Svenska
Gamereactor
recensioner
Rise of the Ronin

Rise of the Ronin

Majsan har inför recensionen av Rise of the Ronin gått all in och ätit Sushi morgon, middag och kväll medans hon slipat sin Katana vassare än Kevin Costners i Bodyguard enbart för att visa sin dedikation som tillfällig samuraj.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Någonstans redan runt 2015 började utvecklingen av Rise of the Ronin så man kan väl säga att projektet har vuxit fram under en mycket lång tid. Men nu är väntan över och jag har äntligen fått kasta mig in i en massiv öppen spelvärld för att börja min resa som en runtflackande ensam Ronin under en av de mest kritiska stunderna i den Japanska historien.

Rise of the Ronin
Vissa uppdrag ska man klara utan att döda någon och då gör man som Emil, man kör en bysse eller svärdis i trä

Äventyret drar igång 1858 i Japan under Bakumatsuperioden. Det är ett land i kaos som möter oss då öst och väst blandas samman där de egentligen inte är välkomna av den stora massan. I tre århundranden har Tokugawa-shogunatet styrt landet med en järnhand och när jänkarnas båtar kastar ankar sprids kaoset i landet. Och det är här vi kommer in i bilden. Du har just sett din familj stupa under svärdet från Shogunatets spioner och du tas om hand av Skuggornas Svärd, en grupp tränade krigare där du från tidig ålder tränas för att bli en av dom.

Rise of the Ronin
Svärdsmeden, din läromästare
Detta är en annons:

Men du är inte ensam i din träning, du har ett svärdsyskon som är din medhjälpare, din högra hand och din broder. Tillsammans är ni ett, ni samarbetar och rör er som en individ i mörkret och du kan hoppa mellan de olika svärdsyskonen i en fight. Det är dags att ta ställning vem man ska supporta i allt som råder och valen du gör kommer forma din historia vare sig du vill det eller inte. Shogunatet och USA som vill teckna ett hemligt avtal eller Kurosu-klanen som inte vill beblanda sig med väst överhuvudtaget och som vill leva kvar i det gamla? Vilken väg väljer du?

Rise of the Ronin
Dags att visa vad Majsan går för! Dö, Inga-Britt!

Sedan den första trailern på detta spelet rullades ut har det vattnats i min mun för att själv få fatta handkontrollen och själv få svinga min katana så när frågan kom vem som ville sätta tänderna i det på redaktionen och recensera skrek jag först och högst av alla. Till och med Conny som brukar sitta och skrika "PAX!" på varje spel som utannonseras gärna fem år innan hade helt missat tillfället och bara det var en vinst i sig att se hans lilla besvikna ansikte. För vad passar inte bättre än just nu att recca ett spel om samurajer, ronins och Shogun när Disney precis har släppt en grym serie som satt kimonoklädda krigare på kartan igen? Och trots att jag sällan skryter om min gedigna ålder på fyrtiofem vårar kan jag här och nu trots allt skryta med näsan lätt i vädret att jag minsann var med när den första Shogun-serien begav sig under det färgglada 80-talet och alla tjejer var djupt förälskade i Richard Chamberlain i fluffig kimono och två matchande svärd på sina smala manliga höfter.

Rise of the Ronin
Sailor Moon, släng dig i väggen! Min karaktär skulle få vilken finnig mangaälskare att darra i knäna!
Detta är en annons:

Redan där växte en förkärlek till de ärofulla japanska sederna och det respektfulla folket hos mig. Min pappa Jörgen med ett J hade varit till sjöss i sin ungdom och med sig hem fanns skatter som tilltalade alla ungar i familjen och just två samurajsvärd hängde på väggen på hans kontor och efter att ha insupit två avsnitt av just Shogun blev klenoderna på väggen det vi barn slogs om i smyg eftersom vi aldrig fick leka med dom. "De är inga jäkla brevöppnare!" skrek alltid pappa när vi fingrade på dom. Men när pappa var på jobbet och mamma satt i telefonen i köket och blossade Blå Blend med min moster Birgitta i timmar var det fritt fram att försöka döda varandra på kontoret med gula vasstapeter.

Rise of the Ronin
När den första delen av spelet plötsligt öppnar upp sig i fritt landskap och det är dags att nosa runt

Där och då blev Majsan sin egna Ronin. Eller ja, tills mamma hörde klingandet av bladen som möttes och kom farande med mattpiskan högsta hugg och avslutade fighten som den kraftkvinna hon var med håret på ända och ciggen i mungipan. Så här trettiosju år senare väcks minnen av både serien och av striden med brorsan som gav mig ett djärvt ärr på axeln där på kontoret när jag startar spelet för första gången efter att ha laddat ner monsterfilen på 95GB. Bakom Rise of the Ronin ligger spelstudion Team Ninja som ligger bakom spel så som Nioh och Ninja Gaiden så om några ska lyckas med ett äventyr med en massa katanafighter så är det dessa grabbarna som är rena veteranerna vid det här laget så jag känner mig på något sätt trygg i den vetskapen.

Rise of the Ronin
Taken är en bra plats för att spana på fienderna och bida sin tid med geväret spänt laddat

Medans introfilmen drar igång darrar jag lätt på handen av iver men samtidigt lite nerver då några av grabbarna på redax mumlat om att de hört att spelet ska vara väldigt "Demon Souls". Vad har jag egentligen gett mig in på frågar jag mig själv och ber tyst att det inte ska vara som just DET spelet. Jag pallar liksom inte med spel som man ständigt dör i och där spelutvecklarna lagt en sinnessjuk svårighetsgrad bara för att plåga sina spelare. Introfilmen i sig är ett axplock på vad vi kan förvänta oss. Filmen är snygg och våldsam och tar med oss på en snabb resa som börjar med en duell mellan två Ronins i en dammig by till att sedan kasta oss vidare in i ett vilt överfall där bybor stupar under krigares svärd. Den lovar gott för vårt framtida spelande och jag känner iver att få sätta igång själv. Vi börjar själva spelet genom att bygga vår karaktär med allt vad det innebär. Man kan välja på en manlig eller en kvinnlig karaktär och jag som är av det bättre könet väljer självklart just det, en kvinna att spela.

Rise of the Ronin
Klappa katter och få en belöning! Marcus hade gjort det gratis för han är en sån där galen katt-tant, men inte jag inte! Hit med stålarna!

Sitt ner i båten nu din lättkränkte karl, jag ville ju bara se om du fortfarande läste och med tanke på att dina näsborrar vidgades kraftig av mina skämtsamma ord så kan vi fortsätta, du har trots allt inte dåsat av. Precis som i de flesta stora äventyrsspel kan man skapa sin karaktär ner till minsta detalj, från öronstorlek till käklinje och min Ronin ser tillslut ut som om hon hör hemma i en manga-serie. Liten och näpen med två hästsvansar på var sin sida och som lätt skulle bli tagen för Sailor Moon om det inte var för det svarta hårsvallet och de mer allvarsamma kläderna. Sedan var det då dags att gå vidare till att välja attribut. Här har du sex olika att välja emellan. Mördare, Krossare, Förförare, Sappör, Nybörjare och till sist Oslipad.

Rise of the Ronin
Försökt att hitta kläder som ska passa en förförerska men tycker dessa byxor får min röv att se stor ut? Säg ärligt!

Vilket betyder att vissa är tex bra på lönnmord, andra med medicin och handeldvapen medans andra är mer experter på att vara charmiga och karismatiska. Och det blev då självklart mitt val för det kändes liksom lite som Majsan, den eviga förföraren. Skämt å sido, jag har lärt mig genom många spel att en karaktär med bra munväder klarar sig från många onödiga fighter så det blev fegisens val kort och gott. Sen när det kom till val av svårighetsgrad blev det lite i valet och kvalet men även här gjorde sig den lille kycklingen påmind, det var ju trots allt någon som nämnde Soul-spelen. Det finns tre olika att välja på och de går under namnen Gryning, Skymning och kväll och man behöver ju inte vara en raketforskare att det rör sig om Lätt, Normal och Svår.

Rise of the Ronin
Vid helgedomar ska man be för att få färdighetspoäng

Valet föll på Lätt för mig och jag får väl säga att det var ett bra val för spelet i sig är trots allt inte helt lätt då och då har jag märkt även på den lättare svårighetsgraden. Men tack och lov är valet du gör här inte hugget i sten för känner du att du valt för lätt eller för svårt går det lätt att ändra i menyn till en nivå som passar dig bättre och jag har under spelets gång hoppat emellan lätt och normal vid behov. I början är äventyret väldigt linjärt tills man inser att allt egentligen bara är en enda lång introduktion för att du ska bli varm i kläderna. För helt plötsligt öppnar världen upp sig och man slås över hur otroligt stort allt är och vilken blandad värld du träder in i med riktiga kontraster. Allt från grå och lite trista byar till storstaden med moderna västerländska färgglada tegelhus till vyer på Fujis snöklädda topp till körsbärsträd i full blom.

Rise of the Ronin
Asså denna selfie-era! Hon verkar vara en linslus den där Roninbruden!

Kartan är uppdelad i olika distrikt och varje distrikt har saker som ska samlas för att du ska få 100% och då får man olika avklarningsbelöningar som varierar från allt från färdighetspoäng till prylar. För att hitta alla samlarobjekt som finns gömda i alla distrikt gäller det här att knyta band till platserna och det gör du genom att utföra uppdrag och även återställa ordningen på platser där kriminella tagit över. Då kommer fler och fler samlarföremål dyka upp på kartan rätt som det är. Och ju mer du stärkt bandet med området desto bättre rabatter får du även av handlarna. Just det där med att knyta band är något som är viktigt i spelet, för det är inte bara platser du knyter band till, det är även personer som kommer finnas vid din sida och hjälper dig i dina strider under dina uppdrag. Även här knyts banden genom att ta uppdrag men även bara genom att prata med karaktärerna och ge dom en finfin present då och då när du känner dig givmild och andan faller på. I början av spelet är det bara att använda Apostlahästarna för att ta sig fram som min gamla mamma alltid sa.

Rise of the Ronin
Ett av de första uppdragen börjar på ett fartyg så ladda med sjösjukstabletter

För den yngre generationen som aldrig hört talas om detta betyder det helt enkelt att du får gå till fots men lite in i spelet får man faktiskt tillgång till just riktiga hästar vilket är rätt skönt eftersom kartan är i största laget. Som tur tröttnar inte din karaktär på att springa och håller en fin takt på våra utflykter så man nästan undrar om hon borde bli inbjuden i landslaget. Hästen kommer dock som blixten efter en snabb vissling och blir en trogen följeslagare så du slipper ränna runt i dina flipflops Japan runt och du kan till och med färdas automatiskt med den till platser du besökt innan. Men har du däremot varit ute på lite upptäcktsfärd har du säkert kommit över en och annan så kallad Skuggfana vilket är ett finare ord för snabbfärdspunkter.

Rise of the Ronin
Att uppleva staden från glidflyget är ett bra sätt att se sig om och även att ta sig snabbt fram

Vid Skuggfanan fylls även hälsa och förråd på och de fungerar även som sparpunkter att vakna vid om du vid förmodan kolar vippen i en strid. Kruxet med just Skuggfanan är att om du går fram till den och fyller på grejer under ett uppdrag återföds fienderna igen i just det rummet vilket kan vara lite surt ibland men nöden vet ingen lag som det så vackert heter. Lite senare in i spelet kommer du även få komma över en änterhake som visar sig vara guld värd i din framfart genom städerna. Först och främst för att ta sig upp över takåsarna men också under vatten där du tar dig fram snabbare, men även när det kommer till strid kommer den till pass då du kan svinga föremål emot stora fiender, så som explosiva tunnor men även ta tag i fiender eller hissa upp dom från taken om du använder dina färdighetspoäng väl när du bygger din gubbe eller som i mitt fall gumma. Änterhaken är bara en i mängden av roliga leksaker man kommer över. Min främsta favorit är ändå glidflygaren som gör att man tar sig fram fruktansvärt smidigt från luften vilket även gör att man kan överraska från ovan på inte ont anande fiender.

Rise of the Ronin
Fienderna kommer i olika storlekar. Korta, långa, tjocka och smala. Denna biff till Sumo var inte en lätt man att fälla

Du kommer även lägga vantarna på en effektiv liten detektor som kan visa var gömda fiender befinner sig, även bakom väggar i samma anda som i The Last of Us och den kommer väl till pass när man oftast råkar klampa in som en idiot i vissa hus där det dräller av fiender som man varit helt omedveten av. På din väg genom Japan får du även tillgång till ett litet fickur som gör att du kan vila och få tiden att gå vilket är extra användbart när man till exempel ska fånga efterlysta som bara dyker upp vid vissa tider på dygnet. När det kommer till vapen i spelet behöver man inte hänga läpp det minsta då Team Ninja tänkt på oss som vill ha en stor arsenal vid vår sida. Det finns allt från stångvapen, sablar, Odachi, Katanas och mycket mer till huvudvapen och sedan olika skjutvapen till sekundära vapen. Själv har jag mig ett gevär som jag älskar som gör att jag kan sitta på en höjd innan jag ger mig in i olika läger för att skjuta skallen av ett gäng banditer och på så sätt jämna ut oddsen lite innan jag går ner och gör kebabrulle av dom överlevande med mina svärd.

Rise of the Ronin
Kontrasterna är stora mellan de typiskt Japanska och som här det västerländska

Till din hjälp finns också varje samurajs baskit, så som kaststjärnor som är betydligt vassare än de som Majsan gjorde i sjunde klass på träslöjden och blev avstängd för i dagarna två och keramikklot som kan lura iväg fienderna när du vill smyga förbi obemärkt. Smyga är även något man gör mycket och om jag får säga det själv trivs jag i att smyga runt i det höga gräset och snitta ej observanta vakter i småbitar med ett snabbt knapptryck. Dock funkar inte denna smygattack på de tuffare fienderna som kräver lite svett och tårar i stället. Och om du inte är försiktig kan du bli bränd, förlamad, förgiftad eller fatta eld, men tack och lov finns det kurer för att överleva just en sådan ömsint behandling.

Rise of the Ronin
Under varje körsbärsträd ska det poseras. Det är sen gammalt.

Fightingen i spelet påminner lite om Assassins Creed där det gäller att parera i rätt sekund och använda rätt stridsteknik till rätt fiende. Under äventyrets gång lär du dig nya stridsstilar vilket gör att du utvecklas som Ronin men även gör att du klarar av starkare fiender som kan vara omottagliga för vissa stilar. Detta är inte ett spel som belönar hysteriskt knappande på handkontrollen utan här är det en dans i fin timing mellan blockering och fighting som gäller och kattlika reflexer. Om du förlorar en strid förlorar du din karma och då startas en vendetta. Det betyder att du måste söka upp den som besegrade dig för att vinna tillbaka din välförtjänta karma vilket inte alltid är det lättaste.

Rise of the Ronin
En liten del av kartan som ständigt fylls på med saker att utforska och uppdrag att göra

Förlorar du dock en andra gång blir du av med din intjänade karma för gott vilket kan vara riktigt surt. Karma är något du tjänar i dina uppdrag och som du sedan vid Skuggfanor byter in emot färdighetspoäng som du sedan använder för att utveckla din karaktär så den blir starkare och skickligare. I striden är du helt beroende på din Ki vilket är det som gör att du kan utföra dina särskilda attacker. En blå mätare visas hur mycket du har kvar, det fungerar lite som stamina gör i andra spel för att förklara det hela lättare. För att få ett bättre övertag i strid kan det ibland vara smart att ge sig på de mäktigare fienderna först då moralen hos de andra i gruppen då sänks och med det även deras Ki. Under din färd runt om i landet får du oftast njuta av lite härlig egentid men under uppdragen kan du välja bland olika karaktärer du bundit band med som kan hjälpa dig på vägen och tro mig du kommer behöva den.

Rise of the Ronin
Marcus tilltänkta, katt-tanten nummer 2 dit man går och "lämnar" in kissarna man hittat för en mindre belöning

Och visst, det är mycket fighting i spelet, många som behöver din hjälp vart man än vänder sig men världen består av så mycket mer och då tänker jag på härlig utforskning. Det finns verkligen mycket att samla på, först och främst material som du använder för att uppgradera din utrustning och göra den mäktigare. Trä från buskar, stenar och mineraler men även föremål från olika djur hjälper till med just det. Landmärken ska besökas, helgedomar ska bes vid och efterlysta ska hackas och skivas. Sen döljer sig skattkistor lite varstans och flera vyer ska fotograferas. Sen finns det till några av de kattokiga på redaktionens förtjusning katter som ska klappas och samlas men för mig som hundgalning kan ju tilläggas att jag inte behöver hänga läpp för vallfärdande jyckar finns som samlar prylar till en och som spottar ut ett och annat silvermynt när man klappar dom vilket jag gör så fort jag ser en söt Akita. Alla dessa saker som du samlar genererar självklart färdighetspoäng som är viktiga för din karaktärs utveckling. För den som vill underhålla sig lite emellan uppdragen finns Dojos, hasardspel, sparring och bågskytte för att bara nämna några, eller varför inte gå och hänga i glädjedistriktet och spana in geishorna?

Rise of the Ronin
Stadens spelhåla där tydligen någon spelat byxorna av han i mitten. Här kan man köra hasardspel vilket mest genererade en tom plånbok för min del

Det finns även finfina affärer för kärringar som jag som älskar att shoppa men här får man dock hålla sig till apotekare och handlare av den mindre flärdfulla sorten. I Långhus i städerna kan man vila, inreda eller utföra svärdreperationer vilket är ett annat ord för att nollställa dina färdigheter och välja en annan riktning än den du tog i början. Du kan även ändra utseende på din karaktär eller utseendet på dina vapen. Ska tilläggas att detta inte påverkar några av attributen på vapnen annat än att de blir snyggt pimpade. Det är även i långhusen som du kan prata med dina svärdsyskon och ge dom presenter för att bättra på erat band. Under din färd genom japan kommer du stöta på tre olika sorters uppdrag. Först och främst är det Roninuppdrag vilket är själva huvuduppdragen. Sen har du då banduppdragen vilket är uppdrag du utför för specifika karaktärer som då kommer få ett starkare band till dig och sist har du då gräsrotsuppdrag som egentligen är som vilka sidouppdrag som helst och det är genom just uppdrag och genom att döda fiender som din XP växer, i detta fallet genom de omtalade färdighetspoängen. Rise of the Ronin är väldigt snyggt att vila ögonen på även om jag dock kan finna grafiken lite ojämn ibland men den får mig ändå att vilja köpa mig en enkelbiljett till Yokohama för att åka och titta på körsbärsträds blomningen.

Rise of the Ronin
Hundarna i spelet kan klappas för att få en silverpeng. De kan även skickas i väg på äventyr för en peng och kommer då tillbaka med gåvor till ditt långhus

Musiken som ständigt spelar i bakgrunden är vacker och lugnande och inte ens under de värsta fighterna får de en att vilja muta ljudet som i andra spel som brukar bli i stressigaste laget för mina delikata nerver. Visst hör man att nu är det fara på färde men ljudet är inte för mycket. Spelvärlden är stor och fylld med saker att utforska även om många ställen känns skumt tomma med tanke på tiden de lagt för att placera särskilda byggnader eller annat på platsen. Styrningen i spelet är väldigt följsam och sätter sig snabbt även om det ibland varit mycket information att ta in men som tur har spelet en väldigt bra meny där all info som du matats med på kort tid går att hitta lätt för en uppfräschning. Eftersom jag hållit mig så långt borta från Soul-spelen kan jag inget säga om några likheter för allt jag såg av de spelen var när min exmake satt och lipade vid någon brasa efter att han ständigt fick en date med liemannen.

Rise of the Ronin
En av flera historiskt kända karaktärer i spelet. En Japansk uppfinnare som fixar finfina prylar till oss som han skapar. Vi kan tacka honom för både glidflyg och detektorn

Men om jag skulle likna spelet vid något annat skulle jag nog nämna Assassins Creed och Ghost of Tsushima. Det står på sina egna ben men man ser ju klart och tydligt vilka spel som inspirerat utvecklarna. Det är dock högre tempo i fighterna än det var i Ghost of Tsushima som var känd för sina mer stillsamma och tuffa dueller. Det var ett tag sedan ett spel fick mig så fast att jag helst av allt vill glömma att jag har ett vanligt jobb att sköta, men Rise of the Ronin är riktigt underhållande. Ni vet ett sånt där spel som man liksom gillar från första början, ett som inte behöver växa på en. Det är lätt att komma in i och det känns inte det minsta rörigt som stora spel ibland gör med en massa avancerade rörelser och olika tillverkningar av potions och dylikt. Känns faktiskt som om utvecklarna tänkt på det mesta som ibland bromsar in speltempot och som gör att man försvinner in i en dimma av att lära sig en massa röriga spelinstruktioner. Jag gillar att de till exempel har belöningar för att göra 100% av kartan vilket sporrar just utforskningen.

Rise of the Ronin
Simma kan vi, men rysligt dåligt. Min Ica-påse håller bättre andan under vattnet än min ronin. Tack och lov då för änterhaken som kan hjälpa till att snabba på under ytan

I många spel ska du bara hitta och samla en massa grejer men du får liksom aldrig lön för mödan som du får här. Precis som i Assassins Creed-spelen får du även här en riktig historielektion och du får under resans gång stöta på historiskt korrekta karaktärer och händelser vilket jag uppskattar redigt och rejält så man kan trycka in en strumpa i truten på alla dom som säger att man blir korkad av att spela TV-spel. Inte då, Selma! Man blir allmänbildad som få och det är därför jag piskar stjärt i alla Buzz-spel. Och om jag får säga det själv trots att jag har sjukt dålig självinsikt så tror jag att jag skulle efter dessa veckor bli en grym kringvandrande samuraj med allt vad det innebär. Spelet är förvånansvärt buggfritt och jag tror faktiskt inte jag stött på en enda. Man kommer också ha många härliga timmar framför sig då det tar runt 50-60 timmar att plöja sig igenom och det är i mina ögon helt perfekt. Inte för långt så man hinner tröttna och inte för kort så man känner sig rånad på pengarna man lagt vid inköp. Men är allt bara guld och gröna skogar i Rise of the Ronin?

Rise of the Ronin
Peddo-Pär smyger på Geishorna

Som jag nämnde innan tycker jag att grafiken ibland kan vara lite ojämn, men inte så mycket att det stör mig men jag känner ändå att det borde nämnas. Man kan även få lite kulissvibbar när man vandrar runt i olika byggnader som kan upplevas tomma och onödiga, man vill ju att saker man kan gå in i ska vara fyllda av skatter ju. Sen skulle jag önska att fienderna var lite mer utmärkande för det finns liksom inget speciellt som utmärker dom från de fredliga byborna annat än att någon plötsligt blir fly förbannad när man närmar sig. Detta ska dock inte missuppfattas att jag säger att alla japaner ser likadana ut, men i spelet gör de just det. Flera gånger har jag under mina turer i landskapet bara råkat gå förbi en fiende som jag bara trott var en ofarlig Bondläpp på en åker.

Rise of the Ronin
En till Sumo-Bengt fick vika sig under mitt vapen. Men inte tidigare än att han slängde fyra klippblock i skallen på mig så jag knappt kommer ihåg mitt namn.

Visst, riktar jag ett gevär på håll emot någon så kommer det upp rang ovanför skallen på fienden men det försvinner lika fort som det visats och jag saknar att de liksom inte är diskret markerade som de oftast är i andra spel med en röd prick ovanför skallen eller liknande när man upptäckt dom. Det hade underlättat alla misstag man gjort när man bara råkat springa in i armarna på en ilsken samuraj som börjat skiva en innan man kommit till ett enkelt hallå. Det är egentligen små petitesser i det stora hela och gör inget för att förstöra själva helhetsupplevelsen.

Rise of the Ronin
Ibland måste man ta en paus från allt skivande och bara vara

Rise of the Ronin är trots allt riktigt bra och jag kan ju tycka det är lite synd om alla Xbox-ägare som inte får möjlighet att testa detta då spelet är exklusivt till Playstation 5 vilket betyder att inte ens de med PS4 kan spela. Hur framtiden blir för PC-spelare vet jag inte. Just nu ser det mörkt ut men med lite tid under sulorna så kanske spelet promenerar in på Steam så småningom om vi har tur, det har ju trots allt hänt förr med Sonys egna titlar, nu senast med Horizon Forbidden West. Spelet stöder även online co-op för upp till fyra spelare ifall du inte vill njuta av spelet ensam. För oss som uppskattar mycket fighting, en öppen värld att gå loss i och att hoarda prylar som om du medverkade i ett avsnitt av Extrema samlare så kommer nog ingen bli besviken på vad detta äventyr kommer med till bordet. Nä, nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer, jag har trots allt mycket mer att göra i spelet om jag ska få 100% på allt som den Trophy-hunter jag är!

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Följsam perfekt styrning, Underhållande, stor öppen värld, stämningsfull musik
-
Ojämn i grafiken, otydliga fiender, lite kulissvarning i städerna
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Rise of the RoninScore

Rise of the Ronin

RECENSION. Skrivet av Marie Liljegren

Majsan har inför recensionen av Rise of the Ronin gått all in och ätit Sushi morgon, middag och kväll medans hon slipat sin Katana vassare än Kevin Costners i Bodyguard enbart för att visa sin dedikation som tillfällig samuraj.



Loading next content