Svenska
Gamereactor
recensioner
Robocop: Rogue City

Robocop: Rogue City

Populärkulturens kanske mest misshandlade snut är tillbaka på allvar för att ta itu med buset i Detroit och se till att lagen följs. Redaktör Mäki har recenserat Robocop: Rogue City...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Robocop har vid det här laget varit med i en uppsjö av filmer och spel, där det egentligen bara är de två första filmerna som varit sådär riktigt bra. Men... de var å andra sidan så vansinnigt bra att karaktären fortsätter vara älskad oavsett hur mycket dynga han får vara med i. I nya Robocop: Rogue City återvänder vi till originalrullarna och får återigen stifta bekantskap med den Robocop jag lärde mig älska på 80-talet för ett nytt actionäventyr som utspelas i precis den scifi-värld Paul Verhoeven skapade.

Det är en udda scen en kvart in i äventyret som får mig att inse att utvecklaren Teyon träffat helt rätt och begriper vad som gör den här världen så unik. Det är nämligen framtiden som vi såg den på 80-talet, inte framtiden som den faktiskt blev. När en person filmar Robocop i en av introscenerna håller hon nämligen i en ganska stor videokamera av den typ som var vanliga förr, när vi idag givetvis skulle använda våra mobiler till att filma. Men i Robocop: Rogue City finns inget sådant. Här utgörs scifi-känslan av neondränkta arkadhallar med ganska primitiva spel, små tjock-TV med rundade hörn och fiender bestående klassiska punkare med tuppkamsinspirerade frisyrer - allt inramat i samhällskritik av det slag vi såg i originalfilmerna.

Robocop: Rogue City
Mellansekvenserna i spelet innehåller scener och oneliners som kommer få Robocop-fansen att spontanjoddla av glädje.

Och det är exakt så det ska vara. Jag transporteras omedelbart tillbaka till Robocops värld när jag får mitt första uppdrag, nämligen att frita en gisslan, där jag även får höra om "New Guy" och drogen Nuke som ligger bakom den senaste tidens elände. Gisslansituationen är svår och polisen som snabbt briefar Robocop om vad som hänt när sistnämnda anländer till brottsplatsen är att fråga efter förstärkningar, varpå Robocop - spelad av Peter Weller - svarar "Reinforcements has arrived". Klockrent!

Detta är en annons:

Även om actionbitarna givetvis ligger i fokus av Robocop: Rogue City, har Teyon försökt brodera ut äventyret med massor av andra element som ett levelsystem, lite detektivinslag, sidouppdrag, parallella storys och mycket annat. Dessutom drabbas Robocop mellan varven av flashbacks från sitt tidigare liv som Alex Murphy, vilka är förvånansvärt välskrivna och ger ett välbehövligt lager till narrativet. Det här gör att äventyret känns ganska varierat trots att det i grund och botten är en ganska rättfram och stel shooter.

Robocop: Rogue City
Robocop tål en hel del stryk och fienderna kan inte gömma sig eftersom de snabbt hittas av robotsnutens teknik.

För skjutandet med Robocops oerhört mäktiga Auto 9 står naturligtvis ändå i centrum av berättelsen, och Detroits avskum måste avlägsnas snarare än lagföras. Här hamnar vi i ett intressant dilemma. Vi vet alla hur Robocop rör sig och siktar, det skulle inte fungera särskilt väl om spelet lät oss tokspringa, glida längs golvet, ha ett vapen som svingar framför oss medan vi går och organiska rörelser när vi siktar på olika fiender. Robocop måste vara stelt och ha ett gameplay som i alla andra fall hade betraktats som klumpigt och kanske rent av dåligt. Här passar det istället som handen i handsken, men kan bristfälligt gameplay ursäktas med att det borde vara på ett visst sätt?

Svaret måste bli både ja och nej för min egen del. För när jag möter stora mängder fiender och med min Auto 9 spränger deras kranium med välriktade skott innan de knappt ens hinner skjuta tillbaka, så känns detta som en kanonfin Robocop-simulator. Men när jag misslyckas med snabba entréer och fienderna börjar skjuta tillbaka samt springa omkring, blir det betydligt bökigare, i synnerhet när de är många. Sistnämnda leder ofta till att jag måste ta det överdrivet defensivt för att komma vidare, och bryter därmed mot Robocop-känslan (ni minns säkert lika väl som jag hur han rensade upp knarkfabriken i ettan, och det var inte genom att gå fram och tillbaka i en dörröppning och skjuta fienden en och en).

Detta är en annons:

Dina dödade fiender tappar även sina vapen, vilka du såklart kan plocka upp och använda. Att Robocop ska gå omkring med AK-47 eller en Uzi känns dock bara märkligt och själv har jag istället spelat största delen med standardvapnet.

Robocop: Rogue City
Såhär såg framtiden up på 80-talet, att arkadhallarna skulle dö ut gick inte att föreställa sig.

Dessutom är banorna du rör dig på hyggligt stora och erbjuder ett visst mått av utforskande, och det finns faktiskt saker att hitta som hjälper dig i utredningar, ger XP, liv och liknande. Jag tycker dock det kostar spelflyt att Robocop styltigt ska gå in i garderober och andra biytor för att leta efter saker när folks liv står på spel. Dessutom är det inte utan att man undrar vem som lagt fram det där OCP-käket Robocop äter, varför ligger det på ställen där det absolut inte borde finnas? Det är såklart ett klassiskt spelupplägg, men gör att den filmiska känslan tar lite stryk. Kanske hade det varit bättre med en automatiskt och tidsinställd helning istället?

På standardsvårighetsgraden är spelet ganska enkelt, vilket dock aldrig känns som ett bekymmer eftersom det passar Robocop att inte dö av några kulor mot bröstplåtarna. Det känns istället helt i linje med karaktären att bara kunna gå på och strunta i att bli beskjuten. Helt odödlig är du dock inte, utom i mellansekvenserna där du kan ta enormt mycket stryk, och du kan bära med dig tre paket som återställer liv åt gången. Det kan även uppdateras så du kan ha med dig fler om det är något du vill prioritera med dina XP.

Robocop: Rogue City
Robocop är bitvis riktigt snyggt och dessutom väldesignat.

Polisstationen fungerar som något slags centralhubb i Robocop: Rogue City, och många uppdrag och mellansekvenser utgår härifrån och det finns även flera sidouppdrag att göra. Det är ett bra tillskott för variationens skull och de är ofta ganska humoristiska, som att Robocop ska bära fyllon eller svara i telefon. Beroende på dina beslut och handlingar förändras även folks tilltro till dig, något Teyon är väldigt stolta över, men som jag själv inte kan säga omsatts i gameplay på ett märkbart sätt. Även ute på uppdrag kan du ibland utföra sidouppdrag som att ge p-böter till folk eller hjälpa någon i knipa, vilket jag pliktskyldigt gjort, även om jag tycker det känns lite märkligt att Robocop ska syssla med det samtidigt som Detroit håller på att gå under.

Innan jag beger mig mot sluttampen av recensionen med en sammanfattning och betyg, vill jag lyfta fram att jag överraskats rejält av grafik och ljud. Robocop: Rogue City är nämligen ett väldigt tjusigt spel. Visst kunde ansiktena på vänner och fiender ha varit bättre, men vägs upp mycket av Robocop själv och de läckra omgivningarna som alla är utsökt designade samt ofta bjuder på riktigt fina ljuseffekter. Dessutom har Teyon fått till ljudbilden väldigt bra med mycket tyngd och en Peter Weller som levererar Robocop-repliker på sitt ikoniska vis. Utan att sabba nöjet för er så tycker jag att spelet story är tämligen välskriven och fungerar för att hålla intresset uppe. Jag upplever dock att det mot slutet tappar styrfart och att uppgörelsen inte känns tillfredsställande, vilket såklart är synd.

Robocop: Rogue City
Det gäller att välja rätt alternativ eftersom det ger olika konsekvenser - enligt utvecklaren Teyon iallafall.

Men trots att slutet borde ha varit mer välskrivet, att spelets gameplay är styltigt och att det aldrig känns kul att leta saker med förstapersonsskjutarnas långsammaste huvudperson - så fungerar Robocop: Rogue City som en klockren Robocop-simulator för fansen. I sina bästa stunder har jag nästan fnittrat som ett litet barn framför skärmen och påmints om varför jag älskar karaktären så mycket, och den underbara världen är otroligt bra realiserad samt bjuder på inslag fansen älskar (inte minst bossfight med ED-209). Något mästerverk är det ej, men väl ett kärleksbrev till Robocop-fansen som är väldigt lätt att rekommendera trots uppenbara brister, där Alex Murphy själv står för de flesta av dem.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Verhoevens vision perfekt realiserad, väldigt bra grafik, skön Robocop-känsla, tungt ljud, varierat upplägg, Peter Weller ÄR Robocop
-
Stela strider, slafsigt slut, styltigt utforskande
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Robocop: Rogue CityScore

Robocop: Rogue City

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Populärkulturens kanske mest misshandlade snut är tillbaka på allvar för att ta itu med buset i Detroit och se till att lagen följs. Redaktör Mäki har recenserat Robocop: Rogue City...



Loading next content