John Wick Hex

Det är en minst sagt märklig fusion, detta. Att göra turbaserad, superstrategisk action i absolut snigeltempo av Chad Stahelski idiotvåldsamma dräpar-actionrulle John Wick känns lite som att förvandla Expendables till en datingsimulator. Men så ser det i alla fall ut och det är den flerfaldigt prisbelönta indiespelskaparen Mike Bithell (Thomas Was Alone) som knåpat ihop John Wick Hex. Premissen är supernekel. En maktgalen dunderganster vid namn Hex (spelad av Troy Baker) måste mördas och på vägen dit finns det lite drygt 20 000 lejda hejdukar som måste förpassas till dödsriket, också. Spelet är indelat i sju kapitel som alla har en distinkt, särskilt känsla och utseende och spelplanen är alltid indelat i hexagonala rutor som Wick rör sig på.

Jag är ingen direkt expert på turbaserad action eller på strategispel och har därför lite svårt att likna det här upplägget med några andra spel som du kanske kan ha avnjutit men om jag gör ett tappert försök skulle jag vilja kalla John Wick Hex en mix mellan X-Com, Hitman: Go samt Superhot. John utför de turbaserade attackerna du beordrar honom att göra efter att du valt attack bland en rad olika rörelser som utformats lite som en drop-meny från valfritt videoredigeringsprogram. Som jag belyste i förra stycket är detta verkligen ett udda sätt att försöka "simulera" den action som sker i filmerna, inte minst eftersom hela spelet går i ett smått hutlöst trögt tempo på grund av hur mekaniken fungerar. Inte sällan känns John Wick Hex som rena rama sömnfesten där jag tar mig tid att scrolla igenom attackerna, väljer den som låter mest passande, inväntar Johns utförande och sedan stirrar på en rad stelbent ofärdiga animationer som ofta fått mig att gapskratta, rakt ut.

För detta är inte ett färdigställt spel. Inte på långa vägar. Det finns kvaliteter här som är enkla att se, och jag älskar den grafiska stilen - men John Wick Hex befinner sig i alpha-stadiet skulle jag vilja säga, även fast såväl Bithell Games som utgivarna Lionsgate och Good Shepherd Entertainment ansert det vara helklart. John rycker omkring i miljöerna och vänder sig med ansiktet mot väggarna så ofta att det känns som om han aldrig borde få kalla sig "Baba Yaga" någonsin igen. Fienderna vandrar runt som stelbenta, ryckigt korkade zombier, går in i Wick flera gånger innan fighter inleds och ibland känns det snudd-på parodiskt dåligt hur detta fungerar. Inte blir det bättre av att kameran strular och att användargränssnittet utformats på ett sätt som inte heller känns det minsta genomtänkt. Bara en sådan sak som att "ladda om" och nyttja den ammon som Wick hittar delar samma grafiska ikon som Johns övergripande välmående gör att jag undra rom det inte hade varit smartare för Bithell Games att släppa detta till våren, kanske? När det förmodligen hade varit färdigt, polerat och inte proppat av dumma buggar, knepiga animationer och ett användargränssnitt som vid flertalet tillfällen fått mig att skrika av ilska.

Designen och den hårt stiliserade grafiken är dock inget annat än bedårande tjusig och min favoritkandidat såhär långt till finpriset Årets design här på Gamereactor. Mike Bithell har verkligen lyckats fånga den där säregna känslan som före detta Matrix-stuntmannen och numer stjärnregissören Chad Stahelski bjussat på i filmföljetongen. Vi pratar om mörkt grön-turkosa, härligt stilrena källarmiljöer dränkta i ljusgrön neon, kontorslandskap proppade av rosa ljus från sönderskjuten lysrörsbelysning och dansgolv täckta av stroboskop-dunk och underbart tjusiga skuggor. karaktärerna är utformade som stilistiskt långsmala karikatyrer på filmfigurerna och även detta fungerar alldeles ypperligt sett till renodlad estetik.

Det finns mycket som jag gillar med John Wick Hex. Jag gillar "Hex"-uppbyggnaden, hur Mike Bithell arbetat med hexagonens form för att knyta ihop det estetiska med det spelmässiga, jag gillar grundtanken på att blanda X-Com med Superhot, älskar designen, typografin samt röstskådespeleriet från Troy Baker, Ian McShane och Lance Reddick. Det är dock omöjligt att dela ut ett högt betyg till ett spel som inte bara missuppfattat hela grejen som är John Wick (rapp, akrobatisk, spektakulär action) men även bjuder på mer buggar, grafiska glitchar och animationsmässiga bekymmer än spel som släpps i "early access".