Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Anthem

Anthem

Så är äntligen Biowares stekheta Destiny-utmanare Anthem här. Färgstarka miljöer, val, Avatar-doftande kostymer och... vad mer? Andreas har hoppat in i exo-skelettet och prövat.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Utanför murarna lurar den stora stygga vargen. Och innanför är de få som håller sargen. Biowares Anthem får vid första kontakt mig att tänka på Maze Runner-filmerna; Utanför områden skyddade av enorma murar lurar gigantiska moster och ett fåtal så kallade frilansare (freelancers) ger sig ut i sagda okända för att, som enda motståndsrörelsen, hålla frontlinjen, skaffa resurser och hämta hem fallna kamrater. Allt för att en dag kanske helt återta världen såsom vi kände den.

AnthemAnthem
Rollspelssidan känns bristande och alldeles för platt. Speciellt i jämförelse med Biowares tidigare CV.

Under ett tillsynes rutinuppdrag (som är ditt första och som också tjänar som spelets introduktion) hamnar din grupp i klorna på en titan (lagom stort och lagom otrevligt husdjur med temperamentsproblem), majoriteten dör och trots att du förskräckt manas till att retirera, sätter gruppens ledare emot. Men i sista stund lyckas en något grinig huvudperson dra bort en något irriterad och rosenrasande chef från en säker död.

Denna förlust leder till att förtroendet för dessa frilansare sjunker som en sten och endast en handfull blir kvar, fast beslutna att återställa befolkningens forna uppfattning om dem. Vi snackar klassisk upprättelse och tillsammans med en, enligt mig, hysteriskt rolig sidekick, blir det upp till oss att ensamma eller i grupp ge oss ut på expeditioner identiska med den i introduktionen för att kämpa mot det onda. Och ungefär där slutade jag bry mig om historien som detta spel ämnar berätta.

Anthem
Efter lyckade expeditioner kasseras belöningarna in.

Fokuset är knappast historien, utan själva spelandet. Och precis som med andra onlinerollspel så finns det olika klasser att grotta ned sig i, mycket att samla, många att tigga uppdrag av och sist men inte minst; mycket att smycka din Iron-Man-kostym med. Ett av Anthems försäljningsargument har just varit din Javelin-dräkt.

Det finns det fyra olika sorters dräkter (att se som klasser); Ranger, Storm, Interceptor och Colossus. Medan Storm passar bäst för de som fördrar att hålla avstånd från sina fiender, är Interceptor smidigare, snabbare och kan hoppa mycket högre. Men tål inte särskilt mycket. Det gör däremot Colossus (som namnet antyder) och spelare som identifierar sig som stridsvagnar och som gillar att sprida säker död omkring sig, kan känna sig som hemma. Jag personligen valde Ranger, en lagom mix av offensivt och defensivt. Smidighet och styrka. Spelar du tillsammans med en grupp där ni alla har olika klasser tror jag ni kan få en rätt lyckad match.

Anthem
Anthems starka sida är dess matcher; snabba, hektiska och underhållande.

Skrytrubrik två har varit hur du kan personifiera denna rejält för att reflektera just din spelstil. Jag måste medge att urvalet kosmetik här är imponerande. Du kan välja olika material, färger, emblem, vapen och annat gott att skruva på den och är något som jag misstänker kan norpa många designentusiasters fulla uppmärksamhet. Trots det spenderade jag merparten av tiden ute i vildmarken. Förutom uppdrag kan du även springa fritt. Detta läge är låst till allmänna lobbys och perfekt för att samla in skrot som personer i den hembas vill ha i utbyte mot att låsa upp nya funktioner och delar).

När du väl är ute på säkra-den-punkten-eller-rädda-utsatt-nisse efter uppdragsmall 1A, det är då Anthem skiner som starkast. Striderna är riktigt underhållande. Snabba, intensiva, till och från kaotiska. Utbudet fiender är väl godkänt och alla bjuder på olika mängd motstånd (mycket beroende på vilken svårighetsgrad man valt) och utmaning.

Anthem
Anthem
Anthem