Run Sackboy! Run!

"Endless runner"-genren har verkligen gjort sitt stora segertåg på de mobila plattformarna de senaste åren. Det kryllar av spel av den här typen. Kryllar. Att Playstation Mobile Inc. nu släppt sitt egna bidrag till genren i form av Run Sackboy! Run!, en spinoff på det plysch-gulliga och smått geniala Little Big Planet, kan inte heller beskrivas som något annat än fullt rimligt.

Little Big Planet-serien var förra konsolgenerationens kanske starkast lysande plattformsstjärna. Dess enkla men väldesignade plattformsmekanik kombinerat med seriens unika grafiska stil, gör spelserien till ett mycket tacksamt objekt att överföra till runner-genren.

Som spelets titel avslöjar så spelar du i Run Sackboy! Run! precis som i övriga Little Big Planet-spel som den lilla tygdockan Sackboy. Huvudseriens fria, pusselorienterade plattformande är dock utbytt mot ett väldigt typiskt endless runner-gameplay, där Sackboy är i konstant flykt ifrån det ständigt annalkande monstret Negativitron.

Det går att låsa upp en rad olika dräkter, från prinsess-skrud till Yeti.
Din uppgift som spelare är enkel. Få Sackboy att hoppa vid rätt tillfällen och undvika därigenom diverse faror, samtidigt som du samlar poäng och de för Little Big Planet-serien kännetecknande klistermärkena. Som vilken endless runner som helst det vill säga. Fast med Little Big Planet-grafik.

Avalonia, Canyons eller Trädgårdarna, var du än är så är Negativitron hack i häl.
Trots att spelet så hårt följer det typiska endless-runner-konceptet har man ändå lyckats hålla kvar plattformskänslan från originalserien. Detta beror till stor del på att spelets bandesign håller nästan lika djävulskt hög nivå som i huvudspelen, och erbjuder både relativt stor variation och vackra spelmiljöer. Varje "lopp" börjar på samma bana, Trädgårdarna, och fortsätter sedan allt eftersom Sackboy lägger större och större sträcka bakom sig in i nya miljöer, t.ex. framtidsvärlden Avalonia eller de Vilda Västern-osande Canyons. Samtliga välbekanta för de som spelat övriga Little Big Planet-spel.

Den härligt säregna grafiska stilen från Little Big Planet återfinns även här.
Att man alltid måste börja om ifrån samma startpunkt känns dock efter ett tag lite motigt. Detta faktum räddas dock en aning genom att banorna i sig varken är linjära eller random-genererade, som i många andra runners. Istället växlar spelet från lopp till lopp mellan en uppsättning av två eller tre olika varianter på varje bana, där varje enskild variant också erbjuder en rad olika vägar att ta. Det utökar i alla fall livslängden något, och bidrar kanske framförallt ytterligare till att bibehålla plattformskänslan. Det hade dock inte skadat att låta spelet gå ännu mer åt plattformshållet, genom att exempelvis låta spelaren välja i vilken värld denne vill starta sitt lopp via en traditionell level-select-hub eller liknande.

Jetpack, magnetism och glidflygning är de olika powerups du har att leka med i spelet.

Själva spelmekaniken är trots sin enkelhet rakt igenom extremt tight och väl genomförd. Spelet försöker inte göra för mycket utan håller sig till ett par enkla grundmekaniker och varierar istället dessa på bästa sätt. Man gör helt enkelt en sak bra istället för att göra tio saker halvdant. Spelet är inte så omfattande, men det innehåll som finns är genomgående stilrent och väldesignat. Det gäller i princip allt innehåll, från själva spelmekanikerna till grafiken och ljudet. De håller hög klass och gör precis det de ska.

Grafiken är i princip identisk med övriga spel i serien. Det är mycket tyg och papier-machiekänsla, vilket passar väl för såväl genren som den mobila plattformen. Musiken är inte riktigt av samma klass som i konsol-spelen, men det är inte heller något jag begär av ett mobilspel.

Ju längre fram du kommer desto fortare går det, och ju farligare blir banorna.
Trots den goda designen så finns det såklart en gräns för hur länge det känns kul att springa, hoppa, dö och börja om ifrån början. Denna gräns skjuts som sagt framåt en aning av den goda level design:en, av de olika upplåsbara power-ups som finns samt de olika mini-uppdrag man har att utföra. Tillslut är det dock ofrånkomligt att man tröttnar.