Svenska
Gamereactor
recensioner
RPM Tuning

RPM Tuning

Hopplös gaturacing för ett par hundralappar. Vi säger nej tack!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

En av de hetaste speltrenderna just nu torde vara gaturacingen som fullkomligt invaderar racinggenren. Det började så sakteliga med det första Midnight Club-spelet, och sedan dess har det rasslat på lite lätt, och nu inom det närmsta halvåret kommer vi att få ta del av allt fler titlar. Därmed är det inte helt ofattbart att någon producerar ett spel som inte riktigt håller måttet. När man dock kommer till RPM Tuning hittar man helt plötsligt gaturacingens motsvarighet till de urusla Gumball 3000 och Paris Dakar-spelen.

HQ

Gaturacingen omges av en viss attityd, något som de flesta försöker fånga, men sällan lyckas med riktigt ordentligt. Need For Speed: Underground gjorde ett bra jobb, även om man känner att det kan göras bättre. Midnight Club 2 missade målet lite, men tog igen på att det var underhållande, trots en del fel och missar. Men RPM Tuning gott folk, är inte i närheten. Detta är nämligen En lågklassproduktion i varje avseende, då allt spelande är en direkt plåga. Oavsett om man spelar enstaka lopp, mot kompisar eller väljer att följa spelets otroligt triviala handling, möts man av ett konstant hopplöst försök till ett bilspel.

Handlingen är som alltid i bilspel, tafatt och meningslös. Vad som gör det extra pinsamt är att utvecklaren har valt att klistra på extra mycket attityd i spelet, samtidigt som de vill hålla det lite lättsamt. Något som bidrar till att handlingen liknar en blandning mellan Stefan och Krister möter Macken ungefär, fast sämre. Alla karaktärer är baserade på enorma stereotyper, och jag brast vid flera tillfällen ut i gapskratt när jag satt och spelade. Då vet man att det inte riktigt har träffat rätt. Handlingen berättar historien om karaktären Vince som ska ta sig från botten till toppen av gaturacing-scenen i den namnlösa stad spelet utspelar sig i. På sin väg möter han både trevliga och otrevliga personer, alla skapade kring de allra vanligaste stereotyperna man kan hitta, och begåvade med röster som stundtals borrar hål i huvudet på spelaren. Mellan olika former av tävlan får man tillfälle till att trimma sin bil, köpa nya delar, eller så önskas - skaffa helt nytt. Garaget består av påhittade bilar, dock med någon form av likhet med de som återfinns i licensierade spel. Men det är det gamla vanliga utbudet av sportbilar, coupéer och jeep-liknande fordon vi har att göra med.

Tillbehörsmässigt finns det en del att välja mellan, problemet är dock att det aldrig känns lika välgjort eller intressant som i Need for Speed: Underground. Kombinationerna är många, förändringarna görs både på och innanför karossen, och man kan även designa sin bil med diverse färger och dekaler. Allt för att försöka fånga kulturen så väl som möjligt, men det blir aldrig bättre än total pannkaka. Väl ute i staden är det en bedrövlig upplevelse man har att vänta. Styrningen är uppåt väggarna för styv och dessutom horribelt oprecis, och den enklaste av manövrar kan få ödesdigra resultat. Möjligheten att snedda över trottoarkanter och liknande resulterar oftast i att bilen gör en elegant piruett, något som också ofta sker när man ska ta en snäv kurva eller kommer i kontakt med något över huvud taget. Bilarna känns överlag som flytande tegelstenar där man har lite eller ingen kontroll över dom. Visst blir det lite bättre när man fått installera ordentliga delar i bilarna, men körkänslan kommer aldrig i närheten av något av de mer kompetenta konkurrenterna. Datormotståndarna verkar även ha ordentliga problem med att hålla kontroll på sina fordon, då de ganska ofta styr rakt in i mötande trafik. De kan alltså ligga i en fil, och sedan göra ett filbyte tio meter framför en mötande bil...frontalkrock.

Grafiskt ser det ut som ett första generationens PS2-spel, vilket inte når upp till någon form av acceptabel standard som finns idag. Ljuden utgörs av trimmade elvispar och tragiska krockljud lagda över någon form av musik som oftast kan klassas som någon form av rock. Trots att det är relativt nytt på marknaden, ligger priset bara på några hundralappar. Dock ska man vara medveten om att för precis samma pris får man Burnout 2, Need for Speed: Underground eller Midnight Club 2, alla tre är långt mycket bättre spel än vad RPM Tuning är. Tyvärr slutar det vid ren tragik för RPM Tuning, efter ett par timmar skriker jag högt av vånda och sliter ut skivan ur min Playstation 2. Jag har fått nog, och spelar hellre ett parti smärtsamt Terminatior 3, då är det illa.

Detta är en annons:
RPM Tuning
RPM Tuning
RPM Tuning
RPM Tuning
Detta är en annons:
RPM Tuning
RPM Tuning
RPM Tuning
RPM Tuning
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Ingenting, noll, nada
-
Undermåligt utfört inom alla avdelningar.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
RPM TuningScore

RPM Tuning

RECENSION. Skrivet av Jesper Karlsson

Hopplös gaturacing för ett par hundralappar. Vi säger nej tack!



Loading next content