Return to Castle Wolfenstein: Tides of War

Du är BJ Blazcowicz och än en gång ger du dig i kast med att stoppa Hitlers tyska imperium. Året är 1943 och du jobbar för den topphemliga, amerikanska organisationen OSA, eller Office of Secret Actions. Storyn kretsar kring den mustaschprydde diktatorns paranormala SS-division och deras strävan för att återuppväcka en forntida überkrigarprins. Handlingen har dock ungefär lika stor relevans som huruvida Mäki tvättar sina illrar regelbundet eller inte och glöms snabbt till favör för skjutandet. För skjutande, det är vad RTCW handlar om.

Precis som PC-spelet är detta ett linjärt och rättframt spel där BJ hela tiden låter pistolerna föra hans talan. Visst uppkommer det smärre problem som måste lösas men de består oftast av en spak som måste dras i så att en låst dörr öppnas. Belöningen består hela tiden av allt roligare och mer kraftfulla vapen och i jämförelse med konkurrerande spel i genren till maskinen står sig RTCW förvånansvärt bra. I jämförelse med PC-versionen har bland annat en förvånansvärt användbar hagelbössa tillkommit och studion som konverterat spelet har även lagt till ytterligare ett kapitel som ger en lite mer insikt i bakgrundhistorien samt upptakten till BJs tyska fängelsevistelse.

För att vara ett 18 månader gammalt PC-spel imponerar vissa delar faktiskt riktigt mycket. Inte minst tyskarnas artificiella intelligens. Medan en del soldater bara springer rakt mot dig arbetar andra tillsammans och försöker ofta anfalla dig från någon av flankerna. Du kommer även att stöta på nazister som gömmer sig bakom tunnor, lådor och annat, samt de som springer iväg då de känner sig underlägsna din ruskiga eldgivning. Som Live-spel är RTCW inget annat än superbt. Medan Halo och Timesplitters 2 bjuder på en mer lättsmält och grundläggande flerspelarupplevelse känns RTCW ibland mer som ett sofistikerat Counter Strike med massor av olika spelmoment. Activisions konvertering av Graymatters redan kultiga actionfest har dröjt men resultatet är också därefter.

En mer frigörande våldskänsla än att totalförnedra hela Nazi-Tyskland enbart med hjälp av en stulen k-pist är svårfunnen. Jag myser mig igenom Return to Castle Wolfenstein till Xbox och har riktigt roligt då jag är uppkopplad. Med snäppet bättre grafik hade BJs comeback klättrat till toppen i betygskalan.