Rogue Trooper Redux är den märkligaste återutgivningen jag någonsin har spelat. Vem är det egentligen som har bett om att få spela ett elva år gammalt spel, som i bästa fall kändes medelmåttigt till och med när det var nytt, på de moderna konsolerna? I dagens spelklimat, dessutom, där nya spännande titlar regnar ner från himlen varannan vecka? Ingen, väl?
Det dröjer inte många minuter efter att jag startar ett nytt spel i Rogue Trooper Redux innan jag vill stänga av och aldrig se mig om igen. Det börjar med hur det ser ut, för detta är nämligen bland det mest generiska jag har sett i ett spel på många år. Min karaktär, Rogue, är en blåhudad, vitögd hårding med bar överkropp och grön hjälm (som ser ut som ett sköldpaddsskal) utan personlighet eller distinkta attribut. Han ser ut precis som alla andra av hans slag - en armé av genmodifierade supersoldater som är immuna mot alla sorters toxiner och kan andas den farliga luften på planeten "Nu Earth", där kriget utspelar sig.
Rogue Trooper är baserat på en serietidning. Den är förmodligen bättre än spelet.
Varför detta krig utkämpas vet jag inte och jag är lika osäker på vilka det är jag dödar. Miljöerna är gråa eller bruna, med någon skvätt blått här och var (oftast från karaktären jag styr) och så tråkigt designade att det är svårt att hålla blicken fixerad på TV-skärmen.
Än mer kämpar jag med spelkontrollen. Det finns ingen knapp för att ladda om, utan detta sker automatiskt när jag inte skjutit på en stund - vilket ibland resulterar i att jag blir skjuten medan jag står försvarslös och laddar min bössa. Första gången detta händer vill jag instinktivt byta till min pistol, men det bytet tar längre tid än att ladda om mitt primära gevär. Rogue Trooper har ett cover-system som aldrig känns så intuitivt som det behöver vara - många gånger fastnar jag i skydd och andra gånger hoppar min avatar över det och blir sönderskjuten.
Det tog ungefär sex timmar att spela igenom Rogue Trooper Redux. Tid som bättre tillbringas med något annat.
Detta blev särskilt frustrerande tidigt i spelet när jag introducerades till en form av automatiskt kanontorn (eller "turret", som spelare av actionspel känner dem som). Då gäller det snabbt att söka sig till närmsta midjehöga vägg för att gömma sig. Men när sitter jag där får jag upp ett hjälpmeddelande på skärmen som förklarar hur jag bekämpar dessa kanoner och uppmanas att trycka på X-knappen för att trycka bort meddelandet och fortsätta spela. Problemet är att den knappen också används för att skutta över skyddet jag sitter i, vilket lämnar mig öppen för att skjutas sönder och samman.
Ett väldesignat spel hade givetvis inte uppfattat mitt tryck på X-knappen som att jag ville ut ur mitt skydd, utan för att helt enkelt klicka bort hjälpmeddelandet som pausade mitt spel. Nästa gång försökte jag se till att inte vara i skydd när detta meddelande dök upp, men då hinner jag bli ihjälskjuten ändå. Så vi har en sektion där jag inte kan vara i skydd för att spelets hjälpsystem biter mig i ändan medan jag samtidigt inte kan låta bli att vara i skydd på grund av kanonerna.
Rogue Trooper släpptes till Playstation 2 och Xbox år 2006. Redux-versionen kommer kunna spelas på Playstation 4, Xbox One, Switch och PC. Vi spelade Playstation 4-versionen inför denna recension.
Det visar prov på dum speldesign som genomsyrar spelet i stort. När jag behöver kringgå och överlista dess egna fördömda hjälpsystem för att ens komma förbi en tidig sektion i spelet är det något som har gått fel längs vägen.
Det blir snäppet mindre korkat i det avseendet genom spelets gång men inte blir det mycket roligare. Rogue Trooper försöker komma med egna idéer och dessa tar främst form genom faktumet att du kan skära ut biochipen ur dina fallna kamraters huvuden och sätta in dem i din egen utrustning - vilket innebär att de kan leva vidare med dig på slagfältet.
Tidigt stoppar du in din polare Gunnars chip i din bössa, vilket gör att du kan sätta ner honom på golvet så att han kan agera som stationär, självstyrd kanon när du dödar fiender på annat håll. Kort därpå pillar du även in gubben Bagman i din ryggsäck och det är han som laddar om ditt vapen och konstruerar ny ammo och uppgraderingar. Senare installerar du Helm i din hjälm (konstigt att alla dessa karaktärer har namn som överensstämmer med vilka typer av objekt de kommer bli så småningom) och han sköter sensorer och hacking av kontrollpaneler.
När du gör en tyst knivattack på en intet ont anande fiende tystnar all bakgrundsmusik medan animationen visas, av någon anledning.
Det är en, på pappret, inte helt usel gimmick som dock i slutändan inte kan göra så mycket för att rädda en i övrigt löjligt oinspirerad och grundläggande shooter. Det känns inte bra att skjuta, inte minst på grund av att fiender inte reagerar naturligt på eldgivning men även på grund av brist på precision och det redan nämnda cover-systemet blir för ofta ett hinder snarare än en tillgång.
Det har hänt så mycket i genren sedan 2006, när spelet först släpptes på Xbox och Playstation 2. Och då släpptes ändå mästerverket Resident Evil 4 ett år innan. Gears of War släpptes senare, samma år.
Det här är inte något Spec Ops: The Line, där anonym spelbarhet räddas av ett intelligent och fängslande narrativ - alla beståndsdelar är precis lika mellanmjölk, och det i förhållande till standarden år 2006. Idag finns det lika många bra actionspel som det finns sandkorn på stranden. Det duger helt enkelt inte, detta.
Det finns inte mycket till fiendevariation. Ibland dyker dessa mechs upp, men de är grymt lätta att neutralisera.
Inför denna återutgivning har grafiken putsats till. Vapen och karaktärer har ommodellerats, texturer skärpts till och mellansekvenser städats upp. Sida vid sida är det lätt att se förbättringarna men med tanke på hur gammalt originalet är säger det inte så mycket. Rogue Trooper Redux är ett rent fult spel, med dagens mått mätt. Styltiga animationer och stela actionmoment löser av varandra i vad jag inte kan beskriva som något annat än det minst visuellt tilltalande spelet jag testat på hela året.
Om det nu ens finns fans till originalet, som desperat vill återuppleva denna titel med skarpare grafik så kan Redux-versionen av spelet vara för dem. Men för alla andra rekommenderar jag att Rogue Trooper Redux skippas. Om bara några dagar släpps Wolfenstein II: The New Colossus, Assassin's Creed Origins och Super Mario Odyssey. Det råder ingen brist på heta spel i höst, så att prioritera detta vore ett misstag.