Jag är såklart fortfarande kvar i Age of Mythology-träsket ibland. För några dagar sedan släpptes Obisidan Mirror som är en expansion till remake-utgåvan av spelet som även kallas Age of Mythology: Retold. Vi har sett ett par nya fraktioner i rad. Numera kan du både spela som Japan och Kina. Denna expansion är dock lite mer betydande för jag vet att communityn bakom originalet inklusive mig länge hoppades på att Studios Ensemble skulle lägga till denna fraktion. Det tog 24 år och en remake, men tack vare att jag fortfarande lever, är vid gott humör spelar spelet kan jag ändå säga att det är en bra expansion. Spelet är är också ganska levande just nu med en stabil flerspelargemenskap vilket är extra roligt. Kampanjen med 12 uppdrag är mer varierad och bjuder på bättre röstskådespel än den för både Japan och Kina. Fraktionen som helhet med sina gudar, monster och krafter är förhållandevis välgjord. Jag gillar konceptet med att stjäla hjärtan och använda dödas själar, de kan också lägga ut fällor och mycket annat. Unik och välgjord fraktion helt enkelt som jag rekommenderar om du spelar retold. 

En sak jag ofta fick höra när jag växte upp var att digitala spel mest var leksaker. Även folk i min generation har påpekat att det är ett slöseri med tid. På ett sätt är detta sant. Mening är ändå något vi själva bestämmer över om en aktivitet har för oss själva. Det betyder dock inte att vi människor delar på samma åsikter om vad som ger mening i livet. Över tid har jag dock funderat på om jag ändå inte gjorde rätt i att inte överge min hobby, spel har gett mig minst lika många fina minnen och bekantskaper som äventyr ute i världen. Det en syssla jag ändå vidhåller gett mig både glädje och som jag känt en samhörighet med. Jag har ändå rest över världen, sportat och gjort det mesta av det andra en person "bör" göra i livet. Jag har skaffat mig många livserfarenheter och jag kan inte på något sätt hävda att spel är sämre än annat. 

En sak jag lärt mig under livets gång är att när andra människor försöker övertyga en om att ens intressen är oviktiga är att göra tvärtom. Det är därför jag hoppas att tanken om att datorspel är ett slöseri med ens liv bör dö ut. Det blev speciellt aktuellt efter att jag sett seniorer e-sporta nyligen. Det finns en glädje med detta medium som varken film eller annat riktigt kan erbjuda. Jag tror att jag alltid kommer att se digitala spel som något värdefullt för mig. Jag tycker inte att man kan bli för gammal för att spela dator eller TV-spel. För min egen del lär jag spela även när jag sitter på pensionatet eller något äldreboende. Det är lite därför jag är så pass glad över möjligheterna och mängden människor som faktiskt spelar spel idag. Det är inte längre en obskyr hobby utan något vardagligt och roligt i alla åldersgrupper. Om någon ber dig att sluta spela för all framtid utan rimlig anledning finns det ingen anledning att lyssna om det ger dig mening och inte är farligt på något sätt.

Jag är en av de få som ändå verkar uppskatta Starfield. Det finns saker att gilla trots dess brister och Bethesdas specifika format för sina upplevelser. Med den nya uppdateringen tycker jag att spelet är betydligt bättre. Att kunna färdas till planeter utan laddningsskärmar och den nya expansionen är ganska bra. Det är inte de nya funktionerna jag vill diskutera i bloggen utan en modifikation som jag tycker förvandlar spelet till något betydligt mer roande. Det är ingenting konstigt då Bethesdas världar är uppbyggda för att gynna modfikationer och förändringar av spelmässiga inslag. 

Jag gillar att implementera lager av överlevnadsinslag i spel om de görs trovärdiga och byggs in grundupplevelsen och dess spelmässiga system på dett bra sätt. Starfield har egna överlevnadsaspekter du kan sätta på i menyn men Starvival - Immersive Survival Addon tar det ett steg längre. Förutom att planeter är farligare än med Bethesdas egna inställningar finns det saker som bränslehantering till både rymdskepp och jetpack. Här har vi också ett exempel på när överlevnadsinslagen ibland blir för mycket. Jag älskar att tanka mitt rymdskepp och sköta saker som bränsle och ammunition innan jag beger mig ut i rymden, de skapar mer tanke bakom vart du ska och varför. I detta tillägg måste du även betala för att landa i städer vilket tillför en känsla av att du behöver tänka lite innan du gör något. Att vara förberedd med medicin och annat är prio vilket innebär att du börjar använda alla udda föremål i spelet för sådant du annars bara skippade att köpa.

Det visade sig att ryggsäckarnas bränslefunktion blev något jag inte gillade att fylla på. I modifikationen innebar det att du hoppade två gånger och sedan behövde fylla på vilket blev ett inslag jag tyckte var jobbig och inte kändes förankrat i det spelmässiga. Då det kräver mycket vertikal navigation i miljöerna. Även om du kan ställa in det kände jag att detta är en aspekt jag inte behöver ha påslagen. Jag upplevede också samma sak med hygien. Spelet har inte tillräckligt med duschar och annat som gör att det känns som ett naturligt inslag i stil med hur Red Dead Redemption 2 gör det. Detta är också styrkan med modifikationen att allt går att ställa in eller stänga av. En av mina favoritinslag med modifikationen var moral hos besättningen. Du behöver se till att det finns mat, vatten och annat för att din besättning ska vara så effektiv som möjligt. Det får mig att tänka lite på Star Trek när man beger sig av vilket är ett plus. Även matlagning har fått en buff, ett system jag annars aldrig använde i basspelet. Om inget annat gör hjälper modden till med att få dig att använda alla spelmässiga system.

Trots att modifikationen är både liten och enkel i storlek gör den ganska mycket genom att amplifiera eller förändra redan existerande spelmässiga system. Bethesda ville ursprugligen ha ett bränslesystem men de var rädda för att spelare inte skulle gilla att behöva tanka. Den här rädslan för simulatorinslag tycker jag är så extremt tråkig även om jag till 100% förstår att man väljer bort det som utvecklare. Det är system som tvingar dig att förbereda, hantera situationer och bidrar med att skapa djup i upplevelsen. Rollspel är perfekta att använda sig av sådant. Oftast finns allt på plats redan sett till matställen, vatten, smedjor eller vad man nu önskar implementera. Även om det bara läggs till i en mildare form se exempelvis Kingdom Come: Deliverance II skapar det mer tyngd och vikt i dina beslut vilket jag älskar. 

I Starfield tycker jag att detta behövs på grund av hur spelet är designat. Med denna typ av modifikationer, de finns ett flertal blir varje planetärt besök en risk. Jag hamnade i en situation där jag glömde bort att det fanns avgifter på en planet och då blir man fast tills man betalat av räkningen. Det innebar att jag behövde ta lite jobb, utföra lite uppgifter på planeten och lite annat innan jag kunde betala av skulden. Helt plötsligt växer nya berättelser och spelarskapade narrativ fram på grund av dessa spelmässiga system. Med spelets lite slumpade händelser och annat så händer de mest oväntade av saker. Även om Starfield inte är det bästa rymdspelet är Bethesdas världar perfekta för dessa typer av modifikationer. Oavsett om jag spelar Oblivion, Skyrim eller något av Fallout spelen är detta ett måste för att höja glädjen i upplevelsen en aning. 

Det är lite därför jag hoppas att Bethesda inte ger upp utvecklingen av Starfield, utan fortsätter att bygga in saker i spelet. Det finns mycket de kan göra för att förbättra och skapa nytt intresse för titeln utan enorma expansioner. Jag hoppas också att de vågar göra en uppföljare i framtiden. De vet vad som inte uppskattades och vad som faktiskt uppskattades med titeln. Precis som många andra delar jag också en del av kritiken mot titeln. Jag hoppas dock att ett eventuellt Starfield 2 blir mer simulator i grunden än arkadspel. Vi är många som spelar den här typen av simulatorer men inte riktigt fått den där mark och rymdbaserade rollspelsupplevelsen ännu. Jag spelar mycket X4 som jag tycker är bäst på marknaden just nu.

Även om det finns fantastiska rymdspel på marknaden idag som Elite Dangerous, No Mans Sky, Starpoint Gemini Warlords, Evochron, Space Engineer och Eve Online. Har de dock ofta en sak gemensamt, de har inte ens i närheten av samma budget och det syns i alla spel. Det är dock inte den enda anledningen till att jag vill se en tvåa. Jag gillar den lite mer förankrade tolkningen av rymdutforskande, designen på rymdskepp och narrativet om deras värld. Om du är som jag och ändå står ut med Starfield kanske även du bör spana in modifikationer och testa den nya expansionen samt den nya uppdateringen. Idag har Starfield tusentals moddar och dess Nexus-sida verkar ändå dra människor. Även om det inte riktigt är på samma nivå som Skyrim och att dessa moddskapare har en mer begränsad mängd verktyg att modda med (en sak jag aldrig förstått med Bethesda), finns det ganska mycket roande att hitta här. Vilket är din favorit av rymdspelen och eller rymdsimulatorerna ute på marknaden idag?

Man kan tycka vad man vill om detta ambitiösa spel men är det en aspekt jag fastnat i är det musiken. Det är en fullskalig högbudgetfilmsorkester som dånar ut melodierna i introt och vid laddningssekvenserna. Det fick mig att tänka på introsekvenserna i Civilization eller Michael Bays påkostade Transformers. Det är också en av de längsta soundtracken jag stött på. Det tar över 12-timmar att lyssna igenom all musik vilket borde vara någon typ av rekord. Sonic, Xenoblade och ett par andra varumärken har haft OST uppemot 8-timmars sträcket. Det enda jag kan tänka på som är längre i tid och större i omfattning är Super Smash Bros: Ultimate som bjuder på över 1000 remastrade och remixade låtar med allt nedladdningsbart innehåll. Om man bortser från denna extrem som är svårslagen tror jag att detta kan falla in någonstans bland de längre kompositionerna i spelvärldens historia. Det är även ganska kompetenta låtar med folkinstrument, mongolisk strupsång, episk stråkorkester och mycket annat man kan tänka sig. Både musik och grafik är av toppenkvalitet på ett sätt jag inte riktigt hade förväntat mig.  

Äventyret i sig är ett gigantiskt sandlådespel jag försöker beta av bit för bit. Jag tror inte jag kommer att vara klar innan sommaren med detta gigantiska spel. Det känns verkligen som ett MMO i skala och storlek. Jag får samma känsla som jag hade med Assassins Creed: Odyssey. Detta kanske också är en öppning för utvecklare som vill göra dessa gigantiska spel. Att strukturera om spelet för single player har visat sig fungera ganska väl för skaparna av Crimson Desert. Det ska bli spännande att fortsätta följa med på denna resa, och se vad för typ av expansionsmaterial och potentiella uppföljare de eventuellt vill skapa i svallvågorna av detta. En sak som slog mig är att berättandet är bättre än i det typiska MMO-spelet jag testat i mitt liv och det spelmässiga bjuder på så många olika saker att det är svårt att tröttna på upplägget. De lyckas också placera sig lite i en nisch av rollspel som annars befolkas av titlar som Dragons Dogma. Både Dragons Dogma och dess uppföljare är kriminellt underskattade rollspel enligt mig och det gör mig bara mer sugen på att spela mer av detta. Vad tycker du om Crimson Desert?

Även om det senaste Worms W.M.D kom ut 2016 fungerar det toppen idag. Jag hoppas dock att Team17 utvecklar ett nytt Worms i 3D. Det skulle kunna heta Worms 5 som en fortsättning av Worms 4 och Worms 3D. Det skulle även kunna leka med dimensioner och hop i tid och heta något i stil med 5D. Det finns en glädje i den här spelserien som inte har försvunnit. Även om Team17 kanske har tröttnat på att tillverka spel i serien hoppas jag deras vilja och glädje för varumärket ändå är intakt. Jag spelade om Worms Ultimate Mayhem på dator, det är lite av en sammanslagning av den första versionen i 3D och fyran. Det gick med lite lösningar att få igång ett flerspelarläge över Internet via tredjepartstjänster men det kräver lite jobb. Resten av innehållet är fortfarande intakt och roar kungligt. 

Trots att Ultimate Mayhem är den bästa utgåvan idag av 3D-spelen finns det betydligt mer potential att kunna ta tillvara. Vi har ju inte sett ett nytt fullfjädrat Worms sedan 2016 med W.M.D och även om jag är glad att de inte trycks ut varje år vill jag ha något nytt. Om det finns något jag skulle vilja se utannonserat 2026 är det just detta. Ett nytt fullfjädrat Worms i 3D med ny spelmekanik, galna vapen och lite favoriter från seriens historia. Jag ser också gärna att designa vapen från fyran återvänder i någon ny tappning. Även om Ultimate Mayhem fortfarande roar märks det att de är gammalt idag. Worms 3D lanserades 2003 och Worms 4: Mayhem lanserades 2005. Hur mycket har inte hänt sedan dess. Fyran kom alltså ut samma år som Xbox 360 lanserades och sedan dess har vi inte sett en ny titel i 3D med undantaget av remastern. Vad skulle du vilja se i en ny Worms 3D-titel?