Ridge Racer DS

Att Playstation Portable drog det längsta strået när det kommer till Ridge Racer råder det ingen tvekan om. Namcos fenomenala bilspel har nog aldrig varit sämre än på Nintendo DS där allt från kontroll till grafik och fart dummats ned till ospelbara dimensioner. Istället för att utveckla ett nytt spel har Namco valt att porta Ridge Racer 64, som var dåligt redan när det släpptes år 2000.

Att Ridge Racer går att spela med digitalkryss har vi sett tidigare. I Ridge Racer DS svarar krysset dock otroligt långsamt, och gör seriens patenterade drift-kurvtagning till rysk roulette. Det går visserligen att spela med den tryckkänsliga skärmen, men det gör spelet så outhärdligt fladdrigt att det påminner mer om att cykla riktigt långsamt snarare än bilkörning. I viss mån kompenseras den direkt urusla kontrollen av att utvecklarna gett bilarna ett större väggrepp än vad som är normalt för serien, vilket dock helt sker på bekostnad av Ridge Racer-spelens charm. Nu blir det bara ett svårtstyrt bildspel i mängden utan den särart som Namcos bildspel annars har.

Den förra generationens konsoler har inte många bilspel som känns underhållande att ta upp och spela idag. Den tredimensionella grafiken var så primitiv och fysiken så tveksam att de helt enkelt inte håller måttet idag. Nintendo DS befinner sig i hästkrafter räknat ungefär på samma nivå som klassiska Nintendo 64, vilket redan från start ger en dålig grund för ett riktigt underhållande bilspel. Ridge Racer 64 var dock ett fult spel även för att vara till Nintendo 64 och fråga mig inte hur utvecklarna lyckats, men detta är om möjligt ännu sämre. Att Ridge Racer även släpps till Playstation Portable kommer definitivt inte att gynna Nintendo DS-försäljningen när kunderna jämför mellan formaten. Hittills har inget bilspel riktigt övertygat till Nintendo DS och jag tror tyvärr inte att genren gynnas av upplägget med dubbla skärmar och primitiv grafik.

Totalt sett finns inte fler än tre banor att köra i Ridge Racer DS. För att förlänga livslängden har Namco - som brukligt var förr - styckat, vänt och vridit på banorna och på så sätt fått till nio stycken. Den klassiska banan finns kvar och trots att jag kan den i sömnen känns den fortfarande helt klockren. Tyvärr blir det dock aldrig samma känsla som det ska vara att susa fram i Namcos fantasifoster till monsterbilar. Kontrollen stinker, grafiken är smärtsamt nedbantad och den hysteriska (men ack så passande) musiken är av riktigt dålig teknisk kvalitet. Till detta kommer motorljudet som tycks vara samlad från en radiostyrd bil snarare än en värsting till banracingbil.

På pluskontot återfinns att spelet stödjer trådlöst spelande för upp till sex personer på en kassett. Det spelar dock ingen roll om så hela redaktionen samlas för att ha tråkigt i grupp är inte ett dugg bättre än att lida ensam. Lika mästerligt som Ridge Racer är till Playstation Portable, är det dåligt till Nintendo DS. Ett bra bildspel till Nintendos nya bärbara låter vänta på sig och det finns tyvärr inget lovande i sikte.

--
Läs vår recension av Polarium till Nintendo DS

Läs vår recension av Sprung till Nintendo DS

Läs vår recension av Super Mario 64 till Nintendo DS

Läs vår recension av Wario Ware Touched till Nintendo DS

Läs vår recension av Project Rub till Nintendo DS

Läs vår recension av Pokémon Dash till Nintendo DS

Läs vår recension av Zoo Keeper till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Yoshi's Touch & Go till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Castlevania DS till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Lost in Blue till Nintendo DS

Tävla om en Nintendo DS + två spel!