Redacted

Jag har en relativt begränsad erfarenhet av rougue-like spel. Förutom Hades och uppföljaren till den, så har det inte varit en så populär genre hemma hos familjen Andersson. Men, med det sagt så det är ju alltid kul med utmaningar och att pröva något nytt. När jag kom hem i onsdags installerade jag därmed Redacted till min Xbox och har sedan dess kämpat mig igenom Striking Distance Studios nya titel. Har studion lyckats mäta sig i nivå med Hades eller Dead Cells? Vi får väl helt enkelt ta reda på det.

Till att börja med, så utspelar sig Redacted i The Callisto Protocol-världen, mer precist fängelset där huvudpersonen i sistnämnda titel ska överleva ett massivt biokemiskt utbrott som fått fångarna till att bli galna och muteras. Samma premiss gäller även nu, men här antar du rollen som en av säkerhetsvakterna som nu måste ta till hela arsenalen för att ta sig levande från planeten. Men förutom samma premiss och liknande utgångsläge, så skiljer sig därefter spelupplevelserna markant och erbjuder två helt olika äventyr. Du behöver alltså inte ha någon som helst erfarenhet av respektive spel för att kunna uppskatta innehållet. På ena sidan har vi The Callisto Protocol som presenteras som ett skräckspel, varav Striking Distance Studios nu har helt frångått tidigare tankesätt från nämnda titel för att skapa något nytt i form av ett rogue-like.

Fans av genren kommer känna igen sig i Redacted. Precis som i exempelvis Hades, utgår spelet från att du ska ta dig från punkt A till punkt B. På vägen dit stöter du på flertalet prövningar i form av olika fiender och bossar, som kommer att göra livet surt för dig om och om igen. Du kommer dö, många gånger och samtidigt bli starkare och starkare för varje försök du gör. Själva layouten påminner dessutom väldigt mycket om Hades, så tycker man om sistnämnda finns det goda chanser för att även uppskatta utvecklarens senaste äventyr.

Men, jag ska vara ärlig. Första timmen eller rättare sagt, timmarna in i äventyret så tyckte jag inte alls att det var roligt. Jag kände mig väldigt överväldigad av alla komponenter, alla valutor, system och även kontrollen i sig som skiljde sig avsevärt från den mer traditionella spelkontrollen för genren. Jag dog många gånger och det i sig är ju inte nödvändigtvis något fel. Men samtidigt upplevde jag att otroligt mycket slängdes på mig med en och samma gång och att jag inte riktigt fick en chans till att hinna lära och vänja mig vid alla olika funktioner. Enkelt beskrivet är att uppförsbacken var enorm, men att man förväntades springa sitt snabbaste samtidigt utan att svimma av ren och skär utmattning. Ett perfekt exempel på vad jag menar kan man få genom att bara beskåda displayen. Det finns otroligt mycket information, men som spelet aldrig riktigt förklarar eller förtydligar vad det används till eller hur det samlas in. Mycket blir att försöka leta svar på själv, vilket tyvärr inte heller är det lättaste i de olika menyerna. Det är ett återkommande tema genom hela upplevelsen, att det ofta tas för givet att man ska bara förstå och hitta viktig information som hade kunnat underlätta din runda.

Men, med det sagt - det blir bättre. Trots att början är en enorm uppförsbacke som verkligen är oförlåtlig, så kommer man in i det. Även om exempelvis spelkontrollen är annorlunda, så kan jag ändå uppskatta att man valt att gå sin egna väg. I slutändan föll kontrollen lika naturlig som vilka andra från genren och i takt med att man utvecklade sina förmågor blev upplevelse bättre och bättre. Visst, vissa saker lämnar utrymme för mer att önska. Exempelvis finns det inget som signalerar hur lång cooldown man har för sin dodge, vilket jag anser är en av de viktigaste funktionerna i genren. Där hade det underlättat ifall spelet hade gett någon som helst information om när man kan använda funktionen, eftersom man nu enbart måste förlita sig på sig egen intuition eller förmåga att spamma en knapp tills något händer.

Striking Distance Studios har lagt mycket krut för att ge spelaren förutsättningar för att göra varje runda unik. Till ditt förfogande har du en bred arsenal med olika vapenuppsättningar som spelet i sin tur dessutom uppmanar till att inte bara begränsa till några få favoriter, utan belönar dig för att testa nya saker. För någon som gärna faller tillbaka till att låsa in sig på särskilda vapen och spelstilar, så kändes det uppfriskande att bli motiverad till att testa nya sätt att ta sig an varje runda.

Till skillnad från The Callisto Protocol som rent grafiskt levererar en mer realistisk bild, så har man i Redacted valt att gå en helt annan väg rent stilistiskt. Jag kan definitivt se vissa likheter mellan de båda när det kommer till miljöerna, men där tidigare titel förlitat sig på en mörk och dyster atmosfär för att här vara mer färgglad, komisk och påminner mer om ett urklipp ur en serietidning. Känslan som spelet vill förmedla är en otroligt stor kontrast till utvecklarens föregående titel, men samtidigt har det aldrig varit snack om att det skulle fortsätta samma tema även om spelet skulle utspela sig inom samma värld. Utöver det har man valt ett väldigt rockigt soundtrack, som även det passar till det valda temat. Till stor del gillar jag valet av riktning, men kan däremot ibland känna att jag hade önskat mer variation i färgval och miljö i sin helhet. Men, i och för sig, så är det inte något som sticker ut i jämförelse till liknande titlar inom genren.

Däremot hade jag önskat att det hade funnits en djupare handling att utgå ifrån, eller åtminstone ett tydligare varför. Jag tror att jag har blivit bortskämd tack vare mina tidigare erfarenheter från Hades, där det från start till slut fanns en tydlig röd tråd kring varför man återvände gång på gång. Det fanns även en genomgående känsla av progression, vilket jag personligen kan tycka är väldigt avgörande för denna typ av spel. Här önskar jag att utvecklaren hade lagt mer krut för göra det lilla extra för upplevelsen, för i slutändan faller det dessvärre platt. Men, återigen - här utgår jag från mina egna preferenser.

För att sammanfatta min upplevelse, så kan man väl säga att det har varit både högt och lågt. Den trista starten lade ribban lågt, för att därefter sakta men säkert landa i att det faktiskt ändå kunde vara kul. I sin helhet har jag haft roligt, men i takt med att jag spelat har jag samtidigt efterfrågat det där lilla extra. Är det revolutionerande för genren? Tyvärr inte. Redacted lyckas definitivt med att underhålla, men når inte riktigt upp till samma nivå som Hades eller Dead Cells. Med det sagt, så är det inte ett dåligt spel och jag tror många kan uppskatta utvecklarens nya riktning. Men för mig personligen, fanns det mer att önska.