Gothic 3 slösar inte bort någon tid på att utbilda spelaren i vad som händer eller hur saker och ting fungerar. Direkt efter introsekvensen hamnar man i en våldsam strid mellan orcher och människor i en liten by. Meddelandet är enkelt, hacka sönder de gröna kräken, eller förlora livet. Med några enkla förklaringar hur man ska uppföra sig är det upp till spelaren att se till att de ynkliga byborna inte förvandlas till slarvsylta.
Den namnlöse hjälten har anlänt till Myrtana, bara för att upptäcka att landets härskare har störtats och att orcherna har förslavat befolkningen. Byar och bybor övervakas av de lömska grönhudade monstren, och i många fall används människorna till att utföra allt arbete som orcherna själva inte vill. Om man inte uppför sig ordentligt kommer det att bli trubbel, och väcker man onödig uppmärksamhet, då gäller det att passa sig.
Det är upp till spelaren att se till att ordning återställs i Myrtana. Uppgiften kommer att ta spelaren över en enorm spelvärld som innehåller det mesta man kan önska sig. Myrtana är ett land med underbar natur, fullspäckad av läckra grafikeffekter, vackra solnedgångar, en rik fauna och massor av byar och städer. Som spelvärld känns Myrtana bra mycket mer levande än världen i Oblivion, som är det spelet som Gothic 3 närmast kan jämföras med. Karaktärerna agerar mer som riktiga karaktärer och hänger sig åt sina yrken och sysselsättningar, istället för att bara sväva runt i städerna och se ut som kusliga fågelholkar.
Strukturen går ut på att man konstant lär sig nya saker, genom att till exempel ge gudagåvor eller tränas av instruktörer. Beroende på hur man vill forma sin karaktär kan man välja att inrikta sig på olika områden inom till exempel vapenstrid eller magi. Systemet i sig är det inget fel på, det stora problemet är att man till en början är en riktigt usel liten äventyrare som får stryk av nästan allt som Myrtana har att erbjuda. Endast utrustad med en orch-klyvare och lite oömma tyger är man ingen avancerad dödsmaskin direkt, utan kan lätt falla offer för naturens befolkning, om man inte lyckas hålla sig undan. Stridssystemet är lika delar smart som bristfälligt. Med ena musknappen anfaller man, och med den andra parerar eller blockar man. Om man håller inne attackknappen olika långa tider, kan man släppa loss mer förödande attacker, och när man rör sig fritt under stridernas gång blir de lite senare i spelet en fröjd att utföra.
I början är spelet dock alldeles för oförlåtande och buggigt för att man ska kunna vara helt nöjd. Efter att jag hade kapat ner tre stycken banditer som hade slagit läger utanför en by, gick jag kort därefter på en nitlott när en blixtsnabb fluga åkte in i mig med ljusets hastighet och dödade mig på en gång. Detta är ett återkommande problem, flera typer av fiender kan på bara en sekund eller två stånga ihjäl spelaren utan att man kan göra något, och då hjälper det inte att stridssystemet senare i spelet är mer effektivt när man har fått bättre utrustning och fler färdigheter. Att dö ofta är något man får vänja sig vid, och något som leder vidare till nästa problem - det enorma kravet av datorkraft. Direkt ur asken är Gothic 3 ett av de långsammast laddande spelen jag någonsin har spelat. En dryg minut för att ladda in sparfiler, eller flera sekunders inaktivitet när man snabbsparar är enligt mig inte alls acceptabelt. Det finns i dagsläget två eller tre uppdateringar som snabbar upp saker och ting, men det undanröjer tyvärr inte problemet att Gothic 3 är ett spel med massor av tekniska brister.
Problemen fortsätter med fiender som kan karva ihjäl spelaren genom väggar, och grafik som kräver en riktig monsterdator för att se riktigt bra ut. Även om Piranha Bytes visserligen är ett jämförelsevis litet företag med mindre än 30 anställda, är det ingen direkt ursäkt att släppa ett spel som brister såpass mycket till tekniken. Har man en monsterdator, blir Gothic 3 riktigt superläckert, även om karaktärsmodeller och animationerna inte alltid håller speciellt hög klass.
De uppdrag spelaren behöver tackla i Myrtana öppnar ofta upp nya möjligheter när de klaras av, då man hela tiden samlar på sig mer gott rykte hos de olika faktionerna i spelet. Ju bättre rykte man har, desto fler möjligheter öppnas upp för spelaren. Ibland kan det till och med vara så att man klarar av ett uppdrag, innan man ens har fått det, något som definitivt sparar tid och en massa springande fram och tillbaka.
För den som klarar av att se förbi buggarna, problemen och de vidriga laddningstiderna är detta helt klart ett bra spel med massor av frihet och möjligheter. Trots en mer levande spelvärld, bättre uppdrag och undersköna miljöer, kan jag ändå inte låta bli att tycka om Oblivion mer. Självklart har Gothic 3 en hel del som talar för sig, men med den stora mängden strul och de hårda systemkraven kan jag inte låta bli att tycka att Oblivion är en mer underhållande spelupplevelse som helhet. Gothic 3 är helt enkelt ett bra spel, som utan sina negativa sidor hade kunnat bli ett alldeles underbart spel, poentialen ligger där under ytan. Frågar är bara hur många gånger man måste uppdatera, och hur lång tid innan man har köpt spelet, fungerar det så felfritt som man kan önska?