Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
198X

198X

Med ett leende på läpparna och en tår i ögat så blickar Markus Thylin tillbaka mot 80-talets arkadhallar i Hi-bit studios 198X...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Året var 1994. Platsen var Piteå i norra Sverige. Piteå är och var känt för sitt äventyrsbad, båtliv och camping. Tre saker som min lilla familj älskade djupt, så det spenderades många somrar med båten i den lilla hamnen. Jag var vid tillfället sju år och när äventyrsbadet var stängt för dagen så kändes Piteå Camping tråkigare än Ove Sundberg. Det var tydligt att alla aktiviteter för barn under tio år skulle avverkas så tidigt som möjligt för att lämna plats åt flintskalliga 56 åringar med hawaiiskjorta och träskor, gärna med en andedräkt av finkel och jordnötter.

Det var ingenting för mig. Min kära far och mor bevittnade att jag dog en långsam död och bestämde sig för att rädda mig från det mörker jag sakta gled in i. Min pappas intresse för tv-spel var vid tillfället minst sagt begränsat men han beslöt sig för att ta med mig till något jag aldrig sett förut; en arkadhall. Det lyste och blinkade överallt, det var rad efter rad med arkadspel. Det var bra mycket bättre grafik än vad mitt Sega Master System som jag hade hemma kunde erbjuda och spelen verkade så mycket häftigare än allt annat jag sett vid den tidpunkten.

Det kändes som att vi var där i två minuter, men det var nog närmare två timmar. Jag hann gå igenom många känslor; Ilska, upprymdhet och frustration. Den bestående känslan som jag tog med mig hem från arkadhallen var dock spelglädje och att jag ville ha mer. Tyvärr så började femkronorna sina. Det var i den arkadhallen jag upplevde riktig spelglädje för första gången. Jag åkte dit för några år sedan och då var tyvärr arkadhallen borta.

Jag spelar inte lika mycket nu som när jag var yngre. Intresset finns där, men med ålderns kompromisslösa intåg så märker jag att jag blir mer och mer kräsen. Spelen som görs nuförtiden ska tilltala en stor målgrupp och innehåller sällan de laser-specifika ingredienser som jag är ute efter. Därför så var det ett nöje att besöka en arkadhall igen, även om den nu råkade vara digital.

Hi-Bit Studios (som förövrigt utgörs av gamla redaktionsmedlemmar på den numera nedlagda svenska speltidiningen Level) nya spel 198X känns därför som en fräsch vind av nostalgi för mig. Det är en mycket kort men intressant historia. En historia som handlar om att växa upp, hantera problem och att bryta sig lös.

198X
Kontrasten mellan skrikande färger och mörka omgivningar bidrar till helhetsintrycket.

Historien presenteras i en 8/16-bits stil och lyckas oerhört bra med att förmedla en genuin 80-tals känsla. För mig så kändes det väldigt mycket som tidigt 90-tal, men 80-talet hängde som sagt kvar lite längre på vissa platser i vårt avlånga land. Under små filmsnuttar så berättar huvudpersonen om sina tankar kring sin barndom, funderingarna som snurrar kring att växa upp och en längtan efter verklighetsflykt.

De upplevelser som huvudpersonen har varit med om är inte särskilt specifika, utan fokus läggs istället på känslorna som uppkommit efteråt och hur de bearbetas. Detta gör också att det är lättare att relatera till huvudpersonen.

Mellan huvudpersonens stunder av reflektion så kommer själva spelandet som utförs av huvudpersonen i en arkadhall. Det är fem korta spel som alla lyckas väl med att representera sin genre. Man får chansen att spela ett beat 'em up, shoot 'em up, racingspel, plattform och en dungeon crawler.

198X
198X
198X
198X