Fast & Furious Crossroads

Jag spenderade 700 kronor på det här i fredagskväll. Sju! Hundra! Kronor! Namco smög ut Project Cars-studions redan på förhand utskrattade licenssörja innan helgen, utan att skicka oss en recensionsversion (nu begriper jag naturligtvis varför) och det är därför som jag nu är 700 kronor och miljontals hjärnceller fattigare. För detta... Det här... Är årets hittills sämsta spel.

Licensspel baserade på storslagna actionfilmer blir väldigt sällan bra. Faktum är att de väldigt sällan blir något annat än skräpigt horribla, och även om det finnes minnesvärda undantag såsom The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay, Golden Eye 007, X-Men Origins: Wolverine samt Mad Max, är detta ingen som bör beskrivas på det sättet. Tvärtom, hellre. Detta är precis sådär brungeggigt sörjigt uselt, fantasilöst, slarvigt, hopkastat, poänglöst, fult och variationsfattigt som de sämsta filmlicensspelen alltid är. Låt mig berätta hur allt börjar.

Emil (Peter Stormare) är en elak gubbe. Mycket elak. Ond. Han har kammat sitt hår med smör, hans mun är animerad av någon som bevisligen aldrig sett en dator tidigare och hans hy liknar fudge. Ljusbrun sådan. Hans elaka, internationella brottssyndikat sätter skräck i polisstyrkor över hela jordklotet och de enda som verkligen kan sätta hårt mot hårt och störta Emils elaka förband av lejda hejdukar, är en före detta mekaniker i alldeles för tight linne (vitt, naturligtvis) och hans kumpaner.

I Fast & Furious Crossroads axlar spelaren rollen som Vienna Cole samt Cam Stone. Under handlingens gång kastas man mellan dessa spelbara huvudpersoner medan de tampas både mot och med Dom Toretto och hans trofasta biltrimmare på vägen mot slutmålet, elake Emils hemska håla. Storyn är löjeväckande tunn, korkad och uselt skriven precis som i flera av filmerna som detta baseras på och nykomlingarna Vienna och Cam är så ruttet skrivna som karaktärer att mellansekvenserna blir direkt plågsamma. Det känns som en bestraffning att tvingas genomlida dem mellan uppdragen.

Rent spelmässigt kretsar Crossroads om bilburen action, hyperlinjär sådan där du som förare antingen ska krocka sönder en fiendekärra (eller flera fiendekärror) likt i Chase HQ eller Burnout, eller utföra något lite mer våghalsigt som ett spektakulärt jättehopp, släpa runt på ett gigantiskt kassaskrin eller skjuta vajrar mot ett flygplan som är på väg att lyfta för att sedan sakta ned dess framfart och hålla kvar det på marken. Actionpartierna är rent teoretiskt passande för Fast & Furious som filmuniversum och allt handlar här om spektakulära, otroliga manövrar med bilen i fokus. Synd bara att spelbarheten, bilfysiken, bandesignen, den artificiella intelligensen, grafiken och kollissionsdetektionen stinker häst.

Det märks ytterst, ytterst tydligt att Slightly Mad Studios stressat ihop det här spelet och mest använt licensen i sig som ett försök att tjäna lite snabba pengar. Bilarna känns som tegelstenar, uppdragen är löjeväckande dumma och allt handlar om att hålla in gasknappen, köra framåt så fort det bara går och bevittna hur bilarna framför dig sprängs så fort de nuddas. Det finns uppdrag här som i beskrivningen kräver att man som spelare exempelvis gömmer sig från polisen, eller smyger bakom en fiendekärra - medan de i verkligheten inte kräver något annat än att man (som sagt) mosar gasknappen och blängstirrar på skärmen. Det finns ingen artificiell intelligens som testar ens kapacitet här, bara usel fysik och meningslös linjäritet där osynliga väggar tycks ha varit honnörsordet under själva utvecklingen.

Rent grafiskt är det dessutom årets hittills fulaste storspel, med rätt ordentlig marginal. Faktum är att Fast & Furious Crossroads ser ut som ett fyra år gammalt, dåligt, mobilspel och jag har stött på mängder av spelförstörande buggar som tvingat min bil in i ett hörn där jag fastnat, eller stängt ned hela spelet mitt i ett pågående uppdrag. Det enda positiva jag kan komma på gällande denna geggiga fadäs till skräpspel är det faktum att Vin Diesel & Co har lånat ut sina röster till själva storyn, det ska jag absolut berömma då det känns lyxigt och påkostat, även om manuset de läser upp är uselt och mellansekvenserna ännu sämre.

För att vara en studio som på senare år bjudit oss racingfans på Project Cars och Project Cars 2 känns det verkligen tragiskt att Slightly Mad sjunkit såhär obegripligt lågt. För det råder i min värld ingen som helst tvekan om att Fast & Furious Crossroads är årets hittills sämsta spel.