Star Trek: Legacy

Star Trek är ett fenomen som överträffar det mesta. Det är nästan svårt att fatta hur stort intresse som ligger bakom denna evighetssaga. Fem serier, ett halvdussin filmer och vansinniga mängder kringprodukter och en kultstatus som överträffar i stort sett allting.

Personligen har jag aldrig haft något jätteintresse för fenomenet, men The Next Generation och Voyager var helt klart bra serier, samtidigt som jag som barn älskade filmerna, något jag dock växte ifrån. En anledning till att Star Trek skiljer sig från så mycket annat är den konstanta fusionen av filosofi, diplomati, kriser och teknologiskt smarta lösningar. För även om det ofta kan bli mossigt och stelt, är det alltid smart uttänkt och välgjort.

Star Trek: Legacy tar spelaren genom samtliga eror som serien genomgått, och de fem kaptenerna gör sina roller i repris, mestadels med bravur. Problemet är ju dock uppenbart, att om man inte är tokig i Stark Trek, är detta ett spel man helst av allt ska undvika. Star Trek: Legacy går ut på att man tar kommando över en flotta av skepp från Stjärnflottan, uppdrag tilldelas och situationer måste lösas.

Fokus ligger självklart på rymdstrider, ofta med ett flertal skepp involverade. Spelaren samlar under spelets gång på sig en flotta av olika skepp. Man kan välja att styra varje skepp för sig eller dela ut massordrar för samtliga skepp under ens kommando. Dessutom finns det en karta över spelfältet där man kan ha översikt på var olika planeter, nebulosor och fiendeklustrer befinner sig. På översiktskartan kan man även ge order till de olika skeppen.

Ett stort problem är själva actionsekvenserna. Jag får lätt känslan av att jag har kastats in i en mörk skrubb, och i skrubben måste jag vända ett enormt badkar i 180 grader, problemet är att badkarets yra vida överskrider skrubbens fria omgivning. En generalisering månne, men det är inte utan att man upplever många strider som en jobbig uppgift eller en plåga när det väl kommer till kritan.

Sedan blir det ju inte bättre av att de gigantiska skepp man allt som oftast har kommando över, inte är speciellt imponerande vad gäller deras bestyckning. Laser och torpeder är det som gäller oftast, och att med sitt gigantiska badkar som vänder runt på en yta motsvarande 68 fotbollsplaner försöka snirkla sig runt sina fiender så man kommer i lämplig position för eldgivning är inte alltid det roligaste. Trots att lasern kan avfyras i stort hur som helst, har den ganska ofta problem med avstånd och torpeder kan endast avfyras om fienden befinner sig precis bakom eller framför spelarens skepp. Lite maffigt blir det visserligen när flera skepp samtidigt maler ner en fiendefarkost med något som ser ut som laser-plockepinn.

Som jag sade tidigare, att är man inte ett stort Star Trek-fan ser jag inte så mycket till tjusning med det här spelet. Actionsegmenten är inte speciellt lättillgängliga, om även korrekt avbildade, handlingen är inte speciellt intressant trots att den har skrivits av några av seriens författare, och tekniskt sett är det ingen jättehit. Är man Star Trek-frälst kommer man säkert att uppskatta de stora rymdstriderna, själv känner jag att jag helst av allt slipper baxa runt gigantiska badkar och spelar laser-plockepinn. Grafiken må vara godkänt och stundtals riktigt bra skeppmodellering, men i slutändan är det inte ett spel som ser ut att vara från den här konsol-generationen.

Älskar man Kirk, Picard, Janeway och allt vad de nu heter, har jag full förståelse för att man skulle kunna gilla denna rymdmix. Är man dock som jag, bara fläckvis intresserad känns det inte lika motiverat alls.