Resident Evil Village

Det är mörkt. Det är kallt. Jag ligger i en snödriva vid en skogsväg någonstans i Europa. Vad hände? Vraket efter bilen som jag och min dotter blev bortförda i ligger omkullvält en bit bort och liken efter männen som kom till vårt hus är utspridda på marken. Min dotter? Min nyfödda dotter saknas. Jag tar mig stapplande upp på fötter och börjar treva mig igenom den becksvarta skogen. Vart jag är på väg vet jag inte men min lilla flicka finns därute någonstans och jag är den enda som kan rädda henne. Mitt namn är Ethan Winters och för tre år sedan överlevde jag med nöd och näppe helvetet på jorden. Nu har det hittat mig igen. Välkommen till Resident Evil Village.

Om det inte blev självklart i och med Capcoms sjua så är det verkligen självklart nu, Resident Evil ur ett förstapersonsperspektiv är här för att stanna. Skräckgenren fick sig en rejäl spark i ändan när den omtalat kusliga Silent Hills-teasern P.T släpptes 2014. Det var tydligt hur den psykologiska terror som präglade Hideo Kojimas numera nedlagda projekt, var en tydlig inspirationskälla till Resident Evil 7: Biohazard och den återfinns även, åtminstone bitvis i Resident Evil Village. Det märks dock tidigt i äventyret att Capcom har tagit ett litet kliv bort från den renodlade skräcken från föregångaren och istället börjat snegla mot remaken av Resident Evil 2 och dess fokus på blytung action. Redan tidigt in i spelet får vi smaka på intensivt varulvsvåld när vi plötsligt ställs inför utmaningen att överleva ett angrepp från ett trettiotal vrålande "lycans", som de också kallas. Det gör i längden att framtida möten med fiender aldrig blir riktigt så skrämmande och respektingivande som man kan önska.

Resident Evil Village är en direkt uppföljare till Resident Evil 7: Biohazard och har spelmässigt ungefär samma upplägg. Du axlar återigen rollen som Ethan Winters som efter händelserna i förra spelet har lämnat den amerikanska södern bakom sig och bor numera med sin fru Mia och deras dotter Rose någonstans i Europa. Efter att de blivit bortförda från sitt hem av en grupp soldater, ledda utav ingen mindre än den väletablerade Resident Evil-hjälten Chris Redfield, hamnar Ethan i en nedgången liten by där väldigt få människor fortfarande finns kvar i livet. Däremot är den fullproppad med pälsklädda vargvidunder som tar varje tillfälle de får att äta dig till lunch.

Det är den byn som blir din utgångspunkt för äventyret och härifrån går det sedan som på räls. Snart blir du bekant med de fem storskurkarna som härskar över den ödsliga lilla bygden. Det är den jättelika vampyr-adelskvinnan Alcina Dimitrescu som styr i sitt enorma medeltida slott tillsammans med sina tre döttrar. Fiskmonstret Salvatore Moreau som bor nere vid floden. Den sluge varulvsledaren Heisenberg som på ett X-men doftande sätt, med sin vilja kan kontrollera metall och magnetiska fält. Dockmästaren Donna Beneviento bor i ett hus, fyllt till bredden av hundratals sadistiskt kusliga dockor, i utkanten av byn. Sedan har vi Moder Miranda som agerar överhuvud över dessa fyra otäckingar och som på ett klassiskt sektledarmaner har tagit hela byn i ett starkt järngrepp.

Det är det övertydliga upplägget i detta som gör att Resident Evil Village aldrig känns riktigt så oförutsägbart hotfullt som sjuan gjorde. Fem bossar att besegra för att rädda din Rose känns på förhand som en fullkomligt överkomlig uppgift. Till skillnad från Bakerhuset, som tvingade mig att ta många regelbundna pauser för att rent psykiskt palla med alla mardrömslika scenarier som väntade runt varje knut, så känner jag mig här förvånansvärt trygg i min tillvaro. Genomgången som du får av spelets lokala köpman Duke gör att du vet exakt vad som krävs av dig för att rädda din stackars bortförda flicka från styggelsernas klor och det är inte sällan som jag kan sakna mystiken i att vara helt ovetande om var jag kommer att hamna härnäst.

Den kusliga stämningen tar också en del stryk av den uppsjö av ammunition som går att finna i varje hörn och skrymsle i den semiöppna spelvärlden. Troligtvis en direkt konsekvens av att antalet fiender har ökat markant sedan vårt förra äventyr med Ethan och känslan är därför att man ofta är lite för förberedd på vad som komma skall. Således blir hotet aldrig riktigt så påtagligt som det hade kunnat vara om dina kruthylsor vore något som behövde hushållas med. Skulle din eldkraft mot alla odds ta slut så finns det dock en enkel lösning på problemet. Den lilla butik som handlaren Duke driver, dyker alltid upp på nya ställen och här kan du frossa i allt från ammunition och vapenuppgraderingar till medicin och andra förnödenheter. Pengar är lätt att tjäna och runt om i spelvärlden finns det små påsar med valuta att plocka upp, både från fallna fiender och från hyllor, skåp och lådor. Vissa fiender släpper dessutom värdefulla skatter som går att sälja för en bra peng, och den som är villig att utforska lite extra kommer ibland att stöta på diverse småkluriga pussel som kan generera ännu större rikedomar. Skulle det heller inte räcka så har du möjligheten att tillfälligt sälja någon av dina mindre använda puffror för att enkelt kunna köpa tillbaka den vid ett senare tillfälle, när ekonomin återigen går din väg.

Den som har spelat Resident Evil förut känner troligtvis igen de helande örter som också står att finna i Resident Evil Village och på samma sätt som i föregångarna går det alldeles utmärkt att i den smidiga craftingmenyn kombinera dessa med lite kemisk vätska för att tillverka en dos av förstklassig medicin vars helande effekt inte känner några jordliga gränser. Köttsår? Medicinen fixar. Avhuggna lemmar? Här, ta lite medicin! Tror tusan att den funkar mot hål i tänderna också men det behöver testas mer innan jag kan svara säkert. Ditt hantverk underlättas numera också av att de ingredienser som krävs i byggsatserna inte längre tar någon plats i din ryggsäck utan du är fri att plocka på dig hur mycket som helst utan större begränsningar. Till kategorin av prylar som inte påverkar ditt inventory hör även skatter och "key items" som är viktiga för storyn. Borta är den psykologiska utmaningen att stå vid förvaringslådan och med omsorg välja vilka föremål som förtjänar en värdefull plats i väskan, för både nyckeln som du kanske får nytta av senare, och klotet som behövs för ett pussel längre fram tar precis lika mycket plats. Ingen. Faktum är att lådan från tidigare spel inte återfinns alls i Resident Evil Village. Du får glatt kånka runt på allt du äger och även om det kan låta hårt så är det aldrig ett riktigt problem eftersom att vår gode vän Duke med jämna mellanrum erbjuder utökningar till din utrymme för en överkomlig summa.

Resident Evil som spelserie har ju genomgått ett par större förändringar genom åren. Från action-skräck till ren action, till ren skräck och nu senast, med remaken av Resident Evil 2, tillbaka till action-skräck. Det märks i Resident Evil Village att utvecklarna har haft som ambition att tillfredsställa fans av alla olika åsikter om vad ett bra Resident Evil-spel är. Alla olika uppgraderingar till dina vapen i kombination med det ganska varierade utbudet av fiender lägger en stadig grund för en actionpackad skyttefest, samtidigt som det kusliga slottet, byn, underjorden och de andra miljöerna gör sitt för att det ska kunna bli ett riktigt olustigt skräckspel. Tyvärr är Resident Evil Village varken ett fantastiskt actionlir eller en hårresande skräckupplevelse, utan det hamnar någonstans mittemellan. Visst har jag absolut skrikit i ren fasa åt TVn under ett speciellt segment och känt mig lika cool som The Winter Soldier under ett annat men ofta upplevs Resident Evil Village som en ofullständig blandning av båda delarna. Det lyckas inte riktigt tillfredsställa fullt ut åt något håll.

Att man har roligt i Capcoms nyaste installation råder det däremot inga som helst tvivel om och är du ett troget Resident Evil-fan som har följt serien genom åren så har du många godbitar att se fram emot i form av referenser till tidigare spel. Village gör även ett bra jobb att knyta an föregångaren Resident Evil 7: Biohazard till resten av berättelsen i den Umbrella Corporation-befläckade värld som den klassiska följetongen utspelas i. Tillbaka är de utmanande pusslen och de konstigt formade nycklarna som fansen älskar. Bossfighterna levererar intensiva och minnesvärda sammandrabbningar som gör genren rättvisa och de värsta skräckmomenten är uppe och tävlar mot självaste P.T i ren adrenalinladdad fasa.

Att styra Ethan är precis så lagom klumpigt som det bör vara. Han är ingen brutalt hård elitsoldat utan en vanlig småklumpig kille som ännu en gång har hamnat fel och måste göra sitt bästa för att rädda livet på sig och sin dotter. Spelkontrollen är således ganska långsam och lär göra de mest inbitna Call of Duty-fansen rikligt frustrerade innan de inser att tyngden i rörelserna är precis vad som gör spelet så inlevelsefullt. Dualsense-kontrollen till Playstation 5 gör underverk med att få varje vapen att kännas unikt. Speciellt de tyngre bössorna har fått en rejäl genomarbetning och drar verkligen nytta av de adaptive triggers som finns utrustade i Sonys turbokontroll och motståndet i avtryckarna gör att det stundtals verkligen känns som att du avfyrar en laddning bly mot någon stackars varulv som kommit för nära. Genom kontrollen kan du också med jämna mellanrum uppfatta Ethans pulserande hjärtslag, ibland när stämningen är lite extra hårresande, när du tampas mot någon av spelets bossar eller när du helt enkelt har tagit lite extra mycket stryk. Vad Ethan upplever, återspeglas i kontrollen.

På ett visuellt plan ligger styrkan hos Resident Evil Village i hur stilfullt och varierat det är. Säga vad man vill om Bakerfamiljens residens men stilistiskt enformigt kan man väl påstå att det var. Det lilla samhället vi nu får vandra runt i känns som en välbehövlig omställning från de små trånga korridorerna som vi är vana vid när det kommer till spel i samma genre. Däremot lider spelet av vissa lågupplösta texturer som inte mår bra av att synas speciellt ingående och vid ett fåtal ställen tappar det också ett par bildrutor i sekunden men inget av detta gör någon större skillnad för helhetsintrycket.

Slottet doftar av medeltida fantasymystik som skulle kunna utgöra skådeplats för ett helt eget spel och samma sak gäller den mörka industrifabriken där den moraliska gränsen för mänskliga experiment har passerat för länge sedan. Och dockhuset, ja det får du helt enkelt uppleva själv. Resident Evil Village är ett tight äventyr fyllt med läskiga monster, konstiga karaktärer, mystiska pussel, skatter, våld och ännu mer av det som jag kommit att tråna efter sedan sjuan ruskade om mig ordentligt. Helvetet på jorden är tillbaka. Vågar du möta det?