Under årens lopp, allt medan Alien vs Predator-folket hemma hos brittiska Rebellion, samlat på sig rutin och kunskap - har den här spelserien verkligen blomstrat. I förhållande till hur budgetarna för både det tredje samt fjärde spelet sett ut (en bråkdel av dagens storspel) har det för egen del varit svårt att inte applådera det som Rebellion pysslat med de senaste åren. Med det sagt så är det såklart vanskligt att bumpa upp det gamla Xbox 360-spelet Sniper Elite V2 med mer högupplösta texturer, högre skärmuppdateringsfrekvens och bättre ljussättning för att skicka tillbaka mig som spelare till en era där spelkontrollen, designen på världen och allt där i mellan - var betydligt sämre än hur det ser ut i spel nummer fyra.
Här axlar du rollen (ännu en gång) som den dekorerade, amerikanska supersnipern Karl Fairburne som får i uppdrag att stoppa tyskarnas planer att avfyra ett antal ordentliga missiler från hjärtat ev Berlin under andra världskrigets mest hektiska skede. Det gäller att smyga omkring, hukad, leta rätt på passande ställen att placera sig på och väl där skjuta så många patrullerande nazzar som det bara går. Precis som vanligt i den här spelserien har skjutandet delats upp i tre svårighetsgrader som antingen gör Sniper Elite V2 Remastered till rena rama barnleken eller bygger utmaning på ett sätt som relativt snabbt blir relativt beroendeframkallande. På "hard" krävs det att man som spelare inte vara väger in det faktum att kulbanan sjunker på grund av jordens gravitation, det krävs också att jag räknar in vinden och vädrets påverkan på kulans bana för att träffa min fiende. Nu handlar detta såklart inte om någon simulator, direkt, och som jag redan nämnt har den grundläggande spelmekaniken i denna spelserie blivit markant bättre sedan hösten 2012, men det finns ändå tillräckligt mycket utmaning här för att underhålla även den mest nördiga av krigsknarkare.
Medan prickskjutandet fungerar väl i Sniper Elite V2 Remastered är det väl i stort sett allt annat som fungerar rätt uselt, om ärligheten ska fram. För om fienderna (som är rysligt snabba, rysligt alerta och rysligt duktiga å att navigera de sönderbombade Berlin-gatorna) lyckas få syn på dig och börjar närma sig ditt gömställe, då faller väl i stort sett det här spelet fullkomligt eftersom mekaniken som rör ditt "sekundära närstridsvapen" är så obönhörligt usel. Det är nämligen nästan helt omöjligt att pricka det man siktar på när det kommer till alla vapen förutom just prickskyttegeväret och detta tillsammans med att miljöerna är i desperat behov av lite grafisk variation - blir det för mig svårt att känna någon slags eufori rörande denna uppgraderade nyversion. Visst, det är klart snyggare än Xbox 360-spelet från hösten 2012 men resten känns som det inte direkt åldrats med någon slags värdighet. Spela Sniper Elite V4 istället...