Obs! Alla likheter i följande text är tillfälligheter och bör tas med en nypa salt.

Det är en helt vanlig tisdagsmorgon och jag, tillsammans med hundratusentals andra stockholmare är på väg till jobb/skola/övrig sysselsättning. Klockan är 8 på morgonen och alla inklusive jag själv är sådär härligt morgontrötta och osociala som stockholmare är, jag är helt enkelt fokuserad på två saker:

1. Ta mig till jobbet. 2. Göra detta utan att behöva anstränga hjärnan genom att behöva föra konversation med diverse översociala människor (oftast äldre människor eller icke-stockholmare). Låt mig dricka mitt kaffe i fred.

Jag går med bestämda steg fram på "stressets mecca", det vill säga Stockholms T-Central. Inte för att stressen är någonting som över huvud taget behöver påverka mig då jag tillåts gå i vilket tempo jag känner för, och enkelt sedan barnsben har lärt mig att isolera mig från diverse människor som skyndar sig för att hinna med tunnelbanan så de slipper vänta på nästa tunnelbana som går om 20 minuter (vilket är en enormt lång tid i Stockholm). Allting går som det brukar i våran kära huvudstad tills jag ser honom. Denna herre som bestämt står till vänster i rulltrappan som någon jävla protest mot våran huvudstad. Jag ser min tunnelbana stå på perrongen och eftersom jag allra helst inte väntar i onödan på något så ber jag herren flytta på sig.

"Ursäkta, kan du flytta på dig?"

Jag ser då hur denna herre får akuta kväljningar och näst intill börjar skaka av sin trauma.

"V-vad sa du? Jag förstår inte vad du säger på grund av din äckliga dialekt!"

"Kan du vara så snäll att flytta på dig så att folk kan gå förbi?"

"Kan du ge dig fan på, fjollträskare!"

Samtidigt som jag missar tunnelbanan så ser jag hur herren med en dialekt från de norrländska isbjörnsgrottorna har samlat sig från stressen han precis blev utsatt för. Tack gode gud, jag trodde jag skulle vara tvungen att ringa efter ambulans igen.

Jag blir tvungen att vänta på nästa tunnelbana: Mörby Centrum om 8 minuter. Nice. Då kommer den dära norrländska herren fram till mig och säger bestämt "Stockholm är den sämsta staden i världen, eller åtminstone Sveriges sämsta stad. Fjollträsk!".

Min första tanke är någonting i banorna: Håll tyst, åk tillbaka till din håla om du ska klaga.

"Okej, och staden du är ifrån är så mycket bättre eller?" svarar jag dumt nog istället för att ignorera lantisen med uppenbart lillebrorskomplex.

"Ja, vi har ingen trafik. Ingen stress. Ingen infrastruktur över huvud taget. Inga restauranger. Inga biografer. Eller jo vi har "Norrlands Incesttrafik AB" som går en gång i månaden. Det tycker jag är riktigt bra. Och vi har det minus 30 grader året runt, riktiga vikingar. Ni är fjollor som klagar på en centimeters snö!!!" nästan skriker herren.

Min största mardröm har gått i uppfyllelse. En lantis som befinner sig i våran underbart vackra huvudstad som inte kan hålla tyst om hur dålig den är. Kan inte de bara försvinna?

"Okej." svarar jag.

Jag försöker filtrera ut herrens utbrott genom att höja volymen på musiken. "Sämst...Liten stad... Fjollträsk...Storebrorskomplex... Trafik... Trafik... Bilkö... Trafik... Tunnelbana... Stress... Trafik... Jag är inte inskränkt... Norrlands lugn... äcklig stress... London är mycket bättre..." hör jag dock genom musiken som jag nu har på maximal ljudvolym utan att skada öronen.

Nu glor halva perrongen på lantisens utbrott utan att han inser det. Jag hör ett litet barn fråga sin mamma "vad är det gubben säger? Jag förstår ingenting". "Ingen fara, det är bara en lantis... han åker förhoppningsvis hem snart" svarar mamman.

Jag ser nu att det är två minuter kvar tills min tunnelbana anländer. Tack gode gud tänker jag. Helt plötsligt frågar lantisen "hur tar jag mig till Sundbyberg härifrån?".

"Ehm, du är vid helt fel linje. Snabbaste vägen är att gå tillbaka där du kom ifrån och gå ti...."

Lantisen avbryter mig "VILKEN SKIT! SKITSTAD! Hur har de tänkt? Ska jag behöva utsätta mig för denna outhärdliga stress... en gång till? Stockholms kollektivtrafik är verkligen sämst... sämst i hela världen!" fullkomligen skriker lantisen medans svetten sprutar och ansiktet blir rött som en tomat.

"Dårå?" säger jag.

Lantisens hjärna kortsluts och han kollapsar på plats. Han ligger på marken och fullkomligen skakar av överdriven stress, kväljningar och förakt.

Nu har min tunnelbana kommit och när jag precis är påväg att gå ombord tåget så hör jag lantisen kämpa sig ur "Jag tål.... verkligen.... inte... Stockholm".

Dörrarna stängs och tåget åker. Helvete vad jobbiga dessa lantisar är. Jag tål inte lantisar. http://www.gamereactor.se/blog/Petter/969723/

Det är officiellt.

@Blogg-bloggen

Igår skrev jag om de fyra bästa sporterna som existerar. Idag kommer den högst officiella listan på de sex sämsta sporterna som får en att stänga av TV:n illa kvickt.

6. Friidrott Den enda gången man någonsin kollar på Friidrott så blir det under OS. Det är OS absolut största lågvattenmärke. Hur någon aktivt kan sitta och kolla på när någon springer en 800 meter eller kastar kula är för mig helt ofattbart.

5. MMA Det här kan vara den fjolligaste sporten som existerar. Här ska män bevisa att man är manligare än den man tävlar mot genom att skada honom/henne så mycket som möjligt. MMA är rena rama sporten för grottmänniskor.

4. Handägg Fotbollens efterblivna broder. Eller snarare rugbyns efterblivna broder eftersom det enda som Amerikansk Fotboll och riktig Fotboll har gemensamt är namnet. För det första är namnet en stor fet lögn. För det andra är spelet en enda lång reklamfilm. Trettio sekunders speltid följt av en minuts reklam. Så håller det på matchen igenom. Katastrofalt dålig sport.

3. Baseboll Man tar brännboll, tar bort alla regler som gör sporten rolig att spela och lägger till reklam. Då får man baseball. Katastrofalt ointressant sport utan egentligt innehåll.

2. Curling Curling är en av dem sporterna som jag undrar hur man uppfinner. Varför? Hur? Vem väljer att spela Curling framför andra sporter? En i laget är viktig medans resten av laget agerar kaptenens bitch genom att vara sopor och sopa en sten till en prick på en isbana.

1. Orientering Sämsta sporten, alla kategorier. Både en sinnessjukt tråkig sport att utöva samt ännu tråkigare att kolla på. Spring runt i en sunkig skog och hitta kontrollpunkter som är noga utplacerade på en karta. Väldigt lågt underhållningsvärde och världens sämsta idé till en sport.

@Sportbloggen

Nu kommer den högst inofficiella listan på världens fyra bästa sporter. Spänn fast säkerhetsbältet och njut av resan.

4. Ishockey Snabb, actionpackad sport samt väldigt fysiskt. Lite väl fysiskt för mig så därför får den nöja sig med en fjärdeplats. Sporter som delvis går ut på att skada sina motståndare är bara snäppet mindre äckligt att kolla på som sporter som helt går ut på att skada sina motståndare.

3. Tennis Den vita sporten. Det här är mer en sport som man slötittar på men som både är riktigt kul att spela samt att kolla på. Petter säger att man tröttnar efter tio minuter vilket inte stämmer för fem öre. Bästa duellsporten som existerar är nämligen tennis.

2. E-Sport

Datorspel är en stor del av mitt liv. Jag spelar i princip varje dag. När jag inte spelar så brukar jag kolla på när proffsen visar sina moves. Allt från Starcraft till League of Legends och DotA 2 är intressant att kolla på. E-sport växer dessutom så det knakar.

1. Fotboll.

Den heliga sporten. Världens bästa sport. Världens mest tekniska sport och ett regelverk som är perfekt. Allting är logiskt och gjort så att spelarna ska få minimalt med skador. Känslan är oslagbar när ens favoritlag sätter den avgörande bollen på tilläggstid. Fotboll är ett utmärkt exempel på att sport handlar om så mycket mer än att göra så många mål på så kort tid som möjligt. Det är, vare sig du vill det eller ej inte kul att se på matcher där det står 10-9 eller något liknande. Själva grejen att det görs så få mål i fotboll gör att varje mål betyder så mycket mer än ett mål i till exempel skitsporten basket där man knappt rycker på axlarna när ett av lagen gör mål eftersom det redan står 20-28.

Fotboll har även världens bästa läktarkultur vilket speciellt de amerikanska sporterna helt saknar. Att en gång var femte minut göra vågen eller sjunga "GO! [valfritt amerikanskt lag här] är inte läktarkultur.

Jag tipsar om att kolla på den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=wnDQkasEZWA

@Sportbloggen

Jag har som sagt varit bortrest en längre tid och jag har inte haft möjligheten att skriva några bloggar som ni kan underhålla er med. Jag ska försöka skriva vad som hände och varför jag reste bort.

Det började med att jag satt uppe och arbetade på mitt konstprojekt som jag mycket snart kommer dela med mig av här i min blogg. Jag satt uppe till runt klockan 07:00 innan jag gick och la mig. Klockan 10 stormar min mamma in och försöker väcka mig. Jag säger att jag inte orkar gå upp men hon ger inte upp. Hon kommer in cirka en gång var femte minut i en timme innan jag äntligen går upp, går och käkar frukost, tar en dusch och sedan går och lägger mig. Detta fick min mamma att få spader så hon kommer in på mitt rum, ställer sig en meter ifrån mig och skriker i cirka 10 minuter om hur viktigt det är att jag går upp i tid. Jag tröttnar och sätter på mig mina hörlurar och lyssnar på musik på högsta volym för att jag inte orkar lyssna på henne. Efter fem minuter så märker hon det och sliter sönder hörlurarna. Jag blir självklart förbannad och säger ifrån på skarpen. Då brakade helvetet lös.

Det första hon gör är att sparka ut mig hemifrån (andra gången på en månad). Jag packar mina saker, däribland min bärbara dator, och förbereder mig att gå den två mil långa promenaden rakt hem till min pappa. Men mitt under packningen så stormar mamma in så att min dator ramlar ner i golvet. Skärmen pajar och datorn är helt oanvändbar.

Väl hemma hos pappa så skickar han mig med första bästa båt till farmor och farfar på Åland, och där har jag varit tills igår. Där hade jag som ni kanske förstår ingen elektronik förutom min mobil som jag skrev mitt förra inlägg med.

Aja, det var det. See you next time and keep on trolling.

@Återkomst-bloggen