Resident Evil Requiem - Ett av seriens bästa spel?

Resident Evil Requiem är ett av de mest efterlängtade spelen 2026. Oavsett om det beror på att det är ett nytt kapitel i en allt mer populär serie, återseendet av fanfavoriten Leon S. Kennedy i huvudrollen, eller helt enkelt på att serien fortsätter dra till sig enorm uppmärksamhet i största allmänhet. Det är därför press på Capcom just nu, både kollektivt och personligen för min del, eftersom jag själv är väldigt sugen på att spela det. Av den anledningen tackade jag snabbt ja till en preview-session, där jag under tre timmar fick utforska hemligheterna i det nionde huvudspelet i Resident Evil-serien och besegra otaliga zombier (eller snarare infekterade).

Även om jag inte kan gå in på handlingens detaljer kan jag berätta att hamnade i den del av spelet man kan prova sektioner där man styr Leon, och andra där Grace Ashcroft, spelets andra huvudperson, tar över. Som nämndes under den senaste Resident Evil Showcase är de partier där Leon står i centrum fyllda av action. Redan från start tvingades jag besegra en läkare beväpnad med motorsåg, vilket samtidigt gav mig en inblick i spelets många och mycket explicita game over-skärmar. Det var en strid i ett relativt trångt område med ständiga vågor av infekterade, och även om det långt ifrån var direkt stressande var det ändå väldigt tillfredsställande och actionfyllt tack vare Leons närstridsförmågor, hans försvar med sin Knife Hatchet och till och med möjligheten att använda motorsågen, som den tidigare nämnda läkaren så vänligt "lånade" ut. Senare fick jag också chansen att prova en bossfight där Leon tog hand om en stor infekterad med ett resolut skott från ett hagelgevär.

Poängen är att Capcom har helt rätt när de beskriver Leon som någon form av actionhjälte i spelvärlden. Hans sektioner är intensiva och välkonstruerade, men man känner samtidigt att hans förmågor gör en säker och trygg - trots farorna runt om.

Allt förändras dock när man spelar som Grace. Hennes brist på erfarenhet i den här typen av situationer märks tydligt, eftersom vi börjar med ett vapen med bara en patron och ständigt måste undvika infekterade runt varje hörn. Även när hon hittar fler vapen och lite ammunition så förblir det utmanande eftersom Grace gör mindre skada och måste hitta knivar med begränsad hållbarhet för att kunna försvara sig. Under minst 45 minuter av de cirka två timmar jag spelade som Grace hade jag i princip helt slut på ammunition och tvingades undvika infekterade som attackerade på de mest oförutsägbara sätt. En infekterad kopplad till en droppställning använde till exempel sitt droppställ som slagträ, en kock anföll med en livsfarlig kökskniv som nästan fungerade som en instakill, en sångerska paralyserade mig med sina skrik medan hon dränerade mitt liv - för att inte ens tala om det klassiska zombiebettet.

Senare blev situationen bara värre, men jag lärde mig att tillverka föremål genom att kombinera resurser som finns utspridda i olika rum på banorna. Det hjälpte mig att få fram lite mer ammunition och hälsoprylar, men det är inte så enkelt som det låter, eftersom vi behöver blod för att kunna crafta dessa föremål. Grace har ett verktyg som kan utvinna blod från offer, vilket hon kan använda för att samla olika prover från besegrade fiender eller från särskilda platser, som till exempel en hink fylld med blod i ett rum. På sätt och vis påminner det om scannern i Resident Evil Revelations, men i stället för att få ett föremål när man når 100 procent på scanningen, så samlar man blod som används i större eller mindre mängder när man kombinerar föremål. Listan över saker som kan tillverkas utökas allt eftersom via ett minispel eller pussel som kräver särskilda nyckelföremål för att fungera, men belönar oss med nyttiga saker som en permanent hälsouppgradering till Grace eller mer effektiva attacker.

När det gäller pussel stöter man under Graces äventyr på flera dörrar som kräver särskilda nycklar för att kunna öppnas, samt klassiska logikproblem där man måste öppna ett hemligt rum för att få tag i ett föremål eller en nyckel. Det är värt att notera att inventory management är extremt viktigt när det gäller ammunition, vapen, nycklar och helande föremål, eftersom vår huvudperson har ett mycket begränsat utrymme på högst åtta föremål, i kontrast till de oändliga platserna i Leons attachéväska som återvänder i detta äventyr, även om vi, precis som i Resident Evil 2 Remake, hittar olika hip pouches som ger lite extra utrymme. Likheterna med RE 2 Remake slutar inte där, eftersom det finns vissa fiender som fyller samma roll som Mr. X och jagar oss samt blockerar vår väg vid särskilda tillfällen. Faktum är att jag redan nu kan säga det utan att tveka: den del jag spelade som Grace ger exakt samma känsla som det första besöket på Raccoon City Police Department i RE 2 Remake, där varje konfrontation kändes som en kamp på liv och död och man ständigt stötte på låsta dörrar med en obehaglig känsla av osäkerhet, medan de sektioner där jag styrde Leon mer påminde om de senare delarna av Resident Evil 4 Remake, där man kan ta striden utan rädsla.

När det gäller prestanda flöt allt på perfekt, oavsett om man spelade i förstaperson eller föredrog tredjepersonskamera över axeln. Det är värt att nämna att jag testade spelet i Playstation 5 Pro-versionen, där reflektioner, små detaljer och ansiktena på både levande och "odöda" karaktärsmodeller höll en imponerande hög kvalitet. Det här är det spel som utnyttjar RE Engine bäst när det gäller grafisk kvalitet, oavsett om vi talar om miljöer, ljussättning eller de tidigare nämnda modellerna. Denna version hade ray tracing, och i de ögonblick där mörkret och vår trogna ficklampa stod i fokus var användningen av tekniken mycket tydlig. Jag spelade hela sessionen med hörlurar och kunde därför verkligen uppskatta spelets utmärkta röstskådespel samt de många nyanserna och den säkra användningen av ljudeffekter och andra ljudelement, vilket gjorde det lätt att bli helt uppslukad av upplevelsen.

Som avslutning på dessa intryck vill jag tillägga att det jag har spelat av Resident Evil Requiem framstår som den perfekta balansen mellan spänning och action. Spelet återbesöker idéer från äldre titlar men ger dem en ny twist, som till exempel fiender som reser sig igen efter att ha blivit besegrade, på samma sätt som Crimson Heads i remaken av det första Resident Evil. Capcom verkar ha gjort sin hemläxa och undersökt vad fans av den 30 år gamla Resident Evil-serien uppskattar mest, och om det färdiga spelet fortsätter i samma riktning som det vi fick se i vår preview-session kan det mycket väl bli ett av de mest älskade Resident Evil-spelen bland spelare - och mycket möjligt en soklar kandidat till årets spel.