Jag har inte haft den bästa starten på detta år, och igår bevisades det verkligen. Även om jag hade extrem tur att jag kom lindrigt undan.

Jag var påväg till jobbet 6:10 och det var som vilken morgon som helst. Packat väskan för att kunna träna efter jobbet och höll på att planera min arbetsdag i huvudet.

Den ändrades drastiskt. Min bil är som sagt död, så jag har lånat pappas bil som dem använder som reserv i deras företag. Eller, ja gjorde tills igår.

Nysnö på vägen och tidigt ute, gjorde att jag åkte åt sidan, snurrade runt och kastades ut med bilen rakt på åkern. Jag kommer inte ihåg så mycket av själva händelsen, det blev svart för mig. Men enligt spåren så hade bilen hamnat på sidan och hoppat två meter från vägen ut på åkern och kört in i en sten. Allt jag kommer ihåg är smällen och hur jag flög åt sidan inuti bilen.

Jag kände en smäll i ryggen, men allt jag kunde tänka på var "pappa kommer mörda mig om bilen har gått sönder" Ringde honom och grät. Sedan satt jag som is i bilen. Allt var som svart för mig. Visste inte vad eller hur jag skulle ta mig till. Jag kände bara smärta och skräck.

Såg i spegeln att flera bilar åkte förbi och helt plötsligt stannar en bil. Ut kommer en och frågar hur jag mår. Jag visste inte, kunde inte svara, kom knappt ihåg mitt namn. Jag började bara gråta, allt jag skulle göra var att åka till jobbet. Inte vara här.

Tydligen så höll dem på i över en timme, för efter han så kom frivilliga brandkåren, sen kom mina föräldrar. De var människor överallt, hörde röster från alla håll och kanter, men kunde inte svara. Fick en nackkrage på, hör blåljus och helt plötsligt låg jag på en bår och togs in i en ambulans. Dem pratar med mig, men jag hänger inte med. Helt plötsligt kom en polis in i ambulansen och försökte göra blåstest, men kunde inte ta in information ordentligt så fick göra om det flera gånger.

Har ingen aning vad som hände under de svarta stunderna i mitt minne och kommer knappt ihåg resan in till sjukhuset. Väl där inne var det ett helt team som tog emot, kasta av mig kläder, vände och vred på mig och fråga var jag hade ont. Samtidigt som jag inte fick röra mig, om de var en skada på ryggen. Vilket jag ändå inte gjorde då jag var förlamad av skräck. Aldrig upplevt chock förut, och var nog en av de värsta upplevelser jag varit med om. Sedan skickades jag inpackad till 2 olika röntgen, fick morfin och låg bara still och hög på smärtstillande i en vänthall. Hör mammas mobil som ringde och min. Alla hade hört på radion, hela jobbet visste om det och undra vad som hade hänt.

Efter 4h på sjukhus, totalt 6h från olyckan så fick jag klartecken att inget var brutet i ryggen eller nacken. Bara troligtvist spruckna revben och "mörbultning" från omtumlingarna i bilen.

Då log jag för första gången sen krocken. Jag var så rädd att det skulle varit värre, jag ville inte, jag kunde inte.

Jag fick åka hem, pappa hämtade oss. Berättade vilken tur jag hade. För om jag hade fått möte när jag snurrade, hade det varit värre. Om jag hade använt min bil som var död, hade jag voltat flera gånger om, då den är högre än Volvon. Och massa annat. Min ångest blev hög och frågade hur det gick med bilen. Den har skrotats, de var inte mycket kvar då den gjorde sådan kraftig landning och körde in i en sten, den enda stenen på hela åkern.

Men pappa var tacksam att bilen skrotades och inte jag.

Och jag måste säga att det var helt fantastiska människor som tog hand om mig. Jag må ha varit helt borta, men jag kunde lika gärna haft panik, skrikigt och slåss pga chocken. Brandkåren, ambulanspersonalen, polisen och alla på st Görans gjorde ett fantastiskt jobb, är glad att det finns så underbara människor som hjälpte mig. Alla från brandkåren och han som hitta mig kände igen mig och visste vem min pappa var även. Som sagt, liten ö.

När jag kom hem, sov jag. Var helt slut och hade ont i hela kroppen. Åt massa smärtstillande och telefonen gick varm hela kvällen. Är tacksam att jag har så många nära som verkligen bryr sig om en.

Idag,dagen efter så kan jag säga att jag har sjukt jävla ont. Men som sagt tacksam över att det bara är mörbultning. Revbenen är värst, kan inte ligga på sidan eller ha något utav vikt på. Skriker utav smärta. Nacken är stel och kan knappt röra, kan inte böja mig framåt heller då ryggen säger ifrån. Armarna fick också en kyss i bilen känner man nu. Men ack så glad...

Så de var min torsdag det, sjukskriven hela helgen nu även. Så jag ska försöka bearbeta allt som hänt, svårt att förstå att jag har gått igenom detta. Man har sett från avstånd eller på tv när människor hamnat i trafikolycka, aldrig varit i mitten och anledningen till att räddningstjänsten kommer.

4 år gamla bilder!

Denna helg har inte varit en utav mina favorithelger på detta år (en liten vits). I fredags var det en incident på jobbet som gjorde mig, med bekväma ord smått nerstämd. Och i går när jag äntligen hade en dag ledigt, tänkte jag åka in mot ön för att handla lite lördagsmys. Vilket slutade med att min bil hade för sig att dö. Just även den dagen då jag hade glömt min mobil hemma, och snöovädret hade nått ut i landet ordentligt. Tack och lov kunde jag med sista kraften i bilen rulla in mot statiol. Med några desperata försök med att få igång bilen, så kom en extremt trevlig man och frågade hur det gick för mig. Uppenbarligen gick det inte så bra, och han tog fram sina startkablar. Men tyvärr funkade inte ens det. Pratade en liten sväng med honom, och verkligen tackade honom för att han hjälpte mig så gott det kunde. Visade sig att vi har varit grannar och även att han har varit läkare på mitt arbete, fast innan jag började där. Tacksam över sådana snälla människor, och jag älskar Ekerö för att det är så litet. Alla känner alla.

Eftersom bilen inte kom igång, så var den snälle mannen ännu mer hjälpsam och lånade ut sin telefon så jag kunde ringa min far. En timme senare kom morsan, då fick jag för en stund igång bilen efter att den hade vilat en halvtimme. Tyvärr så dog bilen ännu en gång när jag var vid mållinjen hemma.

Imorse kom den inte igång alls, så fick ta volvon. Tyvärr är min bil slut och varit det ett tag. Så det är väl dags för mig att köpa en ny. Helst igår så jag kunde haft en fungerande bil idag. Och sedan hände ännu en sak på jobbet, och andra personliga saker, haha.

Tack och lov så sitter jag nu och har ett live party med mina fina grabbar från hudiksvall. Gjort min helg bara genom en liten spelstund med dem och få snacka. Sedan skickade Anton lite bilder från tiden på internatet. När jag blev kidnappad utav Anton och Mojje, och random bilder från Rambos rum. Saknar tiderna då man satt hela nätterna med dunken och spelade spel med gänget, skulle behövas irl.

För mig har det varit en underbar jul. Började med att jobba 7-14 med härliga människor. En helt annan stämning att jobba på boende under julen. Och det känns väldigt skönt att göra det, pyssla extra mycket och göra en sådan fin stämning som möjligt för det äldre. Känns med andra ord som om man gjorde något bra, eller iaf försökte det. Träffade mina favoritkollegor och myste med dem, gick runt på alla avdelningar och sa god jul till mina fantastiska boende. Och åt extremt mycket godis som vi hade fått från cheferna.. Åh herre, vad jag har ätit.

Och det blev värre när man kom hem, ätit non-stop som sagt sen 7 imorse. Skulle kunna spy vilken sekund som helst, men är fortfarande sugen på att äta mer.

Men väl hemma hade jag en mysig jul med familjen.

Jag önskar och hoppas att alla där ute också haft en fantastisk jul, få fira med dem man älskar. Även om man inte ens firar jul, fått lite extra kärlek. Förtjänar alla människor

Så god jul på er alla, för nu har jag sista traditionen kvar, slå storesyrran på super mario på mitt hederliga gamla NES

Jag älskar all sorts musik, men tänkte lägga in lite låtar som jag tycker om, och min favoritlåt, såklart.

Absoluta favoritlåten genom tiderna är Pink Floyd - Wish you were here En låt som pappa visade mig när jag var liten, som betyder mycket för mig. Kan lyssna på den varje dag utan att tröttna. Gitarrriffet gör mig lugn. http://www.youtube.com/watch?v=217JOBWTolg

Första låten jag hörde med screaming, även om det inte var mycket var Finch - What it is to burn Den kom typ 2001-2 tror jag, och jag såg den för första gången på VH1, var helt lyrisk över vilken fantastisk låt det var. Så jag kunde titta på vh1 hela dagarna långa bara för att få chansen att få höra låten. http://www.youtube.com/watch?v=DLbHfOhJNR4

Eric Clapton - Wonderful Tonight live version

Han är ju fantastisk live, skulle kunna lyssna bara på gitarrsolot hela dagarna långa. http://www.youtube.com/watch?v=nfgg7DjMtwE

The Streets - Dry your eyes, är en låt som jag kan lyssna om och om på och gråta lika mycket varenda gång jag lyssnar på den. http://www.youtube.com/watch?v=NHOf3s70w-c

A static lullaby - The art of sharing lovers var en låt som jag aldrig kunde sluta lyssna på under 06 när den kom (08 kom videon haha). Den tiden när man hittade all sin musik på myspace och speciellt genom ett recordcompany som heter Fearless Records. Alla känslor kommer tillbaka när man lyssnar på den. http://www.youtube.com/watch?v=worgrX8wstQ

Johnny Cash - Hurt. Första gången jag sett både min farfar och pappa gråta till en låt, var till den här låten. http://www.youtube.com/watch?v=3aF9AJm0RFc

All Time Low - Painting Flowers, är annorlunda jämfört med deras andra låtar och om en låt skulle vara en person, så skulle denna låt vara jag. http://www.youtube.com/watch?v=aRQekKsxTPU

Asia - Heat of the moment, om jag någonsin behöver bli taggad eller glad, så sätter jag bara på den här låten och alla problem försvinner för stunden. http://www.youtube.com/watch?v=dYZq_DlRBHQ

En annan låt som får mig att bli glad är Eagles of death metal - Don't speak. Sångaren och gitarristen från Queen of the stone age. http://www.youtube.com/watch?v=BXx06CCG_w0

I killed the prom Queen - Say goodbye, en låt som betydde mycket för mig under tidiga tonåren. http://www.youtube.com/watch?v=CRSXeKhFSOs

Bright Eyes - First day of my life, mysig kärlekslåt http://www.youtube.com/watch?v=6fVoN1bXOsU

Asking Alexandria - Right now (cover på Akon's låt) Vet inte varför jag gillar denna cover så mycket http://www.youtube.com/watch?v=kFRC6r-BBag

Darren Hayes - Insatiable, sångaren från Savage Garden i falsett, gud vad jag älskade och älskar detta http://www.youtube.com/watch?v=9u7hGkL57N8

Jag skulle kunna fortsätta hela dagen lång. Men nu fick ni en liten insikt vad jag tycker om för musik på ett ungefär, haha. Det finns ju Queen, MJ, The Who, The Clash osv osv. Fan, det finns för mycket musik i världen helt enkelt.

Flyttade i lördags helt och hållet, sen dess har jag kämpat som ett djur för att få ett anständigt rum.

Innan var det babyblått och äckliga fläckar överallt.

Så jag har målat, tapetserat och försökt att möblera detta lilla rum så gott som jag kunnat. Allt detta nästan helt själv. Har då aldrig tapetserat innan och bara målat en gång innan.

Så bättre blev det iaf :)