Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Warhammer: Chaosbane

Warhammer: Chaosbane

Dags att slå allehanda monster på truten i ett nytt spel som på många sätt känns väldigt bekant, Kim har återigen begett sig rakt in i allt vad Warhammer innebär...

Jag har spelat en hel del Warhammer-spel genom åren. Väldigt många till och med, och varje gång jag sätter tänderna i ett nytt brukar jag tänka att jag borde sätta mig in i all "lore" som faktiskt finns här. Sen glömmer jag bort att göra det, direkt. Det är förmodligen helt och hållet helt relaterat till ålder vid det här laget, men det kan också ha att göra med att Warhammer-universumet är så brutalt utbrett vid det här laget att jag förmodligen knappt skulle veta var jag skulle börja någonstans för att skapa mig en vettig grund. Det jag känner när jag startar upp Warhammer: Chaosbane för första gången är exakt det; varför har jag inte satt mig in det här mer, för det verkar onekligen vara ett utomordentligt spännande universum och jag hade nog kunnat njuta ännu mer av det här spelet med mer kött på benen.

Warhammer: Chaosbane
Warhammer: Chaosbane är ett actionrollspel på alla sätt och vis, varken mer eller mindre egentligen.

Jag är alltså inte riktigt rätt person att försöka förklara exakt vad Warhammer: Chaosbane handlar om, inte på några djupare nivåer i alla fall. Trots det sugs jag snabbt in världen, mycket tack vare en mycket detaljerad inledning som beskriver vem min karaktär är och vad som driver honom. Den korta introduktionen är även unik för respektive klass och berättandet har subtila skillnader baserat på vem jag väljer att spela som. Själva berättelsen som helhet är dock ganska klassisk. Olika fraktioner kommer inte riktigt överens, nån måste få en yxa i huvudet, demonsluskar ska avrättas och ordning ska återställas. Du vet, en vanlig arbetsvecka. Trots mina okunskaper känner jag mig ändå engagerad genom hela kampanjen och skapar en del band med återkommande karaktärer, många vars röstskådespelare gör en helt okej insats för skänka personlighet till vad som vid en första anblick kan ses som generiska soldater.

Warhammer: Chaosbane
Det finns ett par attacker som sticker ut från mängden och i spelets senare skeden finns det utrymme för mycket egna val sätt till hur du vill utforma din karaktär.

Chaosbane är alltså ett actionrollspel, sett ur asymmetrisk synvinkel där du i rollen som tjockhudad krigare, supersmidig alv, arg liten dvärg eller flummig magiker ska ta dig an vilka anstormande fiender som än står i din väg. Det spelas på det sätt att du har en vanlig attack och i takt med att du går upp i nivå får du tillgång till fler spännande möjligheter att dela ut ond bråd död. Det handlar ofta om att veta vilka attacker som ska utföras under vilka förutsättningar och vilka fiender som kräver uppmärksamhet först. Beroende på hur du gillar att spela väljer du också din klass därefter. Gillar du att kunna ta mycket stryk och stå längst fram och vifta med det tyngsta tillhygget du kan hitta är det såklart den vanliga soldatklassen som passar dig bäst, vill du hellre hålla dig undan själva striden men göra fräsiga eldattacker på håll är magikern din vän. Klasserna fungerar exakt som du kan förvänta dig vid det här laget, nästan helt utan överraskningar.

Warhammer: Chaosbane lånar mycket från Diablo. Och med mycket menar jag väldigt, väldigt mycket. Det är varken konstigt eller dåligt egentligen, speciellt inte med tanke på att Diablo III är ett riktigt stabilt äventyr och placerar du ett spel i samma genre är det nästan obligatoriskt att åtminstone inspireras av den briljansen. Actionrollspelen känns dock rätt mossiga nuförtiden tack vare just att alla är ganska snarlika, och på många sätt är inte Warhammer: Chaosbane ett undantag från det. Med det sagt är det inte på några sätt dåligt, det finns en del intressanta idéer med själva stridssystemet som vid lite högre nivåer öppnar upp sig och går att skräddarsy på flera sätt och ett par attacker sticker ut lite extra tack vare varje klass egna specialförmåga. Magikern kan exempelvis ta direkt kontroll över vissa besvärjelser och detaljstyra dem på finurliga sätt, och jag hade önskat mig mer av den varan. Mer nytänk.

Ett annat problem jag har med det här spelet är hur obalanserade klasserna känns just nu, det är givetvis någonting som kan komma att fixas till med uppdateringar men under mina timmar med spelet har jag känt att alven har klara fördelar gentemot de andra klasserna. Nästan till den nivån att jag rekommenderar dig att uteslutande spela med den klassen på högre svårighetsgrader om du väljer att spela själv, så stora är skillnaderna. Det har att göra med att hon helt kan skydda sig mot närstridsattacker, något som fienderna i spelet verkligen gillar att göra är att gruppera sig och överrumpla mig genom att flocka sig runt mig. Ta ur det ur beräkningen och spelet blir otroligt mycket lättare direkt. Jag måste dock applådera att Warhammer: Chaosbane faktiskt har fullt stöd för co-op, både online och med en vän i soffan. I mitt tycke blir det här spelen mångt mycket roligare med vänner och att sitta två tillsammans och spela med två andra online är precis hur kul som helst.

Warhammer: Chaosbane
Att spela med vänner är (givetvis) roligast.

Sett till sin stil följer spelet de vanliga Warhammer-mallarna, en design som jag verkligen uppskattar. Jag gillar hur det känns som ett medeltida Europa proppat med magi och slafsiga monster. Även om det är fantasy känns det mer verklighetstroget än exempelvis Diablo och trots att jag verkligen gillar renodlad fantasy också trivs jag bra i spelvärlden här. Att ta sina första stapplande steg i staden Praag är häpnadsväckande och allt från de olika attackerna till fiendedesignen är strålande. Grafiskt passerar det klart godkänt med detaljerade och varierade omgivningar och hyggliga ljuseffekter, det kommer inte vinna några priser för sin grafik, men klart dugligt är det.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag gillar Warhammer: Chaosbane. Det kryssar av alla punkter som ett spel i genren bör göra och det är kul att spela med vänner. Jag har dock svårt att verkligen känna mig exalterad över det ibland. Mycket känns som det har gjorts innan och jag saknar riktigt nytänkande. Är du ett fan av genren eller av Warhammer (eller båda) lär du kunna hämta exakt hur mycket som helt här dock. Att spela ensam kan bli rätt monotont snabbt men med ett par vänner, antingen i soffan eller i lurarna, kan jag utlova episkt slafsiga strider och ett gäng roliga timmar.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Spännande kampanj, djupt och engagerat stridssystem, rolig co-op, god miljövariation
-
Obalanserade klasser, brist på nyheter, tråkigt för den ensamma spelaren
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här