Svenska
Gamereactor
recensioner
Samurai Shodown

Samurai Shodown

SNK går tillbaka till grunderna och erbjuder ett fightingspel med grym stämning och spelvärldens bästa persongalleri.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag minns det som i går. Jag hade väl nätt och jämnt fått spela lite Street Fighter II på kompisens SNES, medan jag själv harvade på med den minst sagt taffliga Amiga-konverteringen. Sen råkade jag besöka en lokal restaurang där de hade ett par arkadkabinett i foajén, och på ett av dessa rullade ett spel som överträffade allt jag hade sett förut. Det hade gigantiska, färgstarka karaktärer. Det zoomade in och ut, och hade en massa folk som hojtade "hoh!" i bakgrunden. Det var stort, det var mäktigt och det var fascinerande coolt. Det var Samurai Shodown. Helt plötsligt kändes alla andra fightingspel och de flesta andra spel för den delen riktigt barnsliga och fåniga. Många femkronor gick det åt där.

Och Samurai Shodown var verkligen storslaget. Det är lite svårt att uppskatta så här tjugofem år senare, men innan dess fanns egentligen bara Street Fighter II, och så möjligen Mortal Kombat om du tillhörde de coola kidsen som fick köpa det innan de fyllt femton. Virtua Fighter kunde vi bara drömma om. Men Samurai Shodown fanns i de där Neo-Geo-kabinetten som oftast hade sex olika spel i omlopp, så det var lätt att hitta, och det utklassade allt som SNK har försökt kopiera Street Fighter med tidigare. Allt från den atmosfäriska inramningen till den perfekt avvägda spelkontrollen till de tidlöst fenomenala karaktärerna andades genuin arkadperfektion. Sen peakade väl egentligen SNK med uppföljaren året därpå, och hade svårt att hitta samma höjder igen med serien. Visst, Samurai Shodown V Special, cirka åtta år senare, var väl egentligen minst lika polerat, men till skillnad från King of Fighters som SNK finputsade år efter år blev Samurai Shodown en experimentell serie, och som det experimenterades. Det blev två usla polygonslagsmål på den dödsdömda arkadhårdvaran Hyper Neo-Geo 64, det blev diverse portabla konverteringar med minisamurajer, och efter att ha låtit bli serien i flera år släppte de det fullständigt horribla Samurai Shodown: Edge of Destiny (även känt som Samurai Shodown Sen) på Xbox 360, som dunderfloppade med all rätt. Vid det laget var SNK på väg att dö, igen, och ingen hade väl trott att Samurai Shodown skulle få en nystart.

Samurai Shodown
De flesta av attackerna ackompanjeras av streck som från en kalligrafipensel, vilket bidrar till spelets genuina utseende.

Men så är det, och efter den här historielektionen kan jag bara konstatera att det här är SNK:s Street Fighter IV. Man har slängt ut allt riskabelt nyskapande och bara fokuserat på grunderna, det som gjorde spelet till en höjdare till att börja med. Det är praktiskt taget samma laguppställning som i originalet, med några smakfulla byten. Det handlar om renodlade slagsmål helt utan extremt långa kombinationer, dedikerade specialmätare, superhopp, inkallade medhjälpare eller jongleringstekniker. Det är ett spel där en välriktad hård attack kan mosa bort en tredjedel av livsmätaren. Det är Samurai Shodown som jag minns det, och det är lysande.

Detta är en annons:
Samurai Shodown
Det vore inte Samurai Shodown utan en ödesmättad kväll på ett fält någonstans.

King of Fighters XIV var ett extremt polerat och välfyllt fightingspel men inte ens jag kan hävda att det var särskilt snyggt. Samurai Shodown är något helt annat. SNK har försökt återskapa penseldragen från sin gamla artwork, framför allt Shiroi Eijis sumi-e-liknande bilder som illustrerade de första spelen. Genom att göra extremt grova skuggor men tunna linjer i övrigt får spelet en handmålad känsla som påminner lite om Okami. Alla de ursprungliga karaktärerna har moderniserats en aning och fått mer detaljer utan att förlora sin ursprungliga stil. Det är väl möjligen Charlotte som förändrats lite väl mycket, men jag älskar hur min gamla favorit Genjuros jacka nu har ett tydligt foder i annan färg och hur smutsig och sjaskig Haohmaru ser ut. Ja, det gamla gänget är tillbaka förutom Wan-Fu och Gen-An, vilket inte är någon jätteförlust. I gengäld får vi Yoshitora, den flamboyante adelsonen som var huvudperson i del fem och slåss med sex svärd, och Shiki, den tystlåtna lönnmördardamen som var den enda egentliga behållningen med Samurai Shodown 64. Eftersom jag inte spelat dem särskilt mycket förut, och eftersom du förmodligen har spelat dem ännu mindre, är de i praktiken nykomlingar de också.

Men spelet bjuder förstås på riktiga nykomlingar också. Där har vi Yashamaru, en hedervärd Robin Hood-typ som klär ut sig till korp och stjäl från de rika. Han tenderar att tillbringa mycket tid i luften och har en massa dykattacker. Sen har vi Wu-Ruixiang, som ersätter Wan-Fu som kinesisk representant. Hon är väl något av en skämtfigur som mestadels använder sin feng shui-kompass (!) för att framkalla magier och en och annan drake. Eftersom hon är svag i närstrid verkar hon bli ett alternativ för proffsen som kan tillämpa hennes fällor på bästa sätt. Den sista nykomlingen är Darli Dagger, en råbarkad dam som är skeppsbyggare och slåss med en gigantisk såg. Hon är kul att använda och nog min favorit av de här nya, men en nackdel (om man kan kalla det så) är ju att Samurai Shodown har tidernas troligen bästa karaktärsgalleri. Nakoruru, Galford, Hanzo, Jubei, till och med märkliga tjommar som Earthquake och Tam Tam är fyllda med personlighet till bredden. Praktiskt taget varenda en av de elva veteranerna är odödliga klassiker som allihop har unika spelstilar och egenheter.

Samurai Shodown
Tjusiga handritade bilder presenterar Samurai Shodowns handling, som utspelar sig året innan det första spelet, som alltså också hette Samurai Shodown. Inte alls rörigt.
Detta är en annons:

Och ja, det är väl lika bra att få det överstökat. Med sexton spelbara figurer är Samurai Shodown på pappret lika innehållsfattigt som Street Fighter V var från start. Det kommer att släppas åtminstone fyra nerladdningsbara hjältar, och påpekas bör att säsongspasset är gratis de här första dagarna. Jag vågar påstå att det finns en hel del djup att utforska, men om du föredrar kvantitet framför kvalitet så har du inte så mycket att hämta här. Spelet har i alla fall betydligt fler spellägen. Det finns ett ganska rättframt men trevlig storyläge där varje hjälte får smiska ett antal motståndare för att sen möta sin rival och slutligen en sedvanligt dunderfuskig slutboss, som vänder upp och ner på hela spelsystemet och mest kräver tålamod. Sen kan man pröva på klassiska survival-lägen och liknande, men något lite mer nyskapande är möjligheten att möta simulerade versioner av andra spelare. Den här tekniken användes i Virtua Fighter 4 men kom inte riktigt till sin rätt i det spelet. Här är det väldigt smidigt att bara plocka fram en. Just nu har de inte mycket finess, men det borde förbättras med tiden eftersom det här läget rullar automatiskt och noterar dina framgångar, och du kan till och med välja att spela mot dig själv. När spelet slutar att vara populärt online blir det här i alla fall ett substitut.

Nu från början är i alla fall online hyfsat populärt och jag kan rapportera från frontlinjen med goda nyheter. Om du lyckas hitta någon motståndare med bästa tänkbara uppkoppling (oftast väldigt lokalt eller som mest neråt Tyskland ungefär) flyter det på väldigt bra. Samurai Shodown är ju inte ett extremt precisionskrävande spel till att börja med, så det duger utmärkt. Men med sämre anslutningar kan det variera från diabilder till hyfsat spelbart. Här finns vanliga rankade matcher, men också en trevlig möjlighet att spela i lag om upp till fem spelare på varje sida. Sen får alla inloggade spelare i det rummet möjlighet att anmäla sig. Den här funktionen är väl lite väl kaotisk och skulle behöva finjusteras, men med lite gentlemannaregler borde det kunna bli riktigt bra. Det är ovanligt kul att bara få en rond på sig att imponera på övriga, och när man inte själv spelar kan man utbrista i applåder eller burop för att distrahera kombattanterna.

Samurai Shodown
Alltså, hur stort messiaskomplex har Charlotte egentligen?

Samurai Shodown lyckas vara väldigt lättspelat och samtidigt väldigt intensivt eftersom varje attack är så riskabel. Att få en hård attack blockerad kan mycket väl innebära att du själv äter en hård attack (och alltså blir av med en tredjedels mätare). Det gör att spelet belönar försiktighet och timing snarare än att behöva memorera kombinationer. Dock vore det inte Samurai Shodown om det inte fanns en rad specialtekniker att lära sig. I praktiken finns det tre sorters superattacker, som aktiveras av Rage-mätaren i botten. Enklast är Lightning Blade. Det är bara att trycka på L2 för att aktivera Rage Mode, oavsett hur mycket mätare du har, och sen trycka på L2 igen. Då gör du en attack som, om du träffar, plockar ner motståndarens livsmätare till hälften. Det är en extremt lättanvänd teknik och precis som Reversal Edge-tekniken i Soul Calibur VI är det till stor del en nybörjarfälla. Det kan vara extremt frustrerande att dominera hela matchen och sen bli träffad av den här attacken när du är mitt uppe i något annat. Men i gengäld lär man sig snabbt att provocera fram den, och efter att ha spenderat den har man ingen Rage-mätare alls och därmed inte tillgång till de andra två teknikerna. Weapon Flipping är en minisuper som utförs med kvartscirkel framåt och två knappar, och som resulterar i att motståndaren tappar sitt vapen. Den kan vara taktiskt viktig eftersom man är så mycket svagare utan det, och många spelare blir desperata och gör misstag för att försöka få tillbaka det. Och så finns reguljära superattacker som kräver en full Rage-mätare och en rätt krånglig rörelse: framåt, halvcirkel framåt och två knappar. SNK-veteraner gäspar förstås, men nybörjare lär få det jobbigt. Å andra sidan, en superattack är mest till för att glänsa när två vanliga hugg gör lika mycket skada.

Samurai Shodown
Om du vill ha blod så finns det blod i Samurai Shodown. Och mycket av det.

I en fightingvärld där nästan alla fightingspel kräver blixtsnabba reaktioner är Samurai Shodown en väldigt skön omväxling. Jag har alltid föredragit spel där varje attack gör lite mer skada istället för att man nöter ner varandra med 52 träffar åt gången. Därför gillar jag verkligen det här. Några reservationer har jag dock. Till att börja med valde jag snabbt att stänga av blodet. Det stänker hejvilt så fort man får in ett hugg och de flesta avgörande huggen brukar resultera i att någon blir kluven på mitten. Vilket kanske är realistiskt men inte särskilt smakfullt. Samurai Shodown: Edge of Destiny var ju ett spel som gottade sig i lemlästningar och blev direkt obehagligt, men här är det ungefär samma nivå som i de gamla pixelspelen. Men eftersom jag har blivit mjäkig på gamla dar väljer jag som sagt att låta bli det helt och hållet. En annan brist är att enspelarlägena snabbt blir ganska trista eftersom slutbossen är så jobbig och datorspelarna i övrigt aningen är stenkorkade eller oövervinnerliga beroende på nivå. Och så laddningstiderna onödigt långa, vilket ibland för tankarna till den gamla Neo-Geo CD.

Om du har en kompis i soffan eller en bra internetanslutning kommer dock Samurai Shodown att bjuda på riktigt bra slagsmål med några av spelvärldens absolut coolaste samurajer (och franska adelsdamer, och amerikanska ninjor, och jättetjockisar, och så vidare). Stämningen är på topp med sparsmakad musik och atmosfäriska banor, där bara några känns lite för tomma och trista. Men när Haohmaru möter Genjuro i en ödesmättad duell på ett övergivet fält, eller när Kyoshiro tar en svängom med Yoshitora framför en teaterpublik ackompanjerad av shamisen-strängar och taiko-trummor, då är Samurai Shodown fullständigt enastående.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastiska karaktärsdesigner, utmärkt spelkontroll, ett fightingspel med unikt tempo, bra onlinelägen
-
Medelmåttiga enspelarlägen, långa laddningstider
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Samurai ShodownScore

Samurai Shodown

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

SNK går tillbaka till grunderna och erbjuder ett fightingspel med grym stämning och spelvärldens bästa persongalleri.

1
Samurai Showdown släpps till Xbox Series X

Samurai Showdown släpps till Xbox Series X

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det vansinnigt läckra fightingspelet Samurai Shodown visade att SNK fortfarande kan det här med läcker design. Nu låter de japanska arkadmästarna medelst en kort...



Loading next content