De senaste veckorna har Joakim Berg (frontman i det nu för alltid(?) nedlagda bandet Kent) byggt hype kring sitt kommande, andra, soloalbum. Som inbitet Kent-fan nappade jag så klart på kroken, och har nu bokat Framtiden som aldrig blev av i en tjusig blå vinylutgåva. Ett av tusen exemplar. Inte dyrare än standardutgåvan, bara coolare.

Jag fick upp öronen för vinyl igen häromveckan efter många år av att uteslutande ha lyssnat på musik digitalt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men vinyl har verkligen något som de moderna formaten saknar. Då har jag ändå en väldigt enkel skivspelare och en i bästa fall medelmåttig förstärkare.

Jag hoppas att jag och min fru kan hålla oss ifrån att smyglyssna på Spotify, och få den första lyssningen tillsammans. Det skulle vara fint!

Lyssnar du på vinyl?

Jag har tänkt på en sak gällande dlc. Mer specifikt vad som kan hända när man börjar spela ett spel i slutet av dess livscykel, i en utgåva där alla dlc redan är inkluderade. 

Vissa spel fortsätter att hålla isär huvudspelet och dess dlc så att man aktivt får välja att ge sig i kast med det extra innehållet. Ibland är det integrerat på ett sätt så att det tydligt framgår hur kapabel ens karaktär bör vara innan man man tar sig an det. Sen finns det spel där allt bara blandas i en enda röra, utan någon indikering i spelet på vad som är vad. 

I teorin kan jag förstå det upplägget, men om man inte samtidigt informerar om att det är dlc tänkt att spelas när man åtminstone kommit en bra bit i huvudspelet blir det problem. Åtminstone för mig. 

Skyrim är för mig ett exempel på när man erbjuder spelaren allt, utan att visa vad som är vad. Då kan det bli som för mig, som på level 8 blev sugen på att få reda på vem som försökt lönnmörda mig, bara för att ställas mot en demon som där och då var närapå omöjlig att besegra. 

Jag föredrar faktiskt när man gör dlc till ett eget val i spelets menyer, alternativt att man anger rekommenderad level för alla uppdrag. Det motverkar möjligen inlevelsen i den mån att det så tydligt är ett spel man spelar, men det priset betalar jag gärna för minskad frustration över att ställas mot övermäktigt motstånd. 

Hur vill ni ha ert dlc?

Jag spelar ju Skyrim och Starfield i "fel" ordning i och med att jag först nu tar mig an Skyrim. Nu förstår jag verkligen allt snack om Skyrim in Space! Jag börjar fundera över ifall Bethesda tänkte en enda ny tanke kring hur de vill utforma sina spel när Starfield skapades.

Insikten smög sig på mig och det var väl först när jag fick en follower det slog mig att det systemet är exakt likadant i Starfield. Man har en extra person som hänger efter en och hjälper till att slåss och agerar extra inventory.

Sen slog det mig att de olika krafter man låser upp i Starfield i stort sett är Shouts, rakt av, men bara mycket mer omständliga att låsa upp. Jag upplevde heller aldrig att de passade in i världen så som de gör i Skyrim.

På det hela taget känns det som att Starfield blir sämre ju mer Skyrim jag spelar.

Så här 15 år senare skulle jag väl tro att alla andra redan är klara med Skyrim, sedan länge. Jag däremot har just börjat. På Switch 2, men dock inte versionen speciellt anpassad för Nintendos hybrid-tvåa.

Det är precis min sorts spel. En storslagen, öppen värld. Massor att göra, massor att upptäcka. Bitvis riktigt snyggt med tanke på åldern, och ibland alldeles oaktat det.

Ett par invändningar har jag, såklart. Den främsta är hur i hela friden ett 15 år gammalt spel inte kan vara lagat vid det här laget, utan fortfarande kraschar helt oprovocerat någon gång under varje sittning. Det håller inte. Min andra invändning är striderna. Det känns inte alls som att jag svingar en tung stridsyxa. Det känns väldigt fladdrigt och lite slumpmässigt, och jag finner mig mest hamra på attack-knappen och helt strunta i att försöka parera. Det här gör mig inte så mycket, egentligen. Jag är här för storyn och där levererar spelet verkligen så här 5-10 timmar in.

Någon annan som mot förmodan också håller på att spela Skyrim för första gången i detta nu?

Fick ett mejl från Nintendo med paketspårning och av den att döma kommer jag redan på freda att få ett paket från Tyskland och Deutsche Post med härligt Nintendo-rött innehåll. Spännande! Jag genomgår lite av en VR-revival för tillfället, så att på detta vis få avnjuta några av de tidigaste exemplen på VR-spel ska bli skoj.