"That is a kill!", vrålar soldaten bredvid mig efter att jag - av ren slump - lyckats pricka en terrorist i nyllet. Några sekunder senare kommer det igen: "That is a kill!" Däremellan har någon hunnit skrika både "Tango down!" och "Hostile eliminated!"
Du har hört och sett allting förut, men kan du inte få nog av snaggade karlar och hektisk militäraction kommer Modern Combat 4: Zero Hour inte att göra dig besviken. Det är snyggt, det är hektiskt, alla skriker och kroppsdelarna flyger som konfetti av ett enda knivhugg.
Det andra jag gör jag när startar spelet är att modifiera knapplayouten på skärmen. Det behövs. För det första jag gör är att dö. Jag spränger mig själv med min egen handgranat. Två gånger på rad. Innan jag ens knäppt min första terrorist.
Gameloft har lyckligtvis varit frikostiga med möjligheterna att låta spelaren justera efter eget behag. Jag börjar med att flytta granat-knappen längst ut i ett hörn och förminska den så mycket det går. Förstorar istället skjut-knappen. Efter lite pillande är jag nöjd. Eller ja, så nöjd det går att bli i bristen på fysiska styrspakar.
Spelkontrollen förblir spelets största utmaning. I kampanjen fungerar den hyfsat, men det blir desto svårare i multiplayer-läget när tempot skruvas upp och man plötsligt befinner sig i ett trångt utrymme med fem motståndare. Fingrarna halkar fram över skärmen. Jag hukar mig av misstag, missar skjutknappen, kommer åt den där förbannade granatsymbolen och spränger mig själv istället.
Begränsningarna i spelkontrollen sticker ut desto mer när resten av spelet håller en mycket högre klass. Modern Combat 4: Zero Hour smiskar Call of Duty: Black Ops Declassified både gällande yta och innehåll.
Det är proppat med ögongodis såsom rörelseoskärpa och snygga ljus- och rökeffekter. Miljöerna spänner i enlighet med Call of Duty-kutymen över en stor geografisk yta. Jag hinner bland annat skjuta mig igenom både soliga Barcelona och ett brinnande Seattle under den cirka fyra timmar långa kampanjen.
Ljudeffekterna på vapnen är tillfredsställande hårda och kampanjen är tillräckligt varierad (fordonsmanövrering, prickskytte, ja det vanliga) för att man inte ska tröttna på något annat än alla förbannade "That is a kill!" som fälls var trettionde sekund.
I multiplayer kan upp till tolv spelare röja loss på samma karta. Det finns åtta olika spellägen och lika många kartor. Du kan välja mellan att spela lokalt via wi-fi eller online. Du tjänar erfarenhetspoäng och stiger i rank allteftersom du dräper andra spelare vilket låser upp nya vapen och färdigheter.
Det går även att kolla sin matchhistorik och pilla med sin avatar. Allting funkar bra och jag hade inga problem att hitta matcher att spela i. Det är bara tråkigt att jag sett allting innan och dessutom upplevt det med en mer precis spelkontroll.
När Modern Combat: Zero Hour på flera punkter stundtals är uppe i konsolnivå, så blir mobilen och surfplattans kontrollmässiga begränsningar desto mer påträngande.
För en tiondel av vad Call of Duty: Black Ops Declassified kostar är det ändå ett väldigt prisvärt val för den som suktat efter att ha traditionell, stabil militärporr i byxfickan/väskan.