Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Generation Zero

Generation Zero

Svenska Avalanches retrodoftande Generation Zero har lämnat betan för fullsläpp och det är tyvärr ett platt fall som får hockeyfrillan att slakna och jeansen att tappa färgen. Redaktionens självutnämnt största yuppie har testat...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Jag vill älska Generation Zero. Konceptuellt är det fantastiskt; det utspelar sig under det sena 80-talet (med allt vad det innebär) och det i Sverige! Skådeplatsen är ett fiktivt område någonstans ute i den svenska skärgården (misstänker Stockholms skärgård) och kan enklast beskrivas som en fullträff vad gäller tolkningen av den svenska naturen. Lummiga skogar, gulröda hastighetsskyltar och röda Volvo 240:s utanför gula- eller röda stugor vid skogsbrynen; världen som Avalanche snickrat ihop är nog den mest precisa version av Sverige i spelform jag sett. Punkt.

Historien väcker också intresse (i alla fall i mina ögon); Sveriges ekonomi har sedan slutet av andra världskriget blomstrat, tack vare att vi till stor del undsluppit dess fasor. Men vad offentligheten tror vi klarade oss undan, stod skrivet i klartext i hemligstämplade dokument bakom lyckta dörrar. Landets ledning manipulerades att sluta avtal med Hitler och detta ledde till förtryck. Snabbspola till spelets nutid och vi har investerat i ett så kallat total försvar. Detta har lagts på just försvaret och utbildning av befolkningen, så skulle flyglarmet en dag ljuda, så vet alla vad de ska göra (kalla kriget, baby!). Vilket är rätt smidigt, med tanke på att Generation Zeros centralfokus är robotar. Onda robotar (läs: design snodd direkt av Simon Stålenhag).

Generation Zero
Att ha ihjäl robotarna är ett av spelets triumfkort och så fort du fått grepp om det är det väldigt tillfredsställande att sänka plåtniklas.

Spelet börjar med du (som något äldre ungdom) spolas iland efter en båtolycka, omtöcknad men levande. Och ganska på en gång inser att någonting är riktigt fel. Större delen av befolkningen är borta och förutom den tillsynes övergivna världen, stråtar robotar som, på äkta Terminator-manér är ute efter att slita dig i stycken, omkring. Situationen är alltså så långt ifrån lunch (Stockholmskt 80-talsslang för "bra") som man bara kan komma och tyvärr gäller det min syn på spelet som helhet.

Problemet med det är att det känns ofärdigt. Om vi börjar med världen. Området vi rör oss i är enormt och får mig direkt att tänka på utvecklarens tidigare spel (främst Just Cause 2). Och, precis som med många som satsat på mark kontra innehåll, så lider det här spelet å det grövsta av tomma ytor och klippa-och-klistra-utslängda objekt. Fem timmar in i spelet har jag hunnit avverka den första halvön och klivit över bron till fastlandet, utan att ha sett en endaste människa, men sett samma hus, garage och uppsättning objekt fler gånger än jag kan räkna.

Husen må vara målade i olika färger men redan efter den första större byn, Salthamn, inser jag att det är samma tre, fyra husmodeller som använts om och om igen. Detsamma gäller bilar. Du har spelets egen tolkning av både Volvo 240 i herrgårdsvagnsformat samt Saab 99, tvådörrars. Olika färger även här men med samma regplåt per modell. Nu har jag inte sprungit över hela kartan än, men jag ber stilla en inre bön att det åtminstone finns någon variation bortom horisonten.

Generation Zero
Spelet kommer komplett med attityd och absolut fantastiskt anskrämligt mode från en glammigare era. Does Barry Manilow know you raided his wardrboe?

Resultatet är att det känns hysteriskt tomt och repetitivt efter bara några timmar. Jag älskar detaljarbetet (mer om det senare), men känslan förtas rejält av mönstret. Lägg även till att jag har spelat solo (du kan rekrytera upp till tre polare), vilket bara förvärrar saken. Jag vet att spelets fokus är att ta reda på vad som hänt, mysterium... men det här har gått till överdrift. Då du dessutom inte kan interagera med mycket mer än dörrar och lådor (samt döda robotar plus/minus fingra på några uppdragsspecifika detaljer) känns det mer som ett internt bygge av en värld som ännu inte fyllts på, än en fullskalig, representativ för en färdig produkt.

Inventariet är nästa stora irritationsmoment. Du plockar i princip bara gasbehållare, nödraketer, förbandslådor, bergsprängare, vapen och ammunition, som fyller upp ditt lager med. Vill du knyta dessa till snabbknapparna, så blir det att gå in på rätt pryl, markera den, markera "assign to slot" och sen markera och bekräfta vilken plats du vill ha (puh). Det går, trots att riktningsknapparna (spelar med handkontroll) finns, inte bara att trycka på dem, utan du måste via A-knappen. Det känns gammalmodigt och inte särskilt smidigt. Detsamma gäller med konsumerbara ting du lägger i dessa lådor. Lägger du första förband på en plats och sedan gör slut på dessa... ja, då måste du återknyta så fort du plockat upp flera. Det hade enkelt kunnat lösas med att bara visa en grå ikon följt av siffran noll. Men icke.

Vi går vidare. Grafiken. Men först en liten jämförelse. Ni har alla sett E3-demonstrationen av Watch Dogs från 2014, eller hur? Och sen hur den faktiska produkten blev? När jag först såg trailern för Generation Zero tyckte jag det såg rätt bra ut. När jag sedan startade upp det och ställt in allt på de högsta inställningarna, fick jag en chock. Spelet är bitvis fulare än Mafia III. Platta, suddiga texturer trängs med landskapsvyer som ur vissa vinklar ser ut att vara insmorda med vaselin. Det ser, för att försöka ge ett rättvist exempel, till och från ut som ett snyggt optimerat Playstation 2-spel.

Generation Zero
Generation ZeroGeneration ZeroGeneration Zero
Generation Zero
Generation Zero