Jag bloggar på tok för sällan. Men idag dök detta upp, och jag har inte sett något om det någonstans på nätet, så den här tänker jag åta mig uppdraget att sprida vidare!

Nu är visserligen inte Smurfarna någon dunderhit, men jag blev mäkta nyfiken då sambon plötsligt vek sig av skratt på mitt jobb idag, hållandes Xbox360-versionen av spelet.

Ni minns hur uppmärksammad missen om Capcoms Resident Evil: Revelations blev? Ni vet, den där de stavade "Revelaitons" istället? Tja, den här är värre. By far. Läs och njut! :)

Ubisoft har släppt en ny trailer på deras kommande spel till Wii U, ZombiU.

Personligen tycker jag att spelet ser riktigt nice ut, gameplaymässigt- Ett bett och du är död. Rejäl survival horror, med andra ord :)

http://www.youtube.com/watch?v=BicJFsE8-rI&feature=player_em<wrap>bedded

Sony's senaste reklam för deras PS Vita florerar just nu enormt på nätet, och kommentarerna om den härjar vilt.

Klippet fokuserar på Vitan's dubbla spakar, och menar på att med bara en spak för tummarna så är det bara hälften så roligt, eller "half the console fps experience" som de uttrycker sig i reklamen.

Det som har uppmärksammat det här klippet är just det att kommentarerna kring klippet delar in sig i två läger- De som ser reklamen som ett hån mot 3DSen som bara har en spak (läs: circle pad) och de som säger att de menar på att PSPn inte hade en andra spak.

Vad tror ni?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=cNgI<wrap>7gwiaiA

En ny generation närmar sig med stormsteg, och i vanlig ordning följer detta med mängder av spekulationer och vilda diskussioner om vad som komma skall.

Något som säkerligen ligger på topp i diskussionsvärde verkar på senare dagar vara prissättning på konsolerna, men nu även spelen- Alla vill ha det bästa till billigast möjliga pris. Och självklart, vem vill inte det? Å andra sidan känns det som att hela det här har gått till överstyr, att döma av GR's kommentatorsfält i artiklarna så verkar alltför många tro att spelindustrin är någon slags välgörenhetsorganisation, där allt som säljs för plusmarginaler är detsamma som ockerpriser och allt som säljs för minusmarginal kan banne mig sänkas lite till.

Jag tänker inte försöka förneka att spel inte är billigt. Men det är sällan jag känner att ett spel är FÖR dyrt heller. Jag har ingen aning om hur många anställda som ska få sin lön för mödan i skapandet av ett spel, hur mycket utrustningen, hyra av lokaler att arbeta i, marknadsföringspengar, utvecklingskostnader osv hamnar på i slutändan. Jag försöker se så mycket av bilden jag kan, och det börjar alltid med vad jag får.

Så sent som idag såg jag någon som kommenterade att 600 spänn för ett spel på 6 timmar är överpris. Är alla överens om det? Vi kan ta detta som exempel och se vad du får, samt sätta det i perspektiv.

6 timmar spelande i det här fallet innebär att du pröjsar ca 100 spänn i timmen. Men hur många spel tar slut precis där? Många spel har extra saker att låsa upp, olika achievements att klara osv. Sen självklart- ett kort spel behöver inte betyda att det var dåligt. Är det bra så spelar man ofta mer än gärna om det, och då har du minst 6 timmar till! Då halveras helt plötsligt timpenningen till 50kr/timme.

Ta ett biobesök t ex. Priserna kan såklart variera rejält mellan biograf och vilken film det är, samt om det är 3D eller ej, men låt oss säga att du går på bio och ska givetvis ha det obligatoriska biogodiset samt läskeblask. Då är du lätt uppe i nästan 200 spänn (räknat med om du köper godiset på biografen, något som VERKLIGEN ligger på plusmarginal). Vad får du ut av detta? Reklam i minst en kvart, samt filmtittande i 1,5-2,5 timme.

Eller en ännu bättre jämförelse- en krogrunda. Ska du ut och röja järnet en fredagskväll med ett gäng polare så drar ni mycket möjligt till ett ställe med inträde. Sådant går på minst 100 spänn. Därefter ska ni väl svalka struparna med jämna mellanrum, där är det allt från 49-130:-, beroende på val av dryck och storlek. En ordentlig krogrunda kan gå på alltifrån några hundralappar till över tusen spänn, beroende på hur pass partysugen man är, det är givetvist individuellt. Men vad får man där? En krogrunda brukar oftast börja tidigast 22-23 och sluta runt 02. Färdkostnad hem och fyllekäk kan även inkluderas här och då kan man räkna med kanske 100-200 till, beroende på om man åker taxin hem själv eller ej. Det blir ganska dyrt för max fyra timmar, och blev du tillräckligt full kommer du dessutom inte minnas kvällen och du kommer må skit dagen efter.

Nu tycker säkert många att jag jämför helt skilda grejer här. Visst, det gör jag, men jag kategoriserar samtliga ovannämnda inom "nöje". Slå ut allt i antal timmar så blir allting inte så snuskigt dyrt längre. Kid Icarus som jag köpte på release för 449:- har jag redan lagt lite över 10 timmar på, och klarat av spelet. Men jag spelar banorna igen, på svårare svårighetsgrad, låser upp fler och fler av alla 340 achievements, samlar på mig mer vapen och nöter multiplayer som en dåre. Det var värt varenda spänn, och jag hade köpt spelet om det så kostade det dubbla. För det levererar, med råge!

Bara för att alla spel du vill spela inte faller inom din ekonomiska ram där du har råd att köpa allt, är inte detsamma som att spel är för dyra. Allting har ett pris, och alla har inte råd med allting. Det innebär inte att de saker du eller jag inte har råd med på något vis ska förvandlas till en rättighet. Då får man antingen spara eller omprioritera.

Den ljusa sidan mot den mörka. De goda mot de onda. Ett klassiskt koncept som aldrig tycks bli för gammalt. Det är också titeln på ett av de två multiplayerlägen som finns tillgängliga på Nintendos senaste tillskot till 3DSen, nämligen Kid Icarus Uprising.

Jag hade räknat att som max bara spendera ett fåtal timmar på Kid Icarus denna helgen, och då mest singleplayerläget, och kanske ett litet smakprov på multiplayerdelen, bara för att se hur den såg ut. Men efter ett par, tre rundor i Light vs Dark var jag helt såld. Ärligt talat så har jag nog lagt mer tid där än på resten av spelet.

Konceptet är enkelt, men lite annorlunda från vad jag har spelat tidigare i multiplayerspel. Spelläget är, lite som namnet på det tyder, lagbaserat. Du blir antingen indelad i laget Light eller Dark, och ni slåss tre mot tre.

Båda lagen har en varsin livmätare. Skulle du, eller någon annan i ditt lag dö, så förlorar laget i sin helhet en del livspoäng, baserade på hur pass hög poäng ditt nuvarande vapen är värt. Detta gör det hela lite mer värt att tänka på hur pass starkt vapen man ska ha med sig. Är du halvkass på multiplayerdelen, är det då verkligen värt att ta med dig ditt absolut värsta vapen för att kompensera? Eller bör du hellre ta något svagare för att istället satsa på att koordinera dina attacker med dina lagmedlemmar?

Så fort ditt lags livpoäng når botten så förvandlas spelaren som dog sist till en ängel, och det är här en intensiv jakt tar sin början- Matchen tar nämligen slut och du förlorar om din ängel dör.

Detta gör hela spelläget väldigt intressant. Till en början kanske det går riktigt kasst för ditt lag, och inom loppet av bara ett par minuter kanske ni bara har plockat en spelare på motståndarlaget, medan de redan har sett till att ni har en ängel ibland er. Lyckas ni då på ett bra sätt försvara er ängel, och de på motståndarlaget blir på tok för ivriga kan de mycket väl själva se till att ni serverat dom en alldeles egen ängel på ett silverfat. Matchen kan med andra ord vända tvärt på väldigt kort tid.

Matcherna i sig går också väldigt fort, vilket passar hur bra som helst med detta bärbara format. Har du t ex en smartphone med möjlighet att göra den till en hotspot kan du mycket väl hinna med ett par matcher under en resa med valfri kollektivtrafik.

Detta är, i mina ögon, det första, ordentliga multiplayerspelet till 3DSen. Med en uppdatering bakom hörnet som förbereder maskinen för DLC kanske vi rentutav får se fler multiplayerlägen, vilket inte är absolut nödvändigt, men skulle vara roligt. Sakurai ligger ju även bakom Super Smash Bros-spelen, så att multiplayerdelen till Kid Icarus skulle vara dålig var ju högst osannolikt, men att den skulle bli så här bra var förvånande, även för mig!

Kort och gott, som det ser ut i dagsläget lär Kid Icarus Uprising bli det mest spelade spelet till min 3DS i år. Såvida Monster Hunter inte släpps i Europa innan dess, det vill säga.