Svenska
Gamereactor
recensioner
The Outer Worlds

The Outer Worlds

Adam tar sig an Halcyon-systemets alla galenskaper i Obsidians senaste rollspel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

När The Outer Worlds utannonserades så var jag knappast den enda som spetsade öronen vid de väl valda orden "från skaparna av Fallout: New Vegas". Det är ett spel som för många, även om det skedde långsamt med tiden, blivit en favorit vad gäller stora rollspel på grund av sina rötter i traditionellt rollspelande med valmöjligheter, konsekvenser och detaljrikedom i sitt berättande. Dessa talanger ihop med ett rymdäventyr satt i en ny värld vi aldrig sett innan verkade fruktansvärt lovande.

Äventyret börjar långt borta från jorden, i Halcyon-systemet för att vara exakt. En skara himlakroppar kring en avlägsen stjärna koloniserad av en mängd företag i jakten på större vinstmarginaler. Det är ett system som sakta faller isär på grund av korruption och systematiska problem, ett börsnoterat vilda västern. Vi spelar som en ensam överlevare från Hope; ett koloniskepp som på grund av tekniska problem lämnats svävandes i det oändliga med besättningen försatt i dvala. En efterlyst rebell och vetenskapsman, Phineas Welles, räddar oss från livet som mänsklig isglass i hopp om att förstärkningarna från Hope är vad som behövs för att hindra Halcyon från kollaps. Det är nu upp till vår karaktär att försöka hitta ett sätt för att rädda resten av besättningen.

The Outer Worlds
Detta är en annons:
The Outer WorldsThe Outer Worlds
De olika världarna vi kan besöka har gott om ursnygg visuell variation.

Precis som i fornstora dagar så får vi skräddarsy vår karaktär och vi får själva välja hur vi ska kunna tackla våra problem. Under mitt spelande så valde jag att ha en silvertunga som kan konversera sig igenom de flesta problem, tillsammans med goda kunskaper i puffror för de stunder folk ändå inte lyssnar. Flexibiliteten i The Outer Worlds finns här för flera olika spelstilar och specialiseringar vare sig ni föredrar övervåld, smygande eller allt emellan. Det finns ofta flera olika sätt att klara uppdragen på med olika resultat. Ofta finns det terminaler att hacka, dörrar att låsa upp eller detaljer att luska fram som ger mig flera olika möjligheter för lyckade uppdrag.

Vår karaktär färdas dock inte ensam. Under våra resor så plockar vi upp kompanjoner, precis som i Obsidian-titlar som Fallout: New Vegas eller Star Wars: Knights of the Old Republic II: The Sith Lords (herregud vilken lång titel) och dessa hjälper oss inte bara under strider och kommenterar över våra val när de håller med eller misstycker, utan de hjälper dig även med dina förmågor. Jag lät aldrig den unga mekanikern Parvati lämna min sida, inte bara för att hon är en genuint charmig person, utan också för att hennes närvaro gav mig extra bonus i konversationer. Med två i sällskapet när jag är ute och strosar så kunde jag välja att ge mig en extra fördel i min specialisering eller även balansera ut för mina möjliga svagheter om stunden kräver.

The Outer Worlds
Det finns gott om destinationer i Halcyon-systemet
Detta är en annons:

Det tar ett tag innan jag kom helt överens med min besättning ombord på The Unreliable, det egna skeppet jag får tag i efter att ha råkat krossa dess förra ägare (ren olycka, jag lovar). Parvati tillsammans med Vicar Max, en präst med ett dunkelt förflutet och livsmål att lösa livets ekvation för hans vetenskapligt grundade religion, är utan tvekan mina favoriter och även de första kompanjonerna jag plockar upp under mina äventyr. Resterande, som jag inte tänker avslöja, hade en lite långsammare början innan de började kännas involverade eller personliga på något sätt. En positiv sak är att jag också kan välja att sparka av dessa från mitt skepp om jag så behagade. Vi får valet att spela som ensamvargar om vi önskar. En anledning att ha kvar sina kompanjoner är strider, för även om jag försöker undvika konfrontationer så underlättar det att ha ett par extra bössor med sig.

Striderna i The Outer Worlds är kompetenta. Det finns mängder med bantider och monster att bekämpa så vi har en bunt med olika typer av vapen som pistoler, revolvrar, hagelgevär, granatkastare, maskingevär plus ett urval av närstridsvapen med olika effekter. Allt utom det sistnämnda kan sedan modifieras med föremål vi hittar under spelets gång. Som en ljuddämpare vi kan sätta på en pistol, större magasin för ett hagelgevär eller en förstärkt pipa för bättre precisionsskada med krypskyttegeväret. Hittar vi ett vapen vi tycker om kan vi sedan också fortsätta förbättra detta så det fortsätter vara relevant även på högre nivåer, ungefär som Assassin's Creed: Odyssey låter oss göra. Vi har även den unika förmågan att sakta ner tiden. Detta låter oss inte bara få in några extra träffar under en tuff strid, utan även se extra information om fienderna medan vi planerar en attack.

The Outer Worlds
Konversationsträdet ger oss mycket mer valmöjligheter än Mass Effect eller Fallout 4

En nackdel med vapnen och speciellt spelets utrustning är ofta bristen på visuell variation. Nu behöver det knappast vara som Destiny eller Borderlands med tusentals olika variationer av plagg och bössor att bära runt på, men när jag fortsätter klä mig i näst intill identiska rustningar jag hittar på planeterna, där det för det mesta bara är färger som skiljer dessa åt, så känner jag att i alla fall några extra hade underlättat. Nu ser vi väldigt sällan vår egna karaktär under spelets gång men när det kändes fortfarande lite trist när jag rotade efter något fräsigt att klä mig i. Vapnen kan i alla fall få vissa utseendemässiga förändringar när vi applicerar moddar. Men på det stora hela är detta inte The Outer Worlds största problem enligt mig.

Tonen i The Outer Worlds är något som är stundtals svår att sätta och jag fann det faktiskt stundtals frustrerande. Det finns många tillfällen där jag önskar att spelet kunde vara lite mer grundat och ta sig självt på lite mer allvar. Spelet agerar ofta som en parodi på ett extremt ultrakapitalistiskt samhälle med kvoter, arbetarstäder, avhumanisering av arbetare och ideologiska draman men är ofta laddade med skämt eller levererat på ett sätt som känns mer märkligt än involverande. Det är inte ofta jag pratar med en av karaktärerna i spelvärlden och känner att detta är en riktig person med personliga kval jag kan relatera till. Fallout: New Vegas existerade i en värld med spåren kvar av extrem Amerikansk exceptionalism och Kalla Kriget-osande propaganda men trots detta så kändes ändå många av karaktärerna verkliga och välskrivna nog. The Outer Worlds är inte dåligt på något sätt, men det saknar lite udden från tiden när Chris Avellone fortfarande arbetade hos Obsidian och engagerar mig kanske inte lika mycket som jag hade hoppats.

The Outer Worlds
The Outer WorldsThe Outer Worlds
Det finns många sätt att skräddarsy sin karaktär på i The Outer Worlds

Detta gäller också många uppdrag vars moraliska val inte alltid klickar så väl som jag hade hoppats. För det finns flera gånger vi ställs mellan två motsatta sidor, som hur jag får välja om staden Edgewater eller en grupp avhoppare ska fortsätta få ha ström eller ej. I många fall finns det ett tredje alternativ för den klipske karaktären, men jag känner mig inte särskilt klipsk utan mera klickar mig fram till det bästa resultatet som mina förmågor låst upp i konversationen. Det är något som får spelet att kännas mer artificiellt än jag hade hoppats och det kan mycket väl vara tonen jag nämnde eller bara hur konversationssystemet är upplagt som klickar väldigt mycket mer med konversationsinriktade karaktärer.

Detta låter som en serie av väldigt negativa punkter men det är snarare små klagomål på ett spel från en studio som jag vet att göra bättre ifrån sig. För på det stora hela så är The Outer Worlds ett utmärkt rollspel med gott om sidouppdrag över en serie av världar med många välgjorda platser (vissa världar ser dock ganska... hemska ut, som Monarch). Det fortsätter vara mekaniskt klassiskt med vissa moderna och smarta tillsatser. Det är kreativt och trots sin emotionella distansering så är världen med sin retrodesign och bitar av humor lätt att sätta sig ner och bara spela timmar åt gången och jag är glad över att spela ett rollspel som ens har alla dessa möjliga och mekaniska lösningar på problem utan att vara ett Baldur's Gate-inspirerat rollspel som Pillars of Eternity (också Obsidian) eller Divinity: Original Sin II.

The Outer Worlds har lagt en ganska solid grund och skulle det någon gång komma en uppföljare så skulle jag se fram emot att få spela det också. Hade tonen justerats lite och kanske ett stänk av extra visuell variation hade detta kunnat vara en riktig klassiker i mina ögon. Detta är inget Fallout: New Vegas 2 tyvärr, men det är inget att fnysa åt heller.

HQ
The Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer Worlds
The Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer Worlds
The Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer Worlds
The Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer Worlds
The Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer WorldsThe Outer Worlds
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Variation i rollspelandet, många klassiska uppdrag, bra röstskådespeleri, lagom med innehåll, läcker design
-
Kunde ha tagit sig på lite mer allvar, ibland enkla lösningar på komplicerade problem
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • fille49
    Oj dessa val, vad är möjligt när tiden efter jobbet finns ledigt utryme att kräva galaxen på pengar med sig själv. Man gör sin egen gubbe av... 2/10

Relaterade texter

The Outer WorldsScore

The Outer Worlds

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam tar sig an Halcyon-systemets alla galenskaper i Obsidians senaste rollspel...



Loading next content