Svenska
Gamereactor
recensioner
Crash Bandicoot 4: It's About Time

Crash Bandicoot 4: It's About Time

Chefredaktör Hegevall har tillbringat en vecka med Naughty Dogs brandgula pungräv och även fått sällskap av sin son, den snart sex år gamla Frank som mycket hellre tillbringar tid med Super Mario

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Han är tillbaka, allas vår favorit-pungräv. Naughty Dogs ikoniska Playstation-galjonsfigur. Den orangea faran. Efter att ha varit aktiv och populär i många år kämpade en falnande Crash mot tidens tand i flertalet omgångar innan fjolårssuccén och nyversionssamlingen N.Sane Trilogy satte pungräven på kartan, igen. Nu har Skylanders-studion Toys For Bob backat bandet och spolat fram det, på en och samma gång. "It's About Time" är en av de där comeback-sagorna som inte bara tillför fräschör och modernitet men även lyckas väldigt väl med att hylla, återskapa och fira det faktum att Naughty Dogs 25 år gamla spelserie fortfarande huserar spelmekanik och struktur som roar och utmanar på ett sätt som relativt få nyare plattformsspel kan tävla med.

Crash Bandicoot 4: It's About Time
Det går att välja om man vill spela "Retro" med endast tre stycken liv, eller "Modern" där man får oändliga continues.

I Crash Bandicoot 4: It's About Time är storyn precis lika meningslös som vanligt. Jag tror dessutom att den handlar om exakt samma sak som alla de tidigare spelen, med några mikroskopiska skillnader. Doctor Neo Cortex, Doctor Nefarious Tropy och Uka Uka är fast i någon slags tidsspricka/svart hål, lyckas ta sig ut och samlar ihop det gamla gardet av klassiska Bandicoot-bossar för att försöka sätta stopp för den orangea räven. Mellansekvenserna är dränkta i slapstick-humor och visst finns det viss charm här, men precis som i fallet med Super Mario är storyn bara ett slags ramverk, en godtycklig filler för att kunna hoppa mellan spelvärldar.

Crash Bandicoot 4: It's About Time
Designen är superb. Genomgående superb.
Detta är en annons:

Frank Hegevall, min snart sexåriga son, har under de senaste månaderna verkligen kommit igång med sitt TV-spelande och förutom Super Mario Run på hans Ipad har vi spelat igenom Super Metroid, Tony Hawk Pro Skater 1+2, Donkey Kong Country samt Super Mario World. När jag för ett par veckor sedan visade en bild på Crash Bandicoot 4 började han längta, och jag har känt mig klart mer förväntansfull på det här spelet tack vare att han längtat efter det, och frågat. Varje dag. I förrgår dundrade vi igång äventyret och samtalen som ägt rum under våra tre spelsessioner har varit intressanta, och en smula märkliga.

Frank: Pappa!
Jag: Ja
Frank: Är han en räv, eller?
Jag: Något slags rävdjur, ja
Frank: Okej, men har han ingen hals?
Jag: Nä, tror inte det
Frank: Men han har byxor!
Jag: Exakt
Frank: Men ingen tröja
Jag: Han kanske svettas
Frank: Äter han bara äpplen?
Jag: Jag tror det
Frank: Mario är coolare
Jag: Tycker du?
Frank: Ja! Han samlar guldpengar, inte äpplen
Jag: Är det bättre?
Frank: Pengar är bättre än äpplen
Jag: Ja, kanske
Frank: Gillar du äppelpaj, pappa?
Jag: Väldigt mycket
Frank: Nu spelar vi Super Mario istället
Jag: Ska vi?
Frank: Ja! Han är mycket bättre

Vi pratade vidare under kvällen, sen, och för Frank råder det absolut ingen som helst tvekan om att Super Mario Odyssey samt Super Mario World är de klart bättre spelen,. och att Nintendos korpulente rörpulare med enkelhet skåpar ut Naughty Dogs brandgula pungräv. Och jag håller med honom. Jag håller med Hegevall Junior, såklart. Crash må vara lite rolig, men någon Mario har han aldrig varit, och kommer så heller aldrig att bli.

Crash Bandicoot 4: It's About Time
Variationen mellan de olika världarna är riktigt bra och banorna är inte för långa.
Detta är en annons:

Crash Bandicoot 4: It's About Time spelas på exakt samma sätt som det alltid fungerat. Vissa banor scrollar åt sidan, likt gamla skolans plattformsmys medan andra handlar om att springa "in" i bilden. Detta bryts av med mixade banor, bonusbanor samt bossbanor där Crash som alltid springer "ut" ur bilden, mot spelaren. Det gäller att hoppa, snurra, krypa, samla äpplen, krascha trälådor samt hushålla med liven i ett äventyr som likt de första två spelen från den senare delen av 90-talet verkligen utmanar mig som spelare. Jag har alltid tyckt att Crash Bandicoot varit lite för svårt för sitt eget bästa. Och då menar jag inte "för svårt" som i att spelen inte går att klara, för de går de ju. Jag klarade dem alla, en gång i tiden. Men med tanke på att Crash alltid rört sig klumpigt, fortfarande rör sig lite klumpigt och genomför den där bökiga framåtvolten sent i själva hoppsekvensen, gör det svårt att vara så exakt, hoppa med den millimeter-precisionen som krävs här.

Crash Bandicoot 4: It's About Time
Crash har mer personlighet i det här spelet än någonsin tidigare.

Jag missar många hopp, även om Toys For Bob lagt till en särskilt tydligt markerad specialskugga den här gånge4n för att jag som spelare enklare ska kunna se var, rent djupledsmässigt, Crash befinner sig. Vid flertalet tillfällen ett antal timmar in i äventyret missar jag 25-30 stycken hopp på exakt samma ställe vilket naturligtvis frustrerar. En sexåring är dessutom absolut chanslös här, relativt tidigt dessutom, vilket jag tycker känns en smula kontraproduktivt. Det saknar helt enkelt precision och jag tycker att Toys For Bob fokuserat för mycket på just hoppandet, istället för att kanske strukturerat en stegrande svårighetsgrad med andra typer av hinder och utmaningar.

Crash Bandicoot 4: It's About Time är mysigt. Supermysigt, och det har massor att göra med den nya grafiska stilen som teamet bakom Skylanders skapat. Designen här är fenomenal. Som en ultrakulört mix mellan Disneys Hercules, Fragglarna och Quack Shot, något som gör att det här spelet känns gammaldags och toppfräscht på samma gång. Variationen i de olika världarna är superb. Banorna är ombytliga och proppade av överraskningar och det finns gott om checkpoints här vilket naturligtvis hjälper till med den lite för höga svårighetsgraden. Detsamma gäller musiken och ljudbilden i övrigt som är detaljerad, balanserad och underhållande. Presentationen är även den superb och Crash 4 ser verkligen ut som en tecknad, påkostad, Disney-rulle vilket Toys For Bob ska ha beröm för.

Crash Bandicoot 4: It's About Time
Den gamla stilen finns kvar men tack vare en mer cartoon-aktig design känns det här spelet mycket snyggare än allt som Crash varit med i tidigare.

Crash Bandicoot har precis som många andra bortglömda plattformshjältar (Nights, Gex, Spyro, Croc, Earthworm Jim, Vodoo Vince, Croc, Banjo) förtjänat något bättre än det som Activision spottat ur sig de senaste 15-16 åren och tack vare Toys For Bob har vi nu äntligen fått det. Crash Bandicoot 4: It's About Time är ett högkvalitativt plattformsspel proppat med karaktär, lysande design, klockren variation och underbar presentation. Det är lite för svårt på grund av all den fokus på precisionshopp som här återfinnes, men i slutändan är det en härlig comeback för en av Playstation-erans mest ikoniska spelfigurer.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Strålande design, underbar presentation, klockren musik, god variation, habil spelmekanik
-
För svårt, för dålig precision i hopp-partierna
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Crash Bandicoot 4: It's About TimeScore

Crash Bandicoot 4: It's About Time

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Chefredaktör Hegevall har tillbringat en vecka med Naughty Dogs brandgula pungräv och även fått sällskap av sin son, den snart sex år gamla Frank som mycket hellre tillbringar tid med Super Mario



Loading next content