Rise to Honour

Film som har blivit spel har vi sett många gånger, och spel som har blivit film finns det många skräckinjagande exempel på. Det finns också många spel som låtsas vara filmer, och det här är ytterligare ett exempel på det. I Rise to Honour har utvecklarna till och med gått så långt att själva startmenyn är utformad som en DVD där du kan välja kapitel, ställa in språk och textning och allt annat som brukar finnas med.

Själva spelet är också extremt filmiskt. Varje "bana" börjar med en filmsekvens och då och då dyker det även upp korta klipp under spelets gång. Tyvärr avbryter de ofta spelandet just när du ska till att göra något snyggt, som istället utförs automatiskt av datorn. Alltså, jag vill hoppsparka ner killen från motorcykeln själv! Men snyggt är det i vilket fall som helst. Ingen kan klaga på grafiken i Rise to Honour, som påminner om den i Shenmue men är mer helgjuten och balanserad. Vi slipper en superdetaljerad huvudperson som slåss mot kantiga polygonmonster från nittiotalet.

Upplägget är lika enkelt som klassiskt. Huvudpersonen Kit, spelad av en porträttlik datorversion av Jet Li, springer in i ett gäng skurkar som kretsar runt honom i väntan på en öppning. Vi har sett det från Double Dragon och Final Fight till Dynasty Warriors, men betydligt bättre genomfört än här. Rise to Honour bygger nämligen på att du ska använda höger analogspak för att attackera motståndare i olika riktningar. Idén är god men genomförandet är mindre bra. För det första blir det snabbt jobbigt och ovant för fingrarna att fippla med spaken, och för det andra försvinner alla snyggt koreograferade och motion capturade rörelser i någon sorts spastisk morgongymnastik. Som vanligt när västerlänningar ska gestalta kampsport blir det inget direkt flyt, även om varje enskild rörelse ser korrekt ut.

Dessutom är det tänkt att du ska använda L- och R-knapparna i olika kombinationer för att parera och motattackera, men dessa känns ofta okänsliga och svåra att använda. Det är synd, för när jag vid några sällsynta tillfällen får till det visar Jet Li upp en del strålande tjusiga misshandelsknep. Ännu mysigare blir det när fienderna tappar några tillhyggen. Med ett slagträ i varsin hand går det att återskapa den sortens kampkonst som både Jackie Chan och Jet Li är så berömda för. I ett kök tidigt i spelet får du också chansen att slåss med en fisk. Ja, i handen. Dask, dask, plask, plask. Det är pluspoäng. Och så får jag inte glömma de scener då du använder skjutvapen, även om jag helst skulle vilja det. Det är omständligt att sikta, och det hela blir någon sorts variant på Time Crisis fast utan plastpistol och betydligt svårare. Givetvis kan du slänga dig framåt i slow-motion och panga fiender, vad vore det annars för spel?

Det känns lite synd att kontrollen inte är helt klockren, för i vanliga fall gillar jag verkligen gamla hederliga slå-dem-uppare. På pluskontot finns en scen där Kit plaskar runt i en utomhuspool som är rent kopiöst snyggt gjord, och de få tillfällen då det faktiskt känns som en hederlig amerikansk Hong Kong-rulle. Jag gillar också det faktum att du kan ställa in språk för rösterna separat för Hong Kong- och San Francisco-delarna av spelet, blandat med kinesiska och engelska som du vill. Men minuskontot överväger och det finns ingen egentlig orsak att köpa Rise to Honour. Hyr det istället för Jet Lis senaste rulle nästa helg med kompisarna, men köp det verkligen inte.