Starship Troopers (2005) Som jag skrev på en youtube video för många år sedan: "I hate and love this game, i hate it for its shittyness, i love it for the guns and i get to shoot bugs, BIG BUGS" En kommentar som summerar spelet rätt så precist.
Det utspelar sig 5 år efter första filmen, och har vissa saker med från den andra (el stängslet t.ex) och man antar sig rollen som "Marauder" en kryp-magnet, som förgör allt i sin väg. Spelet i sig har otroligt sköna vapen med vid varitet, även om utvecklarna kanske lagt lite för mycket fokus på automat karbiner. Ljud effekterna är bra och ibland kan till och med grafiken se bra ut, men det beror helt och hållet på ljus sättningen. Texturerna är ofta så lågupplösta att man ibland har svårt att se vad saker ska föreställa.
Enda sättet att spela spelet på är på Hard, annars så blir det för lätt. Även om vissa fiender har tendens att one-shotta dig.
På en skala 1 till 10 ger jag det en 7:a (Bra), för även om det är så mycket som är skräp i spelet så får man ut otroligt mycke nöje och i slutändan är det ändå det spel ska göra, att roa dig.
Detta är egentligen ingen recension utan mer en påminnelse om en förmodligen bortglömd (skitig) pärla, men jag kände ändå för att betygsätta.
Kommer det komma fler Starship Troopers spel i framtiden? Nej, tyvärr är det nog en bortglömd Film i spelbranschen, även om den har en sorts kult status.
Här kommer en lista på de absolut bästa spelen inom Dark Fantasy genren jag har spelat. Vad är då "Dark Fantasy"?. Det är en sub-genre inom fantasy, med low key fantasy element, skräck inspirerade miljöer och monster, och ganska ofta så nära realism som möjligt i design som rustning, vapen och omgivning.
1. Die By the Sword - 1998 2. Blade of Darkness - 2001 3. Diablo - 1996 4. Diablo II - 2000 5. Dark Souls - 2011 6. Dragon's Dogma - 2016 på PC 7. Thief 3 Deadly Shadows - 2003 8. Arx Fatalis - 2002 9. Dark Messiah - 2006 10. Dungeon Siege - 2002 11. Dark Souls 3 - 2016
Listan är kort, men det beror mest på att det inte finns så många spel i den genren. De flesta, som ni ser, kommer från tidigt 2000-tal. Någonting de också har gemensamt är att de flesta har ett D i titlen. Finns en del kommande spel: Deep Down (som tyvärr blir PS4 Exlusive), BERSERK (som även det kanske blir exclusive) och Hellraid.
Man kan ju undra hur det kommer sig att spel på 800MB-11GB kan vara 30-40 timmar längre än spel som ligger på ~40GB. Det är en trend jag börjat se nu iallafall, la nog märke till det först när Max Payne 3 kom då installationen var på 35GB, men spel-längden bara låg på 5 timmar ungefär. Om det är ljud-filer som är så gigantiskt stora eller texturer vet jag inte.
Vet däremot att *.FLAC format på ljud kan komma upp i ganska höga bytes, men behövs det verkligen? 192kbit Mp3 låter fantastisk bra i mina öron, och de ligger på runt 7MB om det är en 6 minuters låt. i jämförelse kan en flac fil ligga på 200mb om det är samma låt. Vad jag läst så behöver man rejäla grejer för att kunna höra någon form av skillnad, 10k+ prisklassen och uppåt ungefär.
När det kommer till texturer så går det lätt att komprimera dem utan någon loss alls i färgerna, något som aldrig skulle märkas ändå ingame, inte ens med 4k monitorer. Verkar mest som de känner sig pressade att fylla ut skivan eller nedladdnings filen så gott de kan. Ofta hör man ju om kommande DLC som redan finns med från första början, men man måste köpa någon kod för att låsa upp dem från skivan (eller den gömda filen).
Ja, sedan finns det ju Cinematics, kan ju inte bry mig mindre om dem faktiskt, har man sett dem en gång vill man aldrig mer se dem igen förräns kanske om 10år när man vill spela lite nostalgi, vill jag ha en HD version av dem laddar jag ju bara ner dem från spelutvecklarens sida eller kollar upp dem på YouTube. Och cinematics om vi går tillbaka till Max Payne 3, så lider spelet av sådana, inte går de att skippa heller. skulle man komprimera Max Payne 3's cinematics, ljudfiler och texturer så skulle nog installationen ligga på kanske 10GB, skulle även vara snabbare att ladda och installera.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här blogg-inlägget, men jag är iallafall glad att indie utvecklare och mindre företag som From Soft, TaleWorlds och Tornbanner studios satsar på att göra spel snarare än "åkbara" filmer.
Som exempel, bilden ovan är delad i 3 delar Niko och Max på alla tre, gissa vilka 2 bilder som är komprimerade.
/rant off.
The Revenant är nu officiellt min överlägset nya favorit "zombie" rulle. Humorn är på top, effekterna är ofta riktigt bra och karaktärerna välspelade.
Önskar jag sett den tidigare, men dess budget och trailer höll mig (tyvärr) ifrån den.
Någonting jag påbörjade för 5 år sedan, men satsar stenhårt på nu är att grinda The Defiler rep i Arathi Basin.
Tidigare i veckan hade jag runt 2000 i rep av 21000 till exalted, och nu ligger jag på 8648. Vid 9000 rep har jag minst 100 matcher kvar att spela innan jag blir exalted.
Enligt Blizzard så kommer de inte ändra denna grind att bli lättare de ska heller inte göra så man får tabarden när man är Honored eller Revered (som i Warsong Gulch), de har sagt att The Defilers, kommer vara den sista stora grinden att vara kvar i spelet.
Det som gör denna grinden särskilt irriterande är alla nya noobs som väller in hela tiden, så varje gång man kommer in är det 7+ pers som spelar som om det är första gången. Vilket betyder att flaggor som inte är färdig cappade står tomma och blir självklart ninja cappade av alliance, och själv kan man inte dra dit och försvara då man redan vaktar en flagga.
Så, irritations tålighet och tålamod utan dess like är något man måste ha med sig.
Många som försöker sig på The Defiler kan ibland omedelbart dra sig undan och inte gå in i Arathi Basin på flera månader p.g.a. noobs som inte vet vad fan de håller på med.