Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Generation Zero

Generation Zero

Svenska Avalanches retrodoftande Generation Zero har lämnat betan för fullsläpp och det är tyvärr ett platt fall som får hockeyfrillan att slakna och jeansen att tappa färgen. Redaktionens självutnämnt största yuppie har testat...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag vill älska Generation Zero. Konceptuellt är det fantastiskt; det utspelar sig under det sena 80-talet (med allt vad det innebär) och det i Sverige! Skådeplatsen är ett fiktivt område någonstans ute i den svenska skärgården (misstänker Stockholms skärgård) och kan enklast beskrivas som en fullträff vad gäller tolkningen av den svenska naturen. Lummiga skogar, gulröda hastighetsskyltar och röda Volvo 240:s utanför gula- eller röda stugor vid skogsbrynen; världen som Avalanche snickrat ihop är nog den mest precisa version av Sverige i spelform jag sett. Punkt.

Historien väcker också intresse (i alla fall i mina ögon); Sveriges ekonomi har sedan slutet av andra världskriget blomstrat, tack vare att vi till stor del undsluppit dess fasor. Men vad offentligheten tror vi klarade oss undan, stod skrivet i klartext i hemligstämplade dokument bakom lyckta dörrar. Landets ledning manipulerades att sluta avtal med Hitler och detta ledde till förtryck. Snabbspola till spelets nutid och vi har investerat i ett så kallat total försvar. Detta har lagts på just försvaret och utbildning av befolkningen, så skulle flyglarmet en dag ljuda, så vet alla vad de ska göra (kalla kriget, baby!). Vilket är rätt smidigt, med tanke på att Generation Zeros centralfokus är robotar. Onda robotar (läs: design snodd direkt av Simon Stålenhag).

Generation Zero
Att ha ihjäl robotarna är ett av spelets triumfkort och så fort du fått grepp om det är det väldigt tillfredsställande att sänka plåtniklas.

Spelet börjar med du (som något äldre ungdom) spolas iland efter en båtolycka, omtöcknad men levande. Och ganska på en gång inser att någonting är riktigt fel. Större delen av befolkningen är borta och förutom den tillsynes övergivna världen, stråtar robotar som, på äkta Terminator-manér är ute efter att slita dig i stycken, omkring. Situationen är alltså så långt ifrån lunch (Stockholmskt 80-talsslang för "bra") som man bara kan komma och tyvärr gäller det min syn på spelet som helhet.

Problemet med det är att det känns ofärdigt. Om vi börjar med världen. Området vi rör oss i är enormt och får mig direkt att tänka på utvecklarens tidigare spel (främst Just Cause 2). Och, precis som med många som satsat på mark kontra innehåll, så lider det här spelet å det grövsta av tomma ytor och klippa-och-klistra-utslängda objekt. Fem timmar in i spelet har jag hunnit avverka den första halvön och klivit över bron till fastlandet, utan att ha sett en endaste människa, men sett samma hus, garage och uppsättning objekt fler gånger än jag kan räkna.

Husen må vara målade i olika färger men redan efter den första större byn, Salthamn, inser jag att det är samma tre, fyra husmodeller som använts om och om igen. Detsamma gäller bilar. Du har spelets egen tolkning av både Volvo 240 i herrgårdsvagnsformat samt Saab 99, tvådörrars. Olika färger även här men med samma regplåt per modell. Nu har jag inte sprungit över hela kartan än, men jag ber stilla en inre bön att det åtminstone finns någon variation bortom horisonten.

Generation Zero
Spelet kommer komplett med attityd och absolut fantastiskt anskrämligt mode från en glammigare era. Does Barry Manilow know you raided his wardrboe?

Resultatet är att det känns hysteriskt tomt och repetitivt efter bara några timmar. Jag älskar detaljarbetet (mer om det senare), men känslan förtas rejält av mönstret. Lägg även till att jag har spelat solo (du kan rekrytera upp till tre polare), vilket bara förvärrar saken. Jag vet att spelets fokus är att ta reda på vad som hänt, mysterium... men det här har gått till överdrift. Då du dessutom inte kan interagera med mycket mer än dörrar och lådor (samt döda robotar plus/minus fingra på några uppdragsspecifika detaljer) känns det mer som ett internt bygge av en värld som ännu inte fyllts på, än en fullskalig, representativ för en färdig produkt.

Inventariet är nästa stora irritationsmoment. Du plockar i princip bara gasbehållare, nödraketer, förbandslådor, bergsprängare, vapen och ammunition, som fyller upp ditt lager med. Vill du knyta dessa till snabbknapparna, så blir det att gå in på rätt pryl, markera den, markera "assign to slot" och sen markera och bekräfta vilken plats du vill ha (puh). Det går, trots att riktningsknapparna (spelar med handkontroll) finns, inte bara att trycka på dem, utan du måste via A-knappen. Det känns gammalmodigt och inte särskilt smidigt. Detsamma gäller med konsumerbara ting du lägger i dessa lådor. Lägger du första förband på en plats och sedan gör slut på dessa... ja, då måste du återknyta så fort du plockat upp flera. Det hade enkelt kunnat lösas med att bara visa en grå ikon följt av siffran noll. Men icke.

Vi går vidare. Grafiken. Men först en liten jämförelse. Ni har alla sett E3-demonstrationen av Watch Dogs från 2014, eller hur? Och sen hur den faktiska produkten blev? När jag först såg trailern för Generation Zero tyckte jag det såg rätt bra ut. När jag sedan startade upp det och ställt in allt på de högsta inställningarna, fick jag en chock. Spelet är bitvis fulare än Mafia III. Platta, suddiga texturer trängs med landskapsvyer som ur vissa vinklar ser ut att vara insmorda med vaselin. Det ser, för att försöka ge ett rättvist exempel, till och från ut som ett snyggt optimerat Playstation 2-spel.

Det ironiska här att vissa objekt är snyggare än andra och medan ett kikarsikte är superpixligt längst kanterna, är en löpsedel kristallklar. För att inte nämna ljuset som är riktigt härligt (som under morgontimmarna lägger sig som ett täcke över världen och ger ett dis på pricken identiskt med det under tidiga sommarmorgnar, då du nästan kan känna nattens dugg i luften). Jag vill inte ens tänka tanken på att sänka inställningarna, utan fördrar det som det ser ut i nuläget; det ser ändå ut som en polerad lort de mesta av tiden.

Generation Zero
Generation ZeroGeneration ZeroGeneration Zero
Detaljarbetet är underbart och det märks att mycket energi har lagts ned på att återskapa ett Sverige under Kalla krigets sista dagar.

Jag har varit ganska hård hittills, men trots att spelet dras med en uppsättning sorgliga beslut finns även positiva sidor. Ljudet exempelvis. Vapnen (framför allt hagelgeväret) har, avfyrade i rätt miljöer, härligt krispigt eko och det finns en viss tyngd i bössan. Det uppskattas. Utöver det har vi vindens sus, fåglars kvitter (blir inte mer svensk natur än så), regnets smattrande och icke att förglömma - robotarnas väsande, gnisslande och ylande då de fått syn på dig.

Sorgligt nog går det inte långt tid innan jag springer på nästa aspekt som bara skriker ofärdigt - buggar. Medan, tacknämligt, direkta kraschar inte hemsökt mig, har jag stött på flertalet skrattretande och irriterande exempel. Till att börja med kunde jag inte hoppa över en grind vid första försöket (varför är en hockeyfrillaprydd, high school-ungdom i skrikig sporthoodie placerad i Sverige utan möjligheten att saxa över en grind?), eller andra hinder också för den delen. Det hände att jag fastnade mellan två objekt, såg robotar som bokstavligt talat stod med metallnunnan på ena sidan av väggen och akterpartiet på andra och vapen som inte laddades om ordentligt (inga mantelrörelser eller pumpande vid tomt magasin). Det hela bidrar ju inte direkt till att motverka resten.

Generation Zero
Världen är enorm men är tom.

Men, det finns som tur är vissa aspekter som är välgjorda och rent utav fantastiska. Spelets starkaste kort (och det som jag refererar till om jag på något sätt måste rekommendera detta), är miljön och detaljarbetet. Jag har redan pratat om att det är en klockren tagning på den svenska skärgården, men känslan av 80-talet är också lika påtaglig som synen, känslan (och doften) av hårspray. På löpsedlarna skyltas oron om Berlinmurens fall, i var hem finns åtminstone fyrtio bergsprängare och utanför Kundsam (Konsum, någon) proklameras charmig reklam för en pastisch på kedjans riktiga lågprismärke, Blåvitt. Även om det är samma reklam och samma rubriker i sensationstabloiderna myser jag i överflöd.

Problemet med Generation Zero är inte ambitionen. Det är utförandet och valet att släppa spelet just nu. Hade det här varit en Early Access eller fortfarande i den nu avslutade betan, så hade jag haft ett visst överseende. Men nu är det släppt. Färdigt. "Färdigt". Ett spel av den här storleken borde inte vara så här bristande i både innehåll och tekniskt avseende. Som jag sa tidigare så känns det som en utvecklardemo och något som nu ska fyllas med innehåll. Inte ett färdigt spel som man vill ha knappa trehundra för (vilket är i saftigaste laget sett till vad du får). Jag vill se mer innehåll, framför allt, men också mindre klipp och klistra utplacering och helst något putsad grafik.

Generation Zero
Inventariet osar av gammal och klumpig design.

Därför ska det bli intressant att se vad utvecklarna gör i framtiden. Putsar de upp, lägger till och optimerar kan det här bli fint, men i nuläget avråder jag dig. Hoppa över det här. Sammanfattningsvis är det en fantastisk promenadsimulator från det svenska 80-talet, med träffsäkra miljöer och mungipshöjande flörtar med svensk kultur - men som faller platt på nästan allt annat; då den uppenbart är byggd på ett fåtal resurser som använts om och om igen, i olika färger. Jag är ledsen, Avalanche; jag vill älska Generation Zero. Det är konceptuellt lurvigt (översättning; grymt), men utförandet är öken (uselt). Synd. Skam.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Fint detaljarbete, okej atmosfär
-
Tom spelvärld, fult, inget manuellt sparande, konstiga uppdragsmarkeringar, gammaldags och osmidig inventariehantering, buggigt, glappande texturer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Det här spelet är som ett enda ruttet aprilskämt. Inte nog med att Just Cause-studion Avalanche plagierade Simon Stålenhags säregna estetik, de ljög dessutom spelarna rakt i ansiktet genom att påstå att de inte ens sett killens alster (kom igen nu för hellböbbö). Vad de sedan gjorde var att slaska ihop ett tunt, fult, instabilt och korkat actionspel där allt från spelmekanik, artificiell intelligens samt tempo haltar något enormt. Att det dessutom är ofärdigt och därmed superbuggigt hjälper knappast denna sörjiga soppa. 3/10

Relaterade texter

Generation ZeroScore

Generation Zero

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

Svenska Avalanches retrodoftande Generation Zero har lämnat betan för fullsläpp och det är tyvärr ett platt fall som får hockeyfrillan att slakna och jeansen att tappa färgen. Redaktionens självutnämnt största yuppie har testat...

Nu är svenska Generation Zero färdigt

Nu är svenska Generation Zero färdigt

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Svenska Avalanche Studios har inte bara Rage 2 på gång, utan släpper även Generation Zero. Nu låter studions grundare Christofer Sundberg via Twitter meddela att spelet...



Loading next content