Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Rage 2

Rage 2

Kim har tillbringat massor med tid i Avalanches postapokalyptiska värld proppad med färger och tuppkammar och berättar om det i vår recension...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

När Rage släpptes för snart åtta sedan blev det något av en vattendelare, även om betygen generellt var bra var det många som menade på att spelet kanske var något underutvecklat och spretigt, men proppat med härligt skjutande och en häftig (och jämnbrun) spelvärld. När uppföljaren skulle planeras blev det svenska spelhuset Avalanche Studios som skulle utveckla och med Mad Max-spelet i bakfickan kändes det på förhand som en given matchning. Vad är då skillnaden på Rage 2, nu åtta år senare? Egentligen inte mycket alls, bortsett från den skrikrosa färgpaletten.

30 år efter händelserna i det första spelet ska jag, iklädd rollen som Walker, som är en så kallad Ranger, sätta stopp för genomelaka Authority som med den robotmodifierade General Cross i spetsen gör allt i sin makt för att ta kontroll över det som finns kvar av världen. Efter att ha fått bestämma kön på Walker kastas jag rakt ut i spelvärlden för att skapa allianser, samla vapen och skjuta mutanter. Lägg därtill en del bilburna strider så har du egentligen en perfekt mix av Doom, Just Cause och Mad Max, något som på pappret låter som det mest ultimata actionspelet någonsin. Upplägget, storyn och själva spelvärlden i Rage 2 är ingenting nyskapande direkt, men det går snabbt att komma in i och visst borde som sagt Avalanche Studios och id Software vara en perfekt kombination?

Rage 2
Rage 2 är snyggt och innehåller trevlig miljövariation.

Själva berättelsen i Rage 2 fungerar mest som en anledning att få kuta omkring och spotta bly i allt och alla som rör sig. General Cross som skurk är ofantlig tråkig och enfaldig och även om jag konstant får möta karaktärer som till en början verkar vara intressanta och ha säregna personligheter utvecklas ingen ordentligt. De olika städerna som går att besöka innehåller också sidokaraktärer som går att prata med där egentligen ingen har något intressant att säga och ett par timmar in har jag slutat bry mig helt och hållet. Det är upplagt som att karaktärerna ska vara intressanta men det lyckas aldrig riktigt. Det är synd, samtidigt som jag också förstår att berättandet förmodligen inte varit det viktiga under utvecklingen. Det märkligaste med det är dock hur själva kampanjen är strukturerad och över innan den ens har börjat.

Det finns tre stycken huvudpersoner som fungerar som uppdragsgivare; Marshall, Loosum och Kvasir och det är genom dem som själva storyn utspelar sig. Kampanjen innehåller endast en handfull uppdrag totalt och själva mittdelen består av att utföra sidoaktiviteter i spelvärlden för att öka deras nivåer. Det här är rutten design, rakt igenom. Den strukturen är endast till för att förlänga speltiden i kampanjen och det i sig kanske inte är något ovanligt, men det blir smärtsamt tydligt här. Det kampanjuppdragen som finns är dock, med ett par undantag roliga, och det är merparten av sidouppdragen också, men som helhet känns upplevelsen märkligt utfylld, substanslös och som sagt, riktigt kort.

Förutom den smärtsamt korta kampanjen är spelvärlden proppad med olika aktiviteter att utföra, saker som att rensa ur fiendeläger, leta rätt på försvunna rangers, slåss mot minibossar och delta i biltävlingar. Det blir snabbt tradigt, och även om själva striderna är roliga (mer om det strax), har jag svårt att motivera mig att verkligen göra allt på kartan när jag har nått sluttexterna efter kampanjen. Det känns också som att själva fordonsdelen är kraftigt underanvänd, visst kan det vara kull att decimera en konvoj i Mad Max-stil för första gången och de olika bilarna som finns att tillgå går att bestyckas med olika vapen, men så snart jag låser upp gyrokoptern och snabbt kan flyga mellan destinationer undviker jag bilåkandet helt och hållet av den enkla anledningen att det mest känns som dryga transportsträckor.

Rage 2
Att experimentera med olika vapen är helt klart den största behållningen med spelet.

Något som däremot fungerar otroligt väl är spelets vapen. Här snackar vi istället om fantastisk design och som kontrast till storyn, något som det faktiskt har lagts mycket tid på. Det finns en sprudlande kreativitet i varenda vapen och med ett väl utbyggt uppgraderingssystem där jag får skräddarsy hur olika vapen ska fungera finns det massor att experimentera med. Här finns det flesta typer av vapen som du kan förvänta dig, pistoler, automatgevär och raketstrutar, men även lite mer annorlunda varianter. En av mina favoriter är en revolver som skjuter iväg små bomber som fastnar på fiender som jag sen kan detonera genom en knäppning med fingrarna vilket sätter eld på den stackaren på andra sidan av mitt sikte. Nästan alla vapen gör åtminstone två olika saker och den absolut största behållningen med Rage 2 är att experimentera sig fram och hitta på nya sätt att avverka fiendefloran.

Rage 2
Rage 2