Att Microsoft och Sony i princip gått all-in på PC är ingen hemlighet, men ännu så länge kör Nintendo på med sina vanliga arbetssätt och släpper sina spel exklusivt till Switch. PC tycks de helt ointresserad av, och så menar många att det kommer förbli.

Och visst, Nintendos spel är ofta annorlunda och anpassade efter deras hårdvara. Spelen kan växla mellan kamerastyrning till mus och handkontroll samt rörelsekänslig Joy-Con i varje näve - och mer därtill. Det här fungerar dåligt att släppa till andra format, och många menar självsäkert att det därför kommer förbli på det här sättet.

Men är det något vi lärt oss, så är det att självsäker ska man inte vara i den här branschen. Vad en konsol är har förändrats något alldeles enormt genom åren och strategier har skiftat. Exklusiva spel är idag ett begrepp så uppluckrat att det ofta är helt synonymt med tidsexklusivitet eller att ett eller möjligen två format av alla tillgängliga utesluts.

Hade jag berättat för en Playstation 3-spelare år 2012 att Sonys exklusiviteter ett decennium senare kommer till PC och att de även börjat släppa spel till Nintendos konsoler och Xbox - hade jag blivit utskrattad. Och när Microsoft valde strategin i slutet av 2010-talet menade folk att det var över för Xbox... som istället tjänar mer pengar än någonsin förr samt dessutom har mer spännande hårdvara på gång än tidigare.

Så menar jag att Nintendo kommer börja släppa spel till PC? Ja och nej. Nintendo gör allt långsamt. De är konservativa till tusen och vill vara säkra på att det är en fungerande strategi innan de ger sig på den. Det är 2025 och Switch 2 har just fått en onlinefunktionalitet som på flera sätt ligger efter vad Microsoft erbjöd med Xbox 360 år 2005.

Men Nintendo är inte immuna. Det var många som lyfte på ögonen när de plötsligt började släppa spel till smartphones när det stod klart att det formatet exploderat i popularitet samtidigt som deras egna bärbara Nintendo 3DS tog stryk. Smartphone-satsningen blev en lite blandad kompott, mycket beroende på Nintendos höga priser och att deras Mario- och Mario Kart-spel inte är lika bra utan en riktig handkontroll.

När det nu står klart att PC gått vinnande ut det så kallade konsolkriget (ja, jag vet att det inte är samma som konsol, men konsolerna är idag PC vare sig du vill det eller ej), så tror jag att Nintendo följer det med stort intresse. De skulle nog gärna kunna tänka sig att lansera en egen butik och samköra det med Switch 2.

Att alla spel skulle komma till PC känns däremot osannolikt, det skulle slå mot Switch, men ett urval spel verkar ändå inte osannolikt. Kanske till och med dedikerade sådana, som ett 'free to play'-Mario Kart med ett kurerat urval banor från olika delar i serien eller ett Animal Crossing och Fire Emblem - som jag tror skulle fungera bättre till PC än smartphones. 

Trots allt handlar det om potentiellt hundratals miljoner tänkbara kunder som skulle kunna få pengarna att rassla ännu mer hos Nintendo. De kan äta kakan och ändå ha den kvar, och jag tror att det skulle kunna leda till att de om ett år eller två ändå tar steget.

<bild>

Vad tror du, kommer Nintendo inom överskådlig tid släppa spel till PC (bilden är givetvis AI-skapad)?

Jag hade höga förhoppningar på Shinobi: Art of Vengeance, och serien hör till mina absoluta favoriter från Mega Drive-eran, där i synnerhet Shinobi III: Return of the Ninja Master är ett av mina bästa feelgood-spel (en av de där titlarna jag slentrianmässigt spelar igenom vart och vartannat år).

Försök har gjorts att släppa moderniserade Shinobi, men generellt sett har det inte varit särskilt lyckat. Det är liksom de där otroligt små nyanserna som gör serien så unik, och det är svårt att replikera. Spelvärlden har gått vidare och idag vill man gärna pula in moderna inslag i spel, och otaliga serier har dött i försöket att få tvådimensionella spel att bli tredimensionella.

Höga förväntningar är vanligtvis ett recept på besvikelser, men Shinobi: Art of Vengeance visade sig omgående leverera. Dess reptilsnabba spelkontroll gör det till en fröjd att bara hoppa runt och dänga ruskprickar. Med detta på plats finns loopen där som gör att man vill spela vidare, och det är just det jag tycker utvecklaren Lizard Qube lyckats så oerhört väl med.

Inget har tillförts om det inte faktiskt tillför. Spel från förr var ofta bara några timmar långa sedan man bemästrat dem, inte sällan under timmen. Men eftersom gameplay-loopen fanns där, tålde de att spelas om och om igen.

En gång är ingen gång, men att Shinobi: Art of Vengeance blev såhär oerhört bra som det är (seriöst, läs min recension) ger mig ändå lite hopp för att fler kommande Sega-satsningar kan komma att hålla måttet. Den gamla spelgiganten har haft ett enormt flyt med kvalitetspel senaste åren (Sonic har hittat formen, Like a Dragon-serien har aldrig varit bättre och titlar som Persona samt Metaphor: ReFantazio är toppklass rakt igenom), något som gör att en Sega-logga på introskärmen idag skapar förhoppningar på ett sätt jag inte varit maken om sedan Dreamcast pensionerades i förtid.

Vi har redan fått se ett mycket lovande Virtua Fighter och vet att Ecco the Dolphin, Golden Axe, Jet Set Radio med flera är på gång. Om Shinobi: Art of Vengeance är minsta indikation på vad som komma skall, så kan vi se fram emot en uppsjö av superintuitiva och underhållande spel som är så långt ifrån trist realism och överdrivet våld man kan komma. Och det är så jag vill ha det.

<bild>

Vågar man hoppas att Sega gör comeback på allvar? Tillsammans med Capcom är de den japanska utvecklare som har mest framgång just nu.

Det har ju känts rejält avslaget med superhjältar under lång tid. DC har trampat vatten och det har bråkats mer än producerats bra filmer och serier, och Marvel har tappat gnistan efter att ha försökt ersätta alla klassiska ansikten med nya och helt misslyckats med den biten.

Men... nog känns det som att 2025 kanske kan vara starten där det börjar vända? I juli var det som bekant premiär för Superman, en film jag verkligen gillade, och satt och feelgood-trivdes i biomörkret. Klockren casting, ljuvliga karaktärer (man vill ju se mer Mr. Terrific och Guy Gardner) och precis rätt stämning. Dessutom märktes det tydligt att det startades en massa trevare åt alla håll som förhoppningsvis också ska kunna bli något.

Till detta kommer sedan Peacemaker som tar vid någonstans där Superman slutade, och vi har visserligen bara fått se ett avsnitt, men nog känns det lovande alltid. Att det nu väntar en Lanterns-serie samt Supergirl: Woman of Tomorrow och skräckisen Clayface under hösten gör att jag blickar framåt med tillförsikt.

Om det beror på just DC-satsningen vet jag inte. Men i exakt samma veva som DC kommit igång, verkar det som att Marvel också vaknat. Under våren släpptes Thunderbolts som bjöd på sådan där klassisk Marvel-action som återskapade känslan från glansdagarna, och bara veckorna efter Superman var det dags för Fantastic Four, vilken också är rakt igenom trivsel. 

Om det här är den standard de båda kommer hålla nu för att tävla mot varandra kommer samtliga bli vinnare. Vi biobesökare som får bättre filmer samt DC och Marvel som säljer fler biljetter. 

<bild>

Jag trodde länge att jag var leds på superhjältar. Det var jag inte. Jag var bara leds på dåliga produktioner.

För min egen del står det klart att 2025 kommer vara det bästa året någonsin när det kommer till TV-serier anpassade för just mig. Det har liksom bara öst på med sådant som jag gillar såsom Andor, The Last of Us, Squid Game, Cobra Kai, Wednesday och just nu Alien: Earth och Peacemaker.

Vi är just nu tre avsnitt in i förstnämnda, och såhär långt tycker jag att det är det bästa jag sett i Alien-väg sedan del två från tidigt 80-tal (vilket tyvärr inte riktigt säger så mycket som man kunde önska för det finns definitivt fler tveksamma än bra Alien-produktioner). Allt från stämningen i serien till designen på allt, och kanske framför allt ljudeffekterna känns helt klockrena.

Men med detta sagt så finns det en sak som stör mig. Jag har sällan sett ett så mäktigt fall av plot-armor som Joe Hermit (spelad av Alex Lawther). Han är den lite mesige sjukvårdaren som redan kunnit med att närstrida mot en Xenomorph i tre-fyra scener (beroende på hur du räknar), där folk slitits i stycken på nolltid. Men trots detta, och trots att det funnits tid har Hermit lyckats undkomma varje gång.

I senaste avsnittet fick han till och med frätande blod på sig, där det sekunden innan visats hur det åt sig igenom metallgold på några sekunder. Men Hermit löste galant problemet genom att ta av sig sina tunna sjukvårdarkläder, vars textilier uppenbarligen var av sådan kvalitet att inte ens Xenomorph-blod kunde penetrera.

Vi får se vart det tar vägen. Ännu är det bara tre avsnitt in, och kanske stryker Hermit med i nästa avsnitt och så är saken biff. Jag förmodar dock att så inte är fallet och rimligen kommer denna småklumpige och lätt ängslige sjukvårdare fortsätta visa att Xenomorphs inte alls är så farliga som man kan tro - och det är förbannat synd på en i övrigt så fin serie.

<bild>

Släng dig i väggen Ripley, Xenomorph har verkligen inget att hämta jämfört med den här liraren (bild från FX/Hulu).

Så är sommarsemestern 2025 över. Jag har laddat batterier och hunnit med ganska precis allt det där jag ville jag och som jag skrev om i min förra blogg. Utom utomhusaktiviteter. För om juli hade strålande väder så har detsamma inte kunnat sägas om augusti.

Bland höjdpunkterna hittar vi en Berlin-resa där jag och tanten åkte för att överraska på goda vänner som fyllde jämnt. Det blev en succé en orimligt mycket planering och rökbomber gjorde att vi lyckades hålla det hemligt.

Berlin är och förblir en favorit i Europa för min del, och spretigare stad är svårt att finna. Kulhål i precis varenda gammal byggnad, bitar av Berlin-muren lite här och var samt tragiskt byggkonst a'a Sovjet i stora delar med kontrasterande hypermodernitet i andra. Det här är naturligtvis tjusningen och det finns mycket att se, och mycket att äta.

Hann även med Gekås, något jag vet att många avskyr - men som jag verkligen älskar. Det bilades dit, runt 100 mil i en sittning och jag drack ett par Sonic-PXL längs vägen och är efter någon månads velande villig att kora den till den bästa cola-smakande energidryck jag testat. Fenomenalt (även om jag fortfarande har den gröna som favorit).

Nåväl. Upp på hästen igen, redan i september börjar en makalöst fin spelhöst... och jag tycker verkligen att det är hög tid för Nintendo att köra en riktig Direct och prata om mer om framtiden för tidernas snabbast säljande spelenhet.

<bild>

Vad hittade du på under din sommarledighet?