Jag älskar att roama runt i köket och slamra i kastruller och det kanske inte är en hakdroppande nyhet med tanke på att jag även jobbar i ett kök fem dagar i veckan. Det blev inte bättre av att jag föddes in i en matfamilj där matlagning fanns i DNA:t med en mamma som var en jäkel på att laga mat och även serverade hembakat bröd dagligen och en pappa som är en mästare till kock som började redan som 14 åring att laga mat till kinesiska sjömän till havs till att röra om i grytorna på restaurang Riche i Stockholm.

Mat är en stor del av mitt liv och att testa spännande nya köksmaskiner är rena drömmen för en som mig. Sen när det kommer till glass är jag nog den mest kvalificerade på hela jorden om du frågar min storasyster Tessan som höll på att mörda mig sommaren 1984 när hon sommarjobbade i glasskiosken som hörde till pappas lunchrestaurang när jag bara var ynka sex år gammal.

Ständigt denna tjatiga tandlösa unge som glufsade melonglass med mjukglass på toppen som om det inte fanns någon morgondag flera gånger om dagen. Så det jag inte vet om glass är inte värt att veta. Så idag tänkte jag skulle bli dagen då jag satte Ninja Swirl Creami på prov genom att göra en av mina absoluta favoriter, Banan Gelato. Det hela hade förberetts väl, allt hade mixats två dagar innan och vilat i frysen i väntan på dagen med stor D.

Ja, idag alltså. Maskinen är ett stort elände, men en snygg kromad sådan och för tankarna till ett modernt rymdskepp när jag pillar på knapparna och lätt smeker den blanka ytan av ren barnslig glädje. Tack och lov bor jag i en lägenhet från 40-talet som har köksskåp som heter duga där man kan knö in även den största av maskiner så herr Swirl har ett hem för livet. Lovar, han kommer aldrig få flytta eller bli en hemlös maskin på någon hylla på Myrorna. Behållarna lyftes ut ur frysen, locket ploppades av och den sänktes sedan ner i maskinen och sedan kom då alla val fram med lysande touchknappar. Vad vill jag göra med min blandning? Vill jag göra mjukglass? Nej. Sorbet? Nope.

Milkshake då din dryga kärring? Näää. Lite frusen yoghurt då? Nej, nej, och åter nej. Majsan vill ha Italiensk Gelato som är något av min akilleshäl när det kommer till glass. Inga konstiga ingredienser eller konstgjorda smaker, utan bara fina färska grejer. Vad du ser är vad du får. Här snackar vi inte om bananglass som är pippigul för ärligt folket!? Det enda på bananen som faktiskt är gult är skalet och jag vet inte hur det är med dig men den delen äter inte jag. Nä, bananen är lätt beige och det är precis den färgen glassen kommer få. Jag trycker på knappen Gelato och en timer på två minuter startar medans maskinen börjar låta som en korsning av en motorsåg och en centrifugerande tvättmaskin. Ber en tyst bön att jag inte ska hamna på gatan och bli vräkt för att jag stör grannarna men ler lite rävaktigt och tänker högt för mig själv att jag ju alltid kan muta dom med glass om de bånkar på dörren så blir de snälla. Om nu bara min glass blir god.

Man kan ju inte muta arga grannar med äcklig glass. Och resultatet vet man ju liksom aldrig så här när man ska göra något för första gången. Efter två minuter piper den till och den ska vara färdig men är det något jag lärt mig så är det att man aldrig kan blanda väl noga så jag trycker in knappen re-spin och en minut senare är det färdigt. Det är med spänning jag skruvar upp locket redo med sked i högsta hugg och blickar ner på innehållet som tittar fram. En provsked doppas ner och ögonbrynen åker upp i hårfästet. Detta var riktigt gott.

Här räcker inte skeden till utan skål plockas fram och bär som legat i frysen för länge åker fram och alla glasskonnässörers favoritredskap, glasskopan får entra lådan för första gången sedan sommaren. Tre fina kulor skopas upp och jag ser hur krämig och len den blivit. Min golden Tyzon sitter på bakbenen likt en hungrig surikat och övervakar glassen och mäter mig med blicken. Han vet att jag är svag för just den blicken av trånande ögon och med det vet han att nu blir det glass även till honom. Efter hans senaste recension av Falloutchipsen från Pringles som inte ens den bajsätande Tyzon ville förtära har hans tillit kommit tillbaka och hans första sked med bananglass fick honom att utföra en glad zoomie på den fluffiga mattan.

Det tar jag som ett godkännande av glassen jag tillverkat. Några skedar senare in i min egna mun så kan jag konstatera att detta var något av det godaste i glassväg jag ätit. Glassen var verkligen len och perfekt precis som den såg ut och inte som den glass min mamma ibland brukade göra som liksom alltid fick en lätt isig yta och lite smulig konsistens med nån slags glass-skinn på sig. Tyzon tog sedan slumpen och gav mig dödenblicken då jag förklarade "slut". Han gillar verkligen inte när mat tar slut. Jag har klart många fler sorter att göra och testa men detta var över förväntan.

<br /> Maskinen var lättanvänd och väldigt smidig och jag hoppas de andra funktionerna kommer vara lika bra. Den är lättdiskad och tål maskindisk vilket tyvärr jag inte behöver tänka på då allt jag äger är en simpel ynka diskborste. Behållaren man blandar i rymmer 480 ml och man får två stycken med i paketet vilket ger ungefär fyra glasstrutar per behållare om du gör små glassar. Jag kommer antagligen köpa mer behållare så man kan göra glass till fler. Man får även med en finfin receptguide så man inte bara behöver jobba efter sin egna fantasi eller efter Googlade recept från nätet. Maskinen är hela 44,5 centimeter hög och väger som en halv karl, 13,36 kilo vilket fick mig att nästan stupa när jag som stackars svag kvinna skulle masa upp eländet tre våningar upp utan hiss.

Det mina vänner hade kunnat bli en tragisk/komisk gravsten för Majsan. "Glassen blev hennes baneman". Så vad är summan av det hela då? Det kommer helt klart serveras glass hela sommaren här på balkongen. Jag gillade denna skarpt även om jag hade uppskattat om den inte var så satans stor och att den inte brötade så högt. Nästa gång ska mjukglass testas så det kommer följas upp här, jag lovar. Gillar man glass är denna maskin ett givet köp.

Vad kostar då denna tunga kromade raket? 3259 riksdaler om man slänger ett getöga på nätet. Så vilka smaker ska man testa härnäst? Nykomlingen Peter på redaktionen satte griller i huvudet på mig med Pistage glass vilket låter sjukt gott. Ser även fram emot att testa att göra med svenska jordgubbar när säsongen sätter igång, för inte mycket slår våra röda solvarma gubbar.

Har du testat Ninjas glassmaskin? Vilken glassmak är din favorit?

Smart val av dag va? 10 Mars, eller knorrigt nog MAR10. Jepp idag är det Marios helt egna dag och för mig kommer han alltid betyda min allra första TV-spelshjälte. För innan Nathan Drake, Leon S. Kennedy och Geralt of Rivia så var det Mario som gällde och som var på allas läppar. Mannen, legenden som gav hängslebyxan och mustaschen ett ansikte. Men visst han har varit en man med stor garderob genom åren. Vem kan glömma Tanookidräkten eller Groddräkten? Och hans stora aptit på svampar och stjärnor? Han är en man som åldrats i stil och som medverkat i de enda spel som jag aldrig rynkar på näsan emot när jag drar i gång spel som har över 40 år på nacken.

Hur många spel kan man säga det om egentligen? De allra första spelen är fortfarande episka med grafik som inte känns 80-tal det minsta och med en spelmekanik som känns så långt före sin tid. Aldrig har man lipat över dålig bandesign för när man väl dog visste man att det bara fanns en att beskylla och det var en själv och ens dåliga timing. För mig kommer Mario alltid vara den där som ledde mig in i spelvärlden och som verkligen visade mig hur kul man kunde ha tillsammans framför den lilla TV:n som syskon utan att vilja ha ihjäl varandra.

Mario blev även beviset på att en kopia bara är en kopia och aldrig kan mäta sig med originalet. Sorry Luigi, trots att du bara var Mario i gröna kläder så var du inte Mario och jag hatade att spela som dig när min bror alltid nallade första kontrollen. De gånger jag hann först blev hoten om stryk och tusen nålar för mycket och jag vek mig alltid inför hoten om en syskonbånk a la WWE-style som jag visste skulle bli verklighet om brodern fick pinas som Luigi om så bara för en endaste bana. Bara att erkänna, ingen vill spela en andra fiol. Så om du undrar hur din kväll ska tillbringas så ska jag nu förklara det för dig. Ikväll är det du och han som gäller.

Det är hans dag så även om kärringen din tjatar eller ungarna pockar efter din uppmärksamhet så är det nej. Du vet Bro´s be4, ja du vet. Svik inte din gamla sidekick på hans dag. Så på med valfri Nintendokonsol och spendera lite tid med din egna privata rörmokare. Rengör hans rör eller nått bara han är nöjd. Blås ömt in i kassetten och glöm inte att man hoppar högre om man trycker hårdare på knapparna. Det är sen gammalt.

För egen del blir det en tur med Super Mario 3 med lite smidiga nigningar för att roffa åt mig flöjten för att resa till Jättelandet som är en av mina favoritbanor. Så Mario, vi diggar dig. Tack för allt du gjort för spelvärlden utöver att ränna riket runt efter en brud som gillar sjukligt mycket rosa och bad guys i form av Bowser. 

Vilket Mariospel besöker du helst?

Söndagen har stått i mysbyxans tecken efter att jag och min bäste fyrfotade vän Tyzon tillbringade början av dagen i skogen med massa träning och sniff på 100 kissefläckar av blandad kvalitet. Sedan tog då operation mysbyxa vid där vi kröp ner i soffan där Tyzon omedelbart fick jobbet som fotvärmare. Han är en bra knegare som tar sitt jobb på största allvar och förtjänar varje popcorn som kommer flygande hans väg.

Sedan började magen knorra på både fluffet och på mig och likt två hamstrar på viktigt uppdrag begav vi oss ut för att länsa köket på dess gottigheter. Det krafsades runt rätt rejält utan någon som helst motivation innan jag la ögonen på min fina Ninja Airfryer som ska testas för en kommande recension. Den tittade så snällt på mig att jag i all hast knöt på mig mitt finaste svarta förkläde och vips var jag igång med att fixa egna klyftpotatis som sedan blev dirty med både rå rödlök och parmesanost och lite het chiliolja.

Ska inte avslöja för mycket innan min rec men kan ju säga att potatisen blev såååå goda. Men vi kan ju inte bara moffa klyftisar så i skåpet hittade jag finfina tortilliabröd och så visste jag ju att det låg lite nötfärs i kylen och vad blir det? Nej, inte tacos. Tacos är såå tisdag. Eller är det torsdag? Det är i allafall inte söndag. Nej, jag fixade mig en tortilliaburgare, min egna smashade Big Majsan med sallad, cheddar, jalapenos, smörgåsgurka och rå lök och min egna hamburgerdressing som alltid blir god och slår det mesta.

Sedan masade vi oss vidare till soffan igen och drog igång krysslådan för att ögna igenom Game Pass som jag är så glad att jag har nu när jag är inne i en liten fas av speltorka. Jag laddade ner senaste Kingdom Come Deliverence 2 för Conny har svurit på sitt liv att det är gööörbra men samtidigt dök ett spel upp i ögonvrån som min käre kollega Jocke recenserade för bara några dagar sedan och gav finfina betyg och som då väckte nyfikenhet även hos en ickeindiespelare som jag. Jag vet inte varför jag aldrig spelar Indie-spel men kanske är det någon slags fördom som vilar i mig att de inte kan vara lika bra som storspelen. Och man är verkligen ett dumhuvud när man har fördomar, det är jag den förste att erkänna efter två timmar med Planet of Lana 2.

Det är otroligt mysigt, följsamt och otroligt fint skapat och jag vill egentligen inte stänga av för dagen trots att jag vet att jag måste om jag inte vill missa all min nattsömn för att mitt huvud inte fått koppla av innan kudden. Det som även är extra trevligt är ju att jag nu vet att jag har ytterligare ett spel att se fram emot, den första delen som jag heller aldrig har spelat. Måste skvallra för Överste Löjtnant Mackan att det finns en katt med i spelet, han kommer ju sluka det helt som den galna kattman han är.

Så gillar du plattformspel med handmålad grafik, lättare pussel och otroligt fin stämning så bör du slänga ett getöga på denna pärla. Jag är såld och längtar redan att komma hem från jobbet imorgon så jag kan ta mig vidare med Lana och hennes sidekick Mui. Men nu ska Majsan slötitta lite serier för att komma i sleeping mode. Tant nattar ju trots allt vid klockan 21 för väckarklockan ringer ju på den okristliga tiden 03.30. Fy för måndagar men brödfödan måste in. Så med det sagt så säger jag god natt till er gosegrisar där ute.

Har du testat nya Planet of Lana 2?

Kolla in recensionen på Planet of Lana 2 här!

För den rätt mäktiga pengen av 109 riksdaler är lådan min och jag glipar lite på papplådan som om den var Pandoras ask och jag vilken sekund som helst ska vara skyldig till världens alla olyckor. I lådan ligger den största burgare jag sett från McDonald´s och min första tanke är hur fasen jag ska kunna knö i mig den. Men om något så är Majsan ingen mes och ingen som inte ser en utmaning som något att ta sig igenom så jag spände blicken i den innan jag fattade en tvåhandsfattning om bröden och gapade extra stort.

Hör min storasyster i sätet brevid gasta något om att inte söla i bilen medans såsen droppar i mungipan på mig och jag räddar hennes ljusa säte med mitt ben där en kladdig orange fläck bildades direkt på mina stackars svarta byxor. När ska de fatta att en sådan här burgare behöver en pappersficka att serveras i? Och som vanligt lös servetter med sin frånvaro och jag muttra likt Joe Pesci i Dödligt Vapen, "They fuck you in the drive-thru".

Man behöver ju faktiskt inte vara en raketforskare att fatta att när en girig mun biter som kung och fosterland i den så kommer mat skjuta iväg från den runda nötpucken i full 180 graders vinkel. Så ve de bilsäten som är i närheten eller den soffa som är gjord i allt annat än avtorkningsbar skinn. Så vad innehåller då detta shabrak till burgare? 226 gram svenskt nötkött som kommer i två rätt tjocka puckar staplade på varandra i ett bröd med sesamfrön. Om vi lyfter på brödlocket hittar vi då sallad, en ny dressingsås, vit cheddar, inlagd gurka, skivad lök och krispig rostad lök som levererar 1089 kalorier för att bygga upp ryggfettet på en intet ont anande snabbmatsätare där nog alla kommer få kämpa för att smälla i sig denna jätte till bukfettsbyggare.

Själv lyckades jag inte då 150 gram är tillräckligt för mig i vanliga fall. Så vad tycker jag då om smaken? För det första vill jag snacka om såsen, för den var faktiskt riktigt god. Påminner mycket om hur Big Macsåsen smakade innan någon flane sabbade den för några år sedan och förvandlade den till en dressig som smakar för mycket ättika. Men denna har lite mer punch, mer smak liksom. Jag hade som jag nämnde föredragit mindre kött, lite tunnare köttpuckar för jag gillar inte att slänga mat men denna var på tok för stor att mäkta med.

Hoppas att den kommer att komma så man till exempel kan välja bara en köttpuck som man kan med många av de andra burgarna de serverar. Smakerna i burgaren är väldigt god och allt gifter sig bra men i min var de på tok för snåla med den skivade råa löken som jag inte ens kände smaken på och saknade.

För min första tanke efter jag tagit min sista tugga var att den saknade något, och det var rå lök. Sedan läste jag innehållsförteckningen där det stod att det fanns med och ja, då är det tok för lite om man inte ens känner smaken av den. Kommer den köpas igen? Ja, det kommer jag göra för den var nog den bästa från McD jag ätit på länge. Men då finns den förhoppningsvis i ett lite mindre format som gör att man slipper känna sig som vad min småländske far Jörgen med ett J skulle säga "En slösare" som inte äter upp allt man tagit till sig. Glömde ta en bild så det får bli en produktbild och kanske lika bra det. Alla mina burgare jag ätit på McD ser aldrig ut som på bilden utan mer som om någon suttit på den först med mycket stor tung rompa. Just saying.

Har du hunnit testa burgaren och vad tyckte du om den? 

Mitt i havet av TV-serier om vandrande döda, korrupta poliser, vampyrer och blodiga gängkrig så dyker då äntligen lite hederlig fin tantsnusk upp i horisonten. Fortsättningen av säsong 4 av Familjen Bridgerton nalkades i början av helgen och redan på lördagen var den slut efter desperat genomtittande. Romantik, heta lakanscener med en och annan skink-inzoomning och gentlemän i massor, vad mer kan Majsan önska sig?

Senaste säsongen doftade av en Askungesaga med en styvmor med onda avsikter med två styvsystrar på släp och en omöjlig kärlek mellan två olika samhällsskikt vilket bäddade för en bra historia. Jag brukar inte vara mycket för kostymdrama men denna är härligt lättsam med karaktärer som är lätta att tycka om och den tar sig liksom inte alltid på så stort allvar. Den är färgsprakande och fylld av modern musik omgjorda att passa in i eran den utspelar sig i men för ett övat öra hör man hitlåtar från både Ed Sheeran och Rihanna i de flotta balscenerna. Och som om detta inte vore nog så är det bara en vecka kvar innan min älskade Outlander dyker upp och serverar den åttonde och avslutande säsongen med 10 nya avsnitt så vardagen blir lite ljusare igen.

Resan med Jamie och Claire har varit ett privilegium att följa och den har bjudit på en himlastormande kärlekshistoria men också ett riktigt bra äventyr med en massa intriger och vändningar som fått en fastklistrad i soffan gastande efter mer. Kanske är det att vi ständigt blir matade av filmer och TV-serier som oftast kretsar runt jordens undergång, krig och död som gör det så skönt att få koppla av och titta på något som man vet kommer generera ett lyckligt slut? Eller är det för att gentlemän är ett utdött släkte som är lika utrotningshotade som den svenska igelkotten och få förunnat att se under sin livstid som gör att det är så givande att titta på en på filmduken?

I en värld där allt ska vara jämnlikt till 100 procent hela tiden kan jag komma på mig själv att sakna tiden när en man bar de tyngsta kassarna, öppnade dörrar helt självklart och visste hur man visade uppskattning till en kvinna på ett sätt som inte inkluderade att skicka en dickpic efter ett snabbt meddelande som började med ett "Hej vad gör du?" till att i nästa sekund bjuda på en ynklig oerigerad ledsen snopp i bildformat. Kanske fler män borde titta på tantsnusk och lära sig något i stället för att youtuba Dan Bilzerian och tro han ska komma med solida raggtips. Har du missat Familjen Bridgerton så finns fyra hela säsonger att plocka upp på Netflix och är du sugen på Outlander så är Viaplay the place to be och där finns åtta säsonger snart redo för sträcktittning under filten. <br /> Tittar du på tantsnusk?