Neverwinter Nights 2

När utvecklarna bakom megaklassikern Baldur's Gate och grottkravlaren Icewind Dale sammanställt sitt senaste rollspel blev det huggsexa om äventyret på redaktionen. Kvickare än en hobbit på väg till middag lyckades Sebbe sno åt sig den glänsande DVD-skivan och återkom först flera dagar senare med rödsprängda ögon och ett obehagligt leende på läpparna.

Neverwinter Nights 2 är ett rollspel som spinner vidare på det unika temat ettan introducerade. Istället för att bara erbjuda en massiv enspelarkampanj finns även möjligheten att skapa egna äventyr tack vare det generöst tilltagna verktygspaket som medföljer. Med hjälp av detta kan man skriva egna historier att spela igenom tillsammans med kompisarna eller lägga ut för andra på internet. Något som gör att livslängden blir närmast oändlig om det dyker upp lika många amatörskapade äventyr som till originalet.

I Neverwinter Nights 2 får vi återigen besöka den iskalla och förrädiska staden Neverwinter, belägen långt norr om Svärdkusten i fantasyvärlden Faerun. Efter att ha skapat en huvudperson och valt ras, yrke och allt annat spelskaparna slungar på mig bär det äntligen iväg och äventyret kan börja. Eftersom spelet är skapat för flera spelare kan man styra upp till tre medhjälpare utöver sig själv. Men tack vare pausfunktionen blir man aldrig särskilt stressad när det gäller att dela ut rätt kommando till gruppmedlemmarna när det vankas monstermobbning. Dungeons & Dragons-licensen utnyttjas väl och ser till att berika den stora spelvärlden med både bakgrundsinformation och en hel del mystik.

Miljöerna är omväxlande men lite förutsägbara och i stort sett är det klassiska fantasymiljöer toppat med en kliché-artad handling som väntar den som spelar igenom spelets enspelarläge. Eftersom Neverwinter Nights 2 under ytan fungerar som ett vanligt papper-och-penna-rollspel är det massor av tärningsslag och beräkningar som utförs automatiskt när man gör saker i spelet. Det här är dock ingenting de flesta kommer märka alls under sitt spelande. Men om man inte har spelat särskilt många rollspel tidigare finns ändå risken att man känner sig ganska vilsen bland alla valmöjligheter när man skapar sin karaktär.

Därför är det bra att man även kan välja färdig-skapade personer ifall man inte känner sig tillräckligt insatt för att veta vad som skiljer en bra halvalv utrustad med pilbåge från en dålig sådan. För de som är ovana vid systemet finns också en jättebra tutorial i början av spelet som lär ut grunderna så att alla kan vara med och leka. Överlag tycker jag att det är ett kanonbra initiativ av Obsidian att vara så hjälpsamma mot nytillkomna spelare eftersom en så komplex rollspelsvärld som Dungeons & Dragons annars kan te sig väldigt avskräckande för de icke insatta.

Samtidigt erbjuder inte heller offline-spelandet särskilt mycket mer än just en inledning på vad som komma skall. Nog för att Neverwinter Nights 2 innehåller en ganska lång och episk historia. Men det är trots allt flerspelarläget över internet som är spelets riktiga höjdpunkt. Att själv kunna väva ihop spännande och sammanhängande äventyr och sedan släppa lös dem på intet ont anande kompisar kräver visserligen en hel del eget arbete men är i gengäld också fruktansvärt kul.

För de som inte orkar göra något eget lär det dock dyka upp massor av spelarskapade äventyr att uppleva vilket gör att spelet kan hålla precis hur länge som helst om man fastnar för det. Äldre PC-rollspel som Baldur's Gate och Planescape: Torment må fortfarande vara ohotade enspelarupplevelser. Men när det gäller att äventyra i en stor och lömsk fantasyvärld tillsammans med andra är Neverwinter Nights 2 det överlägsna alternativet.

Magiska besvärjelser och vassa tvåhandssvärd som klingar i takt med den storslagna musiken hjälper till att skapa en härlig atmosfär. Stämningen känns helt rätt. Neverwinter Nights 2 är inte lika världsomvälvande och känns inte lika unikt som sin föregångare men fläskar trots allt på allt som var bra med originalet och tar det hela ett steg längre.

Neverwinter Nights 2 är grymt beroendeframkallande och stundtals läskigt spännande. Allra roligast blir det såklart när man är ett gäng kompisar som utforskar spelet tillsammans. Närmare än såhär kommer man inte gamla klassiska papper-och-penna-rollspel, och ett bättre omdöme än så kan jag knappast ge det.