Här är min lista över mina favoritalbum från förra året.

25. Future Islands - Singles (pop/rock) 24. Container - Adhesive (industrial, techno) 23. Munnen - Smaka Nya Staden (post punk) 22. Actress - Ghettoville (electronic) 21. De Lux - Voyage (new wave) 20. Tipper - Forward Escape (electronic) 19. Adebisi Shank - This Is The Third Album By A Band Called Adebisi Shank (math rock) 18. Eagulls - Eagulls (post punk) 17. Foxygen - ...And Star Power (garage rock) 16. Sharon Jones & the Dap-Kings - Give the People What They Want (funk, soul)

15. 100 Onces - 100 Onces (math rock) 14. Faust - Just Us (progressiv rock) 13. The War on Drugs - Lost in the Dream (pop/rock) 12. Wold - Postsocial (noise, black metal) 11. Perc - The Power and The Glory (industrial, techno) 10. Big Ups - Eighteen Hours of Static (post punk, hardcore) 9. Cibo Matto - Hotel Valentine (pop, trip hop, shibuya kei) 8. Bearcubbin'! - Girls With Fun Haircuts (math rock) 7. Solen - Till Dom Som Bryr Sig (pop/rock) 6. D'Angelo - Black Messiah (neo-soul)

5. Trioscapes - Digital Dream Sequence (fusionjazz, math rock) 4. Sun Kil Moon - Benji (singer/songwriter) 3. Girlpool - Girlpool (pop, lo-fi) 2. The Roots - ...And Then You Shoot Your Cousin (hiphop, rap) 1. Swans - To Be Kind (experimentellt, post rock)

Vilka gillade ni?

Topplista över de album som kommit ut under det gångna året jag gillat bäst.

Skrev med lite genrer också.

25. Julia Holter - Loud City Song (experimentellt, singer/songwriter) 24. Foxygen - We Are the 21st Century Ambassadors of Peace and Magic (rock) 23. Dawn of Midi - Dysnomia (minimalism) 22. Saigon - Ready For Romance? (indie rock) 21. Vånna Inget - Ingen Botten (punk/pop) 20. Synd og Skam - Lad mig falde ind til dig (postpunk) 19. Laura Marling - Once I Was an Eagle (singer/songwriter) 18. Batillus - Concrete Sustain (sludge metal) 17. Endless Boogie - Long island (rock) 16. Ka - The Night's Gambit (rap)

15. Lite - Installation (math rock) 14. Synd og Skam - Center (postpunk) 13. Fuck Buttons - Slow Focus (postrock, electronic) 12. Dead In The Dirt - The Blind Hole (metal, grindcore) 11. Death Grips - Government Plates (rap, experimentellt) 10. Colin Stetson - New History Warfare Vol. 3: To See More Light (experimentellt) 9. Nails - Abandon All Life (metal, grindcore) 8. Rhye - Woman (pop) 7. Quasimoto - Yessir whatever (rap, hiphop) 6. Yoko Ono/Plastic Ono Band - Take Me to the Land of Hell (pop, experimentellt)

5. Matana Roberts - COIN COIN Chapter Two: Mississippi Moonchile (jazz, spoken word) 4. A$AP Rocky - Long. Live. ASAP (rap) 3. Kurt Vile - Wakin on a Pretty Daze (pop, rock) 2. Daft Punk - Random Access Memories (disco, funk, pop) 1. Kanye West - Yeezus (rap, experimentellt)

Vilka album gillade ni?

Här är min försenade topplista för år 2012.

Topp 25 av de album jag kom över:

25. Sean Price - Mic Tyson 24. Lightning Bolt - Oblivion Hunter 23. Michael Kiwanuka - Home Again 22. The Good Legs - We Are Men, We Travel Distance 21. Gallops - Yours Sincerely, Dr Hardcore

20. JJ DOOM - Key To The Kuffs 19. Mellowhype - Numbers 18. Bell Witch - Longing 17. The Gaslamp Killer - Breakthrough 16. Egyptian Hiphop - Good Dont Sleep

15. John Talabot - ƒIN 14. Death Grips - The Money Store 13. Flying Lotus - Until The Quiet Comes 12. Melvins - Freak Puke 11. Deerhoof - Breakup Song

10. Kriget - Dystopico 9. Ethel - HEAVY 8. Wiki - 1993 7. Ka - Grief Pedigree 6. Kendrick Lamar - good kid, m.A.A.d city

5. Sjukstugan - Rap På Svenska 4. Black Dice - Mr Impossible 3. Solen - Solen 2. Frank Ocean - channel ORANGE

1. Swans - The Seer

Här kommer en del av årets summering av musikåret, topplistan!

Topp 25 album 2011

25. Boris - Attention Please 24. Diana Jones - High Atmosphere 23. Earth - Angels of Darkness, Demons of Light I 22. Björk - Biophilia 21. Hella - Tripper

20. Lil Wayne - Sorry 4 The Wait 19. Toro y Moi - Underneath the Pine 18. Thundercat - The Golden Age of Apocalypse 17. Fatoumata Diawara - Fatou 16. Tyler, The Creator - Goblin 15. Grails - Deep Politics 14. Julianna Barwick - The Magic Place 13. Boris - Heavy Rocks 12. Random Axe - Random Axe 11. Frank Ocean - Nostalgia, Ultra.

10. EMA - Past Life Martyred Saints 9. Boris - New Album 8. Teebs - Collections 01 7. TV on The Radio - Nine Types Of Light 6. The Throne - Watch The Throne

5. Action Bronson - Dr Lecter 4. Wild Beasts - Smother 3. Battles - Gloss Drop 2. Beyoncé - 4

1. The Roots - Undun

För mig är det bästa album som släppts under 2011 Undun, med The Roots. Jag hade höga förväntningar med tanke på hur bra deras senaste skiva, som kom förra året, var. De infriades och jag blev dessutom överraskad av hur välgjort allt var. Albumet är ett hantverk. En av de första saker jag la märke till var hur snyggt inspelat det är, speciellt trumljuden låter sjukt bra. Och även om själva trumbeatsen inte direkt är nyskapande passar de med sin snygga simpelhet perfekt till resten av musiken, som jag kan beskriva som drömsk, ibland lågmäld och minimalistisk men ibland också mot det kraftfulla hållet, allt med det alltid lika souliga och jazziga sound The Roots brukar ha.

Skivans rapdrivna låtar, som eftersom det är ett hiphopalbum självklart är de flesta, ramas in av instrumentella spår, ett i början och fyra som avslut. Jag har hört olika åsikter om dessa spår men för mig känns det snudd på genialiskt. Det första, introt, är ganska tyst och försiktigt men bygger upp spänningen inför albumet på ett smart sätt, medan de fyra sista låtarna på tillsammans fem och en halv minut går in på nästan allt man kan tänka sig ett instrumentellt The Roots göra, och sedan lite mer. Det är stämningsfullt, vackert, spännande och helt kaotiskt. "Will To Power (3rd Movement)" är nog det mest oväntade jag hört under 2011. En glad överraskning.

Sammantaget är Undun ett exceptionellt sammanhängande album, både med ljudbild och stil men också i själva berättandet. Det är ett konceptalbum där alla låtar handlar om samma person och hans "korta men tragiska liv". Det är dock inget man direkt tänker på om man inte vet om det innan, inte jag i alla fall. Men texterna är i alla fall väldigt välskrivna och fungerar utan problem i var låt för sig, det är ett album med många minnesvärda rader. Omslaget är också snyggt som fan!!

Tröstpris: tUnE-YarDs - W H O K I L L Veronica Maggio - Satan I Gatan Timber Timbre - Creep On Creepin' On Yob - Atma Bon Iver - Bon Iver

Captain Beefheart & His Magic Band | Trout Mask Replica | 1969 | Straight Rec, Reprise Rec | 78:51

Om man känner för att distrahera sina öron med dissonant gitarr-oväsen, vilket jag ofta gör, så finns det många val. Väljer man helst det lättsmälta alternativet, att blanda med lite harmoniska stämmor, och gillar samma musik som jag gör så kanske man väljer Women. Känner man för något mer fuck the system så finns ju alltid Sonic Youth. Dessutom svärmar det av math-rockband som leker med falska eller opassande toner och hoppas att någon ska tycka det låter bra. Det mest lovande alternativet brukar ju dock alltid vara att gå tillbaka till grunden, vilket det finns många exempel på (bland annat forntidsläger).

I detta fall är grunden Captain Beefheart & His Magic Band och Trout Mask Replica. Okej, Beefheart var visserligen inte först med dissonant musik (det kanske tonsättaren Arnold Schönberg får creds för, jag vet inte riktigt) men troligen bland de första som gjorde ett album baserat på gitarrer av just den idén. Lite roligt är det, med det i tankarna, att Beefheart skrev all musik på albumet på ett piano för att sen låta transkribera det han gjort till de instrument som man nu kan höra.

Trout Mask Replica i grund och botten är ett bluesalbum med influenser av frijazz vilket med tanke på hur det faktiskt låter, gör det extra speciellt. Det är inte vad man vanligen föreställer sig när någon berättar om ett blues/jazz-album. Mycket av musiken är "vanlig" blues men uppbyggd av ovanliga tonala samband och strukturer tillsammans med mullrande, ibland nästan outhärdligt vansinnig sång om oförståeliga saker (enligt wiki: musikhistoria, politik, förintelsen, kärlek och sex). Man ska heller inte glömma den utmärkande polyrytmiken, tydligast mellan gitarrslingorna. Ofta spelar instrumenten så olika, både rytm och tonmässigt, att de vid en första lyssning inte alls verkar passa ihop . Plottrigt är nog det bästa sättet att beskriva det. Sången är ibland också på samma sätt, den lite lever sitt eget liv och känns aldrig riktigt "rätt". Första gången jag lyssnade på skivan tyckte jag att det lät skitdåligt. Nu är det ett av de album jag tycker mest om.