Svenska
Gamereactor
recensioner
Super Mario 3D All-Stars

Super Mario 3D All Stars

Olof har äventyrat och hoppat runt bland inte ett, utan tre barndomsminnen. Läs om hur Nintendo lyckas förvalta sina mästerverk...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Nintendo är egendomliga på många sätt, det håller nog dom allra flesta med om. Handlar det inte om hopplöst ivriga försök att innovera var helst det innoveras kan, så handlar det istället om ett helt motsatt bakåtsträvande. Nintendo tycks ständigt hävda sig via ytterligheter, vare sig det rör sig om framgångar som det viftande Wii Sports eller platta (ursäkta ordvitsen) fall som Wii U.

Super Mario 3D All Stars, Nintendos för två veckor sen utannonserade antologi, innehåller de tre första Mariospelen i 3D: Super Mario 64, Super Mario Sunshine och Super Mario Galaxy. De är inte bara fantastiska spel i sig själva, det återkommer jag till längre ner, de berättar tillsammans historier om hur Nintendo arbetar som utvecklare. En historia är den som förtäljer om hur Nintendo specialutformar sina Mario-spel efter respektive hårdvara.

Super Mario 3D All-Stars
Nintendo är mästare på omslagsdesign, hur spelsugen blir man inte?

Super Mario 64 var Nintendos och Marios första stapplande steg ut i fullfjädrad 3D på Nintendo 64, efter fyra stycken spel förlagda i två dimensioner på NES och SNES. Fokus låg mycket på den analoga styrspakens dåtida nymodighet, med minnesvärda exempel som i expositionen med Big Bob-Omb på första banan, som man cirkulerar för att lyfta upp bakifrån, och såklart i mötet med Bowser, som ska svingas runt i svansen med en cirkulär tumrörelse på spaken.

Detta är en annons:

Till Super Mario Sunshine, ett av premiärspelen till Gamecube, visade Nintendo upp hur skicklig konsolen var på att rita upp vatten, och lät hela äventyret utspela sig på en paradisö. Med inspiration från spel som Banjo Kazooie hamnade fokus nu något mindre på klassiskt utformade plattformsbanor, och mer på äventyrande och samlande av inte bara stjärnor, utan också blå mynt. Till sin hjälp att nå nya höjder och avsatser hade man Fludd, en talande vattenspruta, vars dubbla funktioner enkelt möjliggjordes av Gamecubekontrollens nyintroducerade (högra) dubbla triggers.

Super Mario Galaxy utvecklades slutligen utifrån Wiis pek- och viftvänliga kontroller. Där uppmanades man att peka för att skjuta stjärnfragment, skaka handkontrollen för att attackera fiender och för att ge Mario extra höjd i luften. Därutöver sportade spelet några av de mest finurligt designade bossar Mario någonsin stött på. Detta var en tydlig återgång till den mer renodlade plattformsgenren, och utforskandet var kraftigt nedtonat.

Super Mario 3D All-Stars
Belöning för tvåhundra pek- och skakrörelser.

Vad jag vill mena, eller argumentera för med detta, är att sett utifrån en sådan här samling är det tydligt hur Super Mario-serien är tätt förbunden med Nintendo som innovatörer och hårdvaruutvecklare, och det skapar oundvikligen spelmekaniska och tekniska spänningar i en utgivning av det här slaget. Nintendo Switch är ju en ytterligare ny hårdvara, och nu ska dessa spel anpassas till hybridkonsolens specifika möjligheter och begränsningar på bästa möjliga sätt. Hur har det gått då?

Detta är en annons:

För att kronologiskt återgå till Super Mario 64 och dess ursprungliga utformning efter Nintendo 64s analoga spak, så känns styrningen på Switch träigt stel och oprecis. Den trehörniga dosan erbjöd rörelser i bara åtta riktningar, det vill säga rakt och diagonalt, och det är tydligt hur mycket mer dynamiskt Mario rör sig bara sex år senare i Sunshine. Kameran, som Shigeru Miyamoto minnesvärt nog kände sig nödgad att placera i händerna på Lakitu, är ytterligare ett problem som inte åtgärdats. Precis som med Marios rörelser är den klumpig, och vägrar ofta visa mig just de vinklar som jag finner mest hjälpsamma.

Super Mario 3D All-Stars
En tid då saker var... enklare.

När Super Mario 64 ger ett idag bitvis primitivt och klumpigt intryck på sina håll, så känns Sunshine betydligt mer spelmässigt fräscht och smidigt. Nintendo var, som vissa av er kanske minns, ett kreativt monster på den tiden, och gav ut några av sina mest älskade spel under denna era. Spel som Super Smash Bros: Melee, Mario Kart: Double Dash och Zelda: Wind Waker står sig odiskutabelt bättre än sina Wii-gelikar. Det beror troligen på att Nintendo inte nyskapade så mycket hårdvarumässigt som med innehåll på den tiden. Mario styrs här traditionellt, den handkontrollstandard som skapades under Gamecubegenerationen har nämligen i mångt och mycket hållit i sig, och kanske just därför känns Sunshine fortfarande så okomplicerat fräscht och polerat i sin utformning.

Det finns dock fortfarande problem. Nintendo och Gamecube hade uppenbara svårigheter att hantera fysik, och vissa ökända banor som involverar Newtons lag om kraft och motkraft, t ex den där man ska nyttja Fludd som motor i en båt, är fortfarande inte åtgärdade till denna utgåva. Jag har inte heller lyckats kasta den ökända frukten i den lika ökända korgen. Ni som vet, ni vet.

Super Mario 3D All-Stars
F.L.U.D.D. i all sin prakt.

Och så kommer vi till Super Mario Galaxy. Här finns det ingenting negativt att säga, nästan i alla fall. Eftersom Switch använder en vidareutveckling av samma typ av pek- och rörelsekontroller som Wii introducerade, så uppstår det ingen som helst dissonans med hur Mario styrs. Jag pekar med min Pro Controller, återställer pekaren enkelt när den hamnar ur bild och lutar mig lugnt tillbaka i soffan och njuter av att skakandet inte är obligatoriskt längre. Du hörde rätt: Galaxys största irritationsmoment är ersatt med ett knapptryck. Allt är frid och fröjd.

Eller? Jag hakar ur min Switch och testar att spela bärbart. Då upptäcker jag att det visserligen inte är helt optimalt att luta hela konsolen vid somliga moment, men när jag sen uppmanas att släppa ena handens grepp om konsolen för att trycka på skärmen i stundens hetta, då stänger jag av. Någon annan får riskera att skicka konsolen i golvet i trängda situationer, aldrig i livet att Olof Westerberg tänker manövrera Mario med denna urusla kontrollösning.

Super Mario 3D All-Stars
Mario i färd med att hinna undan tidens tänder.

Super Mario Galaxy är i många fall närmast ospelbart i handhållet läge, och här blir det kanske som mest tydligt hur Nintendos innovationer plötsligt bromsas av omvänt bakåtsträvande. När spel ursprungligen utvecklats med hårdvara i åtanke går det inte att ligga på latsidan och besinningslöst släppa dem i ursprunglig form till en ny maskin utan att se över detta. Att både Super Mario 64 och Sunshine dessutom lider av ibland grova bilduppdateringsproblem trots uppenbart gammal grafik, är ytterligare ett utslag av denna obryddhet. Jag förstår mycket väl att det är en slags "remaster" och inte en "remake", och utvecklarare tenderar ju att komma undan mer med förstnämnda, men någon måtta får det väl vara?

Det jobbigaste av allt med det här, det är att det i grunden rör sig om tre mästerverk. Vart och ett av spelen visar på en av spelvärldens mest välrenommerade utvecklares krafter. Behöver jag ens prata om världsbyggena och designen, kontrollen, musiken, humorn, den välavvägda svårighetsgraden, äventyrslustan och livslängden; allt det där är på topp, det vet vi sen typ 15 år tillbaka. Spelen är under av fantastiskt välutförda idéer som andra spelutvecklare hade bett om att få göra hela spelserier av, varav Nintendo nöjer sig med att knappt visa upp dem innan de hänsynslöst går vidare till nästa moment, som om de inte betydde någonting. Den formen av ekonomi och hushållning och framförallt självsäkerhet i sin speldesign är enligt mig helt oöverträffad.

Super Mario 3D All-Stars
Fortfarande ett mycket bra spel, 24 år (!) senare.

Självsäkerhet har dock en besk tendens att mutera till högmod; Nintendo vilar i Super Mario 3D All Stars tillbaka på forna framgångar och bortser från sin egen historia. De hade, återigen, behövt anpassa spelen efter hårdvaran. Med det sagt vill jag knappt kalla detta ett regelrätt Switchspel; det är tre skilda spel till tre skilda konsoler som till synes slappt och hänsynslöst pressats ner i en Switchkassett. Som antologi till Switch år 2020 är detta inget mästerverk, trots att spelens enskilda, mästerliga kvaliteter skymtar därbakom.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Otrolig grafisk och spelmässig design, oöverträffad variation, enorm livslängd, musik i världsklass
-
Bilduppdateringsproblem, kameran, stel styrning, missanpassat till handhållet läge
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Super Mario 3D All StarsScore

Super Mario 3D All Stars

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Olof har äventyrat och hoppat runt bland inte ett, utan tre barndomsminnen. Läs om hur Nintendo lyckas förvalta sina mästerverk...



Loading next content