Svenska
Gamereactor
recensioner
Cyberpunk 2077

Cyberpunk 2077 (PC)

Årets mest hett efterlängtade storspel har efter flertalet förseningar, läckor och haussat hype-snack äntligen anlänt. Hur bra är det?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Maj, 2012. CD Projekt Red Summer Conference. Martin Iwinski meddelade fansen att studion påbörjat arbetet med ett ultraambitiöst actionrollspel baserat på Mike Pondsmith framtidsvision. 2016, när The Witcher 3: Wild Hunt var helt färdigställt, blev ett litet tight team som pysslat med design och strukturella detaljer under fyra års tid helt plötsligt utökat med cirka 450 personer till och Cyberpunk 2077-utvecklingen kunde dra igång på riktigt. Här på Gamereactor har vi njutit av detta hett efterlängtade spel i en dryg vecka nu och har spelat igenom stora delar av äventyret.

Cyberpunk 2077 är utan tvekan enormt. Och otroligt ambitiöst. Jag har spelat PC-versionen av årets mest efterlängtade titel och för vår del ingick inte day 1-patchen som mest troligt lär dyka upp. Jag kan därmed inte klargöra eller informera dig om hur många av de tillkortakommanden som jag stött på under alla mina timmar tillsammans med spelet som kommer att fixas, lagas och ordnas till med hjälp av den - om det kommer någon sådan patch, vill säga. Hur det än är, har detta varit ett väldigt svårt spel för mig att betygssätta.

För buggar, det finns det gott om här. Mängder. Massor. Jag säkerställde såklart redan innan vi mottog recensionsversionen av det här spelet att min test-PC var toppad med de bästa komponenterna för att kunna visa upp den urtjusiga grafiken som hör erbjuds på bästa sätt, och det har varit en ren fröjd vissa gånger att bara gå runt och supa in spelvärlden, men antalet buggar som återfinns här, även efter att ha installerat day 0-patchen på hela 50GB, är enastående. Svävande vapen, bilar som trillar från himlen, bilar och andra fordon som trillar genom marktexturen, datorstyrda karaktärer som står och flimrar, trillar genom marktexturen, från himlen och liksom flyter fram i luften - är ingen särskilt ovanlig syn här.

Fiender teleporteras omkring i spelvärlden, datorstyrda medhjälpare flimrar till och försvinner spårlöst för en kort sekund, munnar och ansiktsanimationer överensstämmer uselt med vad som sägs och görs, animationer avbryts och karaktärer fryser fast mitt i pågående rörelser. Allt detta hör till vardagsmat i den versionen av Cyberpunk 2077 som jag har spelat.

Cyberpunk 2077Cyberpunk 2077
Designen är ljuvlig precis som variationen och berättandet, men buggarna förstör delar av upplevelsen.

Och i mångt och mycket är det bara början. Uppdateringen på hisnande 50GB förändrade ärligt talat inte särskilt mycket och det vore för min del inte särskilt orättvist att kalla stora delar av det här spelet, i det här skicket, för ospelbart. Trasigt. Inkomplett. Vilket naturligtvis är problematiskt av flertalet anledningar. För när det här spelet fungerar som det ska och verkligen glänser till, då skimrar det av renodlad briljans. Det kan under dessa stunder vara något av det mest minnesvärda jag någonsin spelat. För den som har tålamod och kan avstå att spela igenom Cyberpunk 2077 fram till den dagen då CD Projekt Red förhoppningsvis lagat och patchat undan alla de buggarna som plågar äventyret just nu, kommer de att belönas med vad jag tror kommer att bli en otrolig actionrollspels-upplevelse, men den finns inte riktigt här - inte idag.

När äventyret inleds väljer man som spelare mellan Nomad, Streetkid och Corpo - Något som du säkerligen redan snappat upp via diverse förhandsvideos som studion spottat ur sig på slutet. Jag valde Streetkid-stigen genom äventyret och precis som väntat har det valet mycket att göra med hur andra invånare i Night City ser på dig, hur fientliga vissa grupperingar är mot dig samt hur spelet utvecklas utmed vägen. Karaktärseditorn är som vi redan vet omfattande och detaljerad och här tog jag chansen att förändra allt från hudton till tänder, tatueringar och könsorgan, storlek på könsorgan samt behåringen. Spelaren får sedan möjlighet att fokusera på en särskild attribut hos karaktären och dessa varierar mellan intelligens, psykiska krafter, reflexer, tekniskt kunnande och allmänt lugn. Det krävs olika färdigheter och inriktningar för att göra särskilda saker, såklart. Precis som i ett gammalt klassiskt rollspel. Om du exempelvis avser att slå sönder en bilruta och slita ut en viss person ur en bil, behöver du naturligtvis styrka. Massa styrka. Har du inte det, kan du alltid bara skjuta personen i bilen i huvudet - på håll.

Din introduktion till spelvärlden Night City skiljer sig såklart beroende på vilken väg och inriktning du väljer och de går alla att likställa med ett antal trådar som alla leder fram till samma knut och allt inleds med en hela 15 timmar lång prolog som stilfullt ramar in spelvärlden och alla dessa olika funktioner, förtjänster och egenheter. Kartan över staden är en smula övermäktig att greppa och skapa någon slags överblick, över, när prolog-partiet väl avklarats och alla hundratals uppdragsmarkörer poppat upp.

När det gäller storyn och på det sätt som den har strukturerats och berättats här, märks det att CD Projekt Red tagit fasta på allt som gjorde berättelsen i framförallt The Witcher 3: Wild Hunt så bra. Manuset är välskrivet och fängslande. Dialogen känns naturlig och trovärdigt laddad. Förstapersons-interaktionen med stadens alla olika figurer fungerar väl och skapar inlevelse och intensitet. Dialogvalen som man som spelare kan göra fångas perfekt i hur de reagerar efter de har gjorts och även tredjepersonsperspektivet som dyker upp ibland, fungerar väl det med - även om jag personligen känner att det inte hade behövts.

Berättelsen i sig är engagerande och storslagen, handlar om posthumanism och ramas in av mörker och moral, där vi får upptäcka de mörkaste hålorna, inte bara i Night City som värld utan även i vårt eget sinne. Och även om världen i sig känns avlägset scifi-aktig från den samtid vi idag lever i, känns vissa teman och delar av tonen som samhällskritik och den delen av storyn som kretsar kring lojalitet framförallt, har verkligen satt sig hos mig, verkligen klickat. Det finns perfekt fångade ögonblick här om förräderi, blodsband, lögner och i slutändan gör utvecklarna ett mycket bra arbete med att återigen djupdyka i människans sämre sidor, grotta ned sig i ruttna människor och deras aktioner.

Cyberpunk 2077Cyberpunk 2077
Efter tre förseningar torde CD Project ha fått bort fler tekniska problem än vad de gjort, kan man tycka.

Oavsett om vi pratar om Jackie, Dex, Judy eller Johnny handlar det om väldigt väl motiverade, väl genomarbetade, riktiga karaktärer i det här spelet som har djup och mening. Det känns hela tiden som ett fullfjädrat rollspel det här och inte som ett actionspel sett ur förstapersonsperspektiv med rollspelsinfluenser, som en del av mig kanske hade befarat. Och med tanke på detta finns det såklart gott om rollspelstypisk statistik att ta del av. Det finns 12 kategorier med "skills" här att pilla med och det går att skräddarsy sin egen version av huvudfiguren V på ett sätt som nästan känns övermäktigt till en början.

Det som formar dina val är din spelstil, givetvis, och med tanke på att det finns mängder av vapen och vapenuppgraderingar tillgängliga skapar det ett mycket detaljerat system. Det går såklart att toppa detta med möjligheten att installera robot-delar i sin egen kropp och i slutändan är möjligheterna nästan överdrivna här, till en början. Du kommer att kunna skapa din egen dröm-figur rakt igenom i Cyberpunk 2077, låt mig klargöra det riktigt ordentligt här, innan jag går vidare.

Spelets olika uppdrag ligger givetvis utplacerade på världskartan och för att ta dig till olika platser och punkter kan du använda dig av en rad olika fordon. Här finns bilar, lastbilar, motorcyklar och till skillnad från tidiga rapporter om att körkänslan skulle vara bristfällig, måste jag säga att jag verkligen gillat att ratta dem alla. Varje fordon har olika typer av körkänsla och de kontrolleras på något olika vis, vilket bygger en känsla av variation. Det krävs att man tar en stunds för att bli van vid kontrollmönstret när man hoppar in i ett fordon man som spelare inte tidigare testat, och tanken på det uppskattar jag.

När det gäller handgemängen kommer många säkerligen att kritisera det faktum att spelsystemet för att slunga hårda slag, lätta slag samt ducka - är för grundläggande, för simpelt. För egen del har det fungerat alldeles utmärkt dock och jag uppskattar enkelheten här i kontrast till hur komplext detta spelet är i så många andra avseenden. Allt detta ackompanjeras av förstörelse och mängder av övervåld, såklart, och precis som i fallet med The Witcher 3 har CD Projekt Red stoppat in ordentliga mängder naket i Cyberpunk 2077. Jag har valt att spela äventyret en smula mer försiktigt än vad man egentligen kanske bör. Jag har undvikit vapen och ammo som spränger bort hela kroppsdelar, jag har valt vapen och byggt en krutpåksarsenal som hellre förlamar via elchocker än dödar, och smugit en del snarare än hoppat fram och börjat pumpa bly, direkt.

Night City står sig som en av de mest fängslande, autentiska, levande, fascinerande spelvärldarna jag någonsin har upplevt och snacket på förhand om att stadsgatorna och gränderna kanske skulle komma att kännas lite... Tomma, lite öde - Stämmer inte alls. Tvärtom. Det finns folk precis överallt här, klädda i alla möjliga stilar, vissa uppgraderade med robotprylar, andra inte. Faktum är att jag har funnit det utmanande att hitta två datorkontrollerade invånare i Night City som ser identiska ut.

Jämfört med The Witcher 3, hur väl fungerar sandlådevärlden i stort? Inte illa alls, kan jag meddela. Det finns förvisso inte fullt så många sidoaktiviteter att pyssla med här som jag hade förväntat mig, eller hoppats på - men det går att besöka barer för att dricka sig full, det går att kära ned sig i andra karaktärer, handla kläder, vapen eller jaga småskurkar som snattar eller knycker saker de inte betalat för. Aktiviteterna som erbjuds är inte ens i närheten av lika många eller lika expansivt varierade som i exempelvis Grand Theft Auto V och jag saknar möjligheten att köpa boende, vilket utvecklarna hade utlovat. Jag saknar även ett smartare system för hur polisen jagar mig som spelare, att de sållar bland brotten och rankar min efterlysningsgrad efter hur våldsam jag varit snarare än som nu, via rena lotteriet. Jag saknar även möjligheten att bygga om eller utsmycka min bil, eller min motorcykel.

Cyberpunk 2077Cyberpunk 2077Cyberpunk 2077
Mängden detaljer i det här actionrollspelet är imponerande.

Röstskådespeleriet måste prisas dock, som jag tidigare varit inne på. Dialogen är bra, rösterna är klockrena. Grafiken är läcker och musiken både passande och medryckande. Sammanfattningsvis är det svårt att inte känna sig exalterad över det faktum att CD Projekt Red å ena sidan levererat ett neondränkt mästerverk med Cyberpunk 2077. Å andra sidan är det här spelet, i det skicket som Gamereactor fått möjlighet att testa det i, inte färdigt. Jag skulle som sagt gå så långt som att kalla det stundtals ospelbart på grund av alla de hundratals buggar som jag stött på under min vecka tillsammans med det. Det har under många långa stunder varit absolut helt omöjligt för mig att kunna njuta av det som utvecklarna skapat på grund av tekniska tillkortakommanden och rena slarvmissar och det här spelet är därmed i stort, stort behov av akut polering och drösvis med buggstädande.

Cyberpunk 2077
Cyberpunk 2077
Cyberpunk 2077
Cyberpunk 2077
Cyberpunk 2077
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Levande spelvärld, intressanta uppgraderingssystem, fantastisk atmosfär, god variation, strålande ljudbild, klockren design
-
Mängder och åter mängder av buggar och tekniska tillkortakommanden
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy