Svenska
Gamereactor
recensioner
Watch Dogs: Legion

Watch Dogs: Legion

Min arma hjärna har försökt ställa om till vänstertrafik i en totalitär framtidsversion av London som är övervakat till den milda grad att du inte ens kan klia dig i skrevet utan att regeringen har ett ord att säga om saken...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag har laddat mobilen och det datachip som är uppkopplat mot min optiska nerv för att ge mig ut i den dystopiska framtidsversion av London som Ubisoft målat upp för oss spelare att göra revolt i. Bland steampunk-influerad klädsel och sevärdheter så långt ram-minnet räcker har mina ögon nästan poppat ur sina hålor av alla de sinnesintryck som staden har att erbjuda.

Watch Dogs Legion börjar med en sekvens där du som toppagent för den inte längre allt för hemliga hacker-organisationen DedSec ska försöka infiltrera det engelska parlamentet då hela byggnaden hotas av att någon eller några planterat en rad bomber som hotar spränga hela byggnaden tillbaka till stenåldern. Du tar dig in genom källaren och jobbar dig sakta men säkert uppåt genom trånga fuktiga källargångar anno 1700-tal, fram till en av utlösarna som du såklart också lyckas desarmera (med lite hjälp från dina hacker-polare). Problemet visar sig dock vara att bomben inte är den enda, utan terroristerna har placerat ut diton över hela London, och till råga på allt så har de planterat bevis som tyder på att det är självaste DedSec som ligger bakom terrorhandlingen. Någon försöker att jämna London med marken och dessutom göra så att staden tar med sig DedSec i graven, men vem eller vilka är dessa terrorister och framförallt varför vill de jämna staden med marken?

Watch Dogs Legion är ett sandlådespel som utspelar sig i en nära framtidsversion av London. Du är en av många operatörer i den semi-hemliga hackergrupperingen "DedSec" och ditt uppdrag är att försöka ta reda på vem eller vilka det är som vill att ta kontroll över staden och samtidigt försöker att upplösa din egen organisation. Till din hjälp har du, som du säkert redan vet om du på förhand hört något alls om spelet, potentiellt hela Londons befolkning. Vem som helst kan vara en DedSec-medlem om du vill det, och vem som helst kan vara i allians med fienden. Watch Dogs Legion försöker redan från början att vagga in dig i en osäkerhet kring vilka intentioner olika personer i spelet har och du vet aldrig riktigt vem du kan lita på, det står klart redan i öppningssekvensen.

Watch Dogs: LegionWatch Dogs: Legion
Desarmera bomben och Zero Day!

Ditt uppdrag börjar från en bar som ligger i närheten av parlamentsbyggnaden och Themsen. DedSec har blivit beskyllda för bombningarna och staden är i upplösning. Överallt syns spår efter dessa bombningar och människorna i staden är synbart påverkade av händelserna. En privat armé av "fredsbevarande" soldater har hyrts in av regeringen och det råder för dem undantagstillstånd, de har order om att bevara freden och lugnet utan att sky några som helst medel. Resultatet är det London du som spelare får ta del av, där gatorna patrulleras dygnet runt av soldater och drönare som kontrollerar befolkningen med alla medel som bedöms vara nödvändiga, där invånarnas frihet blir det ultimata priset. Överallt runt omkring i staden syns människor leva i förtryck, och de stora teknikbolagen går regeringens ärenden där den nya tekniken säljs in som räddningen men i praktiken bara ger makthavarna ännu bättre möjligheter att övervaka och kontrollera befolkningen.

Du hamnar mitt i en stad i ett tillstånd på randen till inbördeskrig och är en av få kvarvarande DedSec-operatörer då den privata militärpolisen Albion rensat ut de allra flesta gömställen som en gång var tillhåll för ditt team. Du måste återigen bygga upp organisationen och detta gör du genom att börja leta efter möjliga rekryter. Här visar sig för första gången ett av de huvudsakliga systemen i spelet. Din uppgift är genom spelet att rekrytera och upprätthålla ett team av operatörer för DedSecs räkning, ett team där du kan spela med alla medlemmar. Olika medlemmar har olika egenskaper och utrustning och det gäller att välja med omsorg då vissa operatörer passar sig bättre för vissa uppdrag.

Operatörerna tillskansar du dig genom att påbörja en rekryteringsprocess och den kan du påbörja med vem som helst som du möter på gatan. Med hjälp av din mobil kan du, likt i de tidigare spelen i serien, läsa av information om dem fotgängare du stöter på längs Londons gator. Skillnaden i Legion är att informationen nu faktiskt kommer till användning då du kan se vilka typer av fordon de har tillgång till, vilka vapen de använder och om de har några speciella egenskaper som kan vara av nytta för teamet. Inför ett uppdrag som går ut på att bryta sig in på en byggarbetsplats kan det vara fördelaktigt att rekrytera en byggarbetare till exempel, då dennes förklädnad gör att du omärkt kan valsa omkring inne på byggarbetsplatsen och leta efter relevant information. Skulle operatören dö under ett pågående uppdrag eller av någon annan mystisk anledning (som att råka köra en motorcykel rakt ut från en bro) så förlorar du den operatören och tvingas gå vidare till en ny. Det gäller därför att hela tiden upprätthålla ett stall av operatörer som du kan tillgå vid behov. Spelar du på den tuffaste svårighetsgraden Ironman så är spelet slut om du får slut på operatörer att tillgå och DedSec kan officiellt anses vara upplöst.

Watch Dogs: Legion
London är en riktigt trevlig stad att vistas i.

Röstskådespeleriet kan vara lite avigt ibland då invånarna på gatan är randomiserade, vilket ibland ger oavsiktlig komisk effekt då ansiktet inte passar rösten. Dock fungerar detta åt båda håll och ibland klaffar det perfekt, som när jag rekryterar en gammal tant och hon går omkring och muttrar om dagens ungdom medan hon kastar sig ut genom fönster från explosioner och pangar folk i huvudet med sin ljuddämpade pistol. Efter att du börjat att återuppbygga din organisation är det dags att ge sig ut efter de sedvanliga ondingarna som måste bekämpas. Här har du till din hjälp den coola hacker-tjejen Sabine och en datorkontrollerad figur som heter Bagley och genom spelet kommer dessa två att bistå med ovärderlig information och hjälp när det gäller att nysta upp den konspiration du råkat köra ner hela din stora näsa i mitten av.

Allt eftersom du röjer nya ledtrådar så börjar bilden att klarna, och det verkar finnas en annan hacker-organisation vid namn Zero Day som motarbetar dig med sin dolda agenda och det blir ditt jobb att avslöja denna och återupprätta DedSecs heder. Det verkar som att det är Zero Day som ligger bakom de initiala bombningarna men frågan om varför kvarstår. Röstskådespeleriet i huvudstoryn håller genomgående god kvalitet och Sabine är lagomt påstridig och hipster medan Ai:n Bagley är klämcheck och rolig utan att bli "That wizard came from the moon"-jobbig, även om de påminner lite om varandra (för er som kommer ihåg originalinspelningen av Ghost från Destiny).

London är indelat åtta olika stadsdelar och i dessa finns det en rad olika sidouppdrag som du kan ta dig an för att bit för bit befria befolkningen från dess förtryck. I takt med att du återtar staden låser du upp nya speciellt kraftfulla operatörer och du får även tillgång till allt lull-lull på kartan såsom gömda skatter och samlarföremål. När du klarat av alla sidouppdrag i en region avslutas revolten med ett regionsspecifikt större uppdrag som ställer dina färdigheter på prov. Här blandas smygande med plattformande när du skall infiltrera någon byggnad och använda något av alla dina hjälpmedel för att pussla dig fram genom ventilationer och liknande för att till slut hitta något som antingen förtar makt från den den privata militärpolisen Albion eller kan bistå med information kring den mystiska organisationen Zero Day.

Dessa uppdrag är minnesvärda och mina två favoriter är dels ett uppdrag där man skall använda sin spindelrobot för att ta sig upp genom klockverket i Big Ben för att förstöra propaganda, och dels ett uppdrag där man infiltrerar ett underjordiskt fängelse som håller motståndare av regimen fängslade. I fängelseuppdraget gäller det att ta sig fram i en kolsvart underjordisk grotta genom att hacka en drönare och med hjälp av denna hitta vägen för att sedan följa efter med sin operatör. Här möts klassiskt smygande och plattformande på ett överraskande genomtänkt sätt och miljöerna är fantastiskt designade.

Watch Dogs: LegionWatch Dogs: Legion
Grafiken fungerar alltid, men är bitvis riktigt trevlig.

Överlag är designen en av de största behållningarna med Watch Dogs Legion och jag imponeras gång på gång under hela min genomspelning av hur väl utformad staden är och hur detaljrika omgivningarna är. London är verkligen en fantastisk stad att befinna sig i med alla sina sevärdheter och den fantastiska arkitekturen samtidigt som den brittiska estetiken går igen i allt från kläderna i spelet till Hackney-droskorna som rullar runt på Picadilly Circus och grafiken är bitvis riktigt snygg. Har du någon gång besökt London kommer du att känna dig som hemma, minus den privata militären och revolutionen som rasar i varje gatuhörn (får vi hoppas). När jag själv var i London senast tog jag en promenad från parlamentsbyggnaden och Big Ben över till London Eye och sedan ner längs Themsen förbi Tate Modern och sen slutligen över Tower Bridge. Jag kan glatt säga att när jag återigen tar denna rundvandring, fast denna gång i spelet, kastas jag tillbaka och det känns återigen som att jag är där i egen hög person, även om miljöerna gjorts om en aning för att passa spelets tidslinje och agenda.

De tre större fraktionerna du slåss mot i spelet innefattar den tidigare nämnda militärpolisen Albion som leds av den karismatiske och benhårda frontfiguren Nigel Cass. Nigel Cass ser ut som en övervintrad Mi5-agent och han skyr inte några som helst medel för att tillskansa sig makt och kontroll, befolkningen är bara en bugg i systemet och ett hinder för att nå den större sanningen i hans ögon. Du har också brottssyndikatet Clan Kelley som sysslar med allehanda göttiga kriminella aktiviteter såsom handel med droger, människor och organ. Clan Kelley leds av en tant vid namn Mary Kelley och hon ser ut som din genomsnittliga skrikande kvarterskärringen med gula blend hängande ur mungipan även om hon är aningen stiligare klädd. Mary Kelley är särskilt hänsynslös i sitt agerande och för henne är ett människoliv inte mer värt än skit under skon.

Sist men inte minst har vi den mystiska hacker-organisationen Zero Day som har en okänd ledare och en okänd agenda, det enda vi vet är att de på något sätt varit inblandade i bombningarna. Utöver dessa fraktioner finns det en rad teknikbolag som huserar i staden och de samlarobjekt du kan hitta runt om i London bygger ofta ut världen och historien kring dessa företag. De anteckningar, ljudfiler och reliker du kan hitta runtomkring i världen berättar historier kring hur dessa teknikjättar startat och vad deras teknikinnovationer innebär och de kan jämföras med upptrissade versioner av verkliga företag så som Google, Facebook och Amazon. En av teknikjättarna har till och med en egen storyline som knyter an till stämningen och handlingen i spelet, och som faktiskt var en av höjdpunkterna under min genomspelning.

Det är ganska lätt att se var inspiration till spelet och historien som ligger inbäddad i det kommer ifrån och här slåss influenser från V för Vendetta och Minority Report med visioner ur George Orwells "1984" samt Aldous Huxleys "Du sköna nya värld". Estetiken är en form av blandning mellan avantgarde och Vaporwave där de väldigt framträdande tekniska aspekterna i spelet vävs in i den gamla 1700- och 1800-tals arkitekturen. Jag gillar hur det futuristiska möter det klassiska och det känns som att varje gata har sin egen karaktär. Graffitin och tältstäderna som uppstått i en stad där klyftorna mellan fattiga och rika växer för tankarna tillbaka till filmer som The Warriors och District 9. Jag gillar hur handlingen i spelet tar sig an samhällsproblem som redan finns idag och ger sig in i diskursen som finns kring big data, samt hur viktig den personliga sekretessen ska anses vara i relation till att utveckla teknik som kan bekämpa och framförallt förebygga brott, och vad händer när linjerna mellan molnet och vad du är suddas ut? Ubisoft gör ett bra jobb med att förklara varför deras London ser ut som det gör och jag belönas för mitt utforskande vilket gör att världen känns levande och trovärdig även fast den är så pass skruvad som den ändå är i Watch Dogs Legion.

Watch Dogs: LegionWatch Dogs: Legion
Att flyga drönare är skoj och dessutom ett bra sätt att kolla in alla kända byggnader på,

Redan från början i spelet har du tillgång till hela staden och det känns positivt att du inte hålls tillbaka av några krångliga uppdrag eller sidoaktiviteter som du måste göra för att få tillgång till vissa delar av världen eller absolut nödvändig utrustning. Det mesta du behöver finns att tillgå i världen runt omkring dig och uppgraderingar och upplåsningar syftar snarare till att underlätta ditt liv och låta dig göra häftigare saker än att vara absolut nödvändiga för att avancera i spelet. För att röra dig runt London finns en hel arsenal av fordon att tillgå i Watch Dogs Legion, allt från båtar, motorcyklar och bilar till vägmaskiner samt de olika hacker-hjälpmedel du har till din användning såsom luftburna drönare eller markbundna robotar.

Bilarna sträcker sig över ett brett tidsspann och här finns allt från de gamla Hackney-Droskorna (De gamla svarta taxibilarna som är så synonyma med England) till futuristiska versioner av Aston Martins, och jaguar E-types samt motorcyklar som för tankarna mer åt Tron-hållet än något som idag skulle färdas på våra vägar. Utbudet är som sagt helt okej, men det hjälper ju inte så mycket om det inte är av nöje att framföra dem längs Londons gator. Så hur är då körkänslan och fordonsfysiken i Watch Dogs Legions undrar ni? Första gången jag hoppade in i en bil i spelet så kröp det en kall kår längs min ryggrad. Min första tanke var att nu har jag ramlat över något som har potentialen att förstöra hela min genomspelning. Körkänslan var ryckig och kameran bråkig på ett sätt som gjorde att jag fick samma känsla i kroppen som om du skakar ditt huvud från sida till sida i ett försök att svimma. Kameran ryckte och slängde och fordonsfysiken kastade mig åt alla möjliga håll och kanter, lite som att försöka rida in en vild hingst i storstadsmiljö. Efter lite mixtrande i kontrollpanelerna dock så lyckades jag skruva till körkänslan tillräckligt för att den skall passera okej, men mer får den inte av mig. Fysiken är inte den bästa och det händer egentligen inte någonting när du krockar. Hela upplevelsen kan närmast beskrivas som att du rattar svävare snarare än bilar

Dock skall sägas att man vänjer sig vid körkänslan och på något sätt fungerar den ändå efter ett tag, bara det att... Ja som jag säger, det känns lite som att bilarna svävar ovanför väglaget och det finns ingen riktig tyngd i fordonsfysiken. Något som dock imponerar är drönarna och spindelroboten som är en fröjd att ratta och styra, och det märks att här lagts ner en del tid för att göra upplevelsen av dem så bra som möjligt, vilket är tacksamt när så mycket tid skall spenderas med dem i olika minispel och pussel.

Det rena och skära pangandet i spelet är också en aspekt som lämnar en del att önska, och ljudet på vapnen samt känslan av att skjuta med dem är inte ett dugg tillfredsställande. Faktum är att striderna med vapen enligt mig är spelets svagaste del och det märks att spelet inte är designat för att skjuta sig igenom likt en Rambo-figur. Pistoler och maskingevär gör sitt jobb men det finns ingen direkt "känsla" av att skjuta i spelet och jag undviker det så långt det går. Närstriderna är dock helt okej och det finns en rad olika animationer för att göra slut på dina fiender även om stridssystemet i sig inte är jättedjupt så fungerar det ändå, och liknar ett spel som till exempel Batman: Arkham Asylum i sitt utförande. Här hade jag önskat att man sneglat på Sleeping Dogs och lagt in avslutningar som är beroende av omgivningarna. Faktum är att det hade varit sjukt coolt samt modigt om utvecklarna helt struntat i konventionella vapen och istället byggt ut ett riktigt expansivt närstridssystem, för det hade passat spelet perfekt och det hade höjt betyget med åtminstone en pinne i mina ögon.

Uppdragsvariationen i Watch Dogs Legion är förvånansvärt bra och action-sekvenserna bryts ofta av till förmån för plattformande eller pussel och jag tycker det känns som att utvecklarna har hittat ett precis lagom tempo i både storyn men även i uppdragens struktur. Det finns dessutom mycket att göra i London, och oavsett om du hjälper din allierade operatörer att bekämpa Clan Kelly, leverera paket åt det Amazon-liknande företaget Parcel Fox eller försöker att bli champion i den underjordiska boxningsringen så tjänar du pengar som du sedan kan spendera på kläder och kosmetika för att få dina operatörer att sticka ut på Londons gator, aningen kontraproduktivt kan tyckas då man skall agera huvud för en hemlig organisation. Jag har aldrig varit ett stort fan av "skins" eller annan kosmetika i spel eftersom jag ofta inte tycker att det är viktiga aspekter av ett bra spel men kläderna i Legion imponerar till och med på mig, och jag finner mig själv för första gången på länge i ett spel faktiskt bry mig om hur jag klär min karaktär. Jag måste även säga att man kan hitta riktigt fräna masker emellanåt. Alla de i utvecklingsteamet som jobbat på spelets "art design" skall ha en stor eloge för det är verkligen grymt genomfört från start till mål.

Watch Dogs: Legion
Här finns extremt mycket sevärdheter att cruisa runt mellan.

Jag har spelat spelet på PC och Ubisoft har gjort ett väldigt bra jobb med alla inställningsmöjligheter där jag tycker att så gott som allt jag söker i en PC-port finns med, och lite mer därtill. Du kan till exempel fintrimma hur du vill att bilarna ska bete sig på vägen, vilket är ett välkommet inslag som jag inte sett i annat än racingspel tidigare, men tyvärr kvarstår faktumet att körkänslan inte kan bli mer än okej hur mycket jag än vrider och vänder på alla reglagen. Watch Dogs Legion är även förhållandevis buggfritt och under mina drygt 30 spelade timmar har jag inte stött på mer än en bugg där jag varit tvungen att starta om spelet. Det är synd att säga, men idag är sådant faktiskt värt att poängtera (Jag har spelat DAY-1 patchen av spelet). Tyvärr är inte multiplayerkomponenten släppt än utan den kommer först i december så den här recensionen är baserad endast på enspelarläget.

I slutändan är Watch Dogs Legion ett riktigt underhållande spel som utspelar sig i en fantastisk omgivning och det får mig ständigt att vilja komma tillbaka för mer. Mycket är stadens förtjänst med all sin historia och diversitet, men också huvudstoryn bjuder upp till dans med några riktigt roliga uppdrag som jag kommer att minnas och jag vill hela tiden tillbaka och spela, bara ett uppdrag till! Jag önskar dock att Ubisoft valt att helt exkludera användningen av traditionella vapen och att man istället lagt den utvecklingstiden på att förbättra fordonsfysiken och närstridssystemet, för då hade spelet definitivt varit uppe och nosat på toppbetygen. I dagsläget är dock Watch Dogs Legion ett spel som är väl utformat och ofta överraskande genomtänkt i både story och design, med ett näst intill perfekt tempo.

Watch Dogs: LegionWatch Dogs: Legion
Mr. England och Neon-Krille!

I sin historia vågar spelet dessutom ta lite mörkare svängar med organförsäljning och trafficking på dagordningen samt att det även behandlar en högst aktuell problematik kring teknikåldern som vi alla är en del av idag oavsett om vi vill det eller inte. Legion leker med mardrömsscenariot där fel personer tillskansar sig makt över alldeles för mycket information, och vad händer om någon får monopol på data? Tyvärr drar några mindre välutförda aspekter ner betyget en aning och därför når inte Watch Dogs Legion riktigt upp till toppbetygen, men skulle jag bedöma spelet enbart på en skala av hur kul jag haft under min genomspelning skulle spelet fått en 8:a och därför kan jag med gott samvete rekommendera det för folk som tycker om genren, eller för folk som sitter med en inställd flygbiljett till London på grund av Corona.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
London är fantastiskt, bra tempo, bra miljövariation, roligt att spela, minnesvärda uppdrag.
-
Klen fordonsfysik, dåligt system för vapen, tunt musikutbud
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Watch Dogs: LegionScore

Watch Dogs: Legion

RECENSION. Skrivet av Sebastian Lundin

Min arma hjärna har försökt ställa om till vänstertrafik i en totalitär framtidsversion av London som är övervakat till den milda grad att du inte ens kan klia dig i skrevet utan att regeringen har ett ord att säga om saken...

Watch Dogs: Legions multiplayer skjuts upp

Watch Dogs: Legions multiplayer skjuts upp

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Watch Dogs: Legion var tyvärr ett av de minst finputsade spelen som Ubisoft släppts på flera år, och problemen med det har liksom staplats på hög sedan dess i och med...

Vi recenserar Watch Dogs: Legion idag

Vi recenserar Watch Dogs: Legion idag

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Imorgon är det äntligen dags att avnjuta Watch Dogs: Legion, men redan idag kommer vi kunna berätta hur pass bra det egentligen är. Vi har tillbringat den sista veckan...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy