Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
recensioner
Xenoblade Chronicles: Definitive Edition

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition

Monolith Soft gör ett andra försök på Switch med sitt första spel som fått sig ett välkommet ansiktslyft. Räcker det för att imponera på förstagångs-spelaren Johan?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

När Monolith Soft debuterade på Nintendo Switch med Xenoblade Chronicles 2 förfördes jag av hypen. Allt surr om hur fantastisk serien var gödde något orimliga förväntningar hos mig som aldrig hade spelat något av de tidigare delarna. Jag var förstås taggad till tusen. Men när mitt äventyr väl drog igång ville jag få klart det hela snabbare än solen hinner gå ned en vinterdag i norra Lappland. Det var otroligt blekt, trist och larvigt. Men som du vet är detta ingen recession av Xenoblade Chronicles 2. Men jag vill förtydliga att detta inte heller är någon recension av Xenoblade Chronicles: Definitive Edition från någon som upplevt äventyret tidigare. Den här recensionen är istället framförallt tillägnad er Switch-ägare som inte prövat Xenoblade Chronicles och varför ni verkligen inte ska missa detta.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition
"Back Slash!"

Denna eskapad följer protagonisten Shulk, som de flesta redan hunnit bekanta sig med i Super Smash Bros-serien. Shulk bor tillsammans med sina vänner i idylliska Colony 9 på the Bionis, en av de två titanerna vars livlösa kroppar efter en evighetslång kamp slutligen gav liv och hem till allt. Men de fridfulla vardagarna kastas rask omkull när ärkefienderna Mechons plötsligt anfaller staden en oförglömlig natt. Dessa människoätande robotar klarar mänskligheten endast att ro på med hjälp av ett uråldrigt vapen, the Monado, vars mystiska krafter skänker förmågan till den rättmätige personen att se framtiden och ändra ödets uppsåt. Med the Monado till hands är det nu ditt uppdrag att rädda världen från Mechons blodtörstiga korståg.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition
Potatis, ingen potatis. Det ser betydligt bättre ut, men texturerna är fula och animationer är ibland pinsamt stela.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition är en minst 60 timmar lång resa, och till det finns det nu ytterligare ett dussin timmar med extra materialet som tar vid efter storyns slut som introducerar nya karaktärer och något förändrad stridsmekanik. Det är ett storskaligt rollspel av det typiska japanska slaget, men tack vare ett mycket välgjort navigationssystem och intuitiva menyer känner jag mig aldrig vilsen. Till skillnad från sin uppföljare kompliceras spelmekaniken aldrig med oändligt många samt ständigt återkommande tutorials. Istället kan jag luta mig tillbaka och njuta av resten av spelet och resan.

Och vilken resa Xenoblade Chronicles: Definitive Edition bjuder på. Jag har ej hunnit spela speciellt mycket av expansionen Future Connected, men grundspelet bjuder på en fantastisk berättelse från början till slut. Jag uppskattar verkligen att det finns japanska röster att välja till som i mitt tycke passar betydligt bättre till karaktärernas utseende och känslor. Jag anser att Switchen saknar välgjorda storydrivna upplevelser och detta är därför ett fantastiskt tillskott till biblioteket då Xenoblade Chronicles: Definitive Edition briljerar med sin välskrivna saga som passar utmärkt ihop med sitt stämningsfulla ljudspår i den fenomenalt storslagna världen.

Xenoblade Chronicles: Definitive EditionXenoblade Chronicles: Definitive Edition
The Bionis och The Mechonis är sagolika och storslagna världar likt inget japanskt rollspel jag spelat tidigare.

För det finns få spelserier som bjuder på lika läckra omgivningar som Xenoblade. Varje del av kartan är säreget gentemot det andra, fyllda med spännande vidunder. Att röra sig från trånga grotta med spindlar och fladdermöss, ut i till storslagna fält bebodda av så väl gigantiska dinosaurier som Kolmårdens samtliga safaridjur är i sig en upplevelse. Jag kan inte erinra mig av ett japanskt rollspel med en lika iögonfallande värld som Monolith Softs moderna kultprojekt.

Dessvärre blir jag dock aldrig lika hänförd av världen som jag vill bli. För Xenoblade Chronicles: Definitive Edition är fult. Visst, det är betydligt mycket snyggare än potatisen som släpptes till Wii, men denna remaster är långt ifrån vacker, även med Switchens mått mätt. Texturerna är groteskt lågupplösta och animationerna är ibland så stela att det får en ryggskottsskadad Petter att framstå som en yogaguru.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition
Det finns trevliga valmöjligheter att skräddarsy din grupps utseende här. Även om dina vapen och tillbehör justerar karaktärernas utseende kan du själv bestämma vilka outfits de ska bära.

Men mycket väger upp för de undermåliga texturerna samt animationerna. Längs vägen träffar du självfallet nya vänner som ackompanjerar dig på din färd så väl på slagfältet. Totalt 3 karaktärer utgör ditt aktiva party, vilket betyder att du tar hjälp av den artificiella intelligensen för två karaktärer under strider. Lyckligtvis fungerar den bra nog för Xenoblande Chronicles stridssystem vars grundmekanik påminner om rollspelsklassiker som World of Warcraft. Vanliga standardattacker genereras automatiskt baserat på din rustning. Dynamiken i stridssystemet centrerar istället kring din förmåga att balansera de traditionella rollerna på slagfältet (tank, healer, attack) samt arsenalen specialattacker du bläddrar dig igenom längs bottenmenyn. Genom att kombinera specialattacker ihop med ditt lag kan ni utlösa förödande skada som blir än mer destruktiva beroende på din positionering. Det är därför otroligt behändigt att spelets ikoner indikerar när du är i rätt position för rätt attack.

Stridssystemet må låta ganska basalt, och jag gör det verkligen inte rätta med min kortfattade summering. Det är riktigt fräsigt och blir bara bättre desto längre äventyret lider. Visserligen styr du inte hela laget och förlitar således en hel del på datorn. Men allt balanseras väl av med spelets olika mekaniker som öppnar för en hel del strategi och finnes. Det är dock inte perfekt, då kameravyn blir onödigt bökig när jag handskas med flygande moster alternativt slåss i trånga utrymmen.

Men allra oftast fungerar systemet ypperligt, framförallt under bosstrider blir det verkligen att åka av. Och lyckligtvis är världen fullspäckad med starka fiender som strövar omkring i världens alla hörn. Dessa strider är nämligen 15 minuter av intensivt action och skillnaden mellan succé och död är goda förberedelser. Det känns därför aldrig orättvist. Svårighetsgraden är precis lagom svår. Visserligen något enkel för den som gillar att göra samtliga sidequests men å andra sidan något hög för den som gillar att skynda sig igenom.

Xenoblade Chronicles: Definitive EditionXenoblade Chronicles: Definitive EditionXenoblade Chronicles: Definitive Edition
Stridssystemet är simpelt i sitt utförande men riktigt underhållande, framförallt när större och starkare fiender vankas.

Spelet uppmuntrar nämligen dig att försöka göra så många av dessa sidequests som möjligt då de belönar dig rikligt med erfarenhetspoäng. Dessa är dock sällan speciellt intressanta därför de aldrig utforskar intressanta narrativ. Allt är generiska spring hit, döda dessa, eller samla det här-uppdrag utan något som helt djup och därav en missad chans att vidareutveckla karaktärers bakgrundshistoria. Eftersom jag sporras att göra dessa extra aktiviteter hade jag uppskattat om de utvecklat en del mer intressanta handlingar eller engagerande alternativa berättelser. Om du känner att du vill skippa allt knegande kan du enkelt slå på en enklare svårighetsgrad.

Jag vill därtill även upplysa om en del buggar i spelet som är för besvärliga att ignorera. Två gånger kraschade tyvärr spelet, både gångerna spelade jag med Switchen i handen. Lyckligtvis skedde det i samband med en automatisk sparning så jag behövde ej spela om en massa timmar. Därtill finns även en mer återkommande bugg som gör att strider plötsligt avbryts. Jag ska inte påstå att det är spelförstörande, men det är definitivt irriterande när en strid plötsligt avbryts mot en stark fiende vilket leder till att deras hälsopoäng, och mitt, återställs och hela kalaset måste gå en runda till.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition
Det enda nya av intresse som tillkommer är en 10-20 timmar lång epilog där vi får bekantas oss med en av huvudkaraktärerna i serien bättre så väl som ett gäng nya filurer.

Det känns tråkigt att avsluta min recension med en sur punkt då Xenoblade Chronicles: Definitive Edition är ett spel jag gladligen rekommenderar. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det efter min ljumma erfarenhet med tvåan, men nu sitter jag här, mycket nöjd och belåten. Monolith Soft gläder nog inte endast fans som följt serien sedan begynnelse med denna utgåva, utan samtliga japanska rollspelsfantaster som missat denna pärla från forna dagar. Xenoblade Chronicles har fått ett mycket välförtjänt ansiktslyft till Nintendo hybridmaskin. Betyget landar därför tillslut på en 8, om än en mycket stark sådan.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Storslagna miljöer, engagerande story, intuitiva menyer, behjälpligt navigationssystem, välbalanserad svårighetsgrad, maffiga bossfighter, stämningsfull musik.
-
Oinspirerade sidequests, fula texturer och animationer, några jobbiga buggar.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Xenoblade Chronicles: Definitive EditionScore

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition

RECENSION. Skrivet av Johan Jolin

Monolith Soft gör ett andra försök på Switch med sitt första spel som fått sig ett välkommet ansiktslyft. Räcker det för att imponera på förstagångs-spelaren Johan?

Gamereactor Live: Xenoblade Chronicles

Gamereactor Live: Xenoblade Chronicles

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Den uppdaterade Switch-utgåvan av Xenoblade Chronicles har nu officiellt släppts och vårt Gamereactor Live-team kan såklart inte bärga sig utan kommer direkt sätta igång...



Loading next content