Svenska
Gamereactor
recensioner
Cyberpunk 2077

Cyberpunk 2077 (PS4 / Xbox One)

Årets på förhand hetaste spel släpptes för sju dagar sedan och Hegevall har tragglat sig igenom den smått horribla konsolversionen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Som du såklart redan vet recenserade vi PC-versionen av årets mest efterlängtade multiformatsspel den 8:e december, och under en dryg vecka var jag och min redaktion nöjda så. Men efter att ha bekantat mig ordentligt med PS4-versionen av The Witcher-studions miljardprojekt har det gått upp för mig att det vore direkt felaktigt att låta konsolversionerna av det här spelet dela betyg med PC-diton, inte minst med tanke på att Cyberpunk 2077 till Playstation 4 samt Xbox One är ett trasigt spel proppat med problem. Och ett trasigt spel proppat med problem är aldrig värt betyget 7/10 (länk) som står för "bra" här hos oss på Gamereactor, och därför kommer här en till recension av polackernas ultraambitiösa actionrollspel.

Alla som inte slumrat under en normalstor gråsten de senaste åren vet mycket väl att Cyberpunk 2077 utannonserades 2012 och har varit under utveckling, på riktigt, sedan 2014 - av ett team på närmare 500 personer. Det har kostat en bra bit över en miljard kronor och omskrivits mer i internationell spelpress än så gott som allt annat de senaste fem åren. Vi har alla längtat sådär krampaktigt mycket efter det här spelet. Vi har alla trånat och i och med detta och i och med att allt som visats upp sedan 2016 sett fenomenalt läckert ut - har naturligtvis förväntningarna skjutit i höjden.

Cyberpunk 2077
Designen är för det mesta strålande men CD Projekt Red hade gärna fått krydda den med lite mer futurism, för min smak.

Cyberpunk 2077 handlar om huvudpersonen V och hans cirka 25 timmar långa resa genom framtidsstaden Night City, som på fler sätt än ett spelar huvudrollen här. Staden raserades efter en naturkatastrof och när vi kliver in i rollen som V är den såklart återuppbyggd och smockfylld av koncept som gjorde bland annat Blade Runner och Judge Dredd till vad de är idag. Föreningen mellan människa och maskin står i centrum, ämnen som posthumanism dryftas och här är protagonisterna antihjältar, som bäst. Gråzonen rent moraliskt är vidsträckt, mänsklighet mäts i den mängd bioteknik som man har råd att operera i sin kropp och överallt lurar farorna som i den här världen är ytterst väl utrustade. Det finns ingen godhet i Night City, inga rentvådda själar eller någon koncentrerad godhet. Istället är spelvärlden allt annat än svart eller vit, den är lortigt ohederlig där alla arbetar med sin egen högst egoistiska agenda som kompass, och där alla får lov att klara sig själva.

Detta är en annons:

Storyn i det här spelet synar inte riktigt vare sig genren eller pappersrollspelets tematiska grundpelare i sömmarna, istället har CD Projekt Red tagit fasta på epitetet om att Cyberpunk som koncept handlar om yta före substans. Och det gäller, i allra högsta grad, överallt här. Utvecklarna har i slutändan inte särskilt mycket att säga och den mängd knivskarp samhällssatir och kritik som Cyberpunk som koncept ofta förknippas med, är i det närmaste blek genom CD projekts haussade actionrollspel, och efter 25 avklarade timmar är berättelsen som här erbjuds inget jag rankar ens i närheten av exempelvis den i The Witcher 3. Samtidigt finns det tveklöst delar av berättelsen som är medryckande stilfullt och skickligt berättat. Det finns bland annat en hel del ordentligt minnesvärda sidouppdrag i Cyberpunk 2077 som jag tycker borde ha fått ännu mer utrymme, och det existerar en handfull karaktärer i det här äventyret som är både välskrivna, väl motiverade med djup, nyanser och intressanta personligheter. Röstskådespeleriet har såklart att göra med mycket av detta och här har CD projekt Red verkligen tagit i från tårna. Bortsett från en chockerande stelbent Keanu Reeves i rollen som Johnny Silverhand är samtliga av huvudrollsinnehavarna här lysande som sina respektive karaktärer.

En annan del som är briljant är musiken. Utvecklarna har verkligen lyckats skapa både brutalt fin variation samt helt rätt ton genom varenda litet musikstycke som perfekt ackompanjerar spelvärlden som sådan, och de uppdrag och sysslor som man utför i rollen som V. Atmosfären i Night City, framförallt till en början, är också strålande och under de inledande timmarna känns det som om det finns mer än tillräckligt med valfrihet och möjlighet att kunna påverka ens egen berättelse, för att detta verkligen ska leva upp till sitt namn. Men efter några timmar är det enkelt att se skarvarna, här. Det finns endast ett fåtal saker man kan göra med sin egenskapade karaktär och efter 20 timmar i Night City kan jag bara fastslå att hälften av det som CD Projekt Red hade utlovat - inte finns med. Staden känns låst, den utlovade vertikaliteten finns inte inkluderad, det går inte köpa/sälja fastigheter, som utlovat. Det går inte att modifiera och förbättra spelets fordon, som utlovat, och craftingsystemet känns ärligt talat rätt meningslöst.

Vidare känner jag att hacking-momenten i Cyberpunk 2077 nästan enbart sölar ned striderna med sitt kraftigt förenklade upplägg. Många av de där "Key Life Events" som utlovades under E3 2018 finns inte med, det går inte springa på väggar, som utlovat, och den där smarta, inlevelserika, påtagligt närvarande poliskåren som utlovades - lyser med sin frånvaro. Det saknas även gott om de mönster och system för artificiell intelligens som visades upp 2018, precis som många av de rollspelsmoment som vi fått se på förhand. De finns här inte med. Mest troligt på grund av tidsbrist. Jag kan snarare tycka att Cyberpunk 2077 känns som ett actionspel med en hel del loot i, istället för något som jag skulle vilja betitla som ett "rollspel". Det saknas ett ordentligt progressionssystem, ordentlig interaktion med spelvärlden, möjlighet att själv kunna styra sin egen story på ett mer omfattande vis och så vidare. Jag har även problem med hur rörig kartan är och hur otroligt blek fordonsfysiken är i förhållande till vad som faktiskt utlovades. De flesta bilarna känns som svävare, lätta sådana som för det mesta går alldeles för långsamt.

Cyberpunk 2077
Night City sprudlar inte riktigt av liv på samma sätt som jag hade hoppats på, men känslan av att staden lever och andas finns absolut där. Den är bara inte lika interaktiv som jag hade hoppats på.
Detta är en annons:

Samtidigt... Går det ju såklart inte att recensera ett spel utifrån vad som inte inkluderades, eller vad ens egna förväntningar kretsade kring. Detta handlar ju för min del till syvene och sist om att betygsätta det vi fick, det Cyberpunk 2077 idag innehåller - och inget annat. Och konsolversionen av det här spelet innehåller förutom superba karaktärer och strålande musik, mest buggar. Tyvärr. Jag har spelet Cyberpunk 2077 till Playstation 4 och skulle vilja beskriva stora delar av äventyret som direkt ospelbara på grund av usel optimering och hopplösa mängder glitchar och missar som gör att betyget hamnar en bra bit under PC-diton. Ofta sjunker skärmuppdateringshastigheten under 15 bilder per sekund, spelet hänger sig minst en gång i timmen och det finns texturer överallt i Night City som aldrig laddar in. Vidare går det att hitta gott om svävande vapen, datorstyrda invånare i Night City som trillar genom marktexturen och går rakt igenom väggar.

Det här spelet borde aldrig ha släppts till förra generationen konsoler och med tanke på att next gen-versionen av Cyberpunk 2077 är minst fem månader bort, borde CD Projekt Red ha hållit sig till endast PC just nu, och istället arbetat vidare på denna sörja till spel. Samtidigt har jag allt tänkbart förtroende att polackerna bakom The Witcher-serien kommer att arbeta stenhårt för att förvandla det här spelet, oavsett plattform, till vad det borde ha varit. Spelet vi alla hade förväntat oss, som skulle skriva om regelboken för hela spelvärlden. För hur märkligt det än må låta efter denna gnälliga text finns potentialen och grundpelarna absolut på plats. Precis som i fallet Skyrim, No Man's Sky eller varför inte The Division tror jag att Cyberpunk 2077 kan bli något alldeles, alldeles extra om det nu får tid att växa, om det lagas, breddas och byggs ut på det sätt som vi alla hade blivit lovade.

Cyberpunk 2077
Grafiken i konsolversionen pendlar mellan skaplig och riktigt ful, trist nog, och skärmuppdateringen till PS4 är katastrofal.

Jag vill kunna spela alla de där utlovade timmarna i början där V lär känna samtliga huvudkaraktärer snarare än att kika på ett stressigt hoppklippt liten collagefilm på 20 sekunder som spolar tiden framåt ett halvår. Jag vill kunna njuta av storyn och karaktärerna utan att tvingas rycka ur sladden till min Playstation 4 och därmed utföra en så kallad "hard reboot" och jag vill ha tillgång till allt som Night City skulle innehålla, alla de där funktionerna och systemen som på ett eller annat sätt visades upp under de senaste fyra åren. Det kommer att ta tid, dock. Jag förmodar att vi kommer att återvända till denna recension och ändra betyget om ett år, eller två. Då tippar jag på att Cyberpunk 2077 är ett renodlat mästerverk som på bästa tänkbara sätt blandar GTA V med The Witcher. Idag är den här versionen både ful, platt, enformig och proppad av tekniska tillkortakommanden, vilket gör att jag på inget sätt kan rekommendera årets på förhand hetaste spel.

Här hittar du recensionen av PC-versionen: Länk

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Lysande karaktärer, strålande röstskådespeleri, briljant atmosfär, fenomenal musik
-
Mängder av buggar, rysligt instabil skärmuppdatering, korkad artificiell intelligens, menlöst craftingsystem, rörig karta, dåligt nyttjad spelvärld
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content