Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Pokémon Sword/Shield

Pokémon Sword/Shield

Så har det äntligen blivit dags för det fansen frågat efter i tio års tid, ett riktigt Pokémon-äventyr till en stationär konsol. Vi har recenserat...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Pokémon Let's Go var ett bra spel, men ändå inte riktigt vad fansen hade hoppats på. Framför allt var det en re-make av ett av de tidigaste äventyren, och designat för att attrahera nya spelare och knyta an till Pokémon Go. Den verkliga revolutionen lät därför vänta på sig - tills i år. För nu vet jag äntligen hur det ser ut om man släpper loss fickmonstren från de små lågupplösta skärmarna på Nintendos tidigare bärbara enheter, och utvecklarna har äntligen kunna ta det där stora klivet framåt som så många har hoppats på. Det är dock frihet under ansvar och precis som med Fire Emblem: Three Houses och Luigi's Mansion 3 finns en enorm press på att det ska bli något alldeles extra. Inte bara ska grunderna som fansen sedan länge förälskat sig i måste finnas bevarade, utan det måste också ta kliv framåt samt dra nytta av de möjligheter Switch trots allt medför.

Pokémon Sword/Shield
Förbered dig på att fånga både nya och gamla fickmonster - samt varianter på sådana du sett tidigare.

Nu är det alltså premiärdags för Pokémon Sword/Shield, vilket utan att överdriva är Game Freaks mest påkostade och ambitiösa spel hittills. Här introduceras många nya krabater att fånga och träna upp samt att vi även får en helt ny region att utforska. Dessutom finns såklart ny spelmekanik och det faktum att vi äntligen får spela Pokémon i vardagsrummet på en jätte-TV komplett med Pro Controller.

Med detta sagt, välkomna till regionen Galar; en värld inspirerad av de brittiska öarna. Och då snackar vi inte bara nedgången arkitektur, usel infrastruktur och värdelöst väder - utan grönskande kullar, pittoreska småbyar, läskiga grottor och jättelika metropoler. Detta är ditt nya hem, och som traditionen bjuder väntas du välja ett fickmonster, ge dig av på äventyr och bli regionens stormästare efter att ha besegrat åtta Gym-ledare samt regerande mästaren Leon. Sistnämnda är till råga på allt bror till din bäste vän och tillika rival, Hop. Upplagt för drama, med andra ord!

Pokémon Sword/ShieldPokémon Sword/Shield
Nya fiender och hjältar att bekanta sig med, väntar i regionen Galar.

Grundpremissen i Pokémon Sword/Shield påminner om föregångarna i hög grad, och det tog mig runt 40 timmar att nå mitt mål. Men då har jag ändå inte gjort allt på långa vägar. Dialogerna är också som vanligt där folk bara har sina förutbestämda repliker, såsom det alltid varit i typiskt japanska rollspel. Storyn är relativt simpel och kretsar kring din och Hops väg mot toppen, och under resans gång kommer du återigen påminnas om varför detta blivit ett så världsomspännande fenomen och faktiskt även få lite förnimmelser av just den magi folk kände när Ash Ketchum började kämpa sig fram i Pokémon League för drygt 20 år sedan.

Bland alla hundratals fickmonster som gömmer sig i spelvärlden, trängs även flera dussin nykomlingar. Dessutom finns Galar-varianter på befintliga figurer såsom Galarian Meowth och Galarian Zigzagoon. Det handlar inte bara om kosmetiska skillnader, utan i allt väsentligt helt nya Pokémons. När du fångar monstren i detta spel, får hela ditt team dela på de EXP-poäng du belönas med efter striderna, och det finns fortfarande TM- och RM-förmågor att lära dina telningar för att göra dem ännu mer kompetitiva. TM-förmågorna kan dessutom användas hur många gånger som helst denna gång, vilket är en nyhet jag tackar för. Jag noterar även andra 'quality of life'-förbättringar såsom att Fly Pokémon inte längre behövs för transport eftersom du bara kan ta en taxi från var du än är.

Pokémon Sword/Shield
Dynamaxing är en av de spelmässiga nyheterna, som dock inte känns helt klockren.

Jag inbillar mig att många gamla fans ryggar tillbaka av detta, men krångel är inte detsamma som speldjup och Pokémon Sword/Shield är helt enkelt mer följsamt än tidigare. Vissa typer av Pokémon har fortfarande möjlighet att sparka igång striderna såsom Snovers Snow Warning (ger Hail på under striden) och du har komplett tillgång till alla varelsers statistik så du ska kunna optimera dem på bästa sätt. Utöver det har rackarna temperament som "Mild" eller "Strong-Willed", vilket såklart påverkar. Striderna är annars i princip oförändrade och det går snabbt att komma in i dem, bara det att spelet nu alltså tagit bort vissa omständliga moment.

Den stora spelmässiga nyheten i Pokémon Sword/Shield är som du kanske vet Dynamaxing - något som Game Freak beskriver som fickmonstrens inre styrka. I praktiken handlar det om att du under striderna kan göra dina små fighters både större och starkare. Det funkar inte att göra hela tiden såklart, men alla Pokémons har i alla fall möjligheten. Detta tillför mer speldjup till striderna och jag tänker mig att det framför allt kommer vara viktigt online. Men jag är inte helt såld på detta själv, för det bidrar även till att göra striderna lite förenklade. Dynamaxade Pokémons förmågor bantas nämligen och Raichus båda Thunderbolt och Thunder blir då samma grej. Dynamaxing är framför allt ett visuellt spektakel som absolut har lett till några riktigt spännande strider, men under storyn kan jag inte påstå att det tillför sådär överdrivet mycket.

Pokémon Sword/Shield
Wild Areas är generelölt lite underutvecklade med tanke på hur mycket tid Nintendo tycker att vi ska spendera här.

Några utvalda Pokémon har dessutom förmågan att bli ännu större genom att använda Gigantimaxing, och får då nya förmågor. Min Raichu fick exempelvis G-Max Volt Crash som paralyserar alla fiender. Kraftfullt, men alla kan som sagt inte göra detta. Även om det är kul att försöka skapa team med denna funktion, är den alltså är något begränsad i sin utformning.

Spelets nya Wild Areas är ett av undantagen där Dynamaxing faktiskt kan komma väl till pass. Medan jag går från Gym till Gym, bekämpar Sword/Shields Team Rocket-motsvarighet Team Yell och sparkar rumpa på allehanda tränare - så är spelet tämligen linjärt. Du kan inte ens styra dess kamera. Wild Areas är däremot en helt annan best där du får utforska mer fritt. Här finns monster från level 10-50 utspridda över ett enormt område, och du kan tillsammans med andra tränare (både offline och online) slåss mot Dynamaxade vilda Pokémon. Som du kanske anar väntar fina belöningar om ni lyckas.

Pokémon Sword/Shield
Det går snabbt att bli varm i kläderna då mycket känns välbekant.

Jag gillade verkligen detta upplägg som ger ett skönt avbräck mot de lite mallade Gym-striderna. Genom att verkligen vara samspelta och ha Pokémons med matchande egenskaper går det att uträtta stordåd. Jag skrek rakt ut av glädje när jag lyckades fånga en Gyrados efter att min Pokéball tickat en sista gång. I Wild Areas får du även campa, hänga med dina fickmonster samt faktiskt laga käk med insamlade ingredienser för lite extra EXP.

Hela Galar-region är föredömligt tjusig och jag tycker Game Freak lyckats med att skapa en vacker värld med inspiration från England. Det är liksom grönskande med klara färger och mellan varven direkt häpnadsväckande tjusiga omgivningar samt snygga vädereffekter. Fickmonstren är dessutom läckert designade och har utöver en distinkt Galar-stil, även den där känslan från förr då de var lättare att förstå sig på, och inte bara var varelser i alla former och storlekar. Enda gången jag känner mig besviken på det grafiska är i Wild Areas. Inte nödvändigtvis för att det är fult där, utan för att det liksom är lite för tomt och livlöst. Med tanke på att vi förväntas spendera så mycket tid här, borde dessa områden ha fått lite mer kärlek.

Pokémon Sword/Shield
För oss tog en ganska reättfram genomspelning runt 40 timmar, men det går som vanligt att plöja mer det mångdubbla för den som vill leva upp till sloganen om att "fånga allihop".

Musikaliskt har denna serie alltid haft Nintendos osvikliga signum med bra låtar och genomarbetat ljud, och detta gäller lyckligtvis även Pokémon Sword/Shield. Vi snackar klockrena arrangemang av klassiska melodier från serien, men även helt nya, medryckande stycken som trots att de loopas flitigt aldrig känns gamla. Jag hade dock velat se riktigt röstskådespeleri denna gång. Intelligent Systems levererade suveränt röstskådespeleri till 90% av Fire Emblem: Three Houses (som dessutom har mycket dialog) - så varför kunde inte Hop, Marnie, Leon och resten av det ändå rätt begränsade karaktärsutbudet få tala denna gång?

Pokémon Sword/Shield bjuder på nytänkande utan att någonsin lämna grunderna. Det är så mycket jag känner igen och älskar, men även så mycket jag måste lära mig och får chansen att utforska närmare. Slutresultatet är en upplevelse som känns lika delar magnifik och nyskapande, men även välbekant. Jag hade gärna sett mer liv och rörelse i Wild Areas och är inte säker på att Dynamaxing är helt genomtänkt, men med det sagt råder det ändå ingen tvekan om att Sword/Shield är en resa jag rekommenderar alla Switch-ägare att ge sig av på.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastisk region, suveräna strider, spännande Gym-fighter, välavvägt tempo, klockren Pokémon-design, snygg grafik, mycket bra musik
-
Wild Areas är underutvecklade, Dynamaxing är begränsande
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content