Dynasty Tactics 2

Dynasty Warriors-världen har verkligen fångat mig. Sedan jag först spelade det andra spelet utan vidare förutfattade meningar har jag ägnat hundratals timmar åt de tre Playstation 2-spelen, köpt en uppsättning plastfigurer, sett den kinesiska TV-serien på DVD och läst den tjocka historiska romanen (Sanguo Yanyi, "Romance of the Three Kingdoms" på vilken alltihop är baserat.

Däremot var Dynasty Tactics lite väl bökigt att spela, även för en Sanguo-fanatiker som jag. För många irritationsmoment gjorde att jag tröttnade efter bara några slag. Lyckligtvis är del två betydligt mer användarvänlig. Historien är givetvis samma som förut (precis som att alla spel om Andra Världskriget rimligtvis handlar om de Allierade mot Axelmakterna), men perspektiven är fler den här gången. Förutom Liu Bei, Cao Cao och Sun Ce kan du också spela med den övermäktige men arrogante skitstöveln Lu Bu och försöka ändra historien så att han kanske överlever. Spelet börjar med ett inledningskapitel med Liu Bei där du blir vägledd genom ett par enkla strider, vartefter du kan välja vem som helst av de fyra krigsherrarna. Handlingen berättas i filmsekvenser med oväntat bra röstskådisar, samt en hel del dialog både på översiktskartan och i själva striderna.

Spelet är indelat i en strategidel där du sätter ihop dina arméer, tränar dina officerare och bestämmer vart alla ska gå, och taktikdelen där striderna utspelar sig. Dessa har blivit betydligt roligare än i föregångaren. Fortfarande ligger tyngdpunkten på planerandet och utförandet av specialtaktiker. Låt säga att Zhang Fei har en attack som knuffar fienden ett steg bakåt. Om du har placerat Guan Yu i rätt position kan han direkt utföra sin specialattack och slå rakt genom motståndaren. Och så har du ställt Liu Bei rätt, vilket utlöser först hans taktik och sedan en särskild trippelattack eftersom de tre bröderna nu står runt samma motståndare. Att hålla koll på vilka officerare som är vänner eller släkt, samt vilka egenskaper och färdigheter de har, bidrar bara till djupet.

Vissa sorters officerare har också fått nya färdigheter. Ingenjörerna visade sig mycket användbara när jag skulle ta mig an den fruktade Lu Bu. Med två välplacerade vallar kunde jag leda hans trupper genom en smal passage och in i mina förberedda uppställningar. Med torn och katapulter får du ytterligare slagstyrka. Överlag finns det betydligt fler valmöjligheter och lite mer att tänka på. Med god taktik, en liten, väl sammansatt styrka och utnyttjande av terrängen kan du besegra mycket större fiender. Precis som det ska vara. Onödigt starka attacker har balanserats och många nya har tillkommit. Spelet ser också till att berätta vad varje meny gör, den första gången du använder den. Taktikerna illustreras också med tydliga bilder så du slipper hålla allt i huvudet.

Visserligen utspelar sig striderna på ett bräde, men för att krydda grafiken illustreras de flesta attackerna med stridssekvenser som liknar de i Dynasty Warriors. Fast efter några strider tröttnar jag och låter bli dem helt och hållet - istället får spelpjäserna på brädet slåss. Det är lite synd att vi inte kan se alla figurer hela tiden, utan bara när de gör något. Annars representeras varje officerare av en liten standardfigur. Ett problem för icke insatta kan vara mängden av kinesiska namn (det finns över tvåhundra olika i spelet). Om du upptäcker att Wei Yan och Xun Yu behöver nya färdigheter i armémenyn hinner du lätt glömma deras namn innan du hittat till träningsmenyn. Och då är menysystemet ändå mycket smidigt.

Förutom den lilla kulturkomplikationen finns det inga direkta problem med Dynasty Tactics 2. Det märks att datorn är smart och inte går i dina fällor i onödan. Du måste hela tiden vara flexibel och ändra dina planer, men å andra sidan känns det djupt tillfredsställande när fällan äntligen sluts och ännu en armé på tiotusen man förintas av din strategiska genialitet. Att det sedan finns fyra olika scenarion att spela gör att spelet räcker ännu längre. Det här är ett givet köp för alla strategifans. Lägg ner svärdet, ta upp strategens solfjäder och bli Kinas obestridde härskare. Nu.