Svenska
Gamereactor
recensioner
Assassin's Creed Valhalla

Assassin's Creed Valhalla

Adam vallfärdar från fornnorden för att spöa kristna och plundra engelsmän i Ubisofts 127:e del i Assassin's Creed-följetongen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Ända sedan Assassin's Creed Origins har jag uppskattat valet av stil och perioder Ubisoft valt att göra med sin nu 13 år gamla spelserie. Att få beskåda ett Egypten kring slutet av den Ptolemeiska dynastin, eller ett antikens Grekland där gränsen mellan sagor och historia är luddig som bäst, har varit något få andra spel kunnat göra och lämna mig hungrig efter att få lära mig mer. Ubisoft fortsätter trenden nu när vi besöker det sena 800-talets England. Slipa yxorna och ta era sjösjukepiller, för nu ska vi prygla kristna och plundra kloster som rediga vikingar gör!

Året är 873 och läget i Norge börjat bli stelt. År av konflikter mellan norska kungar och grannkonflikter ersätts av det enväldiga styret av Harald Hårfager och det är något inte alla egensinniga eller äredrivna nordbor uppskattar, inklusive vår protagonist Eivor. Med sin adoptivbror Sigurd väljer Eivor att följa sin klan vidare till England i hopp om att kunna finna rikedom och etablera ett eget kungarike. Mitt i smeten mellan ambitiösa anglosaxare och kalkylerande krigsherrar ska vi försöka bygga vår by, forma allianser och finna sin egna plats i världen.

Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed ValhallaAssassin's Creed Valhalla
Även ett smutsigt England kan vara vackert att utforska.

Premissen är sund, men det tar en stund för Assassin's Creed Valhalla att faktiskt komma igång och det är inte helt graciöst det gör det, heller. Kallsvettigt får jag tillbakablickar till när jag första gången spelade Assassin's Creed Origins med lite opolerade mellansekvenser med en märkligt rapp och samtidigt hastig introduktion av våra spelmekaniska möjligheter. Tempot oroar mig medan jag rör mig bland norska fjordar och snötäckta toppar. Men det är efter denna sektionen, när jag äntligen fått grepp om vilka dessa fornnordiska familjemedlemmar faktiskt är och vi seglar mot Englands kust som spelet på riktigt drar igång.

Det är när vi äntligen slagit rot i hjärtat av Mercia som jag känner att spelets sanna upplevelse börjar. För i princip allt vi gör i Assassin's Creed Valhalla kretsar kring etableringen av vårt lilla kungarike. Räder kan begås mot kloster och byar i jakten på skatter och material för att bygga upp vår by och nästan alla platser vi väljer att utforska har antingen resurser som gör oss själva starkare eller kan användas för att gynna våra invånare. Vårt hem och människorna som bor där är hjärtat som välbehövligt knyter ihop spelets berättelse och sysslor lite mer än jag kände att till exempel både Origins eller Odyssey gjorde.

Assassin's Creed Valhalla
Varje region har en egen berättelse vi tar tag i i jakten på allierade.

Spelvärlden är mer kompakt nu. England är inte riktigt lika enormt som tidigare vilket är en fördel, då jag aldrig känner att Valhalla är "för mycket" som stunder av tidigare spel kunde vara. En lite mer tät spelvärld där varje region brukas mer effektivt uppskattar jag betydligt mycket mer och jag känner mig aldrig överväldigad även om jag väljer att rusa eller segla runt och göra en variation av sysslor över hela kartan. Spelet är fördelat över olika riken vi kan välja allt eftersom vi blir starkare och dessa riken har sina egna kapitel och problem vi ska lösa, med olika val som kan ha konsekvenser för spelets berättelse och hur folk ser på Eivor.

Ännu en förbättring jag känner sedan senast är Eivors progression under spelets gång. Ute är det ständiga jagandet på sällsynta resurser som krävs för att uppgradera några av hundratals vapen och rustningar som vi gjorde i Odyssey, och inne är istället en lite mer tillfredsställande spelmekanisk slinga. Vi kan under spelets gång hitta nya dräkter och rustningar, vars set har statistiska fördelar som kan influera vår spelstil lite, men det är inte alls samma svimfärdiga överflöd som tidigare och det är ganska enkelt att fortsätta ha samma klädsel vi gillar genom spelet som vi kan hyfsat enkelt kan uppgradera för att hålla utstyrseln relevant. Att utforska frekvent och plundra räcker för att vi ska kunna hålla oss relevanta.

Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed ValhallaAssassin's Creed Valhalla
Sidoysslor som drycktävlingar till medeltida rap battles är tillgängliga för oss!

Ubisofts rollspelstendenser vad gäller nivåer har också förändrats, för även om vapen och klädsel har olika statistiska fördelar, så är det inte vår totala styrkenivå som i Odyssey, utan vår styrka bestäms istället av ett väldigt stort träd av färdigheter vi kan sätta poäng i efter varje nivå. Detta träd känns till en början ganska oinspirerat då de flesta små pluttarna vi hittar ger små, små bonusar, som "+2 i tunga attacker" eller liknande, men varje kluster i färdighetsträdet har någon form av förmåga vi kan lära oss som att fejka vår död för att lura till oss vakter. Sedan så har vi också tekniker vi kan lära oss från texter runt om i världen, det är våra specialattacker som vi kan använda under eller innan strider. En som är min personliga favorit är en repdolk vi kan slunga ut och sedan kasta fiender in i varandra eller omgivning för extra skada.

Detta kombinerat med ett stridssystem som låter oss mer fritt välja vapen i våra händer gör att jag ofta har mycket roligare under spelets många bataljer med än både Origins och Odyssey. Även om en del av seriens skavanker vad gäller strider mot många fiender kvarstår, så är det lite mindre vilt flaxande och lite mer vikt på timing för att parera eller ducka och vi kan inte heller bara vilt hamra på attackknapparna längre på grund av det lite Dark Souls-inspirerade energisystemet. Det är långt ifrån världens bästa strider, men det kändes lite mer engagerande än det mesta Ubisoft levererat på senare år.

Assassin's Creed Valhalla
Sjöstrider finns inte längre, men vår långbåt är ett redskap för våra räder.

En sak som verkligen gjorde mig glad var att vi nu äntligen har fått tillbaka smygandet som serien till en början var känd för. Om Eivor bestämmer sig för att äntra en stad vi inte är helt välkommen i kan vi slänga på huvan och försöka navigera gator och patruller. Vakter uppmärksammar dig om du gör något misstänksamt eller kommer för nära, samtidigt som du kan försöka smälta in bland sysslor och invånare för att nå ett mål eller bara för skojs skull. Vi kan även skapa distraktioner, som att locka med oss mjödfyllda bråkmakare i närheten av vakter eller liknande påhitt. Det återuppfinner knappast hjulet, men jag är ändå glad att vi får tillbaka möjligheten för lite mer smygande om vi faktiskt önskar att få använda det.

Mängder och åter mängder av sidouppdrag har också återvänt, alla med olika längder och sina egna små berättelser vi kan uppleva för små belöningar och erfarenhetspoäng. Allt från att försöka trösta en flicka vars far inte kommit hem eller hjälpa vår bys jägare att hitta sin bortsprungna bror så är det små chanser för oss att lära oss mer om Mercia och dess invånare eller forma hur vi ser vår Eivor med klara inspirationer från The Witcher 3: Wild Hunt.

Assassin's Creed Valhalla
Precis som i Origins och Odyssey så får vi utforska intressant mytologi.

Men en överhängande känsla jag kände medan jag arbetar mig igenom de närliggande rikena med sina egna berättelser och karaktärer att möta, var att jag kände ett litet släpp i kvaliteten i spelets presentation. Då menar jag inte specifikt det grafiska, för även om det antika Grekland är lite mer färgsprakande och episkt än ett lerigt och bloddränkt England, så var det mest karaktärernas röster jag störde mig på. Eivor själv, vare sig vi spelar som en man eller kvinna, är oerhört träig och stel i jämförelse med till exempel Kassandra från det förra spelet. Detta stämmer också med flertalet andra personligheter vi pratar med. Många känns väldigt döda i tonfall och matchar sällan känslan eller stunden vi befinner oss i. Som hur jag och byns jägare räddar en bonde från vargar men som bäst talar som om vi läser lokaltidningens annonsblad. Det känns som att spelet är befolkat av The Elder Scrolls-invånare på många sätt.

Sedan så kan jag erkänna att jag också stötte på en del buggar under min tid med Assassin's Creed Valhalla, även efter att jag fick tag i dag 1-patchen som i alla fall fixade de enstaka gånger mitt spel kraschade. Men uppdrag som inte helt aktiveras korrekt, kameror som bråkar medan jag interagerar med objekt eller scenbyten eller animationer som inte riktigt matchar korrekt. Vissa av spelets olika kapitel kan kännas olika polerade vad gällde dessa problem. Om detta rör endast den äldre generationen av konsoler och krutet lagts på Playstation 5 eller Xbox Series-maskinerna har jag ingen aning om, men jag kände mig stundtals distraherad och i behov av att starta om spelet på Playstation 4 Pro.

Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed ValhallaAssassin's Creed Valhalla
Smygande och strider har båda utökats i Assassin's Creed Valhalla.

Assassin's Creed Valhallas framsteg och bakslag är av en blandad kompott. Jag uppskattar spelets motivation mer, lite mer smygmöjligheter, att både striderna och progressionen har förbättrats och vi har inte heller längre några mikrotransaktioner för att gå upp i nivå snabbare, som i Odyssey. Men tekniska problem och livlöst skådespeleri påminner mig till och från att saker helt klart kunde vara bättre. Det är synd för jag uppskattar verkligen valet av tidsera här. Att vandra omkring omkring i ett medeltida England med kungadömen som växer fram ur resterna av gamla romerska bosättningar är fascinerande och jag älskar att utforska och hitta alla skatter jag kan.

Det är inte det mest episka eller kanske mest karismatiska spelet i serien, men det är nog enligt mig det mest väl strukturerade. Valhalla respekterar min tid mer och om detta blir den nuvarande generationens sista del så känner jag mig långt ifrån missnöjd. Även om jag hoppas på en patch eller två som reder upp de tekniska bristerna jag stött på.

Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
Assassin's Creed Valhalla
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Förbättrad spelmekanik, mer sammanvävda sysslor, en massa innehåll, socialt smygande återvänder, häftig tidsera
-
Ofta mediokert skådespeleri, en del buggar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Assassin's Creed ValhallaScore

Assassin's Creed Valhalla

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam vallfärdar från fornnorden för att spöa kristna och plundra engelsmän i Ubisofts 127:e del i Assassin's Creed-följetongen...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy