Reservoir Dogs

Ingen kan väl ha undgått att se Reservoir Dogs? I Quentin Tarantinos begåvade regi filmades en av världens bästa filmer alla kategorier som mycket väl kan innehålla de coolaste dialogerna någonsin. Filmen formligen sprutar av atmosfär och därför var jag mycket intresserad av att se om Volatile Games ens kunde fånga en liten bit av stämningen ifrån filmen. Mina farhågor besannades dock - precis som jag misstänkte är Reservoir Dogs en filmidé som är nästintill omöjlig att omsätta som spel. Eftersom större delen av filmen utspelar sig i ett övergivet varuhus efter en misslyckad kupp har utvecklarna fått ta sig en hel del friheter med originalmanusskriptet och lagt till massor av scener som det bara antyds om i filmen.

Spelet är uppdelat i två olika segment; actionbanor och bilkörning. Under actionbanorna får spelaren följa de färgstarka karaktärerna från ett tredjepersonsperspektiv där man till exempel får hjälpa Mr. Blue ur kaoset som följer efter det misslyckade bankrånet. Spelmekaniken är på intet sätt nydanande eller det minsta originell men fungerar ändå brukligt. Förutom att man har standardvapen som pistol, maskingevär och sina nävar till hjälp handlar Reservoir Dogs minst lika mycket om att ta gisslan och på så sätt få säkerhetsvakter, poliser och SWAT-killar på fall. Om man roffar åt sig en gisslan kan man nämligen övertala dem att lägga ner vapnen - och vägrar dem först brukar de alltid gå med efter att man misshandlat sin gisslan lite och visat att man menar allvar. Människorna man tar som gisslan har en livmätare som stadigt tickar neråt och därför är det väldigt stressigt och man kan aldrig förlita sig för länge på en och samma.

Naturligtvis kan man också rätt och slätt skjuta sig igenom nivåerna. Det finns till och med en särskild mätare som fylls upp i takt med att man pepprar sina motståndare och när den väl är uppfylld kan man gå in i "Bullet Festival" - en cool slowmotion-effekt som inte så lite påminner om "Bullet time"-effekterna från till exempel The Matrix. Tyvärr känns banorna väldigt oinspirerade och ger ingen som helst frihet eftersom man hela tiden måste följa en "osynlig väg" igenom staden. Det finns inte heller några utmärkande mål eller uppdrag utan allt som oftast handlar det om att ta sig från punkt A till punkt B och således blir banorna snabbt repetiva och riktiga transportsträckor mellan de hyfsat sköna mellansekvenserna. En lite småtrevlig finess är dock betyget man tilldelas efter varje avslutad bana. Dödar man massa folk och rent allmänt pangar på en massa i onödan kan man räkna med att få kommentaren "Psycho", samtidigt som de lugnare och mer försiktiga som hellre tar gisslan och sparar på kulorna får den betydligt mer berömvärda stämpeln "Professional".

Bilkörningen är precis som actionmomenten; godkänt men inte mer. Även här är det fruktansvärt fantasilösa uppdrag och en taskig körkänsla som dock räddas en hel del av den sköna musiken (hela filmens fantastiska soundtrack är inkluderat!) och de små anekdoterna som våra våldsamma favoritskurkar kläcker ur sig under tiden man kör. Smågrejerna gör hela bilkörningen och utan dessa hade banorna blivit sövande tråkiga eftersom bilkörningen i övrigt är ganska kass. Den känns mest som en nödlösning, inslängd i ett desperat försök till omväxling till de monotona actionbanorna. Tyvärr kan man inte heller här åka fritt utan det finns återigen en osynlig (och jävligt irriterande) väg att följa som effektivt dödar allt intresse för att utforska omgivningarna.

Spelet Reservoir Dogs största problem är att det vill vara filmen samtidigt som det är ett spel. Det enda man egentligen spelar vidare för är mellansekvenserna som lyckas fånga stämningen och atmosfären från höjdarfilmen ganska bra - och då kan man lika gärna se filmen en extra gång istället. Spelet är inte mer än godkänt på något plan förutom musiken som tagit av filmens originalsoundtrack. Och eftersom spelet har så lite gemensamt med filmen ställer jag slutligen frågan; vad var egentligen poängen med att göra spel av Reservoir Dogs?