Svenska
Gamereactor
recensioner
Pathfinder: Wrath of the Righteous

Pathfinder: Wrath of the Righteous

Patrik har försökt få på sig riddarhjälmen för att dra ut på korståg, men dog av en buske i detta svåra men belönande isometriska rollspel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Religiösa fanatiker leder ett korståg mot demoner som väller ut från underjorden är premissen för ett av årets mest roande spel. Du intar rollen som en karaktär du skapar från grunden i ett fenomenalt men avancerat klassystem. Saker händer ganska snabbt som de brukar i rollspel och du tvingas anta ledarskap över en grupp karaktärer som är lika vilsna som dig. Introt som sätter startskottet introducerar antagonisten men lämnar ändå mycket mysterium att nysta fram senare. Isometriska rollspel som dessa har en tendens att vara långa men svåra och Pathfinder: Wrath of the Righteous är inget undantag.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Demonerna är väldesignade men tack och lov lite mer komplexa än bara brinnande och röda.

I yngre dagar hade jag svårt att njuta av titlar som Baldurs Gate eller Planetscape Torment. Men med växande ålder har jag lärt mig att se spelen i ett annat ljus. Jag har inte testat brädspelet den här licensen bygger på men jag har spelat föregångaren till äventyret recensionen ska handla om. Pathfinder: Kingmaker blandade ett avancerat karaktärs- och klassbyggande system för sin genre med ett djupt och långt fantasyäventyr, där vi även fick prova på stadsbyggande. Jag imponerades redan då över hur flexibelt klassystemet var och vad du som spelare kunde göra med det. Det mest engagerande var komplexiteten i att behöva planera när uppdrag skulle utföras, kungadömets ekonomi och striderna. Många av uppdragen var tidskänsliga och kunde enbart utföras inom en viss tid. Det krävde att du gjorde svåra val och prioriterade.

I uppföljaren Pathfinder: Wrath of Righteous är vi tillbaka i samma värld, även om berättelsen inte har något med föregångaren att göra. Denna gång är det ett korståg vi blir utvalda leda för att stoppa en demonisk invasion. På världskartan har vi flyttat på oss något västerut och rör oss i en annan del av världen. Däremot behåller uppföljaren sitt komplexa karaktärs- och klassystem med ett förbättrat stadsbyggarläge. I denna uppföljare har vi också arméer att hantera samtidigt. Som general leder du inte bara kompanjoner utan också en korsriddarhär.

Pathfinder: Wrath of the RighteousPathfinder: Wrath of the Righteous
Menyerna är fina och valen många. Nästan allt går att ställa in från knapparnas funktion till användargränssnittet.

För nya spelare till isometriska rollspel kan detta att vara svårt att greppa till en början. Även om de bygger på etablerade men modifierade D&D 3.5 reglerna presenteras det på ett sätt som inte är nybörjarvänligt. Det är mycket rutor med kontextuella förklaringar, men de hjälper dig inte att förstå systemen på djupet. Därför bör du inte förvänta dig att bli lärd av spelet hur man spelar det fullt ut. Det är den största kritiken jag kan rikta mot denna titel. Spelare utan mycket erfarenhet av liknande spel eller Dungeons and Dragons kommer behöva acceptera en hög inlärningskurva.

Trots problem med att guida spelaren är det är en extremt detaljerad värld vi möter. Bra design och ett hyggligt användargränssnitt gör mycket för att underlätta för mig som spelare. Det finns alltid tooltips om du håller musen över något och spelet har en utförlig Wikipedia. Det som skadar upplevelsen är att du ibland behöver gå genom menyer som kräver en laddningssekvens. Att gå in i stadsbyggarmenyn och ut igen är tidskrävande på ett frustrerande sätt. När du väl är inne i nivåerna och vandrar för att utföra uppdrag finns det inte mycket att klaga på annat än att en del är lite små. Det både ser och låter bra för ett isometriskt rollspel. Menyerna är fina med både färger, ikoner, konst och annat. Bra och fina menyer innebär också att det är roligare att använda.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Menyerna är fulla med detaljer.

Spelmekaniskt fungerar detta som det föregående spelet med en rad förbättringar. Kampanjkartan är tillbaka. Där bygger du upp dina städer, flyttar din grupp till olika nivåer och plockar upp resurser. Kampanjkartan erbjuder också strider som liknar de du finner i Kings Bounty eller Heroes of Might and Magic. När du väl låser upp möjligheten att röra dig på kampanjkartan börjar korståget mot demonerna. Förutom att flytta dina hjältar kan du också flytta arméer. Du rekryterar trupper varje vecka, tillsätter en general och flyttar dessa på kampanjkartan för att slå ut demoner.

Om du attackerar en demonpjäs som alltid visar hur stark den är byts brädet ut mot ett omgångsbaserat läge. I detta får du möjlighet att kriga mot demonerna på samma grunder som de tidigare nämnda två spelen. Det fungerar bra, men saknar det där djupet resten av spelet besitter. Du kan också förbättra dina soldater genom att uppgradera hjältarna eller bygga byggnader i städerna. Om du skulle ogilla detta går det också att automatisera. Då och då kommer datorn att flytta rörliga arméer mot dina städer vilket innebär att du behöver reagera annars tar de över dina erövrade territorium och försämrar både moral och resursinhämtning. På världskartan samlar du olika resurser som används till stadsbyggandet.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Ibland berättas uppdrag eller sekvenser med konst och text.

I versionen jag spelade för recensionen är det lite för lätt att bryta sönder systemet. Det går nämligen att köpa resurser du behöver för stadsbyggandet, soldater och händelser med guld. Genom att sälja föremål du hittar med din karaktär och kompanjonerna kan du snabbt få ihop lite för mycket resurser tidigt i spelet. Detta innebar att både stadsbyggandet och de här taktiska striderna blev lite för enkla. Därför hoppas jag att utvecklarna ser över detta för att balansera det lite bättre. Om du inte lyckas i denna del av äventyret kan du även få en Game Over skärm. Det är betydligt mer oförlåtande än andra titlar med liknande system som Ni No Kuni 2 och Pillars of Eternity.

Den viktigaste kritiken jag kan ge stadsbyggandet är att du inte kan besöka de små städerna och se hur de utvecklas över tid. Det är enbart de stora fästningarna du bygger upp som du kan vandra runt i. Byggnadssystemet sker på rutor där du placerar byggnader du anser värdefulla. De kan handla om olika bonusar till dina härar eller snabbtransport över kartan och mycket annat. Jag hade gärna sett att de integrerade butiker du kunde bygga och sprida ut föremål lite mer mellan försäljare. På det sättet skulle utvecklarna kunnat öka incitamentet att besöka även sina mindre byar och städer. Jag måste stressa att jag älskar stadsbyggande i dessa rollspel, det tillför mycket om spelet målar ut dig som en härskare eller ledare över ett samhälle.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Jag gillar de textbaserade mini- berättelserna där du har val och konsekvenser.

När du väl tagit tronen i din första fästning kan du även skapa råd där dina kompanjoner ingår, lite som i föregångaren. Du får olika beslut att fatta, möten mellan karaktärer och massa extra dialog som hjälper till att blåsa liv i både korståget och världen. Jag tycker att Owlcat Games verkligen lyckas med att fånga mitt intresse som spelare. Du vill veta mer om världen, demonerna, varelserna och händelserna. För mig kan textbaserade spel ibland ha lite svårt att sälja sina karaktärer då du saknar ansiktsanimationer, inspelad dialog och mycket annat. Den nya vågen av dessa rollspel som Pillars of Eternity, Tyranny, Pathfinder: Kingmaker och många andra har visat på motsatsen.

Rollspelandet i sig är alltid i centrum och förmodligen den viktigaste aspekten under hela ditt äventyr. När du vandrar runt med din karaktär, slåss, pratar och på andra sätt interagerar med världen är detta ständigt närvarande. Uppdrag kan ofta klaras av på olika sätt och vad du väljer får tydliga konsekvenser. För att verkligen skapa ett återspelningsvärde till detta 90- 140 timmar långa rollspel finns något som kallas för Mythic Paths. Dessa formar och förändrar din karaktär, kompanjonerna och riktningen på berättelsen i många avseenden. De här vägarna kommer med egna uppdrag, val och hur världen påverkas.

Min magiker gick över till en hybridklass som kallas för Eldrich Knight illustrerade hur flexibelt systemet kan vara. Men det var först när jag valde att förvandla min aristokratiska vampyr med fokus på "Necromancy" till en Lich King, som jag förstod hur mycket spelaren påverkar sin karaktär. Du får även bygga unika byggnader och mycket annat när du väljer dessa vägar. En del av dessa dyker upp sent i äventyret och andra tidigt. Om du vill skippa detta helt går det också vilket gör att du kan nå lite högre nivåer. Några av dessa val kräver att du vandrat en eller två vägar före. Du kan förvandla dig till en ängel, demon, djävul, domare (som kan ändra karaktärers livsval) och en insektssvärm som slukar allt. Den sistnämnda är en otroligt unik väg att vandra (Nordmans hit-låt borde ha varit musiktemat för dessa). Den innebär att du förlorar alla kompanjoner men får fruktansvärt kraftfulla förmågor att sluka världen med.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Det är lite klyschigt hur snabbt du som ingen känner och inte nödvändigtvis kan leda soldater blir general för alla korstågsriddare med kontinentens framtid vilandes på dina axlar.

Kompanjonerna är nästan alla intressanta och har något att säga om allt. Det finns en eller två som är något sämre skrivna än de andra, men överlag har jag få klagomål. Oavsett om det rör den energiska men otestade ledaren Lann, lojala paladinen Seelah eller den glömske forskaren Nenio finns det gott om välskrivna karaktärer. Romanserna däremot är bedrövliga och kändes inte särskilt intressanta. De dialogerna jag stötte på var ganska hemska att läsa och kändes sällan genuina. Resten kommunikationen var oftast intressant även om jag saknar ett system för interaktioner mellan dina kompanjoner som i Pillars of Eternity II. Alla karaktärer du kan ta med dig ut på äventyr är vanligen lastade med bagage som du kan nysta i. Det kan röra sig om blodsritualer i hemlighet till tjuveri eller jakten på sin försvunna familj. Dialogen som sker när man tältar är en höjdare denna gång med lite mer humor beroende på vilka kompanjoner du har med dig. Har du någonsin spelat rollspel så kommer du inte bli särskilt överraskad. Berättandet och karaktärerna är bra utan att uppfinna hjulet på nytt.

Jag måste även berömma mängden alternativ och inställningar, även svårighetsgraden går att skräddarsy med mängder av alternativ. Jag klarade inte ens av att döda en buske på svåraste. Men den exploderar om du puttar på den i det enklaste läget. Du kan även ställa in hur mycket hälsa du eller fienderna ska ha i menyerna. Precis som Pillars of Eternity II kan du också byta ut striderna i realtid mot omgångsbaserade. Andra alternativ är möjligheten att stänga av eller på funktioner som påverkar sovandet, viktbelastningen och mycket annat. Jag älskar när detta är en möjlighet i spel då jag ofta önskar mellanting eller att vissa funktioner går att använda. I Fallout 4's överlevnadsläge önskade jag manuella sparfiler men tvingades modda in den funktionaliteten. I Pathfinder kan jag forma min egen perfekta upplevelse. Du kan när som helst ändra dina inställningar och de träder i kraft vilket bidrar till att äventyret känns som ditt eget.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Porträttet reflekterar inte alltid din karaktärs utseende vilket är synd, men det finns många att välja på.

Det är komplext och har många spelmekaniska system som samspelar till en fantastisk helhet. Därför är det svårt för mig att inte rekommendera Pathfinder: Wrath of the Righteous. Kvaliteten på dessa nya isometriska rollspel med en modern touch är svåra att inte uppskatta. Har du ett par hundra timmar att spendera på ett belönande men tryggt och djupt rollspel kan du inte välja fel med detta. Enligt mig är det ett av årets bästa spel. Det är större, mer polerat och raffinerat än tidigare och väl värd din tid. Jag har spelat mer än jag vågar erkänna och är sugen på att spela om äventyret minst två gånger till.

Pathfinder: Wrath of the Righteous
Tavernan är på klassiska manér fylld av folkmusik och dialoger.
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Flexibelt och djupt klassystem, bra miljö- och vädervariation, engagerande berättelse, anpassningsbart, rolig blandning av genrer, intressanta karaktärer, långt men spännande äventyr.
-
Saknar träningsläge, lite balanseringsproblem i det ekonomiska systemet
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy