Riven

Riven lanserades ursprungligen 1997 och det märks att Cyan Worlds tagit i från tårna med denna nya utgåva. Hela upplevelsen är bearbetad på ett sätt som få remakes är. Den mest tydliga nyheten är den uppgraderade grafiken. Jag slogs också av hur skönt det var att kunna vandra fritt i miljöerna i full tredimensionell grafik. Full rörlighet kräver också lite mer av dig som spelare och att du är mer observant på vad du kan interagera med. Saker lyser inte upp lika tydligt som i originalet så det är lätt att missa viktiga ledtrådar.

Om du testat något nutida pusselspel som exempelvis The Talos Principle 2 eller The Witness kommer du förmodligen ändå att bli överraskad. I de nämnda exemplen har du väl avgränsade områden, med kluriga problem att lösa. Du informeras oftast om varför du ska lösa dessa problem och varje nivå har flera pussel som har ett gemensamt tema. Det är oftast småbanor i en större värld. Inte helt olik skillnaderna mellan banor i en värld gentemot en annan i Super Mario. Det finns likheter och en röd tråd du kan observera. Vilket hjälper dig med vad du förväntas ta hänsyn till. Det är i detta avseende både Myst och Riven sticker ut en aning.

Du välkomnas av en mystisk man och får ett intro som är mer förvirrande än det borde vara. Innan du vet vad som händer slungas du in i en bok. Du vaknar sedan på en av flera vackra öar. Även om du får med dig en kryptisk bok att läsa för att börja förstå vad som händer, är det tydligt att målet är att förvirra dig. Du vet ingenting om platsen du befinner dig på och ingenting förklaras för dig under resans gång. Det är detta som är magin. Normalt förväntar vi oss en struktur och ett tydligt ramverk. Riven har ingen synlig struktur i början och saknar ett begripligt ramverk. När du vaknar och tar dina första steg vet du inte vad definitionen av ett pussel är, varför du ska interagera med något och vad du ska göra. Det finns vaga brödsmulor att följa, men du lämnas i princip helt själv åt ditt öde.

För nya spelare kan jag ge rådet att våga ge detta en chans. Riven kommer inte att ge dig något frivilligt utan du måste hitta ledtrådar, fota miljöerna med en inbyggd kamera och skriva egna anteckningar om dessa foton. Du är en arkeolog som gräver fram äventyrets struktur, narrativ och ramverk under kampanjens gång. För att göra det behöver du samla information och sedan lösa olika problem du ställs inför. Många av dessa kräver uppgifter utspridda över samma ö och ibland över flera. I början kan det vara svårt att veta vad du ska göra nu eller kan lämna till senare. Över tid lär du dig mer och mer om vad som stoppar din progression och hur du ska avancera. På grund av att det inte finns några uppdragsmarkörer eller påminnelser kan du vandra i flera timmar utan att veta vad du ska göra. Beroende på vem du är kan detta vara något acceptabelt eller oförlåtligt.

På pappret kan detta låta tråkigt och jobbigt, men det är också så spelmagin skapas. Känslan av att se lösningen på problemet och lösa pusslet är oslagbart. Speciellt när du inser att världen är full av ledtrådar som får dig att börja att tänka, se detaljer och upptäcka en värld späckad med möjligheter. Det påminner lite om Return of the Obra Dinn i denna bemärkelse. Du är din egen arkitekt till förståelse, struktur och sedermera framsteg. Jag tycker att Riven skiner lika kraftfullt som en sol när du når dit. För att komma dit måste designen sakna struktur, speldesignen vara begränsad och sakna ett permanent synligt användargränssnitt som guidar dig i rätt riktning. Alla kommer inte att gilla detta upplägg, men det belönar dig som tolererar det.

För att du ska få ut allra mest av detta måste du få bli förvirrad, klura och tycka att det är jobbigt ett tag. Många uppskattar Elden Ring eller Dark Souls på liknande premisser. Jag har spelat både Myst och Riven i mina yngre dagar så jag hade ändå en aning om vad jag gav mig in på. Är du helt ny till detta kan det vara extremt frustrerande. Det Cyan Worlds vill är att du tar vara på den känslan och fortsätter att kämpa. Du måste ha ett inre driv att fortsätta, även om du inte fattar allt till en början. Det är också därför jag inte vill avslöja berättelsen i denna recension. Hela spelet faller eller lyfter beroende på hur du upplever processen med att sätta ihop alla pusselbitar och lösa mysteriet på egen hand. Jag vill respektera dig som läser även om det är en gammal titel. Det jag kan säga är att jag gillar världsbygget. Det är starkare än exempelvis i The Witness. Men berättelsen når inte samma höjder med lika spännande frågeställningar som The Talos Principle lyckas ställa. Karaktärerna i Riven är också slarvigt skrivna. Däremot är världen otroligt intressant och själva världsbygget fascinerar mig än idag.

Det är en känslomässig karusell beroende på hur bra ditt problemlösande är. Riven har en förmåga att skapa glädje, ilska och förvirring ibland på samma gång. Samtidigt skapas en upplyftande känsla när du gör framsteg. Mitt råd till dig är att utnyttja det nya fotoläget för att memorera vad du hittat. Precis som i Zelda: Tears of the Kingdom vinner du på att fota miljöer. Skillnaden är att du skriver dina egna anteckningar till bilderna vilket möjliggör att om du har bra struktur alltid vet vad du håller på med. Det kan också vara till hjälp för att förstå vad som skett tidigare och var du ska just nu.

Jag skulle våga påstå att Riven är enklare än The Witness, men svårare än The Talos Principle 2. Att lösa problem är också väldigt beroende av vem du är och om du har fallenheten för detta. Det svåraste med denna titel är ofta att hitta alla pusselbitarna inte att bygga och lösa själva pusslet. Det var lite värre i originalet med exempelvis ett pussel med de två orden marmor och eld i sin titulering. De är förbättrade och således lite lättare att komma igång med i denna utgåva vilket är ett plus. Det jag tar med mig från denna version är att det faktiskt har stått tidens tand väl. Det engagerar fortfarande med en intressant värld, och den förbättrade grafiken gör under för att levandegöra öarna du besöker.

Vill du dyka ner i något unikt som inte ger dig svaren och uppskattar du problemlösning är detta något alldeles eget. Det sticker ut även i sin genre. Trots det finns det några svagheter. Enstaka pussel bryter etablerad spelmekanik och motsäger sig själv. Detta kan skapa lite frustration, speciellt om du lärt dig att det fungerar på ett sätt oavsett pussel. När titeln inte telegraferar till dig att denna situation bryter mot de etablerade reglerna, kan det ta lite tid att upptäcka varför du inte kan lösa uppgiften. En annan nackdel är att det inte alltid är tydligt vad du kan klicka på. Detta kan göra så att du missar en hake i hörnet av en dörr eller något annat som stoppar din progression. Detta beror framförallt av av den uppgraderade grafiken och den nya rörligheten. De fasta vinklarna i originalet hade färre situationer med detta problem. Det dras även med prestandaproblem på PC och hackar även på starka maskiner. En annan svaghet här att karaktärer dras med mindre smickrande animationer och det är synd med tanke på vilket ansiktslyft det ändå fått.

Det är svårt att inte häpnas över världen. Visuellt är detta en stor uppgradering. Det är vackert med bedårande ljussättning och världen känns levande. Avsaknaden av mycket människor kan skapa en känsla av ensamhet, men det finns ett lugn och en rofylldhet av att bara vandra runt på ön. Det är extremt fotogeniskt och varje område får mig att vilja stanna och fota miljöerna. Jag är väldigt nöjd över den grafiska uppgraderingen. Inställningarna och alternativen för både grafik och ljud är också bra. Det finns ett robust utbud av saker du kan stänga av och på för att du ska ha en bra stund med titeln. Ljuden och musiken håller däremot toppklass. Jag får alltid en känsla av tomhet och något uråldrigt. Musikstyckena skapar en harmonisk tillvaro och bidrar till att formge en stämningsfull tillvaro. Den ger mig bilder av uråldriga byggnader nedsänkta i sanden, som vittrar sönder framför mina ögon. Musiken skapar en känsla av en trasig värld bortom den verkliga. Den går hand i hand med berättelsen och passar riktigt väl resan du gör.

Riven är ett klurigt pusselspel utan en tydlig struktur inledningsvis. Du motiveras av primärt av framgångar och lösningar. För att komma dit måste du acceptera en viss mängd frustration, uppgivenhet och förvirring. När du börjar ta dig genom världen, lösa pussel och se konsekvenserna av dina framgångar blommar titeln ut och det skapas en väldigt speciell form av spelmagi. Det belönar dig med lite tålamod och en vilja att avtäcka mysteriet för att bättre förstå världen. Det är inte ett upplägg som intresserar alla, men trots sin ålder står det på egna ben än idag. Jag tycker att Riven kan konkurrera med moderna titlar i genren trots sitt mer nischade upplägg. Med fantastisk och stämningsfull musik och ny grafik är det svårt att inte rekommendera denna nyversion av originalet från 1997.

Även om det finns prestandaproblem finns det väldigt lite som liknar Riven. Gillade du originalet kommer du att tycka om detta och är du helt ny till genren behöver du knäcka koden och acceptera en viss mängd frustration inledningsvis. Dessa känslor belönas på ett väldigt häftigt och kraftfullt sätt när allting hamnar på rätt plats. Det är lite som ett väloljat maskineri. Helt plötsligt börjar allt att klicka. För att nå till den punkten behöver du stå ut med svårigheten. Jag är väldigt nöjd med mina timmar i denna remake. Det finns mycket att upptäcka och många problem att lösa. Bakom bristerna finns ett djupt och belönande pusselspel som kommer att ta dig åtta till tio timmar att klara av.