The Stretchers

Jag borde egentligen inte bry mig om storyn i ett spel som Stretchers, men jag kan inte annat än falla totalt pladask för en historia som introducerar mig för otäckingar som den ohygglige Captain Brains som hypnotiserar arbetare på en till synes lagom sömnig plats, närmare bestämt Greenhorn Islands. Dessa arma hypnotiserade krakar, Dizzies som de kallas, tappar helt koncepterna och förlorar därmed förmågan att sköta sina jobb. Folk somnar hypnotiserade bakom sina traktorer, snarkar i fabrikerna och produktionen sjunker som en följd katastrofalt.

Lyckligtvis kommer du till hjälp. Eller ännu hellre du och en vän. The Stretchers består nämligen av en duo sjukvårdare som samlar upp alla dessa sovande och tämligen medvetslösa krakar från deras arbeten. Om du tycker det låter lite oseriöst - så är det också det. På det bra sättet. Uppsamlandet gör du med hjälp av en bår som ni bär med er och slänger sedan upp alla sjusovare på likt köttiga aladåber med underbar ragdoll-fysik. Ju fler ni får med er, desto bättre poäng. Men naturligtvis är det lättare sagt än gjort då sågklingor, vatten, laserstrålar och annat försvårar arbetet. Alla som ni sedan kan transportera tillbaka till sjukhuset väcks därefter upp på nytt med hjälp av De-Dizzler 3000.

Det går att spela The Stretchers själv, och då kontrollerar du båda sjukvårdarna själv. Det är också underhållande, men blir både svårare samt tappar en hel del tempo. Det ska dock sägas att det är uppenbart gjort för att spelas tillsammans med en kompis. Ni fullkomligen bombarderas med varierade utmaningar av ett tämligen annorlunda snitt än vår kära svenska blåljuspersonal får utstå. Att balansera kötthögen på din bår är inte det lättaste, men ni måste som sagt även ta hänsyn till ovan nämnda faror och annat som behöver tas om han för att ni ska kunna ta er framåt. Det är otroligt intuitivt och upplagt så att du direkt förstår vad du ska göra, och i grund och botten bara att gå omkring med analogspaken och trycka på en knapp för att interagera. Spelkontrollen kan dock vara lite oprecis mellan varven och göra det onödigt svårt att plocka upp föremål. Inget stort problem i ett spel som genomgående sprider glädje, lyckligtvis.

Presentationen och designen påminner mig lite om Overcooked, och det gäller inte minst det faktum att jag och min partner rullar omkring på en karta, letandes nya uppdrag att utföra. Världen är även fylld av sådant som våghalsiga hopp, studsmattor, zip-linor samt allehanda hemligheter (festliga hattar och saker till din mottagning). När du antar ett uppdrag får du veta hur många Dizzies du behöver rädda, men trots att man kunde tänka sig att de snällt sover i sina kontorsstolar eller hängandes på ratten i en traktor, så är de rackarna förvånansvärt bra på att befinna sig på svåråtkomliga ställen. Var beredd att hämta kroppar på de mest märkliga ställen som tvingar dig och din radarpartner att verkligen tänka till för att ta er vidare.

Det finns även bonusuppdrag som att skrämma måsar, öppna dörrar eller såga sönder tunnor, vilket ger er extra poäng. Till detta har vi sedan också mer traditionella sidouppdrag, alla med en skön humoristisk twist som att såga ner träd i minnen av ett pågående race med en sådan där klassisk tvåmannasåg du kanske minns från tecknade Kalle Anka-klassiker.

Just det här att man som duo tvingas tänka efter samtidigt som vi hela tiden ställs inför vansinnigheter gör att The Stretchers snabbt blir omöjligt att lägga ifrån sig. Allt går att göra lite bättre och det gäller att ta sig an allt med bästa tänkbara strategi och sedan lyckas med det man tänkt sig också. Och det är betydligt lättare sagt än gjort, kan jag meddela. Spelet är inte långt (kanske fem timmar), men återspelningsvärdet är kalasbra. Ni kommer vilja göra om och göra bättre, tro mig.

Presentationen med den underbara ragdoll-fysiken samt karaktärernas Simlish-liknande dialog har flera gånger fått mig och min radarpartner att skratta högt av förtjusning. Denna effekt har även utmaningarna som introduceras medan vi rattar omkring i spelvärlden, och även denna bit är genialiskt utformad då en spelare styr ambulansen medan den andra har hand om nitron. Att tajma svåra hopp och liknande kräver samarbete och det är nästan roligare de gånger det går fel än när vi faktiskt lyckades med det vi tänkt oss, och det är bara att lära dig umgås med tanken att ingenting i The Stretchers någonsin kommer gå exakt som du tänkt dig.

Jag vill dock inflika en brasklapp för att det finns lite buggar i spelet. Ibland går det inte att interagera med föremål som tänkt, varpå vi fick starta om uppdragen. Dessa är dock tämligen korta och det är alltså inget stort problem, men ändå något som gärna får åtgärdas i en framtida uppdatering.

Men vem är jag att klaga? Såhär mycket har jag inte skrattat åt ett spel på mycket länge, och att ta sig an alla vansinnigheter på Greenhorn Islands är en ren fröjd, framför allt om du har någon att spela med. Dessutom lämpar sig den stora och tydliga grafiken väl för att spelas tillsammans även i bärbart läge, bara en sådan sak tycker jag ger pluspoäng. Kort sagt tycker jag svenska Tarsier Studios fått till en riktig fullträff och jag rekommenderar varmt den som letat ett kul och lättsamt co-op-spel att spana in The Stretchers närmare.