar och upplösningar. Det märks att spelet är avsett för att springa på kraftfullare datorer (kom igen, för absoluta topprestanda rekommenderas besten 2080ti), men även på högre inställningar ser det inte särskilt bra ut. Faktiskt.

På samma sätt som exempelvis Fallout 4 så ser det överlag bra, till och med fantastiskt ut. Men går man närmare eller spanar på mindre objekt lite längre så kommer lågupplösta, grumliga texturer le tillbaka (väggar och objekt i världen i synnerhet). Jag körde mestadels på de näst högsta inställningarna (då jag ville åt hyfsat låsta 60 bilder per sekund) och då såg baksidan av mitt gevär ut att vara målad i vattenblandad akryl. Detta blir extra tydligt i högre upplösningar (jag prövade att köra i 4K supersamplat på min 1080p-skärm) och där blev det nästintill skrattretande fult när det kom till dessa skönhetsfel. Kort sagt, diffust suddigt eller pixligt grumligt. Och inte särskilt snyggt.

Metro Exodus
Spelet är fullt av små detaljer som trots sina brister, lyfter det. Som att kartan är ett fysiskt objekt som måste plockas upp.

Men tar man effekter, hur ljus faller och kastar skuggor, så skiner Metro Exodus. Detta studsar mellan grund, golv, väggar, tak och gör så på ett trovärdigt skräckinjagande sätt. För att summera den grafiska aspekten - det är långt ifrån fult, det ser bra ut och ägnar du inte för mycket tid åt att granska detaljer - lär du inte irritera dig lika mycket som jag. Med det sagt så är jag besviken på den här punkten. Jag hade förväntat mig mer.

Metro Exodus
Metro Exodus